”Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre… Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!” (Matt. 7:22-23). Hör du till dem som köpt in sig på föreställningen att vi ”alltid ska vara positiva”. Som ett mantra upprepas orden om och om igen, inte minst i s.k. kristna sammanhang, tills vi till sist uppfattar dem som en sanning. OK, ingen vill väl förneka att en positiv inställning under livets alla skiftningar är en tillgång. Men är det verkligen så när det gäller andliga ting, frågor som gäller evigheten? Tillåt mig att ha en avvikande uppfattning. Bibeln säger att ”den andliga människan bedömer… allt” (1 Kor. 2:15). Och då fokuserar hon på verkligheten. Realism borde vara den enda ledstjärnan för en sann kristen. Paulus uppmanar oss vidare i Ef. 5:11, “ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem istället”. Positivism in absurdum leder alltså inte till något gott.

Jesus Kristus gör klart för oss att vi har ovanstående fruktansvärda scenario på gång. Människor kommer att få höra dessa ord från honom. Det är verkligheten. Många människor som ”trodde” på honom, som menade sig ha en relation till honom, som fick sin dos av religion vecka efter vecka, som var trogna kyrkobesökare år ut och år in. De hade ett sken av gudsfruktan, men tillät inte Jesus vara Herre, så att han fick vara Vägen för dem under vandringen på jorden. De ville själva vara herrar i sina liv.

Nu är det ju så att människor som föds ovanifrån in i Guds rike kommer att utveckla teologiska uppfattningar som inte stämmer överens på alla punkter. Det kommer att finnas lutheraner, arminianer, reformerta, o.s.v. En del kommer att fylla sina hjärnor med mycket teologisk kunskap som förhoppningsvis också landar i hjärtat, andra förblir mycket fåkunniga och har bara snappat det mest elementära i den kristna tron.

Alla har dock en sak gemensamt, de fick höra ett sant evangelium, vilket medförde en personlig erfarenhet av omvändelse och tro på Jesus Kristus, som i sin tur påverkade och förvandlade deras liv i större eller något mindre omfattning.

Med anledning av det inledande bibelordet finns det all anledning att ställa frågan: Vilket budskap är det som förkunnas i Sverige 2010 när det gäller människans frälsning? Vi bortser då från de församlingar där den kontemplativa andligheten fått företräde, de kyrkor där mysticismen slagit rot, och fokuserar på de sammanhang där förkunnelse fortfarande har någon form av inflytande på människor.

Begreppet evangelium kan enligt J. I. Packer (Evangelism and the Sovereignty of God) delas in i fyra olika delar:

För det första är det ett budskap om Gud, vår skapare och domare och hans absoluta anspråk på oss som skapade varelser.

För det andra är det ett budskap om synden. Och vad är synd? “Synd är brott mot lagen” (1 Joh. 3:4). “Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse” (Rom. 4.15). “Genom lagen ges insikt om synd” (Rom. 3:20).

För det tredje är det ett budskap om Kristus: vem han är, varför han kom, vad han gjorde, varför han gjorde det, var han finns nu och hans återkomst – men speciellt hur han är den ende medlaren mellan Gud och människan, och hur syndare blir försonade med Gud genom hans person och verk.

För det fjärde är det en maning till tro och omvändelse: “…tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium!” (Mark. 1:15). “…jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus” (Apg. 20:21).

Men ett budskap om Gud som domare, synd och omvändelse är inget som säljer. Det har våra kyrkliga företrädare naturligtvis insett. Man anser sig därför ha rätt att förfalska Guds evangelium för att göra budskapet mer attraktivt. Om de religiösa institutionerna överhuvudtaget inriktar sig på människans frälsning är det tre punkter, som verkar känneteckna förkunnelsen i den sökarvänliga religion, som man erbjuder för att få in människor innanför kyrkdörrarna:

Det ska vara enkelt

Det ska gå snabbt

Det ska befrämja, inte motverka, mitt pågående sjävförverkligande

Ingen ånger, ingen sinnesändring, ingen omvändelse är nödvändig för frälsning enligt kyrkliga ledare i vårt land. Hur kan det vara så? Därför att man menar att Gud redan är på din sida. Vad du bör göra är att tro på Jesus, så att du enligt USA-modell ska kunna få your best life now. Investera i dig själv – tro på Jesus! Med Jesus som personligt tillval kan affärerna blomstra och karriären få ett lyft. Via Alpha-kurser, ”Ditt viktigaste val” och liknade kampanjer inbillar man människor som är positiva till en andlig dimension i tillvaron, att det är lätt att bli frälst, det är bara att välja att tro på Jesus.

