Vad ligger bakom den ”Tredje vågen” och vart är den på väg? Del 1

Del 1

När han tillfrågades av sina lärjungar om hur han förbereder sig för att be för övernaturliga helanden, svarade John Wimber: ”Jag dricker en Cola light”. (1) Enligt lärjungen var det inget nonchalant svar – bara en normal reaktion från en som lever i det övernaturligas sfär. (2)

Wimber är ledaren och fadersgestalten för den nyaste förgreningen av den karismatiska rörelsen, som är känd som ”den helige Andes tredje våg”, också kallad the Signs and Wonders movement (rörelsen med tecken och under). Denna senaste karismatiska strömning verkar ha svept över jorden under det senaste årtiondet. Är detta äkta vara eller bara ett konstlat surrogat, lika tomt på verkligt innehåll som en sockerfri läskedryck?

Uttrycket Tredje vågen myntades av C. Peter Wagner, professor vid Fuller Theological Seminary School of World Mission, författare till flera böcker om församlingstillväxt – och ledande förespråkare för Tredje vågens metod. (3) Enligt Wagner ”var den första vågen pingströrelsen, den andra den karismatiska rörelsen och nu förs den tredje vågen tillsammans med dem”. (4)

Fastän han erkänner den Tredje vågens andliga arv, avvisar Wagner inte desto mindre beteckningarna karismatisk och pentekostal (pingstinriktad).

”Den Tredje vågen är ett nytt verk av den helige Ande bland evangelikala, som av en eller annan orsak har valt att inte identifiera sig med varken pingstvännerna eller karismatikerna. Dess ursprung ligger lite längre tillbaka i tiden, men jag uppfattar den huvudsakligen som en rörelse, som börjar på 1980-talet och samlar kraft under de sista åren av det tjugonde århundradet… Jag uppfattar Tredje vågen som skild från, men på samma gång mycket lik den första och andra vågen. De måste likna varandra eftersom det är samma Guds Ande som utför verket… Den stora förändringen framstår i uppfattningen om innebörden av dopet i den helige Ande och den roll som tungotalet spelar i verifieringen av detta. Jag själv t. ex., skulle inte vilja att människor kallar mig karismatiker. Jag uppfattar inte mig själv som karismatiker. Jag är bara en evangelikal församlingsmedlem, som är öppen för att den helige Ande verkar genom mig och min församling på alla sätt som han önskar.”

Wagner tillstår senare att han avvisar beteckningen karismatisk inte precis p.g.a. någon doktrinell betydelse, utan först och främst p.g.a. den stämpel som är förknippad med den benämningen:

”Vi tillåter inte att 120 Fellowship (Wagners söndagsskoleklass) kallas ”karismatisk”, inte heller accepterar jag den beteckningen personligen. Jag har ingenting utom beundran och lovord för den karismatiska rörelsen och för karismatiker. Jag föredrar bara att inte vara det… På denna punkt är orsaken till vår semantiska preferens till stora delar social. Vare sig man tycker om det eller inte, har många ledande evangelikaler utvecklat en starkt negativ inställning till den karismatiska rörelsen under de senaste tjugo åren. Mycket av detta har orsakats av överdrifter, med vilka de flesta karismatiker inte vill identifiera sig. Men inställningen har tyvärr spridit sig till att omfatta hela rörelsen. Många av dessa evangelikaler är emellertid inte negativa till att den helige Ande är i verksamhet. Detta är en orsak till att jag tror, att han nu kommer i en tredje våg, som skiljer sig från de två tidigare vågorna med pingstvänner och karismatiker som kraftigt går vidare.”(6)

Är det då inte helt riktigt att uppfatta Tredje vågen som en del av den mer omfattande karismatiska rörelsen? Fastän det är sant att många som identifierar sig med den Tredje vågen undviker den vanliga karismatiska jargongen, när man skriver eller talar om dopet i den helige Ande, betraktar få om ens några lärare inom Tredje vågen detta som något mer är en skillnad i terminologin. (7) Wagners differentiering mellan den karismatiska rörelsen och den Tredje vågen verkar därför vara föga mer än en semantisk skenmanöver. (8)

Förvisso är det mesta av Tredje vågens läror och förkunnelse ett eko av vanlig karismatisk doktrin. (9) Det centrala är en fixering vid sensationella upplevelser och att man är upptagen med de apostoliska nådegåvorna: tungotal, helanden, profetisk uppenbarelse, kunskapens ord och syner. Liksom pingstvänner och karismatiker jagar Tredjevågen-anhängarna agressivt efter mystiska fenomen, mirakulösa krafter och övernaturliga under – medan man tenderar att underbetona de vanliga sätten för andlig tillväxt: bön, bibelstudium, undervisning i Guds ord, att hålla ut i lydnad och gemenskapen med andra troende.

