Vad ligger bakom den ”Tredje vågen” och vart är den på väg? Del 2

En biblisk inriktning?

Trots att deras rörelse bygger starkt på upplevelse, verkar ledare inom tredje vågen angelägna om att försäkra huvudströmmen av evangelikaler, att deras inriktning i grunden är biblisk. Som vi lagt märke till verkar Wimbers senaste bok, Power Points , vara ett försök att besvara de många anmärkningarna om att Tredje vågen saknar bibliska förtöjningar. Här tar Wimber till sist med en del som avhandlar vissa grundläggande doktrinära frågor, som har att göra med bibeln. Han bekräftar att han tar ställning för Guds ord som verbalinspirerat, ofelbart, och den högsta auktoriteten för andlig sanning som har att göra med kristen doktrin och livsstil. (33)

I praktiken avslöjar emellertid Wimber och andra ledare inom Tredje vågen, att deras inriktning är mer pragmatisk än biblisk. Fastän de är snabba att försäkra bekymrade kritiker att deras rörelse är helt biblisk, avslöjar fakta att detta bara är ännu ett löfte som Tredje vågen misslyckas med att hålla.

Om ledare inom Tredje vågen ibland verkar sända förvirrande signaler, så kan det mycket väl vara så att de är högst förvirrade om vad de verkligen tror. Undervisningen inom Tredje vågen förnekar uttryckligen bibelns tillräcklighet. Att påstå att Gud ger församlingen ny uppenbarelse i vår tid, är i själva verket att förneka att bibeln är fullkomlig och tillräcklig. Ledare inom Tredje vågen verkar emellertid inte förstå den saken.

Jack Deere, t. ex., är John Wimbers medhjälpare i The Vineyard Christian Fellowship i Anaheim. Deeres bakgrund som f.d. professor i Gamla testamentet på ett ledande evangeliskt seminarium, vittnar om att han är en av de mest teologiskt kvalificerade ledarna inom Tredje vågen-rörelsen. Deere försäkrade mig nyligen i ett privat sammanträffande, att han tror på och alltid har bejakat bibeln tillräcklighet. Vid the 1990 Spiritual Warfare Conference (1990 års konferens om andlig krigföring ) i Sydney delade han emellertid ut sitt tryckta manuskript, som innehöll en del med rubriken ”A Demonic Doctrine Illustrated” (En demonisk doktrin förtydligad), som löd:

”För att fullborda Guds högsta avsikter för våra liv, måste vi kunna höra hans röst både i det skrivna ordet och i det nya ord som uttalas från himlen… Satan förstår den strategiska betydelsen av att kristna hör Guds röst, så han har satt igång med olika attacker mot oss på detta område… Ytterst sett är denna doktrin (bibelns tillräcklighet) demonisk, även om kristna teologer har använts för att fullkomna den.” (34)

Vi behöver inte ”det nya ordet som uttalas från himlen”, p.g.a. att vi i bibeln har Guds ord som förblir i evighet (Jes. 40:8), den ”tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga” (Jud. 3). I det finner vi ”allt som hör till liv och gudsfruktan” (2 Petr. 1:3). Det är fullkomligt och absolut, och innehåller alla rikedomar vi behöver för att leva det kristna livet (Ps. 19:7-11). (35) Alla ordningar som förnekar en så grundläggande sanning, kan inte rättmätigt göra anspråk på att vara bibliska.

Den längtan efter ny uppenbarelse som kännetecknar Tredje vågen, inför i själva verket en lågt stående uppfattning om bibelns tillräcklighet i rörelsen. Genom att framställa utombibliska upplevelser som väsentliga för att ta emot Guds fulla välsignelse, har förespråkarna för Tredje vågen uppfunnit en ordning som aldrig kan bli sant biblisk, utan som alltid kommer att vara i hög grad subjektiv och pragmatisk.

Wimber erkänner sin starkt pragmatiska dragning. Han säger att han påverkades medan han var på Fuller Seminary: ”Dr. Donald McGavran, känd över hela världen för att ha gett sitt enorma bidrag till ämnet om församlingstillväxt, gav mig inspiration till vild pragmatism. Jag visste efter att jag utsatt mig för honom, att jag aldrig mer skulle vara tillfredsställd med församlingslivet som jag hade lärt känna det.” (36)

Förvisso har den skenande pragmatismen inom rörelsen för församlingstillväxt angett tonen för Tredje vågen. Rörelsen för församlingstillväxt studerar alla växande församlingar, doktrinärt sunda eller andra, och tenderar att innesluta vilka kännetecken som helst som bidrar till att de växer till, ofta utan avseende på om metoden som förespråkas är biblisk. Detta är utilitarism , filosofin att åtgärder är riktiga eftersom de är användbara. En författare beskriver Peter Wagners utilitariska synsätt:

