14 orsaker till att ifrågasätta den traditionella uppfattningen om helvetet

Är syndens lön döden, eller är syndens lön evigt liv med tortyr i helvetet? Vi vill ställa frågor och visa på stora problem för dem som tror på ECT = eternal conscious torment, uppfattningen att Gud personligen, aktivt torterar dem som inte tillhör honom i evighet.

Bibeln säger att Gud har lagt sina normer i människans samvete och kallar oss att dra slutsatser tillsammans med honom. Låt oss därför ställa frågan om den traditionella uppfattningen om evig, medveten tortyr passar in på detta. Håller den ett test mot bibeln? Med säkerhet gör den inte det.

…Tyvärr verkar det som vissa författare finner himlen mindre angenäm, om de inte kan njuta av att se att de som gått förlorade lider. Exempel på detta:

“… deras plåga skall stiga upp i åsynen av de välsignade för evigt och tjäna som den tydligaste spegel alltid inför deras ögon, för att ge dem en konstant, ljus syn som påverkar dem i högsta grad … DETTA UTTRYCK AV GUDOMLIG KARAKTÄR OCH HÄRLIGHET KOMMER ATT VARA TILL UPPMUNTRAN FÖR DE ÅTERLÖSTA, OCH I HÖGSTA GRAD UNDERHÅLLANDE OCH GE DEN STÖRSTA GLÄDJE TILL DEM SOM ÄLSKAR GUD OCH LYFTA DERAS LYCKA TILL OUTSÄGLIGA HÖJDER. SKULLE DETTA EVIGA STRAFF OCH DENNA ELD SLÄCKAS, SKULLE DET I STOR UTSTRÄCKNING SKYMMA HIMLENS LJUS OCH SÄTTA STOPP FÖR EN STOR DEL AV DEN LYCKA OCH HÄRLIGHET SOM DE VÄLSIGNADE UPPLEVER.”
(Citat från Samuel Hopkins ”The works of Samuel Hopkins, sid, 458 i The Resurrection and Immortality, William West, Xulon Press, 2006, sid. 313).

Vad är det för en sjuk man som kan få största tillfredsställelse av att se en grym Gud utföra sitt grymma verk på miljarder och t.o.m. på många som han känner och älskar? Han framställer de heliga i himlen som fråntagna de kvalitéer som Gud har gett oss, sympati, medlidande, kärlek till andra, omsorg om andra. Han framställer dem som grymma monster som gläder sig i andras smärtor och som älskar att höra dem som de nu älskar jämra sig, och hur de oräkneliga miljonerna som gått förlorade jämrar sig.

Tyvärr finns det mycket, mycket mer i traditionell teologisk litteratur som innehåller samma befängda uttalanden som de som Samuel Hopkins gör. De säger att vi kommer att få glädja oss åt att se de förlorade lida. Gud säger exakt det motsatta. ”Jag finner ingen glädje i någons död, säger HERREN, HERREN. (Hes. 18:32).

Det finns många problem med ECT (uppfattningen att Gud torterar människor i evighet). Fundera på följande:

1) Hur kan detta vara rättvist?

Hur kan vi läsa om en Gud som om och om igen säger i bibeln att han är ”rättvis” och vill ha rättvisa bland sitt folk, som ger befallning om ”öga för öga och tand för tand” (=rättvis bestraffning, övers. anm.) och sedan själv torterar dessa människor helt utan barmhärtighet inte under tiotals år, inte under hundratals år, inte under miljoner år, inte under miljarder år, inte under biljoner år, inte under eoner, utan i evighet. En syndare på jorden som lever en millisekund (i jämförelse med evigheten) och torteras under eoner och eoner handlar inte om rättvisa.

Gud har framställts som så grym och denna doktrin är så osannolik, att den förmodligen har skapat fler ateister och fått fler svaga troende att falla av, än någon annan falsk doktrin. Helvetets fasa har orsakat psykiskt lidande för otaliga miljoner och istället för att skräcken för helvetet skulle fått människor att vända sig till Gud…har miljoner vänt sig bort från en sådan orättvis Gud. (The Resurrection and Immortality, William West, Xulon Press, 2006, sid. 313, se www.robertwr.com för mer information)

