SOLA SCRIPTURA OCH TRADITION I DEN TIDIGA KYRKAN

Reformationen stod för att återupprätta idén om Sola Scriptura, en princip som varit verksam i kyrkan alltsedan början av den apostoliska eran. I början talade apostlarna muntligen, men efter den apostoliska erans slut var all uppenbarelse som Gud bevarat till människan, begränsad till det skrivna Ordet. Sola Scriptura är läran om, och tron på att det bara finns en speciell uppenbarelse från Gud till människan idag, nämligen det skrivna Ordet i Bibeln, och att det är det enda vi behöver. Den är genom sin natur (inspirerad ifrån Gud) den slutliga auktoriteten för kyrkan. Detta betyder att det inte finns någon del av uppenbarelsen som är bevarad i den muntliga traditionen och skild ifrån Skriften.

Under 1500-talet, vid rådsförsamlingen i Trent deklarerade man å andra sidan att uppenbarelsen ifrån Gud inte bevarades enbart i Skriften. (Läs vidare)

“Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror… ” (Hebr. 13:9)