”Wagner gör inte negativa utvärderingar om någon. Han har gjort karriär genom att finna ut vad som är bra i växande kyrkor och bejakat det – utan att ställa många kritiska frågor. Detta får honom att framställa som förebilder på församlingsliv inte bara Wimbers Vineyard, utan Schullers kristallkyrka, hela sydstatsbaptisternas kyrkosamfund och nästan varje annan kyrka som växer”. (37)

Wagner är uppriktig angående sin pragmatiska inställning:

”Jag är stolt över att vara bland dem som förespråkar kraftförkunnelse som ett viktigt medel för att slutföra missionsbefallningen i vår tid. En av orsakerna till att jag är så entusiastisk är att den fungerar. Över hela linjen är den mest effektiva förkunnelsen i världen idag åtföljd av manifestationer av övernaturlig kraft”. (38)

Walter Chantry framhåller: ”Det verkar som om allt för mycket uppmärksamhet på statistik om församlingstillväxt har fört kraftevangelister bort från just den teologi som människomassorna behöver”. (39)

Å ena sidan gör anhängare av Tredje vågen anspråk på att vara bibliska, men å andra sidan medger de att de är pragmatiska. Kan båda sakerna vara sanna? Absolut inte. Pragmatikern bryr sig först och främst omvad som verkar fungera . Den bibliske tänkaren bryr sig bara omvad bibeln säger . De inställningarna är vanligtvis i grunden motstridiga. Och när det som fungerar strider mot den bibliska förebilden, får i Tredje vågen nästan alltid det pragmatiska argumentet företräde. Alltså bestämmer upplevelsen både det praktiska och det teologiska programmet inom rörelsen.

Wimber säger: ”Jag har talat med många evangelikala teologer som har gått igenom betydande förändringar i sin teologi p.g.a. en upplevelse. Vi påverkas alla av våra upplevelser och behöver ödmjukhet att erkänna det… Vissa sanningar i bibeln kan inte förstås förrän vi har fått vissa upplevelser.” (40) Men sant bibeltrogna ändrar inte sin teologi, om man inte ställs inför en mer exakt förståelse av bibeln.

Wimber försöker sammanfoga den sanningen med sin metod: ”Gud använder våra upplevelser för att mer fullkomligt visa oss vad han undervisar i bibeln, och han omkullkastar eller ändrar delar av vår teologi och världsbild.” (41) Problemet som Wimber undgår att inse, är att upplevelsen kan vara falsk, medan Guds ord inte kan vara det. Målet med ett biblisk synsätt är att underställa våra upplevelser bibelns ljus, så att Guds ord formar vår förståelse. Om vi bedömer bibeln genom upplevelse, kommer vi förvisso att komma in i villfarelse.

Trots deras uttryckliga önskan att vara bibliska, har Tredje vågen-anhängarnas upplevelse-centrerade bibeltolkning – kombinerad med en utilitarisk förkärlek för vad som helst som verkar fungera – fört dem långt bort från biblisk teologi. T. ex. omfattar John Wimber romersk-katolsk undervisning om kraften i reliker. I ett helandeseminarium som sponsrades av Vineyard 1981 sa Wimber: ”Det har varit en ganska vanlig företeelse i den katolska kyrkan under en tidsperiod på omkring tolvhundra år, att människor blir helade som en följd av att man berör helgonens reliker. Vi protestanter har problem med detta, men vi som helar borde inte ha det, eftersom det inte finns något teologiskt som inte är i linje med det. För allt som vi gör är att vi ger dem en kontaktpunkt för deras tro.” (42) Wimber har också tänkt ut en del underliga uppfattningar om demonologi:

”Det finns många onda andar som inte har en kropp. Att ha en kropp (för en ond ande) är som att ha en bil. De vill ha en bil så att de kan förflytta sig. Om de inte har en kropp, är de en andra klassens demon. De är inte första klassens. Jag skämtar inte med er. Det är så det fungerar. Och därför är att ha en kropp (för dem) en stor sak. Det är därför som de inte vill lämna den ifrån sig.” (43)

Detta är fantasirikt, inte bibliskt. Men det fungerar i Tredje vågen, därför att en undervisning inte behöver hämtas från bibeln för att den ska kallas biblisk . Den måste bara undvika uppenbar motsättning mot välkända bibelställen.