Clark H. Pinnock tar också upp detta ämne…

Låt mig säga direkt att jag uppfattar tanken på helvetet som evig tortyr av kropp och själ som ett upprörande och skandalöst illdåd, en falsk traditionell doktrin som behöver ändras. Hur kan kristna överhuvudtaget projicera en gudom med sådan grymhet och hämndlystnad i vars metoder ingår att vålla evig tortyr på sina skapelser, hur syndiga de än kan ha varit? Säkerligen är en Gud som skulle göra en sådan sak nästan mer som Satan än som Gud, åtminstone enligt varje vanlig moralisk norm och enligt evangeliet självt. Hur kan vi överhuvudtaget predika att Gud har bestämt att ett antal av hans skapelser (kanske ett stort antal predestinerade till detta öde) ska (i ett fullständigt medvetet tillstånd) få genomlida fysiska och själsliga kval under oändlig tid? Är inte detta ett mycket störande koncept som behöver tänkas igenom? Vår Herre Jesus Kristi Gud och Fader är definitivt ingen djävul, att tortera människor utan slut är inte vad vår Gud gör. Har den som bad oss att älska våra fiender för avsikt att hämnas på sina egna fiender för all evighet? H. Kyng ställer den berättigade frågan, “Vad skulle vi tänka om en människa som tillfredställde sin hämndlystnad så oförsonligt och omättligt?” (The Destruction of the Finally Impenitent by Clark H. Pinnock McMaster Divinity College Hamilton, Ontario, Canada) (I en artikel av Pinncok där han försvarar villkorlig odödlighet).

TV-evangelisten, Dr David Regan, Lamb & Lion Ministries ( tidigare en anhängare av evig tortyr) tar också upp detta tema i hans tidning Lamplighter ….

Min första svårighet med den traditionella uppfattningen är att den verkar att ifrågasätta Guds karaktär. Jag frågade mig själv “hur kan en nådefull, barmhärtig och kärleksfull Gud tortera den stora majoriteten av mänskligheten för evigt?” Det verkade inte vara varken kärleksfullt eller rättvist enligt min uppfattning. Jag inser att han är en rättfärdig, helig och rättvis Gud, men är evig tortyr rättvisa? Begreppet evig tortyr tycks omvandla den sanne Guden för rättvisa till en kosmisk sadist. (The Reality of Hell, Dr David R. Reagan, tidningen Lamplighter, mars 2006, Lamb & Lion departement – McKinney, TX).

2) Om evig tortyr är sant, betyder det faktiskt att abort i slutändan är en god sak.

Det går i slutändan inte att komma runt detta. Tyvärr har otaliga miljoner aborterats i modern historia. Säkert fick många barn genomgå medveten smärta eftersom de med våld avlägsnas och sugs ut ur livmodern. De som är bekanta med pro-life-rörelsen är rättmätigt förfärade över bilderna på aborterade små barn (ja, de är barn.) De flesta konservativa teologer skulle rätteligen placera dessa små i himlen för evigt.

Men överväg alternativet. Om miljoner av dessa aborterade dyrbara små lämnades för att gå fullgången tid och sedan födas, skulle alla växa upp och bli syndare och de flesta skulle nog aldrig ta emot Jesus som vuxna. Jesus själv sa att de flesta människor aldrig skulle hitta vägen, “den väg är bred, som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den” (Matteus 7:13).

Därför skulle de flesta av dessa människor (om de lämnas till att gå fullgången tid) bli torterade för evigt. Det innebär att om det finns ett val mellan tillfällig smärta för dem (abort) eller evig tortyr för dem, då skulle abort vara bäst. Denna punkt behöver upprepas om och om igen. De som anser sig “pro-life” behöver verkligen ompröva logiken i sin inställning om de tror på evig tortyr.

Kolla in vad en vetgirig person skrev till en hemsida i detta ämne…

Vad händer med aborterade barn? Jag hörde en predikant på radio säga att de kommer till himlen och utvecklas till vuxen ålder och blir den person de skulle ha blivit. Om det är så, har abortörerna uppenbarligen varit ansvariga för att rädda fler människor än de flesta evangelister tillsammans. Även om de menade det till skada, visade det sig vara till godo. Om de flesta människor går till helvetet, hur kan vi klaga om aborterade barn passerar förbi detta liv i köttsligt syndigt kött och går direkt till himlen …? – Stan

Om evig tortyr är sant, då har han rätt – abort är bäst. Men om det inte är sant (och det är det inte) – då är PRO-LIFE bäst! (OCH PRO-LIFE ÄR BÄST!) Gud är för livet (pro-life)!

3) Varför skulle Gud välja ord som “fördärva, fördärv, förgås, död” till att betyda något annat än deras vanliga mening?

