DEL 1: BITARNA SOM SAKNAS

INLEDNING

Jag vet att den här artikelns rubrik kommer att förorsaka några att oroat rynka pannan. Vid första ögonkastet kanske några säger till sig själva: ”O, nej, den här gången har Keith gått för långt!” Men låt mig snabbt få skingra din oro. På frågan: ”Vad är det för fel med evangeliet?”, kan jag enkelt svara ”absolut ingenting”. Det gäller givetvis bibelns evangelium – det apostlarna Petrus, Paulus, Johannes och de andra helgade sina liv (och död) åt (Fil 1:20-21).

Nej, det är verkligen inget fel på det här budskapet från himmelen. Men hur är det med det som predikas idag? Är det en sann ”evangeliepredikan”? Evangelisterna som predikar i kyrkor och på torg, i radio och TV – predikar de vad Jesus kallade evangeliet? Och hur är det med berget av modern ”evangelisk litteratur”? Du vet, traktater, brochyrer, skämtsamma böcker, tidningar m.m. Innehåller de verkligen samma budskap – hela budskapet – om frälsningen som Jesus erbjöd? Hur besvarar vi den bävande frågan som ställdes redan på pingstdagen, och som människor fortfarande idag ställer till kyrkan: ”Bröder, vad ska vi göra för att bli frälsta”?

ÄR VÅRT EVANGELIUM VERKLIGEN EVANGELIET?

Jag tror av hela mitt hjärta, att Jesus skulle skämmas för de flesta ”evangeliska” budskap och predikningar som framförs idag. Huvudsakligen beroende på att de är i avsaknad av nästan alla viktiga delar som Jesus själv predikade. (Mark 8:38, Rom 1:16, 2 Tim 1:8). Hur vågar vi försöka ändra evangeliet? Vi tar bort det mest vitala och byter ut det mot våra egna konstgjorda delar (Gal 1:6-7).

Är inte Jesus den främste evangelisten? Skulle vi inte bedöma vår evangelisation utifrån hans exempel? Liknade hans budskap på något sätt det vi hör idag? Det är min mening, att här i del 1, kortfattat gå igenom de viktigaste delarna som ”kirurgiskt” skurits bort från dagens förkunnelse. Senare i del 2 ska vi gå igenom alla de ”nya tilläggen” som blivit en del av vårt moderna evangelium.

EVANGELIETS BORTTAGNA DELAR

Jesu blod.

Det är ett faktum att ordet blod skrämmer människor. Det är också ett faktum att Jesu blod skrämmer djävulen, för det är det enda som kan rena en syndig människa. Kan du föreställa dig hur Paulus skulle ha predikat och skrivit, om han skulle ha varit så kräsmagad vid förkunnandet av den fantastiska kraften och skönheten i Jesu blod, som vår generations predikanter är? Vad vi nu har, är ett blodlöst evangelium!

Idag är människor rädda för att tänka, och predikanter är rädda för att få dem att tänka. Hela begreppet med Jesus som gamla testamentets påskalamm har gått förlorat – ”det tar för mycket tid och tankeverksamhet att förklara det”, kan du höra en del säga (Hebr 5:11-14). ”Vi måste förenkla evangeliet, så att vi kan nå massorna”. O, vilken teologi! Ta bort blodet ur evangeliets förkunnelse, och du tar bort den kraft som besegrar djävulen.

Jesu kors.

Paulus sa: ”Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus” (1 Kor 2:2). Nu för tiden är det Jesus Kristus och vad han kan göra för dig! Det finns inga större motsättningar än mellan bibelns Kristuscentrerade evangelium och vårt moderna, korslösa, jag-centrerade budskap.

Om någon idag skulle predika självförnekelse som ett villkor för lärjungaskap, skulle man genast få höra kommentarer som ”gammalmodigt, hårt, lagiskt”. Jag vågar säga att Herren skulle få det lika svårt att bli accepterad av våra predikanter idag, som han var av de religiösa ledarna på hans tid.

Hotet och faran för helvetet och syndarens skuld.

