Del 1: Omvändelse

Läsning: Psalm 51
Bibelställe: 2 Korintierbrevet 7;11

”Se, just detta att ni greps av sorg efter Guds vilja, vilken hängivenhet har inte det fört med sig bland er, vilka ursäkter, vilken upprördhet, vilken fruktan, vilken längtan, vilken iver och vilken bestraffning! På allt sätt har ni visat att ni är oskyldiga i den här saken ”. (2 Korinterbrevet 7:11).

Ordet ”synd” är inte precis ett som kan kallas populärt i världen idag. Men sanningen är den här, att förstå ”synd” – att veta vad den innebär och att veta vad som kan göras åt den – är den mest intressanta och givande kunskap som man kan äga! För att förstå syndens ursprung och funktionssätt, och att veta hur man tar itu med den, är frigörelse i högsta möjliga avseende.

Så, vad innebär ordet ”synd”? Bibeln säger att ”synd är brott mot lagen ” (1 Joh. 3:4), detta att synda innebär att överträda Guds lag och varje människa är genom naturen
”såld till slav under synden ” (Rom. 7:14). Paulus går t.o.m. så långt, att han säger i Rom. 7, att det är som om synden är fullständigt inrotad i en människa – att den mänskliga naturen själv är synd, att människans själva struktur är hemfallen åt synd helt och hållet (jmfr. Rom 3:11-18). Allt detta inträffade på grund av att den första människan, Adam, inte lydde Guds bud och istället vände sig till Satan (Rom. 5:12). Det var ”i Adam ” som alla dog (1 Kor. 15:21-22). Så vad är lösningen?

Vi vet att Herren Jesus kom för att göra slut på djävulens gärningar (1 Joh. 3:8). Dessa gärningar är först och främst synd och död, och det är dessa gärningar som Guds Son har kommit för att tillintetgöra. Hur då?

Herren Jesus sa: ”Omvänd er och tro evangelium ”. Vad menade han med det? 1) Inse att du är en syndare med ett problem med relationen till Gud. 2) Be om Guds förlåtelse. 3) Lova att vända om i livet med hans hjälp. När en människa blir kristen händer alltså något övernaturligt med avseende på synden. Detta förklaras i 2 Kor. 5:21: ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud ”. Därför att vi inte själva kan frita oss från synden, har Gud själv kommit kroppsligen för att ta itu med den. Fadern sände sin syndfria Son för att ta straffet för våra synder i sin egen kropp och själ på korset. Herren Jesus ”blev” synd på korset, i det att han blev behandlad som om han var en syndare av Fadern. Han kunde alltså ta straffet för våra synder på sig själv, som vår ställföreträdare. På detta sätt, efter att han kommit till tro, blir den troende ”en ny skapelse ” (2 Kor. 5:17). Synden har inte längre någon verklig makt över honom (Rom. 6:14). Detta innebär inte att den troende inte någonsin kan synda, men det innebär att synden inte har fullständig makt över honom eller henne, som den gjorde före man kom till tro.

Om jag får stödja mig på en bild av Augustinus för att belysa nådens verk i människans liv, i det som hör till återlösningens historia: För Adam var det möjligt att synda. Efter Adams fall är det omöjligt för människor att inte synda till sin natur. För den sant troende är det, i detta nuvarande liv, möjligt att inte synda. För den troende i härligheten kommer det att vara omöjligt att synda. Detta är nådens verk i människans liv i det som hör till återlösningens historia.

Men fastän det är sant att den troende inte är slav under synden, kvarstår faktum att förrän vi helt och hållet har tagits ut ur denna världens förgängelse, måste vi fortfarande kämpa mot ”vad köttet begär ” (Gal. 5:16). Det finns en kamp som fortsätter i detta livet: ”Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet ” (Gal 5:17). För övrigt är det faktum att det är så, ett säkert tecken på att du är sant troende. Så om du söker frälsningsvisshet, kan du låta trösta dig med det faktum att endast de som är Guds barn har en kamp mellan köttet och Anden. Det finns inte någon sådan kamp i den icke-troendes liv. De är i köttet och kan inte vara i Anden, för de har inte Anden (Rom. 8:9b; Judas 19).