* Psalm 92:8 ………………. går de ändå mot evig undergång ….
* Psalm 1: 6 ……………….. de ogudaktigas väg leder till fördärvet
* Matteus 10:28 ………….. frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna
* Johannes 3:16 ………………… den som tror på honom inte skall gå förlorad (grek: fördärvas)
* Romarbrevet 6:23 ……………. Ty syndens lön är döden …
* Jakob 4:12 ……………….. Det finns bara en lagstiftare…, han som har makt att frälsa och förgöra
* Filipperbrevet 3:19 …………. De får sitt slut i fördärvet
* 2 Tess 1:9 …….. Dessa skall bli straffade med evigt fördärv
* Hebreerbrevet 10:39 …………… Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar
* Uppenbarelseboken 20:14 ………….. Detta är den andra döden.

Försöker Gud medvetet lura oss genom att använda ord som har en annan innebörd än vad deras vanliga mening är? Är inte detta en grundläggande regel för hermeneutik? Den bokstavliga betydelsen är den första betydelsen som används, om inte sammanhanget förklarar något annat. Måste man inte omdefiniera vartenda ett av dessa ord för att komma fram till evig tortyr som det slutliga ödet för de ofrälsta?

Återigen, William West sammanfattar detta på ett underbart sätt när han säger ….

De nuvarande definitionerna av orden måste raseras och nya definitioner ges. De nya definitionerna hamnar i motsats till den gamla definitionen, död är inte längre död, det är evigt liv i helvetet. Ingen annan bok i världen använder dessa ord på detta sätt. Använder Gud ord på ett sätt som skulle vara medvetet missvisande för mänskligheten? De används inte med denna innebörd i vårt vardagliga språk. När vi säger att vad som helst, en växt, ett djur eller en människa är död, menar vi inte att växten, djuret eller människan är vid liv och torteras.

Död (och fördärv) måste fås att betyda en sak när det är en planta eller ett djur som är dött och en annan när det är en person som är död. På något sätt har jag missat den uppenbarelse genom vilken de vet detta. Var är boken, kapitel och vers för det? Finns det något ord Gud kunde ha använt för att de inte skulle säga “det betyder inte vad det säger”? Nej, inte ett enda, om det skulle strida mot deras teologi.

”Jag kan inte tänka mig en grövre feltolkning av språket än när de fem eller sex starkaste orden som det grekiska språket förfogar över, som betyder “fördärv” eller “fördärva”, påstås innebära ett stöd för en evig men eländig tillvaro. Att översätta svart med vitt är ingenting i jämförelse med detta” (R.F. Weymouth, Life in Christ, sid 365, översättare av “The New Testament in Modern Speech.”)

De som felaktigt tror på odödlighet för alla från födseln måste omtolka Bibeln till att säga:

1 . De som förgörs förgörs inte. De som kommer att gå under kommer inte att gå under. De som blir fördömda blir inte fördömda. [ Jakob 4:12, 2 Petr. 2:12, 2 Petr. 3:7 ] .
2 . De som blir förtappade blir inte förtappade. De som förgås förgås inte. [ 1 Kor 1:18, Johannes 3:16 ] .
3 . De som dör dör inte. [ Romarbrevet 6:23 ] [ Död är inte död ] .
4 . Slutet för de ogudaktiga är i själva verket inte ett slut för dem. [ Filipperbrevet 3:19 , Hebr 6:8 ] .
5 . De som blir uppslukade blir inte uppslukade [ Hebr 10:27 ] .
6 . De dödliga föds odödliga, [ 1 Tim 6:16 ] Hur kan det då finnas en sådan sak som att vara dödlig? Det finns inga dödliga och kan aldrig finnas en dödlig om alla människor är skapade odödliga.
7 . Den andra döden är inte en död, det är evigt liv med tortyr [ Uppenbarelseboken 21:8 ] .

Undervisar de verkligen från Bibeln när de förvränger den till att säga motsatsen till vad den egentligen säger, eller lär de ut vad de vill att Bibeln ska säga? (The Resurrection and Immortality, William West, Xulon Press, 2006, olika utdrag från kapitel två. Se www.robertwr.com för mer information.)

4) Vi får “odödlighet” endast genom evangeliet.

Det finns en gåva som vi får genom att tro på evangeliet, det kallas “evigt liv.” (Joh 3:16) Paulus kallar denna gåva (odödlighet) en integrerad del av evangeliets budskap. ”Han (Jesus Kristus) har avskaffat döden, och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium”. (2 Tim 1:10).