Dessutom har inte Tredje vågen, som Wagner vill påstå, lyckats att undvika ”utsvävningarna” inom de pentekostala och karismatiska rörelserna. Tvärtom har Tredje vågen-riktningar välkomnat vissa av de värsta villfarelserna och mest problematiska extremisterna från dessa tidigare rörelser. Kansas City-profeterna är ett typiskt fall. Wimbers böcker är fyllda med liknande exempel från länder i tredje världen. (10) Chuck Smith, pastor i Calvary Chapel, Costa Mesa (som Wimber tidigare samarbetade med), förklarade för en person som höll på med en bakgrundsundersökning, att han är övertygad om att ”John Wimber har införlivat alla vilseledande läror som uppstått hos pingstvännerna i sin undervisning.” Förvisso är den bedömningen inte långt från sanningen.

Några män som är anställda i vår kyrka besökte nyligen Wimbers Vineyard i Anaheim. Den kvällen de var där, fick de se ett verkligt tumultartat möte. Wimber försökte få alla att tala i tungor på samma gång. Kvinnor skakade våldsamt på golvet; en man låg på rygg i ett katatoniskt tillstånd; och överallt dansade hundratals människor, sprang omkring och skrek och stod på stolarna.

Trots alla tydliga bevis på motsatsen, har Tredje vågens apologeter haft en häpnadsväckande framgång med att skapa intresse för sin rörelse som ett icke-karismatiskt fenomen. Intet ont anande kyrkor och samfund har öppnat sina dörrar – och sina talarstolar – för lärare inom Tredje vågen, av vilka många ståtar med imponerande akademiska betyg. Den Tredje vågen kommer nu som en ödeläggande tsunami (väldig flodvåg) som lämnar kaos och förvirring i sina spår.

Försöket att saluföra den tredje vågen som icke-karismatisk passar in i ett mönster av listig marknadsföring och sematiska rökridåer som genomsyrar Tredje vågens undervisning. I själva verket visar sig praktiskt taget varje särdrag inom Tredje vågen vara ett falskt löfte. Vi ska se på fyra av dem.

Tecken och under?

Anhängare av Tredje vågen tror att fantastiska tecken och under visar att deras rörelse är äkta. Övernaturliga fenomen är själva hjärtat i Tredje vågen-credot. Människor inom Tredje vågen är övertygade om att underverk, syner, tungotal, profetior och helanden är väsentliga tillägg till evangeliet. De uppfattar kristendom utan detta som kraftlös, besmittad av det västerländska, materialistiska tänkesättet. (12)

Tecken och under är nyckeln till Tredje vågens evangelisation. Vissa personer inom Tredje vågen säger t.o.m. att icke-troende måste få uppleva det övernaturliga för att kunna föras till fullkomlig tro. Att bara förkunna evangeliets budskap, tror man, kommer aldrig att nå världen för Kristus. De flesta människor kommer inte att tro utan att se underverk, säger man, och de som gör det kommer att bli otillräckligt omvända och därför hämmade i utvecklingen av sin andliga tillväxt. (13)

Wimber citerar Elias kraftmätning med Baalsprofeterna på berget Karmel som ett klassiskt exempel på ett ”kraftmöte”, där Guds kraft besegrar ondskans kraft. (14) Liknande tecken och under, säger förespråkarna för Tredje vågen, är de viktigaste medlen vi borde använda för att sprida evangeliet.