Så det finns detta problem med synden. När vi en gång har identifierat vår synd, hur ska vi ta itu med den och övervinna den? Det finns två steg här: Först måste vi omvända oss från den, för det andra måste vi tillintetgöra den. Dessa är de två stöttepelarna för att ta itu med synd. Omvändelse och kuvande, att döda synden.

I denna första del av ”Att förstå och ta itu med synden” ser vi på omvändelse. I den andra delen kommer vi att se på den förlorade kristna konsten att döda synden. När dessa två delar ses tillsammans, kommer vi att ha ett fullständigt program, som visar hur vi ska ta itu med syndens problem. En av de vanligaste frågorna som människor ställer till mig är ”Hur kan jag ta itu med min synd? ” I dess två budskap ska vi göra en resa och få svar på det. I psalmen om omvändelse, Ps. 51, säger David att sann omvändelse innebär att ha en förkrossad ande och ett förkrossat eller bedrövat hjärta. Hur kan vi öva upp en sådan sinnesstämning?

För det första måste vi vara medvetna om att omvändelse inte bara är ånger. Kain var fylld med ånger, men ändå får vi veta att han var ”den ondes barn ” (1 Joh. 3:12). Esau var full av ånger, men ändå får vi veta att han var ”ohelig (d.v.s. gudlös) ”, och att ”han blev avvisad, för han fann inte något tillfälle att ångra sig, trots att han med tårar sökte därefter ” (Hebr. 12:17, Reformationsbibeln, 2003). Judas var uppenbarligen full av ånger, och kände att han hade syndat genom att ha förrått oskyldigt blod, men ändå sa Herren Jesus uppriktigt att han var ”en djävul ” (Joh. 6:70), och att han var ”fördärvets man ”, som var ”förlorad ” (Joh. 17:12). Så det är uppenbart att det är möjligt att vara ångerfull utan att vara sant botfärdig, och man kan alltså vara ångerfull utan att någonsin bli frälst. Hur ska vi då uttrycka skillnaden mellan ånger och sann omvändelse som leder till liv?

I sitt andra brev till församlingen i Korint talar Paulus om världens sorg eller ånger och om vad han kallar ”sorg efter Guds vilja”, som medför ånger som leder till frälsning. ”Ty en sorg efter Guds vilja för med sig en ånger som man inte ångrar och som leder till frälsning. Men världens sorg leder till död ” (2 Kor. 7:10). Sedan framställer han i nästa vers sju tecken på sann ånger: hängivenhet -ursäkter – upprördhet – fruktan – längtan – iver – bestraffning (2 Kor. 7:11). Var vänlig slå upp denna vers i era biblar, för den ska utgöra resten av vår betraktelse i denna första del. Sammanhanget i denna vers är att Paulus hade skrivit ganska hårt till dem om problem i deras församling (uppenbarligen i ett annat brev som inte finns med i Guds ord), och som en följd av detta kände de sig illa till mods:

”Ty även om jag gjorde er bedrövade med mitt brev, så ångrar jag det inte nu. Först ångrade jag mig, eftersom jag såg att brevet gjort er bedrövade, om än bara för en tid. Men nu gläder jag mig, inte därför att ni blev sorgsna utan därför att er sorg ledde till att ni ångrade er. Det var ju efter Guds vilja som ni blev bedrövade, och därför har ni inte lidit någon skada genom oss” (2 Kor.7:8-9).

Men han bryr sig inte om, att han fick dem att känna sig illa till mods, eftersom följden av det hela blev sorg efter Guds vilja, som medförde omvändelse. Hans syfte var att bestraffa för att väcka till omvändelse. ”Det var i djup nöd och ångest, under många tårar, som jag skrev till er, inte för att ni skulle bli bedrövade utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har till just er ” (2 Kor. 2:4). När omvändelse en gång har skett kan livet börja.

Fastän de sju tecknen på omvändelse som följer utan tvekan har direkt avseende på situationen i Korint, är de i högsta grad tillämpbara på varje situation av omvändelse och kan ses som ett tecken, en prövosten på om sann omvändelse har skett eller inte – om vi har upplev sorg efter Guds vilja eller inte, snarare än bara världens sorg.