Om alla själar föds odödliga, varför uppmuntras vi då att söka den? “Evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet” (Romarbrevet 2:7)

Varför skulle Jesus ge oss en möjlighet att leva i evighet, om vi alla lever i evighet?…”Den som äter av det brödet skall leva i evighet“. (Joh 6:51)

Sanningen är det överflödande liv som Jesus lovar oss är i evigheten, det är odödligt liv, evigt liv. “Jag har kommit för att de skall ha liv , ja, liv i överflöd.” (Joh 10:10) Vi (troende) kommer att leva för evigt. Hur mycket mer överflöd kan du finna?

I 1 Tim 6:15-16 Paulus säger att Gud ensam äger odödlighet. Och 1 Kor 15:53 lär att de återlösta inte kommer att bli odödliga förrän tiden för deras uppståndelse är inne.

5) Om evig tortyr är sann, så var finns denna tydliga undervisning i Tanach (Gamla testamentet)?

Är det inte svårt att tro att en så viktig undervisning som evig tortyr inte har några tydliga verser som beskriver detta öde i Gamla Testamentet? Praktiskt taget varje viktig doktrin har sina rötter i Gamla testamentet och lärs ut i typologi (eller symboler) där. Var finns detta undervisat i symboler? Blev lammet i 2 Moseboken torterat för alltid? Blev någon av offren torterade för alltid? Nej, offren förvandlades slutligen till aska. “Och de skola taga bort askan från altaret” (4 Mos. 4:13). Om detta var det som hände med alla offren (inklusive syndoffren), så varför skulle det som händer med syndaren vara annorlunda?

Det vore orimligt att Gud skulle ge dem en sådan ingående beskrivning av vad som skulle hända med Israel (5 Mos 28:15ff) i detta liv och sedan inte nämna om den eviga tortyr som skulle drabba dem. Och om det är så viktigt som det antas vara nu, var det lika viktigt på den tiden. Men vi kan inte finna en enda indikation på detta i skrifter av Moses. Hur kunde Gud varna Israel i detalj om straff i detta livet, torka, epidemier och andra bestraffningar och inte säga ett ord om den viktigaste frågan, evig tortyr?

De nytestamentliga författarna använde förebilder från Gamla testamentet för att visa hur tillintetgörelsen av syndare i händerna på en vredgad Gud sker. Den förvandlar dem till aska, torterar dem inte under lång tid. Sodom och Gomorra är en enastående förebild som ges av Petrus och han säger “Och städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång. Han lade dem i aska och gav så ett exempel….” (2 Petr. 2:6) Lägg märke till att Petrus säger två saker om vad som händer med de ogudaktiga … 1) De är ett exempel för oss för att vi ska förstå vad som väntar de ogudaktiga. 2) De blev så småningom aska – kremerade! (se även Mal 4:3)

William West för fram fler av dessa tankar på ett mäktigt sätt…

ADAM: Gud sade till Adam att den dag han åt, skulle han dö. Han fick inte höra att han efter sin död skulle utsättas för oändlig tortyr …

KAIN: Hans synd var det första mordet, som av de flesta antas vara den största av alla synder. Vad var hans straff? ….. Hans straff var att han skulle bli en flykting och en vagabond under sin livstid på jorden. Inte ett ord om något straff efter hans död. Straffet för den som dödade Kain skulle bli SJU GÅNGER STÖRRE än den bestraffning som Kain fick. Hur kan något vara sju gånger större än [evig tortyr]?

Tillintetgörelsen av Sodom och Gomorra: 1 Mos. 13 och 14: Dessa städer brändes
bokstavligen upp [Ps. 11:06, Jes. 34:9], de brinner inte fortfarande med människor som går omkring i plågor. Petrus säger att de är ett exempel (2 Petr. 2:6) på vad som kommer att hända med de ofrälsta.

Alla lagens förbannelser: Om man inte höll lagen, kom förbannelserna i detta liv [5 Mos. 28:18-19]. INTE ETT ORD SADES OM EN FÖRBANNELSE EFTER DENNA LIVSTID.

Det skulle vara bortom fattningsförmåga att Gud skulle ge dem en sådan ingående beskrivning av vad som skulle hända dem under detta liv och inte tala om den ändlösa smärta Han för alltid skulle överösa dem med.
(The Resurrection and Immortality, William West, Xulon Press, 2006, olika utdrag från kapitel sju – En märklig och oförklarlig tystnad. Se www.robertwr.com för mer information.)