Ibland följs inte ens denna princip. Wimbers undervisning om Jesu Kristi person är obetänksam som bäst, hädisk som sämst, men i varje fall uppenbart i strid mot bibeln. På sitt bandinspelade helandeseminarium säger Wimber: ”Har du inte fått lära dig att Jesus känner till allt? Det är många gånger i evangelierna när Jesus inte vet, och när han måste ställa frågor.” (44) Det uttalandet förnekar Kristi allvetande. Lika skrämmande är detta: ”Jesus betjänade ofta i förhållande till andras tro. Jesus fick ofta vind i seglen genom andras tro. Jag tror att det fanns tillfällen, när Jesus hade liten eller ingen tro till att hela en människa. Jag tror att det fanns tillfällen när han flödade i tro mer än vid andra tillfällen”. (45)

Bilden av Jesus som kämpar med en brist på tro, står i fullständig motsättning till hur evangelierna framställer vår Herre. Utifrån sin egen fantasi och upplevelse, har Wimber fixat till en uppfattning om en Jesus som har mer gemensamt med John Wimber, än med Jesus i Nya testamentet.

Wimber hävdar att olika yttre fenomen äger rum, när den helige Ande kommer över en person. Dessa inkluderar skakande och darrande, att man faller ner (”faller i Anden”), ett euforiskt tillstånd som liknar fylleri, att man hoppar upp och ner, en sammandragning av händerna som gör att de liknar klor, förvridningar i ansiktet, kroppslig stelhet, att man darrar, att man fladdrar med ögonlocken, tung andning, förnimmelser av värme, svettningar och en känsla av tyngd på bröstkorgen. (46) Naturligtvis associerar bibeln ingenstans dessa förnimmelser med att den helige Ande verkar i en människas liv. De låter mer som ockulta fenomen eller upplevelser som man själv framkallat än Andens frukt (jmfr. Gal. 5:22-23).

Trots att ledare inom Tredje vågen vill övertyga kristna utanför deras rörelse, att de grundligt har tagit ställning för bibeln som den absoluta normen för tron och hur man tillämpar den, bygger de vanligtvis sin undervisning på upplevelser, och bryr sig senare om att finna bibliskt stöd för att underbygga saken. Ken Sarles, docent i teologi vid The Masters Seminary, framhåller helt riktigt att: ”Wimbers två mest betydande böcker, Power Evangelism och Power Healing , är fyllda med berättelser, anekdoter och belysande exempel. Ibland blir själva berättelserna grunden för det som lärs ut. Det finns flera hänvisningar till bibeln, men undantagslöst förklaras de genom ett belysande exempel.” (47) Det mesta som skrivs inom Tredje vågen blir obestridligen lidande av denna tendens. Böcker som rörelsen bjuder ut förlitar sig starkt på personliga skildringar. Ibland vävs bibelhänvisningar in, men de är sällan eller aldrig hörnstenen i någon undervisning inom Tredje vågen. Bibelställen behandlas sällan i deras riktiga sammanhang. Istället förs isolerade bibelberättelser och versar in där det är möjligt som bevisande texter och för belysande syften.

Power Encounters , utgiven av Kevin Springer, påvisar denna tendens rakt igenom. Den är en samling vittnesbörd av människor som drivits in i rörelsen genom dramatiska, mystiska upplevelser. Ingen av de människor som presenteras i boken kom in i Tredje vågen, p.g.a. att studier i bibeln övertygade honom eller henne att rörelsen var ett Guds verk. Alla sveptes in genom en upplevelse, eller genom en rad upplevelser.

Mike Flynn, t. ex., en episkopal kyrkoherde, beskriver sin upplevelse under en gudstjänst medan han var på prästseminariet:

”Jag hade bestämt mig för att lägga av. Jag är inte säker på vad eller hur mycket jag gett upp – säkerligen prästseminariet, kanske mitt äktenskap, antagligen religionen – därför att jag aldrig fick en chans att få reda på det, för när jag gick fram till altarringen hände något oväntat och alarmerande när prästen lade brödet i min hand. Plötsligt började något som elektricitet att verka inom mig.
Jag hade inte mycket tid att fundera på det, eftersom förnimmelsen ökade dramatiskt när den andra prästen närmade sig med kalken. När han räckte kalken till personen intill mig, var den nästan outhärdlig och extremt alarmerande. Den enda orsaken till att jag inte rusade iväg var blyghet. När han rörde med kalken vid mina läppar, nådde alltihop sin höjdpunkt: Jag kände det som om en sorts Vesuvius spydde rakt ut ur hjässan på mitt huvud. Jag var säker på att jag strålade ut ett lysande vitt ljus och att alla stod och gapade åt mig. Och i mitt inre var ett våldsamt utbrott av den elektriska förnimmelsen.” (48)