För övrigt är omvändelsen inte något som vi ”gör” en gång under det ögonblick när vi blir troende. Omvändelse är ett sätt att leva, ett sinnestillstånd, ett hjärtats tillstånd, en inställning som aldrig lämnar oss i detta nuvarande liv. Det sju tecknen på sann omvändelse i 2 Kor. 7:11 är följden av det sättet, det tillståndet och den inställningen. Låt oss nu gå igenom dem. Det första tecknet på sann ånger i 2 Kor. 7:11 är

1. INTENSIV HÄNGIVENHET

Det allra första verket i ett ångerfullt hjärta är en djupt allvarlig omsorg med att fullständigt göra sig av med alla sina synder, varje aspekt av att ha brutit Guds lag. Människan som i sanning eftersträvar att omvända sig, kommer inte att vara belåten med att bara anstränga sig minimalt i sin kamp mot synden. Det kommer att finnas en dödligt allvarlig intention. Intensiv hängivenhet. En sådan strävan kan aldrig bli intensiv nog. Thomas Brooks sa: ”Den som siktar mot solen , även om han missar , kommer långt högre än den som fyrar av mot en buske ”. Vad vi behöver ta det till hjärtat! Vi måste sträva efter att få denna intensiva hängivenhet, eftersom vi alla är av naturen lata. Men det finns ingen mer storslagen ambition än denna hängivenhet – och ingen större belöning att få än den som kommer av den.
Det andra tecknet på sann ånger i 2 Kor. 7:11 är

2. EN IVER ATT BLI ”URSÄKTAD”

En iver att bli ursäktad (rentvådd) från skuld. Detta innebär inte ett förnekande av skuld, eller att vi ursäktar oss själva. Det innebär en nitisk bekännelse av vår synd och att vi fullständigt förkastar den. Vi gör detta mest effektivt genom att döma oss själva: ”Om vi gick till rätta med oss själva , skulle vi inte bli dömda ” (1 Kor. 11:31). När vi dömer oss själva, finns inget behov för Gud att döma oss, och Satan har ingen anklagelse mot oss. När vi dömer våra egna synder, och därigenom omvänder oss från dem, då finner vi att vi är frikända från dem genom Kristi blod. För att detta ska ske, måste det finnas en fortgående iver att bli rentvådd.
Det tredje tecknet på sann ånger i 2 Kor. 7:11 är

3. BRINNANDE UPPRÖRDHET

Detta är något som behöver utvecklas. Vi borde faktiskt ha en känsla av fullständigt ursinne mot synden, för den är den mest abnorma saken i universum och den mest destruktiva. Den strider fullständigt mot den kristne, som på ett speciellt sätt förstår följderna. För synden påverkar inte bara individen som begår den. Den har en påverkan som går långt bortom oss själva. Inbillar du dig att du bara kan synda tyst i ett hörn, och att bara du kommer att vara inblandad? Inte alls. Det är mycket sällan som det är så med synden.

När Akan begravde en del av bytet i lägret som ursprungligen hade erövrats från fienden (Jos. 7:1-26), påverkade det inte bara Akan, eller ens bara Akans egen familj, eller stam. HERRENS vrede upptändes mot alla Israels barn (Jos. 7:1). Synden har biverkningar. Det är därför som aposteln uppmanade oss att vi borde ”se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas (Hebr. 12:15). Våra synder har biverkningar som går långt bortom syndarens begränsade område. ”Lite surdeg syrar hela degen ” (Gal. 5:9).

Därför måste även de som vi kan tänka på som ”små synder” få vår fulla uppmärksamhet och tas i tu med. Små synder blir till sist stora synder. Jesus dog inte bara för våra ”stora” synder, utan för all synd. Om han var tvungen att lida för vad vi tänker på som små synder, då måste vi absolut göra allt vi kan för att omvända oss från dem och ändra våra liv. Om kristna ville ägna sin tid åt att vara fyllda med förtrytelse över sin egen synd, då skulle det finnas mycket färre konflikter i församlingen idag!
Det fjärde tecknet på sann ånger i 2 Kor. 7:11 är

4. INTENSIV FRUKTAN

Var vänlig och inse att jag inte talar om en krypande, lismande, snörvlande, tillbakaryggande, hopkrupen, feg fruktan, utan om en helig fruktan. Det finns en ofantlig skillnad mellan de två – en som bara den troende kan förstå. En helig fruktan för Guds vrede mot synden. En helig fruktan för att missbehaga Herren. En helig fruktan för att falla i synd p.g.a. en medvetenhet om följderna. En helig fruktan för att vi skulle falla i samma synder igen. ”Salig är den människa som alltid fruktar Gud ” (Ordspr. 28:14). Det är Gud själv som lägger denna ”fruktan” i alla sina barn, för att vi ska hålla oss på den goda vägen.