Återigen är det samma sak, som sägs i en annan evangelisk kommentar:

Det finns ingen lära om helvetet [dvs evig tortyr] i Gamla Testamentet. I Jesaja 66:24, en gång i tiden en mycket citerad vers, är hänvisningen inte till den fortlevande personligheten (nephesh) av de som avfallit, utan till deras kroppar. (The International Bible Commentary, andra upplagan, Grand Rapids, MI, Zondervan Publishing House, 1986, s.64 kolumn 1).

Om evig tortyr är det som drabbar de flesta människor, varför kan vi inte finna en enda indikation på det i skrifter av Moses? Om det fanns någon undervisning om evig tortyr i Tanach (Gamla testamentet), hur kunde då aposteln Paulus förkunna för de ofrälsta avgudadyrkarna i Aten, “att Gud länge haft överseende med sådan okunnighet …” (Apg 17:30). Hur kan detta påstående vara sant om Gud planerade att tortera dem för evigt? Hade Gud verkligen överseende med detta då? Paulus sade att de onda skulle fördärvas, “De får sitt slut i fördärvet” (Fil 3:19), inte torteras för evigt. Mose sade ingenting om evig tortyr. Jesus sade att den mänskliga själen skulle fördärvas – inte bevaras (Matteus 10:28).

6) Jesus (Yeshua) betalade vår skuld, men skulden var döden, inte att bli torterad i evighet.

Edward Fudge tar upp den här viktiga punkten.

I Nya Testamentet är helt klart att Jesus inte bara dog, utan att han dog på grund av synden, och i stället för syndare. Mer än så, den död som Han dog var i en sann och egentlig betydelse syndarens död – den död som synden krävde – den död som vi borde ha dött … Gamla testamentets profeter talade om “Kristi lidanden” och “den härlighet som skulle följa”(1 Petr. 1:11), … Men vad är detta lidande och denna härlighet, om inte Guds eskatologiska dom …. Kristi kors var inte bara ett exempel på gudomlig dom, det var Guds dom par excellence – domen som redan undanhållits i århundraden från många som den gällde för (Rom. 3:25, Hebr. 9:15,26-28) ….

Jesus dog inte bara “för synd”; Han dog faktiskt i syndares ställe. Det är vad Petrus menar när han säger att “våra synder bar han i sin kropp.” Det är detta som menas med att Kristi död var ställföreträdande … För att använda bekant uttryckssätt, Jesus led helvetet för sitt folk – själva det helvete de skulle ha lidit om han inte tagit deras plats. Redan från början var syndens lön döden, och Jesus fick utstå precis samma straff som avkunnades i den första lustgården. (Edward W. Fudge, The Fire That Consumes. A Biblical and Historical Study of the Final Punishment (Houston, 1982), kapitel 12, utdrag från olika sidor)

Eftersom Jesus var fullkomlig Gud, uppstod han från döden. Hade han inte varit gudomlig, skulle hans kropp ha förblivit död. Men det är absolut otänkbart för någon som är syndfri. Därför säger Paulus triumferande, “Han som till det yttre var som en människa, ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn” (Fil 2:7b-9).

Poängen är att Jesus var utan synd och att Gud därför uppväckte honom från de döda. Hans kropp var inte död för evigt. Syndarna kommer vid tidens slut att genomgå sina personliga “kors”, och de kommer att lida i proportion till sina synder och sedan dö (upphöra att fungera) för evigt, kropp och själ (Matteus 10:28). Det kallas den “andra döden” i Skriften. (Uppenbarelseboken 2:11). Kroppens död kallas den första döden. Efter uppståndelsen kommer både kroppen och själen att dö och detta kallas den andra döden.

Återigen konstaterar Dr David Regan helt riktigt (han gick över till villkorlig odödlighet efter att ha studerat det) ….

Slutligen, för mig personligen, är det mest övertygande av alla argument mot den traditionella uppfattningen relaterat till det som Jesus själv lidit på korset. Våra synder lades på honom. Han tog det straff vi förtjänar.