De som utför underverk i vår tid har ännu inte kallat ner eld från himlen, men Tredje vågen-fantaster berättar om en del otroliga tecken och under som sker inom rörelsen. Wimber, t. ex. återgav en händelse där en kvinnas tå, som hade blivit avskuren, antas ha växt ihop. (15) Han skildrade en annan kvinna i Australien, vars gomspalt drog ihop sig övernaturligt tre dagar efter att Gud gav honom ett ”kunskapens ord” om att hon skulle bli helad. (16) Wagner återgav en berättelse av den argentinske helbrägdagöraren Carlos Annacondia, som sa till Wagner att

”Två speciella manifestationer av den helige Ande verkar göra intryck på icke-troende mer än något annat i hans kampanjer: att falla i den helige Andes kraft och att få sina tänder fyllda. Ganska regelbundet blir kariesangripna tänder fyllda och nya tänder växer upp där det inte fanns någon tidigare. Intressant nog, enligt Annacondia, är det oftast icke-troendes tänder som blir fyllda; mycket få hos troende.” (17)

Som vi har sett är både Wagner och Wimber övertygade om att många döda människor blir uppväckta.

Uppriktigt sagt finner jag dessa redogörelser befängda. Det är svårt att motstå slutsatsen att de antingen är rena lögner eller skrönor, som har utvecklats när de berättas. I varje fall förblir människorna anonyma som antas ha fått se detta inträffa. I de två fall som rapporteras av Wimber, påstår han att läkare var vittnen till händelserna. Han framställer dock ingen dokumentation.

Om de som utför underverk inom Tredje vågen uppriktigt tror att deras väldiga gärningar skall vara tecken för icke-troende, varför framställer man då inte bevis för att dessa händelser verkligen ägde rum? Fenomen som återställande av ett finger och en arm, helandet av skador vid födseln, övernaturlig tandläkarekonst och uppväckandet av döda borde vara lätta att dokumentera, speciellt om läkare finns närvarande. En oberoende bekräftelse av sådana under skulle skapa internationellt förstasidestoff. Detta skulle förvisso bidra till att åstadkomma det slag av världsvid respons, som personer inom Tredje vågen säger att de hoppas få se en dag.

Men ett mönster börjar att framträda av litteraturen inom Tredje vågen: de verkligt spektakulära underverken verkar alltid innefatta människor utan namn. Verkliga människors underverk har en benägenhet att vara vardagliga och svåra att bevisa – tillfrisknanden som innefattar smärtor i ryggen, ”inre helande”, lindring av migrän, emotionell befrielse, att det ringer i öronen, o.s.v. De enda utförliga berättelserna som innefattar kända människor beskriver i själva verket tillfällen när helandet inte sker.

Ett av de främsta exemplen är Wagners redogörelse för hans vän Tom Brewster, en förlamad som trodde på helande. Brewster var så förhoppningsfull om att Gud skulle hela honom, han t.o.m. gav ut en ”förväntningsförklaring” till sina vänner – ett uttryck för hans tro att han en dag skulle gå. Den tron vacklade aldrig, säger Wagner, fastän det var nästan trettio år sedan en dykolycka gjorde honom rullstolsbunden. Men underverket inräffade aldrig. Brewster dog efter en misslyckad operation av urinblåsan. (19)

Det är svårt att läsa den berättelsen, utan att lägga märke till hur tydligt den bildar en motsats till de många förmenta underverken, som Wagner, Wimber och andra författare inom Tredje vågen återger. De mest dramatiska underverken tas upp med knapphändiga detaljer och är nästan alltid anonyma. Sällan gäller de ens människor som är personligen kända för dem som redogör för underverken. Redogörelser med ögonvittnen som bekräftar det hela återges ibland, men är aldrig dokumenterade. De flesta UFO-iakttagelser finns att få med mer övertygande bevis.