Flynn säger att han inte förstod den upplevelsen och fastän han sökte om och om igen efter den, gav han till sist upp, ”placerade upplevelsen i ett hörn”, och blev cynisk, fientligt stämd till det kyrkliga etablissemanget och moraliskt dekadent. (49)

Frustrerad sökte Flynn förnyelse. ”Jag kommer ihåg att jag sa ungefär så här: ’OK, om det krävs att jag blir en emotionell idiot för att jag ska få denna gemenskap med Gud, då får det bli så’”. Plötsligt kom han ihåg upplevelsen som han fick vid altarringen: ”Och när jag erinrade mig den upplevelsen, hände samma sak igen! Jag visste, och jag visste att jag visste, att mitt liv hade förvandlats. Det var den 22 augusti, 1972.” (50)

Men den upplevelsen förbleknade också efter omkring sex månader. Till sist begav sig Flynn iväg till en kvinna som bad för honom.

”När hon stod bakom stolen som jag satt på, förvarnade hon mig att hon skakade när hon bad och att jag inte skulle bry mig om det. Så lade hon händerna på mitt huvud och var tyst ett tag. Sedan bad hon att Gud skulle ge mig hennes smörjelse för minnenas helande (inre helande som det kallas idag). Jag var helt säker på att jag inte ville ha ett helande för det , men var alltför hövlig för att säga det till henne. Jag körde hem och tänkte att sammankomsten hade varit värdelös.
Men några veckor senare kom en kvinna in på mitt kontor, satte sig ner och förklarade sina allvarliga äktenskapsproblem, som härrörde från makens missbruk. Hon var i behov av helande för känslomässiga skador. Efter ett kort meningsutbyte med Gud i mitt sinne, samtyckte jag till att be för henne. Men jag insåg med en chock att jag inte hade den minsta aning om hur jag skulle göra det. Jag hade hållit på med att visualisera Kristi närvaro, att se Jesus på tronen vart jag än gick. Så jag såg på Jesus. Han steg ner från sin tron, knäböjde bredvid kvinnan, lade sin arm runt hennes axlar, och med sin vänstra hand utsträckt rätt in i hennes hjärta drog han ut något som liknade svart gelé. Detta stoppade han in i sitt eget hjärta där det krympte ihop tills det försvann. Sedan sträckte han ut handen in i sitt eget hjärta igen och tog ut en liten klump med vit gelé, som han omsorgsfullt lade in i kvinnans hjärta där mörkret hade varit. Till sist vände han sig till mig och sa: ’Gör så.’ Jag kände mig ganska dum, men jag beskrev högt i bön det som jag hade sett Jesus göra, och kvinnan blev utan tvekan härligt och omedelbart helad.” (51)

Inre helande, visualisering, förnimmelser av värme och elektricitet – detta är vokabulären inom New Age och ockulta utövanden och har i sig ingenting att göra med biblisk kristendom. I själva verket hänvisar Flynn i hela sitt vittnesbörd bara en gång till bibeln. Flera gånger citerar han Johannes 15:5: ”Utan mig kan ni ingenting göra.”

Nära slutet av sitt vittnesbörd uttalar sig Flynn träffande: ”Jag vet inte hur kunskapens ord fungerar för dig, men för mig är det nästan alltid bara som ett klick genom mitt inre öga. Jag tycker om att säga att Anden talar med en ’visk’, som är en halv viskning. På ett känslomässigt plan känns det som jag ljuger, när jag uttalar ett kunskapens ord.” (52) Uppenbarligen är inte Flynn själv helt övertygad om att dessa budskap är från Gud. Min bedömning är att om han känner att han ljuger, gör han antagligen det. Hans inställning verkar emellertid skrämmande fräck. Han återger en lektion som han en gång undervisade på Fuller Seminary: ”Vid slutet av undervisningen, nedkallade jag Anden. När min kompis Lloyd Harris och jag steg in i bilen efter den händelsen, skämtade jag: ’Jag tror att jag måste ha ljugit omkring tjugofem gånger ikväll’. Lloyd skrattade och visste vad jag menade, för jag hade uttalat kunskapens ord omkring tjugofem gånger.” (53)

Kan någon på allvar hävda att en sådan vanvördig inställning på något sätt inriktar sig på biblisk sanning? Wimbers skildring av hans egen andliga pilgrimsfärd visar en klar bild av att stödja sig på upplevelse på bekostnad av sanningen. Varje kris i hans liv, varje betydande förändring i hans tänkande, orsakades inte av Guds ord, utan genom en mystisk upplevelse. Hans öppenhet för karismatiska gåvor ägde rum efter att hans fru hade fått ”en personlighetskrasch”. Han skriver: ”En kväll blev hon genom en dröm fylld med den helige Ande… Hon vaknade upp och talade i tungor!” (54) En rad liknande upplevelser – inberäknat helanden, syner, drömmar, budskap från Gud och övernaturliga händelser – har lagt grunden för allt som John Wimber undervisar idag.