Och vad var det för straff? Det var extremt lidande följt av döden. Om Jesus inte lidit hela straffet för våra synder, då har vår skuld inte betalats. Men Bibeln säger att han betalat hela skulden, och det var inte evig tortyr, utan död. (Dr David R. Reagan, Lamplighter magazine March 2006 Lamb & Lion Ministries – McKinney, TX)7)

7. Hur kan ordet “förgås” betyda evig tortyr? Det gör det inte, punkt, slut..

Johannes 3:16 – “Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”

Detta är den mest citerade versen i Bibeln och också en av de tydligaste beskrivningarna av de ogudaktigas fördärv.”… Den som tror på honom skall inte gå förlorad utan ha evigt liv.” Johannes skrev inte att “… den som tror på honom skall inte få evigt liv med tortyr ….” Kom ihåg att de ogudaktiga inte kommer att vara odödliga alls. Odödlighet kan man få endast genom evangelium (2 Tim 1:10). Det sätt på vilket de flesta kyrkor tolkar Johannes 3:16, innebär att de i sitt stilla sinne ersätter det mycket tydliga ordet “förgås” med något som betyder nästan motsatsen – “aldrig förgås”. Det finns ett tydligt ord för “tortyr” på grekiska – så varför använde inte Johannes det? Eftersom han inte lärde ut det alls. I Johannes 3:16 är ordet “förgås” på grekiska “apollumi”. Det är korrekt översatt många andra gånger som “fördärva” genom hela Nya Testamentet. När något är “fördärvat” betyder det något som inte längre fungerar alls. Det är den vanligaste användningen av “apollumi” som “fördärvar” i det Nya Förbundets skrifter. När Yeshua (Jesus) säger i Matteus 10:28 att själen kommer att fördärvas (inte bevaras), talar han om för oss att den förlorade själen inte längre kommer att fungera. Den kommer inte att vara medveten. Den kommer att fördärvas. Johannes 3:16 och Matteus 10:28 är i perfekt harmoni när man förstår sanningen om villkorlig odödlighet.

8) Även Josua – som talade om att bränna upp syndare, dödade dem först – och brände sedan upp deras kroppar.

Josua 7:15 – “Den som blir utpekad med det tillspillogivna skall brännas upp i eld, med allt vad han har”…

Joshua 7:25 – “Och Josua sade, ´Varför drog du fördärv över oss? I dag skall HERREN bringa olycka över dig.´ Sedan stenade hela Israel honom. De brände upp dem och kastade stenar över dem”.

Det framgår tydligt här. Joshua tar Akan, som hade syndat och hade blivit varnad för att bli uppbränd och först låter han honom och hans söner och döttrar bli stenade – och sedan, efter att de är döda, bränner han upp deras kroppar. Detta är exakt vad som sägs i artikeln ovan med rubriken “Varför sällan citerade Jesaja 66:24 är en nyckel.” (Inte ännu översatt, övers. anm.) Jesaja berättar för oss att de förlorade är döda och deras döda kroppar bränns också upp. Jesus citerar denna vers i Jesaja när han talar om Gehenna (helvetet). Petrus förklarar för oss att de förlorade blir till aska (2 Petr. 2:6). Malaki säger samma sak (Mal. 4:3).

9) Varför förkunnade Paulus aldrig denna lära om evig tortyr? Eller uppfattade Paulus Jesus korrekt i Matteus 10:28 … att de ofrälstas själar kommer att fördärvas.

Paulus förkunnade fullt ut hela Guds vilja och plan genom att tydligt förklara :

Att de som lever sitt liv utan att omvända sig från synd “är värda döden” – Rom. 1:32
Att “alla som syndar utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen” – Rom. 2:12
Att synden “leder till döden” – Rom. 6:16
Att synden “resulterar i död” – Rom. 6:21
Att “syndens lön är döden” – Rom. 6:23
Att de som lever enligt den syndiga naturen “kommer att dö” – Rom. 8:13
Att evangeliet är en dårskap “för dem som blir förtappade” – 1 Kor. 1:18
Att de som predikar evangeliet är “en doft av död” “bland dem som blir förtappade” – 2 Kor. 2:15-16
Att den gammaltestamentliga lagen “dödar” och till sist för med sig “död ” – 2 Kor. 3:6-7
Att evangeliet är “dolt för dem som går förlorade” – 2 Kor. 4:3
Att de som behagar sin syndiga natur “skall av köttet skörda undergång” – Gal. 6:8
Att “de går förlorade” – Filipperbrevet 1:28
Att “de får sitt slut i fördärvet” – Filipperbrevet 3:19
Att “de kommer att straffas med evigt fördärv” – 2 Tess. 1:9
Att de “går förlorade” – 2 Tess. 2:10
Att “de går förlorade, eftersom de vägrade att älska sanningen och bli frälsta” – 2 Tess. 2:10
Att “Kristus Jesus … har gjort slut på döden” – 2Tim. 1:10
Att de är som värdelös mark som kommer att “till slut … brännas upp” – Hebr. 6:8
Att synder är “handlingar som leder till döden” – Hebr. 9:14 (alternativ översättning)
En förtärande eld “kommer att uppsluka Guds fiender” – Hebr. 10:27
Att de som “drar sig undan” i otro kommer att ”gå förlorade” – Hebr. 10:39