En grupp på fem kristna läkare besökte en konferens som nyligen hölls av John Wimber i Sydney, Australien. Dessa män hoppades kunna fastställa sanningen i Wimbers påståenden, att övernaturliga helanden ägde rum i hans möten. En av dem, Dr. Philip Selden rapporterade:

”Det faktum att John Wimber visste att vi var närvarande och iakttog, kan ha bidragit till att ”tona ner” anspråken, som vi förstår gjordes vid tidigare konferenser… Mr. Wimber själv omnämnde skadade ryggar och tillkännagav att människor kunde förvänta sig smärtlindring, men ingen förändring som kunde dokumenteras av en läkare. Han medgav att han aldrig hade sett en fördärvad ryggkota återställd till normal form…

Som jag misstänkte var de flesta av tillstånden som man bad för i de psykosomatiska, triviala eller medicinskt svåra-att-dokumentera kategorierna:

problem med vänster stortå
nervösa besvär
andningsproblem
andlig torka
olika benlängder (min favorit – jag kan inte mäta ben på ett exakt sätt)
sjuka ryggar och nacke, o.s.v. (20)

Läkaren drog slutsatsen: ”I det här stadiet känner vi inte till några organiska helanden som kan bevisas.” (21)

Vilken förklaring ges för människor som inte blir helade? Wimber verkar först klar på denna punkt:

”Det finns många orsaker till att människor inte blir helade när de får förbön. De flesta av orsakerna innebär någon form av synd och otro:

Vissa människor har inte tro på Gud för helande (Jak. 5:15).
Personliga, obekända synder skapar en barriär för Guds nåd (Jak. 5:16).
Ihållande och omfattande oenighet, synd och otro i grupper av troende och familjer hindrar helande i enskilda lemmar av kroppen (1 Kor. 11:30).
P.g.a. ofullständiga och felaktiga diagnoser av vad som orsakar deras problem, vet inte människor hur de ska be på rätt sätt.
Vissa människor förutsätter att Gud alltid helar direkt och när han inte helar omedelbart slutar de att be.” (22)

Konstigt nog förklarar Wimber senare: ”Jag lägger aldrig skulden på den sjuka personen, för att han har bristande tro om helandet inte sker.” (23)

Kanske har Wimber inte ännu tänkt igenom sin egen teologi om helande. Uppenbarligen förkastar han den bibliska principen, att kroppsliga sjukdomar kan vara en del av Guds suveräna plan. Men han har svårt att förklara varför så många inte blir helade. ”Jag har ständigt växande grupper av missnöjda människor som har kommit för att bli helade, och inte har blivit det”, har Wimber medgett. (24)

Sanningen är att Tredje vågen, med all dess betoning på tecken och under, inte har åstadkommit något som kan bevisas och som i nytestamentligt avseende kan karaktäriseras som ett äkta tecken eller under.

Jesu underverk måste, när allt kommer omkring, vara normen efter vilken vi gör en sådan utvärdering. Ingen före eller efter honom har utfört så många tecken och under som han gjorde under sin jordiska verksamhet (Joh. 20:30; 21:25). Hans underverk var påfallande annorlunda än de som åstadkommits av den nutida rörelsen med tecken och under. Inte något gällde psykosomatiska svagheter; alla var uppenbara och möjliga att verifiera. De var, kort sagt, sanna tecken och under.

Vad kan vi mer lära oss om underverk av vår Herres verksamhet? Huvudsakligen att underverk inte åstadkommer sann tro i ett otroshjärta. ”Alltså kommer tron av predikan (att höra) och predikan i kraft av Kristi ord ” (Rom. 10:17, betoning tillagd).

Trots alla Jesu underverk – uppväckande av döda, helande av sjuka, att ge syn åt de blinda och hans auktoritet över onda andar – förkastade Israel honom och korsfäste honom. Och vid tiden för hans död, verkar det som han hade bara omkring 120 hängivna efterföljare (Apg. 1:15).

Evangelierna innehåller flera exempel på människor som såg Jesu tecken och under och ändå förblev i otro. Han tillrättavisade skarpt städerna där han utförde de flesta av sina underverk, Korasin, Betsaida och Kapernaum, eftersom de inte omvände sig (Matt. 11:20-24). Johannes 2:23 förklarar för oss att ”många kom till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde”, men ändå ansåg inte Jesus att de var sant troende (2:24). Johannes 6:22 återger att mycket folk följde honom ”därför att de såg de tecken som han gjorde med de sjuka”. Johannes 6:66 talar om för oss att många i samma folkmassa ”drog sig tillbaka, så att de inte längre följde honom”, efter att de hade hört undervisning av honom som de inte kunde acceptera. I Johannes 11 uppväckte Jesus Lasarus från de döda, ett fantastiskt underverk som inte ens hans fiender kunde förneka (11.47). Men långt ifrån att de trodde på Jesus, började de planera hans död (11:53). Johannes 12:37 sammanfattar det hela: ”Fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom”.