Wagner kom fram till sina uppfattningar på ett liknande sätt. Han skriver: ”Vad var det som föranledde förändringen? Hur vände jag 180 grader? Processen tog omkring femton år. Först det första, fick jag en oförglömlig upplevelse (55) under senare delen av sextiotalet.” När Wagner framställer sin översikt av dessa avgörande femton år, har varje vändpunkt som han nämner om samband med en person eller en upplevelse som påverkade honom. Inte en enda av de orsaker som han uppger för sin ”förändring av världsbilden” växte fram ur hans personliga studium av bibeln.

Wagner berättar om sin vän Edward Murphy, vice ordförande i Overseas Crusades, som en gång trodde ”att i det ögonblick den helige Ande kom in i en nykristens liv, drevs de onda andarna ut, om det fanns några där.” (56) Murphy har inte längre den uppfattningen, omtalar Wagner. ”Hans erfarenhet som missionär… tvingade honom att ändra sig.” (57)

Att forma sin teologi på detta sätt är oerhört farligt. Den definitiva auktoriteten för andliga ting blir ens subjektiva upplevelse, inte Guds objektiva ord. Bibeln störtas ner från dess rätta plats som det enda rättesnöret för tro och tillämpning av det kristna livet, och degraderas till en andrahandsurkund för att bekräfta ens upplevelse. Och när man inte kan hitta en upplevelse i bibeln, eller när den bestrider någon biblisk sanning, struntar man bara i bibeln eller omtolkar den. Att upphöja upplevelsen över bibeln, är att låta sig själv driva omkring på ett hav av mystisk subjektivitet.

En rapport om Wimbers Vineyard-rörelse från Christian Research Institute kom fram till att: ”Medan det finns mycket undervisning i Vineyard om vissa praktiska saker… verkar det finnas föga betoning på att undervisa i bibeln per se.” (58) Rapporten fortsatte:

”Medan bibelundervisning inte betonas tillräckligt, verkar upplevelsefunktionen i det kristna livet vara något överbetonad. Människor i Vineyard verkar ofta vara villiga att själva bevisa äktheten i sina andliga upplevelser. De verkar vara alltför villiga att förutsätta, att vad som än händer mitt ibland dem är från Gud. Därmed inte sagt att ledarna inte försöker visa att deras upplevelser är i enlighet med bibeln, utan att upplevelsen alltför ofta är deras utgångspunkt.” (59)

Uppenbarligen är Tredje vågen resultatet av en vild pragmatism som är förbunden med en osläcklig törst efter dramatiska och spektakulära upplevelser. Trots alla påståenden om motsatsen, är deras väsentliga inriktning inte biblisk.

Ett evangeliskt arv?

När man lyssnar på det som ledarna inom Tredje vågen påstår, kan man dra slutstasen att deras rörelse huvudsakligen består av konservativa evangelikaler, som förblir starkt övertygade om traditionell biblisk teologi. Fakta bekräftar helt enkelt inte detta.

Mycket i Tredje vågen är svårt att klassificera doktrinärt. Förklaringar och trosbekännelser är helt enkelt inte ett kännetecken på Tredje vågen. Wimbers Vineyard är typiskt:

”En annan oroande aspekt av Vineyards verksamhet är deras avsaknad av någon skriven trosbekännelse. P.g.a. att medlemmarna i Vineyard kommer från olika samfundsbakgrunder, har ledarskapet undvikit att fastställa bestämda doktrinära normer. Denna icke-betoning på doktrin stämmer också överens med John Wimbers och Bob Fultons (pastor i Vineyard i Yorba Linda, Kalifornien) ledarskap, vilkas bakgrund teologiskt omfattar anknytning med kväkarna, som typiskt nog betonar den inre upplevelsen av Gud och minimerar behovet av doktrinära uttryckssätt för ens uppfattning om Gud.” (60)

Trots det vill personer inom Tredje vågen placera sin rörelse i huvudströmningen av historisk evangelisk kristendom. Typiska utsagor från personer inom Tredje vågen betonar konservativa, t.o.m. fundamentalistiska rötter. Wagner, t. ex., säger: ”Min bakgrund är den inom Scofield-bibelns dispensationella evangeliska.” (61) Han är övertygad om att Tredje vågen är ”ett nytt verk av den helige Ande bland evangelikala.” (62)

