Inledning

Många som regelbundet sitter i kyrkbänkarna, är med i församlingsregistret och intellektuellt känner till fakta om evangeliet gör aldrig en insats för Kristus. De verkar leva i fred med hans fiender. De har ingen kamp med synden och frånsett en del sentimentala känslor för Kristus, finns inget bibliskt vittnesbörd om att de har erfarit något av evangeliets kraft i sina liv. Trots vittnesbördet mot dem, anser sig de sig själva vara just det som deras lärare undervisar dem om – att de är ”köttsliga kristna”. Och som köttsliga kristna tror de att de kommer till himlen, om än kanske inte förstklassiga och med liten belöning.

Att något är allvarligt fel i livet hos dem som uppvisar sådana drag, kommer villigt att medges av de flesta som läser dessa sidor. Inga argument behövs för att bevisa det. Men den mest allvarliga aspekten av denna situation inser man alltför ofta inte alls. Det största felet är inte likgiltigheten hos dessa kyrkobesökare, det är villfarelsen hos deras lärare som, genom att förkunna teorin om den ”köttslige kristne”, har fått dem att tro att det finns tre grupper av människor – den oomvända människan, den ”köttslige kristne” och den ”andlige kristne”.

Mitt syfte i denna lilla bok är att påstå att denna klassificering är felaktig och att framställa det faktiska, historiska och bibliska svaret på denna lära om den ”köttslige kristne”. Bevisföringen från församlingens historia är inte oviktig, för det är ett faktum att för mindre än tvåhundra år sedan var denna undervisning okänd i kyrkorna i Nordamerika, men jag är angelägen om att låta mitt bevismaterial ha sin grund i en uppriktig framställning av bibelns undervisning. Jag har skrivit efter studier, enskild meditation och bön, och efter att ha använt många av de gamla respekterade kommentarerna från en annan tid, men jag vänder mig till Guds ord och det är i ljuset av den auktoriteten, som jag ber den som läser att betänka allt som följer.

Jag måste också bekänna att jag skriver som en som under många år omfattade och undervisade den lära, som jag nu är övertygad om är felaktig och som har många farliga konsekvenser. Som en som har djup respekt för många som har denna uppfattning, ska jag inte attackera några personer, utan ta itu med principer och med tolkningen av speciella bibelställen på vilka denna undervisning är byggd.

I kontroversiella saker måste vi alltid hålla i minnet att en kristens upplevelse (erfarenhet) kan vara äkta, även om hans förståelse av gudomlig sanning är besmittad av fel eller okunnighet. Motsatsen är också möjlig – en människas intellektuella insikt i gudomlig sanning kan vara god och hennes egen erfarenhet mycket liten. Jag ber att jag ska bli tillrättavisad, om jag har fel om denna eller någon annan lära, innan jag lämnar den här världen. Jag hoppas innerligt att jag alltid är villig att lära mig gudomlig sanning.

Jag vet att ett av mina motiv är det samma, som många som har denna felaktiga uppfattning, nämligen att befrämja biblisk helighet och att försöka att vara ”en prydnad för Guds, vår Frälsares, lära”.

För att genomföra min uppgift är det av största betydelse, att hela ämnet blir framställt på ett säkert underlag. Jag vill inte göra en karikatyr av andras uppfattning och sedan visa upp ett resultat genom att riva sönder den. Jag ska också försöka att undvika illa avpassade och ensidiga uttalanden. Risken att vi kan ”förmörka avsikter genom ord utan insikt” finns alltjämt kvar. Jag ber att detta försök ska få fram sanningen och att förekomsten av olika uppfattningar ska leda oss till att utforska bibeln mera, att be mera och att vara ihärdiga i vår strävan att få erfara det som är ”Andens sinne”.

Min största svårighet kommer att vara att uttrycka mig kortfattat, eftersom detta ämne har så nära samband och är så sammanvävt med bibelns viktigaste lära, speciellt med rättfärdiggörelse och helgelse, de största välsignelserna i det nya förbundet. Ämnet innefattar alltså en rätt förståelse av vad evangeliet verkligen är och vad det medför, när det framställs med verksam kraft av Anden. Vår uppfattning om detta kommer också att påverka vår bedömning av sambandet mellan de tio budorden och den kristne på helgelsens område och den bibliska doktrinen om frälsningsvisshet.

En del av de grundläggande frågorna som vi måste ställas inför är dessa:

1. Blir vi helgade passivt, d.v.s. ”av tro”, utan lydnad för Guds och Kristi lag? Om helgelsen är passiv, hur uppfattar vi då sådana apostoliska uttalanden som ”jag kämpar”, ”jag löper”, ”jag tuktar min kropp”, ”låt oss rena oss”, ”låt oss lägga bort allt som tynger”? Dessa uttalanden uttrycker verkligen inte ett passivt tillstånd, inte heller vittnar de om att vi genom en enda handling kan tillägna oss upplevelsen av ”seger” och alltså bli andliga och mogna kristna.