Det var inte heller på något annat sätt i fornkyrkan. I det tredje kapitlet av Apostlagärningarna helade Petrus och Johannes en man som hade varit lam från födseln. Återigen förnekade inte de judiska religiösa ledarna att ett underverk hade skett (Apg 4:16). Men deras gensvar var långt ifrån frälsande tro: de förbjöd dem att tala i Jesu namn (4:18).

Gå igenom redogörelserna för under och tecken i Gamla testamentet. De medförde inte frälsande tro heller. Faraos hjärta blev förhärdat trots de mäktiga tecknen och undren som Gud gjorde genom Mose. Och hela släktet av israeliter, som också såg dessa underverk och många andra, dog i öknen p.g.a. sin otro.

Trots alla de underverk som utfördes av profeterna, brydde både Israel och Juda inte sig om att omvända sig och blev till sist bortförda i fångenskap. Just den berättelse som Wimber återger som bibliskt försvar för ”kraftmöten”, Elias kraftmätning med Baals profeter, är ett exempel. Väckelsen som den åstadkom var kortlivad. Inom loppet av några dagar gömde han sig i fruktan för sitt liv (2 Kon. 19:4-8), och tillbedjan till Baal fortsatte tills Gud slutligen dömde Israel.

Det grundläggande antagandet som driver hela Tredje vågen är falskt. Övernaturliga verk, tecken och under är oförmögna att åstadkomma varken tro eller äkta väckelse. Dessutom missar kraftmötes-verksamheten hela poängen med vårt vittnesbörd. Vi har inte fått befogenhet att konfrontera satanisk kraft med övernaturlig kraft. Vi har fått befogenhet att konfrontera sataniska lögner med gudomlig sanning.

Därmed säger vi inte att tecken och under var oviktiga. Som vi har sett, hade de ett särskilt syfte: de visade att de som utförde dem i sanning var Guds sändebud (Hebr. 2:4). Och de drog ofta till sig människors uppmärksamhet, så att evangeliets budskap kunde förkunnas (Jmfr. Apg. 8:6; 14:8-18). De åstadkom emellertid inte frälsande tro.

Kraftförkunnelse?

Detta leder till ett andra falskt löfte som getts av Tredje vågen: den ”kraftförkunnelse” som de basunerar ut är knappast förkunnelse över huvud taget. Tredje vågens metod trubbar allvarligt av kraften i evangeliet. Många inom Tredje vågen är t.o.m. skyldiga till att ha utlämnat eller förvrängt det frälsande budskapet.

Jag inser att detta är en allvarlig anklagelse, men den har fötts fram genom överväldigande bevis. Tredje vågen-böcker och vittnesbörd är fyllda med berättelser om människor som antas ha blivit kristna p.g.a. något underverk som de sett – utan att man nämner om att evangeliet har blivit förkunnat för dem (25). Kanske blev evangeliet förkunnat – men uppgifter inom Tredje vågen vittnar sällan om det. Återkommande redogörelser som dessa otydliggör betydelsen av evangeliets budskap, och gör t.o.m. så att det verkar överflödigt. Hela rörelsen är ansatt av denna benägenhet.

Wimbers Power Evangelism , rörelsens viktigaste handbok om evangelisation, utelämnar varje hänvisning till Kristi kors eller doktrinen om försoning. Då Wimber blivit utsatt för kritik för denna brist, har han publicerat en ny bok som ägnar tretton (av mer än två hundra) sidor åt korset, Kristi död, rättfärdiggörelse, pånyttfödelse och ämnen som har med dessa att göra. (26) Ändå kan soteriologi (doktrinen om frälsning) och ett riktigt frälsningsbudskap knappast anses vara viktiga huvudteman inom rörelsen, trots all dess kraftiga betoning på hur man ska förkunna på ett rätt sätt. I allt ståhejet om tecken och under, har innehållet i evangeliets budskap knappast varit det som Tredje vågen varit angelägen om.