Vi hör ofta människor säga: ”Jag är trött på eldiga, svavelosande helvetespredikningar”! ”OK”, säger jag, ”när var den senaste gången du hörde någon”? Det är sant, mycket sant, mycket få predikar om helvetet längre, det är inte ”inne” nu för tiden. Vi får inte skrämma den stackars syndaren, nej, det går inte. De är bara olyckliga, vilseledda människor, eller hur? Fel! Bibeln visar klart att de är rebeller som har plundrat och vanärat den levande Guden och oinskränkt förorättat honom. De har ingen rätt att ha någon annan uppfattning om sig själva. Men smarta som vi är, har vi bestämt att vi måste hjälpa Gud. Han förstår inte vår generation så bra som vi gör. De sakerna som Jesus betonade i sin förkunnelse var OK för judar, men vår generation behöver en mjukare, mer kärleksfull ton. ”Berätta för dem om himmelen!” Vi talar om himmelen, om ”pånyttfödelsens belöningar”, men vi försummar helt att beröra den andra sidan av det ”tveeggade svärdet” (Hebr 4:12). Vad har vi för rätt att ta bort saker från evangeliet, som Jesus själv gav en stor plats i sin förkunnelse?

Guds lag predikad för att överbevisa om synd.

Ändlösa sidor skulle kunna skrivas om det här, men det finns bara utrymme för ett litet exempel. När den rike ynglingen kom till Jesus hade han en direkt fråga: ”Mästare, vad ska jag göra för gott för att få evigt liv?” Kan du föreställa dig vad våra predikanter skulle svara honom idag? ”Erkänn bara att du är en syndare, ta emot Jesus som din personlige Frälsare, gå i kyrkan, ge ditt tionde, försök att vara god och allt är klart!” Men vad var Jesu svar? ”Du kan budorden… men vill du gå in i livet, så håll budorden” (Matt 19:17, Mark 10:19). Budorden?? Men de försvann med Cecil B. DeMille! Är inte det här ”nådens tid”??

Så här säger A.W. Tozer om korset…

”Korset är det mest revolutionerade som någonsin funnits bland människor. Korset under romartiden visste inte av någon kompromiss, det gav aldrig några förmåner. Det vann alltid i argumentation genom att döda opponenten och tysta honom för alltid. Det skonade inte Kristus, utan dräpte honom precis som de övriga. Han levde när de hängde honom på korset och var fullständigt död, när de tog ned honom från det. Så var korset när det först framträdde i den kristna historien.

Med fullständig kunskap om allt det här sa Jesus: ”Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig”. Så korset gjorde inte bara slut på Jesu liv, det gör också slut på vårt första liv. Alla hans verkliga efterföljares gamla liv… det och inget mindre är sann kristendom. Vi måste göra något med korset, och det är bara en av två saker som vi kan göra – fly det eller dö på det!”

Men sanningen är att Jesus inte predikade buden som en väg till frälsning för honom. I stället använde han buden, för att på ett uttryckligt sätt överbevisa honom om hans synd – girighet. Den här rike pojken älskade sina pengar, och Jesus visste precis hur han skulle få den ömma punkten avslöjad – predika lagen! Det är precis vad lagen är till för – ”Lagen kan bara ge insikt om synd” (Rom 3:20), skrev Paulus. Lagen måste förkunnas – inte som frälsningens väg, men som en strålkastare som lyser på syndarens hjärta och avslöjar hur rutten han är, i jämförelse med vad Gud begär att han skall vara (Gal 3:24).

Men än en gång är vi visare än Gud. Vår predikan är inte full av ”gör det och gör inte det”. Nej, vi vill inte skrämma bort den liberala generationen. Om vi säger att otukt är fel, eller droger, abort eller någon annan specifik synd, skulle människor känna sig fördömda, och hur skulle de kunna bli frälsta då? Men det är ju så det är, Jesus predikade om buden för den rike ynglingen så att han, efter att ha känt sig fördömd över sin girighet, skulle kunna vända om, lyda Jesus och finna verkliga skatter i himmelen. ”Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga, då får du en skatt i himmelen. Kom sedan och följ mig” (Mark 10:21). Om inte människor blir verkligt övertygade om synd, om de inte helt och fullt förstår att de utifrån lagens fostran är helt dömda, är det praktiskt taget omöjligt att visa dem att de behöver en frälsare. Vad skulle de behöva bli frälsta ifrån? Att ha roligt?