Återigen, fakta bestrider sådana bedömningar. Rörelsen Tredje vågen är i stora drag ekumenisk, t.o.m. synkretistisk. Sanningen är att den evangeliska fasaden på Tredje vågen är en noggrant tillsnitsad image, ännu en central del i den skickligt utförda marknadsföringskampanjen som försöker sälja rörelsen till icke-karismatiska evangelikaler. I Power Points tillstår Wimber den extrema försiktighet som brukades för att hålla bokens doktrinära innehåll inom den historiska evangeliska kristendomens ramar: ”Detta projekt tog ett år längre än vi förväntade. Till en del berodde detta på vår omsorg om att grunda våra uttalanden om andlig tillväxt i historisk, ortodox (renlärig) teologi.” (63)

Men är ”historisk, ortodox (renlärig) teologi” verkligen i centrum av Tredje vågens undervisning? Nej.

Wimber trivs lika bra med romersk katolska lärosatser som med evangelisk kristendom. Som vi har konstaterat försvarar Wimber de katolska påståendena om helande genom reliker. Han förspråkar en återförening mellan protestanter och katoliker. En f.d. medlem säger: ”Under en konferens för Vineyardpastorer gick (han) så långt som till ”att be om ursäkt” till den katolska kyrkan å alla protestanters vägnar.” (64) I sitt seminarium om församlingsplantering konstaterade Wimber: ”Påven… är förresten mycket mottaglig för den karismatiska rörelsen, och är själv en pånyttfödd evangelisk kristen. Om man har läst något av det han skrivit om frälsning, vet man att han predikar evangeliet lika tydligt som någon predikar det i världen idag.” (65)

Ett tillägg i Wimbers Power Evangelism försöker fastställa att under och tecken har framträtt genom hela kyrkans historia. Wimber anger en vidsynt uppräkning av individer och rörelser – både ortodoxa (renläriga) och irrläror – som bevis. Innefattat i dessa är Hilarius (en munk på trehundratalet), Augustinus, påven Gregorius I (Den store), Fransiscus av Assisi (grundaren av Franciscanerorden), waldensarna (som motsatte sig påven och förföljdes av dominikanerna), Vincent Ferrer (som själv var dominikan), Martin Luther, Ignatius av Loyola, John Wesley och jansenisterna (en katolsk sekt). (66) I ett häfte som utgivits av Vineyard lägger Wimber till the Shakers (skakarna) (en kult som krävde celibat), Edward Irving (en misskrediterad ledare för Irvingitsekten i England på artonhundratalet) och de förmenta underverken och helandena som utfördes genom en uppenbarelse av jungfru Maria i Lourdes, Frankrike! (67)

Wagner ger Robert Schullers uppfattning om ”possibility thinking” (möjlighetstänkande) äran av att ha fört honom in i en helt ny dimension av kristen upplevelse. ”Schuller har hjälpt många människor med att börja tro Gud om stora saker,” skriver han. (68) Han känner sig lika väl till mods med att stödja den koreanske pastorn Dr. Paul Yonggi Chos uppfattningar om ”den fjärde dimensionen”, som har sina rötter i buddistiska och ockulta läror.

Wimbers önskan att omfatta och förena motstridande uppfattningar uppenbaras i hans egna ord:

”Jag deltog nyligen i en konferens där sex olika kristna ledare var inriktade på innebörden av andlighet. Jag blev överraskad av att konstatera hur skilda deras uppfattningar var, fastän dessa skillnader borde ha varit något förutsägbara, eftersom ledarna kom från olika samfundsbakgrunder. Jag fann att jag själv kände att ingen av dem antagligen hade ’fel’, utan att var och en, på hans eller hennes sätt, hade rätt.” (70)

Detta framställer kortfattat Tredje vågens inställning till sanningen: alla har rätt – katolicism är riktig, högkyrklig anglikansk lära är riktig, lågkyrklig anglikansk lära är riktig, the Shakers (skakarna) har rätt, kväkarna har rätt och evangelikal tro är riktig också. (71).