Det råder ingen tvekan om att begreppet personlig frälsning har fått en stark inomvärldslig betoning i dagens kyrkor och att det i själva verket är synonymt med maximalt självförverkligande i religiöst stuk. ”Ditt viktigaste val”, t. ex. erbjuder en kristen tro som vill ge dig ett förbättrat liv här i tiden på fyra områden, vård för själen, kunskap för livet, omsorg på riktigt och arbete med mening. Det faktum att Jesus Kristus dött och uppstått från de döda ändrar inte på din självfokusering.

Så här är läget i kyrkosverige 2010. Så här långt bort har vi alltså kommit från bibelns budskap om frälsning, så långt bort från den autentiska kristendom som finns bevarad i originalversion för den som verkligen upplever ett behov av syndernas förlåtelse i Jesu Kristi utgjutna blod. För detta är i sanning människans främsta behov. Alla andra behov är ett intet jämfört med detta.

Och det är just detta, att människan personligen blir försonad med sin Skapare, som evangeliet handlar om. På grund av hennes uppror mot himmelens Gud, på grund av att hon brutit hans heliga lag, vilar hans vredesdom över henne och den är redo att verkställas. I detta prekära läge kommer evangeliet, det glada budskapet att Kristus har dött för syndaren i hans ställe, och avvänt det rättmätiga straff som han förtjänar.

Denna storslagna frälsning förkunnades av Jesus Kristus, av apostlarna och har förkunnats genom hela historien. Budskapet har alltid varit ”omvänd er och tro evangelium”, två sidor av samma mynt som Herren själv klargjort att vi aldrig kan skilja åt.

När detta evangelium når ett mottagligt människohjärta startar omedelbart en process i människans inre, när hon för första gången ser på sig själv med Guds ögon, då hon ångrar sina överträdelser, när hon ser vem hon sårat och gjort uppror mot, den Upphöjde, den Helige, den Allsmäktige. Hon ser att det finns en kärlek av en helt ny dimension, som inte är av denna världen, som finns hos Fadern som sände sin älskade Son för att dö för våra synder. Hon böjer sig för honom, kapitulerar, och tar emot Jesus Kristus som Herre och Frälsare och vill ingenting annat än att följa honom.

Detta är ett sant verk av den helige Ande som föder människan på nytt. Hon inser att hon tidigare varit andligen död. Det största av alla under har ägt rum och en obeskrivlig fröjd börjar strömma från hennes inre, en tacksamhet över Guds godhet fyller henne och en kärlek flödar från hennes hjärta till Herren och Frälsaren, när hon förstår att allt är av nåd och inget är hennes egen förtjänst. Noll procent av äran för detta mirakel går till henne själv och hundra procent till Gud .

All förvrängning av detta underbara evangelium är djupt tragisk. Men när människan sätter sig själv och sina egna behov i centrum kan vi inte förvänta oss något annat än tragik. Gud har aldrig varit till för att betjäna människan och backa upp hennes självfokusering här i tiden och kommer inte att bli det det heller, trots alla förmenta behov som framhävs via religiösa kampanjer.

Men det är inte bara tragik med i bilden. Det är också fråga om att man ljuger människor rakt upp i ansiktet på den egentligen enda avgörande punkten i livet, frälsningen i Jesus Kristus. Och lögn är ondska. Med alltför få undantag har prästers och pastorers förkunnelse medfört att vi hamnat i den situation som aposteln Paulus beskriver i 2 Kor. 11:4: ”Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl”.