Det är anledningen till att vårt moderna evangelium måste stanna vid ”allt gott som Gud vill göra för dig, om du bara tar emot honom!” Vi kan inte överbevisa en syndare om att han behöver en frälsare genom att bara få honom att helt allmänt erkänna: ”Jo, på det hela taget, ja, jag är en syndare”. Han måste förstå hur Guds lag fullständigt dömer honom som en syndare, och sedan kan evangeliets skönhet, korsets härlighet och Jesu blods underbara kraft genomtränga hans oroliga och ängsliga sinne och hjärta. Endast genom att lagens förkunnelse kan en människa helt längta efter att bli frälst från sin synd. ”Men synden skulle jag icke hava lärt känna, om icke genom lagen” (Rom 7:7).

Gudsfruktan och Kristi domstol.

I stället för Jehovas bländande majestät. presenteras Herren idag som en slags ”godisgubbe – jultomte”. Församlingen är ”godisaffären”, där du kan hitta ”allt godis som ditt hjärta längtar efter”. Jesus själv framställs som en ”sliskig bakelse”, så god, så älskande, så förlåtande och så mjuk, att du nästan kan höra predikanten viska: ”Ah, han skulle inte kunna göra en fluga förnär”. Men hur blir det då med ”det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer” (Hebr 10:31), eller ”Herrens fruktan är vishetens begynnelse”? (Ordspr 9:10).

Den visa, nya utgåvan av talekonstens moderna predikanter har bekvämt suddat ut åberopandet av den Allsmäktiges suveränitet, medan man bara betonar hans godhet. Detta gör man och struntar då i Paulus balanserade, bibliska uppfattning: ”Du ser att Gud är både god och sträng” (Rom 11:22).

Ånger som nödvändighet för förlåtelse.

Det har alltid förundrat mig, hur församlingen kunnat hamna i ett sådant tillstånd som den är i nu, med den klara och direkta undervisningen Herren ger om vad som är nödvändigt för att komma rätt med Gud. Läs de fem första versarna i Lukas 13:e kapitel. Här berättas för Jesus om några galiléer som avrättats av romarna. Han säger sedan: ”Om ni inte omvänder er, ska ni alla mista livet som de”. Han tar sedan ett annat exempel och använder samma mening.

Jag kan inte bli omvänd utan ånger. Jesu och lärjungarnas undervisning är full av befallningar att ”ångra er och bli frälsta”. Ånger är inte bara att ”bli ledsen” – det är bara övertygelse. Ånger är inte bara ett hjärtats och sinnets förändring, det är en förändring i handling! Gud begär att om vi verkligen blivit övertygade om att synd är fel, vi då ska vända oss bort från den till Gud, och försäkra att vi aldrig mer tar del i syndiga handlingar. Gud välsignar sådana beslut och överlåtelser med överflödande nåd.

Men eftersom så lite övertygelse om synd åstadkoms genom dagens moderna evangeliska predikningar, kan vi inte längre begära ånger. Om vi gjorde det, skulle inte någon alls komma fram. För ånger är enkelt för honom som ser hur ful och hemsk synd är, men ånger är omöjlig där lagen inte övertygar syndaren om hans orena hjärta och så nödgar honom att vända sig bort från synden, till en älskande, väntande Gud. Du förstår, alla de här borttagna bitarna hör ihop. Genom Guds vishet är det omöjligt att ta bort någon del av det som är bestämt att höra till frälsningen.

Guds sorg och förkrosselse över synd.

Gudsbilden som idag blir presenterad av evangelister, är den av en optimist – en positivt tänkande ”kär gammal vän” som bor i himmelen, högt över en bekymrad jord, där allt är rosaskimrande ”inga moln skymmer solen där”. Hur skulle någonting kunna oroa den levande Guden? Han är inte bekymrad över all röra här nere. Han har allt under kontroll!

Men åter igen visar bibeln en annan bild av vår kung. Se bara hur Jesus gråter över Jerusalem (Luk 19:41), eller hur Gud genom profeterna Jesaja och Hesekiel bevekande talar till Israel. Denne Gud, bibelns Gud, arbetar alltid med människor genom sin Ande. Det står i Ordspråksboken att ”Herrens ögon är överallt, de ger akt på både onda och goda” (Ordspr 15:3). Det betyder att Gud sett varje våldtäkt som begåtts idag. Han såg varje mord, varje människa som svälter ihjäl, varje pornografiska film och bok, varje misshandlat och försummat barn. Hur kan någon tro att han ser det här och inte sörjer? Naturligtvis kan Gud bli bedrövad. Ber inte bibeln oss enträget att inte ”bedröva den helige Ande”? (Ef 4:30).