Tredje vågens undervisning överger emellertid ganska snabbt konservativ evangelisk tro, eftersom anhängare till Tredje vågen har dragit slutsatsen att Guds kraft saknas i evangelisk teologi. I sitt förord till Don Williams Signs ,Wonders , and the Kingdom of God sammanfattar John White den typiska synen inom Tredje vågen:

”1900-talets fundamentalistiska teologi, som i början på ett värdefullt sätt bekräftade tron på nytt gentemot liberal teologi, färgades gradvis inte bara av en reaktion mot de liberala utan mot pingströrelsen. När den gjorde så, blev den inte bara mer raktionär, utan den kastade ut barnet med Guds kraft, medan den hela tiden förnekade att den gjorde det. Och reaktionen vid den tidpunkten var i mindre grad en begrundan av biblisk sanning, än omedvetna farhågor som förblindade oss för vissa saker som bibeln uttryckte.” (72)

Vad kan frigöra någon från dessa förblindande, omedvetna farhågor? Inte sanning utan upplevelse: ”Det är detta som hände med Don Williams. Genom presentationen av sin bok beskriver han de upplevelser som slet honom ut ur den reaktionära teologins tvångströja, en teologi som hade bundit och tagit musten ur honom, som gjorde honom fri genom suverän makt.” (73)

Man undrar emellertid om Williams någonsin hade anförtrott sig åt ”fundamentalistisk teologi” alls. Tydligen omfattade hans ”reaktionära teologi” inte ens en förvissing om att det övernaturliga är verkligt. Williams skildrar sitt tänkande innan han gick med i Tredje vågen: ”Var det möjligt att djävulen var en verklig fiende när allt kommer omkring? Kunde det finnas en kraft från Gud för att befria och förvandla livet helt och hållet?” (74)

Detta är inte funderingar hos någon som har anförtrott sig åt ”fundamentalistisk teologi”. Tydligen tillät inte Williams teologi honom att vara säker på att omvändelse till Kristus förvandlar livet helt och hållet. Kanske var inte hans problem strikt, reaktionär teologi när allt kommer omkring, utan läpparnas bekännelse till en troslära som han inte trodde på fullt ut.

Exakt detta är den vanliga gemensamma nämnaren i praktiskt taget alla vittnesbörd som framställs inom Tredje vågen. Nästan alla inom tredje vågen talar om teologi som till sin natur är åtskild från upplevelse, akademisk, undervisning med tvångströja, tom trosbekännelse, död ortodoxi (renlärighet). Wimber själv märker samma bakgrunder hos dem som framhålls i Springers bok, Power Encounters : ”Nästan alla av dem skulle beskriva sig själva som evangelikaler… (men) de insåg en väldig klyfta mellan det som de hade fått lära sig om Gud och deras upplevelse… (Sedan) fick de alla ett möte med Gud, dramatiskt i de flesta fall, som överrumplade dem.” (75)

Vittnesbörden i boken återger berättelser om män och kvinnor, vilkas teologi var tom, inskränkt, reaktionär och i vissa fall ett fullständigt hyckleri. Dessa människor höll intellektuellt fast vid sanning som inte banade sig väg ut i deras upplevelse. Nu söker de efter upplevelser och vill bygga ett nytt system av sanning i enlighet med dem.

Något ännu värre är att de, när de inte har kunnat finna verkligheten i den sanning de omfattade endast med sina tankar, nu vägrar att tro att någon över huvud taget kan få äkta upplevelser som förändrar livet, som gensvar på samma sanningar som de tyckte var ”tomma” och ”inskränkta”. De uppfattar dem som insisterar på sund lära, som att de helt och hållet förkastar möjligheten avnågon som helst egentlig upplevelse eller möte med Gud. När man inte har kunnat få tag på Guds kraft som gensvar på objektiv biblisk sanning, har de dragit slutsatsen att Guds verkliga kraft manifesteras någon annanstans – genom övernaturliga, sensationella och mystiska upplevelser. Och medan de på detta sätt påstår sig ha tagit ställning för evangelisk teologi, föraktar de den som kraftlös och i sig bristfällig.

Även omvändelse skild från det övernaturliga är otillfredsställande, säger man. Människor som gensvarar på evangeliet utan att få se tecken och under ”möter inte Guds kraft; därför går de inte vidare till en mogen tro. Eftersom det finns något bristfälligt i deras omvändelseupplevelse, blir tillväxten hämmad för många efteråt.” (76)

Bortsett från den rena arrogansen i den synen, är den fara som den innebär stor. Praktiskt taget allt som Nya testamentet påstår om tecken och under i den yttersta tiden, är en varning för falska lärare som kommer att använda underverk för att vilseleda. Jesus sa: ”Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. Jag har nu sagt er detta i förväg” (Matt. 24:24-25; jmfr. 7:22-23; 2 Tess. 2:3, 8-9).