2. Kan en vädjan till den så kallade ”köttslige kristne” att bli en ”andlig kristen” minimera den verkliga erfarenheten av omvändelsen, genom att förstora upp en skenbar andra erfarenhet, vad den än kan kallas – ”ett liv på ett högre plan”, ”djupare liv”, ”Andefyllt liv”, ”segerrikt liv”, ”att ta emot Kristus som Herre, och inte bara som Frälsare” o.s.v.? Orden som vi läser i 2 Korintierbrevet 5:17, ”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit”, syftar inte på en andra erfarenhet, utan snarare på det som händer när varje verklig omvändelse inträffar.

3. Har den ”andlige kristen” slutat att växa i nåden? Om inte, vad ska han kallas när han fortsätter att växa i nåden? Behöver vi ordna till ännu en klass, vars lemmar är de ”super-andliga kristna”?

4. Vem ska avgöra vilka de köttsliga kristna är, och exakt vilket mått ska användas för att bestämma detta? Avgör en kyrka eller en förkunnare var den linje ska dras som delar de två klasserna eller kategorierna? Eftersom alla kristna har synd kvar i sig, och eftersom de syndar varje dag, vilken grad av synd eller vilka speciella synder klassificerar en person som en ”köttslig kristen”.

5. Beter sig inte alla kristna som oandliga människor inom vissa områden av sina liv?

6. Visar inte de inre synderna, som avundsjuka, illvilja, girighet, liderlighet (som innefattar omoral på den mentala planet) på köttslighet lika mycket som de yttre och synliga manifestationerna av vissa andra synder?

I Romarbrevet 8:1-9 finns en uppdelning angiven, men den är inte mellan köttsliga och andliga kristna. Det är en uppdelning mellan dem som vandrar i köttet (de icke-pånyttfödda) och de som vandrar i Anden (de som tillhör Kristus). Det finns ingen tredje kategori.

Återigen, i Galaterbrevet 5:17-24 har vi bara två klasser eller kategorier – de som gör köttets gärningar och de som är ledda av Anden. Det finns ingen tredje eller fjärde klass eller grupp.

Min avsikt i denna skrift är att hävda att uppdelningen av kristna i två grupper eller klasser är obiblisk. Jag vill också visa på de farliga följderna och vad denna undervisning medför i dagens läge.

Tolkningen som jag vill försöka fastställa är ett resultat av att ha studerat de välkända och respekterade kommentatorerna från förr, som Matthew Henry, Matthew Poole, John Gill och John Calvin, samt teologer som Charles Hodge (från det gamla Princeton Seminary), James P. Boyce (grundare av first Southern Baptist Seminary), Robert L. Dabney (den store teologen från gamla Union Seminary, Virginia) och James H. Thornwell (framstående Southern-teolog som var professor vid Theology at Columbia, South Carolina). Jag har också undersökt John Bunyans verk och forskat i de gamla trosbekännelserna och katekeserna, som Heidelberg Catechism och Westminster Confession (modern till alla trosbekännelser), Baptist Confession från 1689 (London-trosbekännelsen, senare känd som Philadelphia Confession) och Declaration of Faith från Southern Baptist Church.

I alla dessa källor finns inte ett spår av uppfattningen om att det finns tre klasser av människor. Alla har mycket att säga om köttslighet hos kristna och om den bibliska doktrinen om helgelse och dess samband med rättfärdiggörelse, men det finns ingen antydan om möjligheten att dela in människor i ”icke-pånyttfödda”, ”köttsliga” och ”andliga” kategorier. Om de källor jag har nämnt om hade råkat på teorin om den ”köttslige kristne”, tror jag att de enhälligt skulle ha varnat sina läsare. ”Låt er inte föras bort av alla slags främmande läror” (Hebreerbrevet 13:9).

Jag medger att jag fattar pennan i denna kontrovers med djup sorg. Fastän denna lära som jag vill lägga fram är så relativt ny i församlingen, omfattas den av så många fina kristna och undervisas av så många vederhäftiga och respekterade skolor i vår tid, att jag bara kan ta i tu med mitt nuvarande arbete med försiktighet och oro.

Vi lever i en tid när det finns så många böcker och en sådan mångfald i undervisningen om ämnet det kristna livet, att kristna blir ”kastade hit och dit” och riskerar att bli ”förda bort av varje vindkast i läran” (Efesierbrevet 4:14). Det finns också atenarnas kärlek till allt nytt och en motvilja för våra förfäders gamla, välbeprövade och banade vägar. Denna överdrivna kärlek till det nya leder till en omättlig längtan efter all undervisning som är sensationell och spännande, speciellt för känslorna. Men de gamla vägarna leder till en ”mild och stilla ande”, som aposteln Paulus anbefaller: ”hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon” (1 Petrus 3:4).