Du förstår att Gud är den mest sårade och vanärade personen i hela universum. Han skulle kunna göra slut på hela den här röran, all perversitet, brott och fördärv när han vill, men han gör det inte! Varför? Därför att han väntar på människor. ”Att vår Herre dröjer skall ni betrakta som en räddning” (2 Petr 3:15). Men församlingen, som inte har en bråkdel av Guds medlidande, har vänt sig om och skapat en gud efter eget tycke och smak. En bekymmerslös, munter Gud högt över det jordiska. Och sedan har församlingen på ett bekvämt sätt tagit bort från ”evangeliet” som de presenterar, allt som kan hänsyfta till sorgen och smärtan i Guds hjärta. Församlingen vill inte ha en Gud som är bedrövad över synd, för då kanske Gud skulle vara bedrövad över dem… (och det är han).

Nödvändigheten av helighet för att behaga Gud.

Hebréerbrevet säger att utan helgelse ”får ingen se Herren” (12:14). Det är sant att Jesus befaller oss att vara fullkomliga (Matt 5:48). Det är också sant att du antagligen aldrig har mött en fullkomlig människa, och förmodligen förväntar du dig inte att någonsin bli fullkomlig heller. Hur det än är, står de något obekväma orden kvar: ”Var fullkomliga, som er fader i himmelen är fullkomlig”!

Det här dilemmat, när vi å ena sidan är sådana dumskallar, och å andra sidan ser vad Jesus befaller, har fått oss att uppfinna några intressanta och mycket tokiga läror. Några kristna har sagt: ”Jo, när Gud ser på oss, ser han egentligen inte oss längre, han ser Jesus i stället. Och när det finns synd i våra hjärtan, om Gud skulle råka titta dit i fel ögonblick, ser han en leende Jesus i stället för att se vår synd. Så Gud ser mig som helig – fast jag inte är det!

Men… jag är… öh, ja, du vet vad jag menar!” (Jag tror faktiskt inte att Gud är så lättlurad, inte ens av kristna). En annan ”främmande-för-sanningen” lära är avfällingarnas välsignade skydd, kallat ”den köttslige kristne”. I det här exemplet på bakvänd logik, förleds vi att tro att ”troende” som inte riktigt ”vandrar med Herren” just nu, och som hänger sig åt det som är av världen och köttets lustar, ändå kan betraktas som kristna, men inte en första klassens kristna, nej en andra klassens… , en köttslig kristen. Här har vi ett fall av en ”troende” som inte tror. Å, han ”tror” fortfarande att Gud är Gud, och att det finns en himmel och ett helvete o.s.v., (men glöm inte bort att, att det här tror djävulen också! Jak 2:19). Han vet precis vad han ska säga för att övertyga mormor, pastorn och sina kristna vänner om att han fortfarande är med på vägen. På ett sätt tror han själv på det. Det verkar som han kunnat lura alla… alla, det vill säga utom Gud! Bibeln säger tydligt att ”Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen” (1 Joh 1:6).

Idag är möjligtvis den största förolämpningen mot evangeliet, det nästan totala försummandet att predika om helighet för kristna. Jesus vill inte att vi ska tro att vi är heliga, han vill skänka oss sin helighet genom den helige Ande. Men genom att människor inte har drivits till korset, övertygade genom hans lag till ånger och pånyttfödelse, måste vi tillbringa timmar på våra läroanstalter med att försöka hitta passande, komplicerade vägar att bortförklara bibelordets tydliga mening.

Mot allt det här kanske du invänder: ”Men hur är det med alla de människor, som blir frälsta genom de predikanternas ansträngningar? De predikar inte på ett sådant sätt som du säger att de skulle, och ändå får de människor att bli omvända!” Ja, det omedelbara svaret på det blir: ”Människorna blir inte frälsta på grund av deras budskap, de blir frälsta trots budskapet”. Men tyvärr har man, enligt en nyligen genomförd undersökning, uppskattat att upp till 97% av de människor som ”avgör sig för Jesus” genom de flesta stora korstågen, inte ens går regelbundet i kyrkan fem år senare. (Och som du vet garanterar inte ”regelbundna kyrkobesök” att man är en sant troende). Men vi ska lämna statistiken bakom oss, och se på vad för slags ”omvända” dagens evangelium vanligtvis producerar.