Låt dig inte svepas med av Tredje vågen. Kom ihåg att den enda verkliga bedömningsgrunden på om en person eller en rörelse är från Gud, inte är tecken och under, utan en undervisning som överensstämmer med Guds ord. Och det starkaste uttrycket för Guds kraft i världen idag är inte något spektakulärt och ovanligt tecken eller under, utan en stilla gudsfruktan i ett Ande-kontrollerat liv.

John F. MacArthur, Jr.

(Del 1 och 2 utgör kapitel 6 i boken Charismatic Chaos).

John F. MacArthur är pastor-lärare i Grace Community Church i Sun Valley, Kalifornien, och hörs dagligen i radioprogrammet ”Grace to You.” Han tjänstgör som rektor vid The Master’s College and Seminary.

Noter
33. Wimber, Power Points , 31-51
34. Citerat i Thompson, ”Spiritual Warfare,” 11. Deere har på andra ställen upprepat anklagelsen att de som förkastar ”ny uppenbarelse från himlen” är sataniskt bedragna (Jack Deere, ”Gods Power for Today’s Church” (band 1), Nashville: Belmont Church, inget datum).
35. För en mer fullständig behandling av bibelns tillräcklighet, se John F. MacArthur, Jr., Our Sufficiency in Christ (Dallas: Word, 1991).
36. John Wimber, ”Zip to 3.000 in 5 years,”Christian Life (oktober, 1982), 20.
37. Tim Stafford, ”Testing the Wine from John Wimber’s Vineyard,” Christianity Today (8 augusti, 1986), 18.
38. Wagner, The Third Wave , 87.
39. Walter Chantry, ”Powerfully Misleading,” Eternity (juli-augusti, 1987), 29.
40. Wimber, Power Evangelism , 88.
41. Ibid., 89 (betoning i original).
42. John Wimber, ”Healing Seminar” (3 band) utgåva 1981 (outgivna), band 1.
43. Ibid., band 2.
44. Ibid., 24
45. Ibid.
46. Wimber, Power Healing , 215-23.
47. Ken L. Sarles, ”An Appraisal of the Signs and Wonders Movement,” Bibliotheca Sacra (januari-mars 1988), 70 (fotnot 52).
48. Mike Flynn, ”Come, Holy Spirit,” Kevin Springer, utg., Power Encounters (San Francisco: Harper & Row, 1988), 139-40.
49. Ibid., 140.
50. Ibid., 141.
51. Ibid., 142-43.
52. Ibid., 147-48 (kursivering i original).
53. Ibid., 147.
54. Wimber, Power Healing , 31.
55. Wagner, The Third Wave , 22 (betoning tillagd).
56. Ibid., 73.
57. Ibid.
58. Elliot Miller och Robert M. Bowman, Jr., ”The Vineyard,” CRI-tidning (februari 1985), 1.
59. Ibid., 2.
60. Ibid., Mer än sex år efter att CRI-tidningen gjorde denna anmärkning, har Vineyard fortfarande inte någon trosbekännelse.
61. Citerat i Wimber, Power Evangelism , 39.
62. Wagner,The Third Wave , 18 (betoning tillagd).
63. Wimber, Power Points , xiii.
64. John Goodwin, ”Testing the Fruit of the Vineyard,” Media Spotlight Special Report : Latter-Day Prophets (Redmond, Wash.: Media Spotlight, 1990), 24. Goodwin var Vineyard-pastor i åtta år och reste i stor omfattning med John Wimber.
65. John Wimber, ”Church Planting Seminar” (5 band) utgåva 1981 (outgivna), band 2.
66. Wimber, Power Evangelism , 157-74.
67. John Wimber, A Brief Sketch of Signs and Wonders Through the Church Age (Placentia, Calif.: The Vineyard, 1984), 41-46.
68. Wagner,The Third Wave , 38.
69. Ibid., 40. De ockulta rötterna i Chos metod finns dokumenterade i ”Occult healing Builds the World’s Largest Church,” och ”East Wind Blows West,” Sword and Trowel (7 november, 1987), 13-20.
70. Wagner,The Third Wave , 127.
71. Wagner säger faktiskt att en av de fem faktorer som kännetecknar Tredje vågen är ”att man undviker splittringar till nästan varje pris.” (C. Peter Wagner, ”Third Wave,” Dictionary of Pentecostal and Charismatic Movements (Grand Rapids: Zondervan, 1988), 844.)
72. John White, förord i Williams, Signs , Wonders , viii.
73. Ibid., ix.
74. Ibid., 10.
75. John Wimber, förord i Springer, utg.,Power Encounters , xxxii.
76. Wimber,Power Evangelism , 46.

http://www.karlektillsanningen.se