Mark Thompson återgav sina intryck från evangelisationsmötet på konferensen i Sydney:

”Teamet bekräftade sitt intresse för förkunnelse. John Wimber vinnlade sig speciellt om att förneka, att han ville avleda människor från denna uppgift. När allt kommer omkring, hade de inte planerat ett ”Helande- och evangelisationsmöte” i Sydney Showground på tisdagkvällen?
Ändå var det två saker som underminerade det intresse som de uttalat. För det första omnämndes Jesu kors kortfattat en gång under alla de allmänna mötena och seminarierna, som jag var på under konferensen…
För det andra, och vad som var mer allvarligt, fanns det inget evangelium i det så kallade evangelisationsmötet. Jesu kors var inte i centrum; försoningen förklarades inte och mänsklighetens behov och ombesörjandet av återlösningen blev inte ens ytligt behandlat. När han trodde att han följde Jesu och hans apostlars exempel, kallade Wimber fram dem som behövde bli helade – dåliga ryggar omnämndes, korta ben, nacksmärtor och en hel mängd sjukdomar. Man bad människor att ställa sig upp och team-medlemmar skickades ut för att be för dem, medan John Wimber på scenen begärde att Anden skulle komma. Efter ett par minuters tystnad hördes flera skrik och människor som grät. Lite senare förklarade Mr. Wimber att människor hade blivit helade och att Gud hade framställt det som ett bevis, ett tecken för dem som inte trodde. Kortfattat, de ombads att grunda sitt beslut på vad de hade sett, eller snarare på Mr. Wimbers tolkning av vad de hade sett. Kristi offer för världens synder utelämnades helt .

Jag satt där och undrade vilken tro människorna hade omvänts till den kvällen. Den liknade inte nytestamentlig kristendom utom till namnet. (27)

Själva den evangelistiska strategin inom Tredje vågen underminerar evangeliets budskap. Betoningen är på tecken och under, inte på förkunnelsen av Guds ord. Det är därför som Wagner kan förundra sig över den argentinske evangelisten Omar Cabreras fantastiska resultat: ”Människor blir ofta frälsta och helade på Cebreras möten innan han börjar predika”. (28) Hur kan någon bli frälst innan han hör evangeliet? Wagner försöker inte förklara vad han talar om.

En del inom Tredje vågen ger intryck av att underverk är mer effektiva än evangeliets budskap, i att framkalla ett gensvar till tro i ett människohjärta. Wagner t. ex. har skrivit:

”Kristendomen… började med 120 i övre salen omkring år 33 e.Kr. Inom tre årtionden hade den blivit den förhärskande religionen i det romerska riket. Vad åstadkom detta? … Svaret är bedrägligt enkelt. Även om kristendomen framställdes för icke troende i både ord och gärning, var det gärningen som långt mer överträffade ordet i evangelistisk effektivitet.” (29)

Wagner citerar senare anglikanen Michael Harper: ”Underverk får människor att tro ”. (30)

Här finns alltså förklaringen till uppfattningen om ”kraftförkunnelse”: underverk framkallar frälsande tro. Inte bara det, underverk är mer effektiva än predikan i det avseendet. Wimber tror att de som bara predikar evangeliets budskap kommer till korta i sann förkunnelse. Han kallar deras tillvägagångssätt för ”programmerad förkunnelse”. (31) Det som istället behövs, säger han, är ”kraftförkunnelse”:

”Med kraftförkunnelse menar jag en framställning av evangeliet som är rationell, men som också går utöver det rationella. Uttrycket för evangeliet kommer med en demonstration av Guds kraft genom tecken och under. Kraftförkunnelse är en spontan, av Anden inspirerad, iståndsatt framställning av evangeliet. Kraftförkunnelse är förkunnelse som inleds och understöds av övernaturlig bevisning av Guds närvaro.
Genom dessa övernaturliga möten upplever människor Guds närvaro och kraft. Vanligtvis sker detta i form av kunskapens ord… helande, profetia och befrielse från onda andar. I kraftförkunnelsen övervinns motståndet mot evangeliet genom demonstrationen av Guds kraft i övernaturliga händelser, och mottagligheten för Kristi påståenden är vanligtvis hög.” (32)

Två villfarelser döljer sig i denna filosofi. Båda gör den ytterst ineffektiv i att vinna människor för sann tro på Kristus. För det första, när nutida underverk blir grunden för en evangelisk kallelse, blir evangeliets sanna budskap – Kristi försoning för våra synder och hans medföljande rätt att kräva herravälde över våra liv (Rom. 14:9) – en fråga av underordnad betydelse. Den historiske och bibliske Jesus förs åt sidan till förmån för en mystisk, förandligad Jesus. Trons fokus blir tecken och under, inte Frälsaren själv.