För övrigt behöver vi inse, att om vi som troende syndar, har Herren bara tillåtit oss att göra det, för att vi ska lära oss sanningen om följderna och aldrig mer göra om det. Med detta menar jag inte att han uppmanar oss att synda, men att han inte ingriper för att hindra oss att synda, för att vi ska gå på en mycket brant lärdomskurva. Allt detta är en del av vår fortlöpande helgelse. Han är den som leder och kontrollerar allt, även synden. Bara detta borde fylla oss med helig fruktan. Låt oss komma ihåg detta nästa gång vi överträder hans lag.
Det femte tecknet på sann ånger i 2 Kor. 7:11 är

5. STARK LÄNGTAN

Det grekiska ordet som översätts med ”stark längtan” innebär att ha ett intensivt begär. Detta är en strävan att upphöja över alla andra. En passion som aldrig får kuvas. En brinnande längtan efter styrka och hjälp, så att vi inte faller igen. Har du detta begär? Är du uppfylld av denna längtan att övervinna synden? Hatar du din synd mer än någonting annat i världen? För tills vi gör detta, kommer vi inte att ha någon verklig kraft mot den. Aposteln uttryckte denna starka längtan när han sa:

”Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag, som ligger i strid med lagen i mitt sinne och som gör mig till fånge under syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp?” (Rom. 7:22-24).

Om troende ägnade lika mycket längtan åt att söka hjälp för att bli av med sina synder, som de gör med andra saker, skulle vi alla bli så mycket lyckligare och tillfredsställda. Så ofta vi tror att vi kommer att bli tillfredsställda av någon ny bok eller konferens eller att höra någon berömd predikant. Men om vi inte har denna starka längtan i våra hjärtan att övervinna vår synd, så kommer varje aktivitet, jippo eller konstlad sak vi hänger oss åt, att visa sig vara värdelös.
Det sjätte tecknet på sann ånger i 2 Kor. 7:11 är

6. NITISK IVER

Även om ”nitisk iver” kanske verkar vara mycket likt ”stark längtan”, finns det viktiga skillnader. Stark längtan medför tanken på begär. Nitisk iver leder detta begär till förverkligande i hängivet handlande. Den längtan som upptänts inom oss överförs i nitisk iver i våra yttre handlingar. Det grekiska ordet här är Zelos . Seloterna var fanatiker som ville driva ut de romerska ockupanterna ur Israel. Den generella innebörden av ordet är någon som är fanatisk för något. En selot. Vi borde fanatiskt bekämpa vår synd. Vårt nit borde brinna för att göra slut på allt som står mellan oss och Gud. Vi behöver bli nitiska i hur vi fullgör allt som faktiskt verkar mot synden.

Vad tror du detta kan vara? Det första skulle vara att ödmjuka oss själva. (Högmod är ett stort problem, när vi tar itu med vår egen synd). En annan sak skulle vara att bara söka våra behov snarare än det vi längtar efter. (Det FINNS en skillnad). Ta Kristus som förebild. Vad än du gör, gör det med nit, så att det starka begäret att vara generös och ren fullgörs med nitisk iver.
Slutligen, det sjunde tecknet på sann ånger i 2 Kor. 7:11 är

7. EN ANDE AV BESTRAFFNING

En villighet att få se fullständig rättvisa utförd. Utmätandet av rättvisa. Detta handlar INTE om självrättfärdighet, om att vi ursäktar oss själva. Det grekiska ordet här är ekdikesis . Vincent´s Word Studies uppger att: ”Ordet har också innebörden av fullgörande och har innebörden av rättfärdigande ” (Vol. III. sid. 329). King James översättning är ”vedergällning”. Det här är förstklassig vedergällning mot oss själva!

Vi börjar alltså att underkuva köttet, för att hindra att det blir verksamt för synden. Detta innebär inte att vi plågar oss själva! Det innebär att vi inser att synden är en dödlig fiende, vilken vi måste fullständigt ta hämnd på. Det är vad detta ekdikesis innebär.