Kontroversens frågeställning

Vid en gudstjänst som jag deltog i nyligen utlade förkunnaren, en uppriktig präst, 1 Korintierbrevet kapitel 3 och sa till en stor församling: ”Nu, efter att du har blivit kristen, har du ett val till – antingen att växa i nåden, följa Herren och bli en andlig kristen, eller att förbli ett spädbarn i Kristus och leva som oandliga människor.” Han använde 1 Korintierbrevet 3:1-4 för att fastslå att det fanns tre kategorier av människor – den oandliga människan, den andliga människan och den köttsliga människan. Han beskrev den köttsliga människan som varande lik den oandliga människan som inte var omvänd.

Detta är det väsentliga i läran om den ”köttslige kristne.” En orsak till att den är så allmänt utbredd, är att den har gjorts allmänt känd under många år i noterna på Scofield Reference Bible. Ett påstående från dessa noter påvisar den exakta karaktären i denna lära: ”Paulus delar in människorna i tre klasser: ’Oandlig’, d.v.s. den adamitiska människan, som inte väckts till liv genom den nya födelsen; ’Andlig’, d.v.s. människan som väckts till liv, som är Andefylld och som vandrar i Anden i full gemenskap med Gud; ’Köttslig’, d.v.s. människan som väckts till liv och som genom att hon vandrar ’i köttet’ förblir ett spädbarn i Kristus.” (Scofield Reference Bible, sid. 1213, 1214.)

Det är mycket viktigt att lägga märke till två väsentliga saker i denna Scofield-not. För det första, uppdelningen av människor i tre klasser; för det andra får vi veta att en av dessa klasser av människor inkluderar de ”köttsliga”, ”de världsliga”, ”spädbarn(en) i Kristus”, ”som vandrar i köttet”. Att ”vandra” innebär böjelsen (inriktningen) i deras liv; deras benägenhet eller böjelse är åt ett håll, d.v.s. mot köttslighet.

Vi bör inte missa tre framträdande och viktiga saker om läran:

För det första lägger vi igen märke till att den delar upp alla människor i tre klasser eller kategorier. Ingen av dess förespråkare har någon invändning mot denna sakuppgift, även om de kan framställa den på olika sätt och tillämpa den på olika sätt.

För det andra, en klass eller kategori framställs innefatta den ”kristne” som ”vandrar i köttet”. Hans livs centrum är jaget, och han är som den människa som inte väckts till liv vad beträffar inriktningen i sitt liv.

För det tredje, alla de som godtar denna uppfattning använder 1 Korintierbrevet 3:1-4 för att stödja den. Följaktligen, om det kan fastställas att övervägande delen av bibeln undervisar om bara två klasser eller kategorier – pånyttfödda och icke-pånyttfödda, omvända och oomvända, de i Kristus och de som är utanför Kristus – skulle läran om den ”köttslige kristne” bli ställd inför en oöverstiglig invändning. Den skulle stå i strid mot hela bibelns betoning och speciellt Nya testamentets. Innan jag övergår till vissa av felen och farorna i läran om den ”köttslige kristne”, kan det vara förståndigt att ange vad jag inte säger.

I denna diskussion om teorin om den ”köttslige kristne” överser jag inte med bibelns undervisning om synd hos kristna, om spädbarn i Kristus, om att växa i nåden, om kristna som grovt faller av och om den gudomliga tuktan som alla kristna får.

Jag medger att det finns spädbarn i Kristus. Faktum är att det inte bara finns spädbarn i Kristus, utan det finns olika stadier av ”spädbarnsålder” i förståelsen av gudomlig sanning och i andlig tillväxt.

Jag medger också att det finns ett sätt på vilket kristna kan sägas vara köttsliga, men jag måste tillägga att det finns olika grader av köttslighet. Varje kristen är köttslig på något område av sitt liv vid många tillfällen i sitt liv. Och i varje kristen ”söker köttet det som är emot Anden” (Gal. 5:17).

Alla den kristna lärans kännetecken är inte lika framträdande i alla kristna. Vart och ett av dessa kännetecken är inte heller uppenbara i samma grad under varje period i varenda kristens liv. Kärlek, lydnad och hängivenhet varierar hos samma kristen i det som han får erfara under olika perioder. Med andra ord, det finns många grader av helgelse.

Den kristnes utveckling i tillväxten är inte konstant eller lugn. Det finns många höjder och dalar i helgelsens process och många gånger snavar man och faller och det går snett i nådens tillväxtprocess.

Det finns exempel i bibeln på allvarliga fall och köttslighet i sanna troendes liv. Därför har vi varningarna och löftena om temporär dom och om tuktan av vår himmelske Far.

Alla dessa sanningar medges och är inte poängen i denna nuvarande diskussion. Frågan som vi har att betänka är: Delar bibeln upp människorna i tre kategorier? Detta är den väsentliga frågan i läran om den ”köttslige kristne”.

Observera att artikeln fortsätter med del 2

          Ernest C. Reisinger

http://www.kts.just.nu