På olika sätt med olika ord var rabbinen Paulus noga med att upprepade gånger förklara exakt vad som skulle hända med dem som på ett dåraktigt sätt förkastar evangeliet. Han var övertygad när han gjorde detta, eftersom Gud utsett honom till att till fullo förkunna hela Guds rådslut. Paulus dolde inte någon del av sanningen – inklusive den hemska sanningen att de som förkastar Messias kommer att bli helt “fördärvade” av den rasande, förtärande elden från Herren. Om ord har någon betydelse överhuvudtaget, då är det den slutsatsen vi måste dra.

Låt mig tillägga att om vi antar att Jesus predikade evig tortyr, som många hävdar, då skulle Paulus säkert ha backat upp detta. Men Paulus sade inte något sådant, eftersom Jesus inte lärde något sådant, för att inte tala om att bibeln som de lärde från – Gamla testamentet – inte lär något sådant.

10) Paulus sa att han inte var skyldig till “någons blod” (Apg 20:26)

Detta uttryck används alltid i bibeln när människor riskerar att möta döden, inte evig tortyr. Paulus förklarade att han inte var “skyldig till någons blod.” Paulus tvekade inte att dela med sig hela Guds rådslut, däribland den beklagliga nyheten om vad som slutligen skulle hända med dem som förkastar evangeliet. Själva det faktum att Paulus säger att han inte är skyldig till någons blod är ett säkert tecken på att människor faktiskt kommer att dö (inte leva – och lida som odödliga) när de drabbas av den andra döden.

11) Johannes säger i Uppenbarelseboken att ”döden skall inte finnas mer”

Om ”död” egentligen betyder ”att leva för evigt skild” från Gud (och det gör det inte), då kommer döden faktiskt att finnas för evigt. Men i Upp. 21:4 förklarar Johannes uttryckligen att ”döden skall inte finnas mer”. Tänk på det en liten stund.

12) Jeremia 7:30-33 talar om denna plats som kallas Hinnoms dal (Gehenna) – inte som en plats för evig plåga.

När Jeremia talar om det här stället (egentligen är det Gud som talar i detta avsnitt i bibeln), sa han att det kommer att kallas “Dråpdalen”, inte “Dalen med evig pina” som den moderna kristendomen påstår.

13) Jesus (Yeshua) uttalar sig om den som förrådde honom, “Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född.” (Mark 14:21)

Men om de flesta människor utsätts för evig tortyr, är detta ett löjeväckande uttalande. Skulle inte Messias snarare har sagt (om evig tortyr var sant) att det skulle ha varit bättre om alla icke-troende aldrig hade fötts! Om evig tortyr är sant, så skulle det uppenbarligen ha varit bättre för de flesta att inte ha fötts (eftersom de flesta inte kommer att bli frälsta) (Matteus 7:14). Men Jesus förbehåller detta uttalande för den mest avskyvärda syndare endast. Detta tyder på att även för de förlorade, (som Gud hellre ville skulle bli frälsta), är det ändå bättre att ha fötts och sedan förlora livet än att aldrig ha blivit född. Med andra ord är Gud så god, att de åtminstone fick en chans att leva en kort tid. Fundera på detta argument i ditt sinne om och om igen, och det kommer att tydligt visa på Guds godhet.

14. Guds eld förtär alltid hans fiender, den upprätthåller dem inte under tortyr.

Enligt Hebreerbrevet 10:26-27 ser vi tydligt att på domens dag kommer rasande eld att fullständigt förtära Guds fiender, inte sadistiskt tortera dem utan slut. (… en förtärande eld som skall uppsluka motståndarna.) Det grekiska ordet som översätts med “uppslukar” här betyder ordagrant “att äta” (Strong 33) och översätts med “slukar” i King James Version (och med just ”uppslukar” i Svenska Folkbibeln, övers. anm.) Vi kan välgrundat konstatera att rasande eld bokstavligen kommer att uppsluka Guds fiender när de kastas i den brinnande sjön – och förtära dem helt.

Följande utdrag är hämtat från webbplatsen www.hell-know.net om det här ämnet:

Men Arons söner i Nadab och Abihu tog var sitt fyrfat och lade eld i dem, strödde på rökelse och bar fram främmande eld inför HERRENS ansikte, något som han inte hade befallt dem. Då gick eld ut från HERREN och förtärde dem, så att de dog inför HERREN. (3 Mos. 10:1-2).