I brevet till hebréerna, möter vi ständigt de mest ödesdigra varningar: ”Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud . Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra ” (Hebr. 3:12-13). Det är denna syndens makt att bedra som är problemet. Vi har inte att göra med en vanlig fiende här. Satan är extremt listig. När allt kommer omkring har han haft många tusen år mer på sig, att utveckla sin konst att bedra människor till att synda, än vi har haft att utveckla vår konst att övervinna den! Därför måste vi försöka få tag i vår synd i allra högsta grad!

Detta är den process som är känd som dödande – dödandet av vår synd. Att döda den så att den blir stendöd. Och denna process, hur man utför den, är det som vi ska se på i del 2 av detta studium.

SAMMANFATTNING

Paulus säger att ”Världens sorg leder till död ” (2 Kor. 7:10). Så det är tydligen inte nog för oss, att bara vara ledsna eller ångerfulla för våra synder, på samma sätt som världen sörjer för saker. Man kan sörja över en synd – även enormt mycket – men man kommer ändå inte att ärva evigt liv. För det måste finnas dessa tecken på sann omvändelse i våra liv.

Dessa sju tecken måste finnas där vid den första omvändelsen som för oss till Kristus. När man en gång har omvänt dig, är ens synd förlåten – ett streck blir draget över det förflutna. Men omvändelsen stannar inte där. Även om det blir ”möjligt att inte synda” när du är en troende – även om du blir fri från syndens herravälde och makt när du är en troende – kommer det tillfällen när du faller. Men vi har ett botemedel:

”Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er. Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. Klaga, sörj och gråt. Låt ert skratt vändas i sorg och er glädje i bedrövelse. Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er.” (Jak. 4:7-10).

Omvandla ert skratt till att sörja och er glädje till bedrövelse. (Naturligtvis syftar han på falskt skratt och tom glädje. Herren förbjuder inte äkta skratt och glädje). När du känner den äkta gudfruktiga sorgen, förblir du inte i det tillståndet av sorg. Vad var det Jakob sa? Gör allt det och Gud kommer att upphöja dig. Han kommer att göra det. Garanterat.

Men detta är inte en passiv utövning. Vi måste göra vår del – som vi ska se i del 2 om ”dödande”. Att bli frälst är faktiskt helt Guds verk. När det gäller pånyttfödelse, är det riktigt att säga att vi är passiva. Att tro att vi samarbetar med Herren i pånyttfödelsens verk, har alltid ansetts av ortodoxin som en villfarelse känd som synergism . Men vi kan aldrig bli frälsta genom någon gärning som vi gör. Det är sant att vi måste omvända oss, men själva omvändelsen är en gåva från Gud (Ef. 2:8). Det är genom Guds godhet som vi förs till omvändelse (Rom. 2:4). Det är Herren som ger oss omvändelse (2 Tim. 2:25). Men när vi har blivit troende, finns det mycket arbete för oss att utföra när det gäller att föra krig mot vår synd. ”Vi kan inte bi rättfärdiga genom våra gärningar, men den rättfärdiga människan gör gärningar” (J.C. Ryle).

Vilken gärning vi än måste göra, vill jag betona här att vi inte alls står ensamma i allt detta. Gud har inte lämnat oss föräldralösa. Och den helige Andes främsta verk i den troendes liv, är att få oss att hata synd. Inte bara synd generellt, utan speciellt våra egna synder – d.v.s. allt detta som kommer mellan oss och vår Gud.

Ja, straffet för våra synder har redan tagits i tu med i Kristus på korset, om vi har omvänt oss och trott. I det avseendet har vi fått ”fullkomlig helgelse”, som John Murray benämner den. Men tecknen på vår helgelse är fortgående och ständigt återkommande, och bevisar den ”progressiva helgelsen” i oss. Det innefattar ”dödande” – att ta till andliga vapen för att underkuva och besegra ”synden som snärjer oss så hårt ” (Hebr. 12:1).

Omvändelse och dödande är de två storslagna vapen som Gud har utrustat oss med och som tillintetgör djävulens verk. Syndens död och dödens död är de underbara följderna av Kristi död.

Alan Morrison

http://www.karlektillsanningen.se