De som sätter sin tillit till nutida underverk blir inte frälsta genom den tron, oavsett hur uppriktigt de åkallar Kristi namn. Föremålet för sann frälsande tro är Herren Jesus Kristus, inte någons underverk. Galaterbrevet 2:16 bekräftar detta: ”Människan förklaras inte rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Kristus Jesus , så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus , för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig” (betoning tillagd). Ingen evangelist kan på ett välgrundat sätt kalla någon till tro på Kristus, förrän han har klargjort de grundläggande bibliska och historiska sakerna i evangeliet, de som Paulus sa var ”det allra viktigaste”: ”att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna” (1 Kor. 15:3-4). Paulus hade som mål att ”predika Kristus som korsfäst” (1 Kor. 1:23). Detta måste vara det fokus som är i centrum för varje proklamation av evangeliet. Ett budskap som inte tar med det, kan inte göra anspråk på att vara evangeliskt.

För det andra är ”kraftförkunnelse” rent ut sagt obiblisk. Som vi lagt märke till ”kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord” (Rom. 10:17). Evangeliet, inte tecken och under, är ”Guds kraft till frälsning” (Rom. 1:16). Jesus sa att de som förkastar Skriften inte kommer att tro, även om de får se en uppståndelse: ”Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda” (Luk. 16:31).

Trots alla tecken och under som han utförde, höll inte Jesus på med ”kraftförkunnelse.” Han tillrättavisade gång på gång skarpt dem som krävde tecken (Matt. 12:38-39; 16:1-4; Mark. 8:11-12; Luk. 11:16. 29; 23:8-9; Joh. 4:48). Betoningen i Jesu verksamhet var inte underverk utan predikan. Han predikade ofta utan att göra tecken och under (jmfr. Matt. 13:1-52; 18:1-35; Joh. 7:14-44).

Markus 1:29-34 berättar att Jesus utförde många övernaturliga helanden i Galileen. Vers 37 omtalar att Petrus och de andra fann honom och entusiastiskt sa: ”Alla söker efter dig”. De ville att Jesus skulle utföra mer tecken och under. Men Jesus svarade: ”Vi går åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut ” (v. 38, betoning tillagd). För Jesus var predikandet av ordet viktigare än att utföra tecken och under. Den tredje vågen förespråkar ett annat tillvägagångssätt, när man ställer upp en fasad av övernaturlig upplevelse utan en grundläggande uppfordran till omvändelse. Det är inte biblisk förkunnelse.
(OBS! Artikeln fortsätter med del 2).

John F. MacArthur, Jr.