Vi ser här att Nadab och Abihu ignorerade Guds bud och försökte närma sig honom på sina egna villkor. Som en följd av detta “gick eld ut från Herren och förtärde dem, och de dog inför Herren.” Deras förakt för Herrens vilja och försök att närma sig honom på sina egna villkor representerar religionen i motsats till kristendomen. Religion är människans försök att få kontakt med Gud, medan kristendom innebär att Gud anknyter till mänskligheten genom Kristus. Vi kan antingen göra det på vårt eget sätt eller på Guds sätt, det är vårt val.

Nadab och Abihu som förtärdes av eld är bibliska exempel på vad som kommer att hända på domens dag med människor som inte bryr sig om Guds ord och lever sina liv med liten eller ingen oro för sin Skapare. Dessa stolta rebeller är bara beredda att närma sig Gud på sina egna villkor. På domedagen kan sådana människor förvänta sig att en eld kommer ut från HERRENS ansikte och förtärdem. De kommer att inför Herren, lika säkert som Nadab och Abihu gjorde.

Här är några fler exempel:

4 Mos. 16:35
Och eld gick ut från HERREN och förtärde de tvåhundrafemtio männen som hade burit fram rökelse.

2 Kung. 1:10
Elia svarade befälet: ”Om jag är en gudsman skall eld komma ner från himlen och förtära dig och dina femtio man.” Då kom Guds eld ner från himlen och förtärde honom och hans femtio man.

Ps. 97:2b-3
…rättfärdighet och rätt är hans trons grundval. Eld går framför honom och förtär hans fiender runt omkring.

Ps. 106:18
Eld började brinna i deras läger, en låga brände upp de ogudaktiga.

Hes. 22:31
”Därför utgjuter jag min vrede över dem och gör slut på dem med min förbittrings eld. Deras gärningar skall jag låta komma över deras huvuden, säger Herren, Herren”.

Sef. 1:18
Varken deras silver eller deras guld skall kunna rädda dem på HERRENS vredes dag. Av hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras. Ty fullständigt och med hast skall han göra slut på alla dem som bor på jorden.

Upp. 18:8-9
Därför skall hennes plågor komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon (”Babylon”) skall brännas upp i eld. Ty mäktig är Herren Gud, han som har dömt henne. Jordens kungar, som har bedrivit otukt med henne och levt i lyx, skall gråta och sörja över henne, när de ser röken från den eld som bränner upp henne.

Som ni tydligt kan se, sammanfaller det bibliska faktum att Gud kommer att fördärva sina mänskliga fiender med en förtärande eld i den andra döden perfekt med hur Gud har behandlat sina mänskliga fiender genom historien. Detta vittnar om den oföränderliga, konsekventa karaktären hos Gud (se Ps. 102:26-27, Jak. 1:17 och Hebr. 13:08). När allt kommer omkring skulle det inte vara konstigt och helt oförenligt med Guds rättvisa, barmhärtiga karaktär som har blivit uppenbarad genom hela historien, om han på domens dag dömde sina mänskliga fiender till oändlig medveten tortyr – en sadistisk, orättvis, skoningslös dom, raka motsatsen till hans konsekventa, oföränderliga karaktär? Naturligtvis skulle det vara så.

Lägg tydligt märke till att Gud i alla ovanstående texter inte sadistiskt torterar dessa människor ständigt med eld. Nej, elden förtär dem. Utan tvekan finns det ett mått av skräck och medveten smärta i denna typ av tillvägagångssätt, men det är inte sadistiskt oändligt – med barmhärtighet leder det till döden.

Är detta orättvist från Guds sida? Inte alls. Lägg märke Psalm 97:2-3 ovan: innan uttalandet om att Gud kommer att döma och förgöra sina fiender med förtärande eld, står det förvisso att “rättfärdighet och rätt är hans trons grundval.” Ni förstår att vi alltid kan vara helt säkra på att Guds domar är helt rättfärdiga och rättvisa. Och Gud är inte snabb med att döma. Han är “barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd” (Ps 103:8). “Han har tålamod mer er eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig” (2 Petr. 3:9b). Ändå finns det en gräns för Guds tålamod och nåd, om en envis person ständigt väljer att stå emot och göra uppror mot honom. Och när hans tålamod och barmhärtighet tar slut börjar hans dom. Men även Guds domar avvägs mot hans nåd och rättvisa.

Douglas Barry

Artikeln är översatt med författarens tillstånd.