Det vilar därför att stort ve över kyrkliga ledare i Sverige, när man avviker från evangeliet i dess originalversion, när man i sin iver att sälja ut Jesus påstår att man kan ta emot honom som Frälsare, men avvisa honom som Herre. Kyrkornas Jesus som ställer upp för att fixa till människans välbefinnande på olika områden är en ”annan Jesus” = en falsk Jesus. I sin förvillelse att vara ”sökarvänliga” blir man Satans tjänare, när man ger människor vad dom vill ha, en Jesus som står redo att tjäna människan på hennes egna villkor. I exakt det ögonblick när man skiljer Jesus som Frälsare från Jesus som Herre i förkunnelsen, gör man sig skyldig till att predika ett främmande evangelium = ett falskt evangelium.

Om du inte ens har nuddat vid tanken att kyrkliga representanter kan vara verksamma i det ondas tjänst, lägg märke till att Paulus säger vidare i ovanstående sammanhang, att vi inte ska bli förvånade över att ”Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten. Men de kommer att få det slut som de förtjänar”.

Därför är det generellt inte bra för någon människa att ”gå i kyrkan”. Och värre kommer det att bli framöver. De som hör Herren till och fortfarande finns kvar i dessa sammanhang bör snarast förpassa sig därifrån. Det kommer inte att vara uppbyggligt att tillhöra en kyrka, om inte en radikal, gudagiven omvändelse sker hos det ansvariga ledarskapet.

De religiösa kulterna inom den s.k. kristenheten, inklusive Svenska kyrkan, kallar sig kristna men förkunnar ett falskt evangelium och ljuger alltså för människor, och deras företrädare kommer att stå ansvariga inför Jesus Kristus för vad man förkunnar angående människans frälsning. Tyvärr är detta en realistisk beskrivning av den kyrkliga situationen, undantagen är få, och det är mycket svårt att hitta en församling som fortfarande är trogen den bibliska originalversionen.

A.W. Tozer sa: ”Jag är helt säker på att läran om frälsning utan omvändelse har sänkt församlingens moraliska standard och skapat massvis av bedragna religiösa bekännare, som felaktigt tror att de är frälsta, när de faktiskt är förgiftade av bitter galla och bundna med orättfärdighetens band.”

”Massvis med bedragna religiösa bekännare, som felaktigt tror att de är frälsta”… kan det bli allvarligare? Låt oss ta tid för besinning, och gå tillbaka till bibeln med dess tydliga undervisning, om att ingen frälsning finns utan ånger/sinnesändring/omvändelse och tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare. Inga bekännande kristna, inga kulturkristna, ingen speciell grupp av köttsliga kristna, som levt år ut och år in utan behov av omvändelse, inga som förlitat sig på kyrkan som frälsningsinstitution kommer att ingå i himmelriket.

Vår bekännelse till honom är värd… ingenting. Absolut ingenting. ”Bekännande kristen” är ett begrepp utan innebörd. Det enda avgörande är om den helige Ande utfört ett verk i djupet av våra hjärtan. När man via trendiga kampanjer leder människor in i religiösa föreningar är det en allvarlig förvanskning av det ursprungliga evangeliet. Och det har ingenting att göra med den förvandling av hjärtat som behöver ske för att en människa ska ingå i Guds rike, nämligen att hon föds på nytt genom ett autentiskt evangelium och på detta sätt inlemmas i den levande Gudens församling.

Antagligen kommer ledare inom svensk kristenhet att fortsätta med att klia folk i öronen med sin falska religion och sitt falska evangelium. Därmed har deras kyrkor inte längre något existensberättigande i Guds ögon. Behovet av nya församlingar som predikar ett sant, bibliskt evangelium som grund är därför akut.

Jan Johansson

P.S. För den som finner detta ämne vara lika avgörande viktigt som jag själv, vill jag varmt rekommendera ”Today’s Gospel”, authentic or synthetic? av Walter J. Chantry. En tunn bok fylld med substans. Läs också ”Today’s Evangelism”, It’s message and Methods, av Ernest C. Reisinger.