Noter:
1.Don Williams, Signs , Wonders , and the Kingdom of God (Ann Arbor: Vine, 1989), 19.
2. Ibid.
3. Wagner skriver: ”Beteckningen ’Tredje vågen’ dök upp medan jag blev intervjuad om detta ämne av tidningen Pastoral Renewal . Så långt jag kan säga, har den inget samband med titeln på Alvin Tofflers bästsäljare, The Third Wave . Det är bara ett uttryck som jag fann passande vid den tidpunkten, och som andra nu har lagt sig till med, för att beskriva denna den helige Andes nya kraftutveckling.” (C. Peter Wagner, The Third Wave of the Holy Spirit (Ann Arbor: Vine, 1988), 15.)
4.Ibid., 13
5.Ibid., 18-19
6. Ibid., 54
7. Se t. ex. John Wimber, Power Evangelism . (San Francisco: Harper & Row, 1986), 136-51.
8. Även Wimber verkar samtycka: ”Jag tror att Dr. Wagners ’tredje våg’ inte så mycket är ytterligare en våg, som den närmast följande utvecklingen inom den karismatiska förnyelsen. Kanske både de pentekostala och karismatiska rörelserna är en del av en väldig rörelse av den helige Ande i detta land. Med detta perspektiv uppväger likheterna mellan rörelserna deras skillnader.” (Ibid., 122.)
9. Det är svårt att karaktärisera Tredje vågens doktrin på ett sätt som rättvist mot alla som identifierar sig med rörelsen. Jag vill inte göra gällande i detta kapitel, att alla inom Tredje vågen är skyldiga till alla de villfarelser som jag har belyst. Ett av Tredje vågens kännetecken är att man tonar ner doktrinära skillnader. Därför uttrycks ofta inte uppfattningar som skiljer sig åt inom rörelsen. Peter Wagner, t. ex., har försäkrat mig privat att han inte nödvändigtvis delar vissa av de uppfattningar, som förs fram av andra ledare inom Tredje vågen.
10. Power Evangelism ´s appendix B, ”Signs and Wonders in the Twentieth Century” (Tecken och under i det tjugonde århundradet) (Ibid., 175-185), ger utförliga bevis för detta.
11. Citerat av Robert Dean: ”Don’t Be Caught in the Undertow of the Third Wave” (Låt dig inte dras med i Tredje vågens baksug). Biblical Perspectives (maj-juni, 1980), 1.
12. Wimber, Power Evangelism , 39-41.
13. Ibid., 46.
14. Ibid., 17.
15. Citerat i Wagner, The Third Wave , 15.
16. CT Institute symposium, ”The Holy Spirit: God at Work” (Den helige Ande: Gud i rörelse),Christiany Today (tillägg 19 mars, 1990), 29-30.
17. Wagner, The Third Wave , 96. Varför kariesangripna tänder blir fyllda istället för att bli återställda, är en fråga som Wagner inte tar itu med.
18. Andrew Shead: ”Spiritual Warfare: The Critical Moment” (Andlig krigföring: Den avgörande betydelsen),The Briefing (24 april, 1990), 7, sammanfattar det som Wagner sa på Sydney Spiritual Warfare Conference: ”Vi är vid en avgörande punkt i historien. I nästföljande årtionde kommer världen att vända sig till Jesus som aldrig tidigare i någon tidsepok. Neutralitet mot evangeliet kommer att vara något passerat. Hur kommer detta att ske? Genom en återupplivad kyrka, som genom sin enhet, tro och gudsfruktan kommer att återvinna de förlorade apostoliska maktbefogenheterna och med dem kommer att bota AIDS, frigöra de underprivilegierade och inprägla vikten av evangeliet hos hundratals miljoner människor.”
19. Wagner, The Third Wave , 123-25. Jmfr. också Wimbers beskrivning av hans avlidne vän David Watson i John Wimber, Power Healing (San Francisco: Harper & Row, 1987), 147-49. Wimber tillägnade Watson Power Healing .
20. Philip Selden, ”Spiritual Warfare: Medical Reflections,” The Briefing (24 april, 1990), 19.
21. Ibid., 20.
22. Wimber, Power Healing , 152.
23. Ibid. 174.
24. CT Institute symposium, 33.
25. Se, t. ex., Wimber, Power Evangelism , 18-19. Se också Wimbers ofattbara ”evangelistiska” möte med en man och hans fru på ett flygplan (ibid., 32-34). Wimber säger att han såg ordet äktenskapsbrott skrivet över mannens panna, så han konfronterade oförskräckt honom om denna synd. Mannen antas ha ångrat sig och även ha lett sin fru till Kristus, fastän Wimber inte säger att han ens delade med sig av evangeliet till paret.
26. John Wimber, Power Points (San Francisco: Harper, 1991), 103-16.
27. Mark Thompson, ”Spiritual Warfare: What Happens When I Contradict Myself,” The Briefing (24 april, 1990), 12 (betoning tillagd).
28. Wagner, The Third Wave , 99.
29. Ibid., 79.
30. Ibid., 92 (kursivstil i original).
31. Wimber, Power Evangelism , 45.
32. Ibid., 35.

http://www.karlektillsanningen.se