VAD ÄR DET SPECIFIKA FELET MED VÅRT MODERNA EVANGELIUM?

Det är jag-centrerat i stället för Jesus-centrerat.

Först och främst är det evangeliet som riktar sig mot det själviska. I stället för att ära Gud, ställer det syndaren i centrum för Guds kärlek och plan, men bibeln ställer Jesus i centrum för Guds plan, inte syndaren. Ett av det moderna evangeliets mest välkända uttryck är: ”Gud älskar dig och har en underbar plan för dig”. Men den nyktra bibliska sanningen som behöver visas för syndaren är: ”Du har gjort dig själv till Guds fiende, och i din nuvarande upproriska ställning finns inget hopp för dig”. Faktum är att den enda ”planen” Gud har för syndaren vid den här tidpunkten av hans liv, är att i helvetet för alltid skilja honom från sin närvaro. Hur impopulärt och kärlekslöst det än kan låta, så är det den enda sanningen och verkligheten för den som är en Guds fiende genom synden.

Hela resonemanget i vårt moderna evangelium fortsätter vidare med den här missuppfattningen: ”Synd har skilt dig från Gud och hans underbara plan med ditt liv. Jesus kom och dog på korset, för att du ska kunna uppleva hans underbara plan med ditt liv. Du måste ta emot Jesus nu, så att du inte missar hans underbara plan med ditt liv!” Du, du, du, du!!! Allt gäller DIG! Jag är inte ledsen att säga det här, men Jesus gjorde allt i lydnad för sin Faders härlighet (Fil 2:8-12). Naturligtvis får den som älskar, tjänar och ärar honom ändlösa fördelar, men det är av underordnad betydelse, inte det viktigaste (läs Hes 36:22-32). Om människor kommer till Jesus huvudsakligen för att få en välsignelse, eller bara för att få förlåtelse, kommer de till sist att bli besvikna. Men om de kommer för att ge honom sina liv, ge honom ära och tillbedja honom, då kommer de i sanning att få förlåtelse och glädje – mer än de någonsin kunde föreställa sig (1 Kor 2:9).

Det är ytligt, billigt och saluförs som ett ”förmånserbjudande”.

Vårt evangelium reducerar de goda nyheterna till en ”kom-och-ta-det-medan-du-kan” – försäljning. Vi anstränger oss till det yttersta för att ta bort alla ben – allt som någon möjligtvis kan stöta sig på, få dem att tveka eller omintetgöra deras beslut. Jesus gjorde inte så. Han sänkte inte kraven för någon. Man måste vara fullständigt ärlig, helt ödmjukad, ha beräknat kostnaden, vara villig att lämna allting, familj och egendom, ”tänka på allt som en ren förlust” så att man kan ”vinna Kristus” (Fil 3:7-8). När den rike ynglingen ”gick sin väg bedrövad för att han ägde mycket” (Matt 19:22), sprang inte Jesus efter honom och ropade: ”Du, vänta ett tag! Låt oss pratas vid, det är inte så illa som det låter. Jag kanske var lite väl hård!”

Kanske är vi så ivriga att se ”omvända” och publicera ”hur många som blev frälsta vid vår senaste konsert” i nyhetsbreven till våra understödjare, att vi gör vad som helst för att skynda på någon in i ett ”beslut”, innan han har haft en chans att fatta det. Problemet är att om du måste pressa honom till det, kommer han troligen att ändra sig senare i alla fall! (Glöm inte de 97%!). Som en vän till mig säger: ”Om någon kan prata dem in i det, kan någon prata dem ut ur det!” (1 Kor 1:17).

Frälsning framställs som ett byte eller handel, i stället för lydnad som följd genom tro.

Vi erbjuder förlåtelse för synd på samma sätt som det populära radioprogrammet Mounty Hall: ”Let´s make a deal”. Jag har t.o.m. hört: ”Du ger Jesus din synd, så ger han dig frälsning i stället!” Ingen i bibeln tänkte så lågt om Guds nåd, att man bara talade om det eviga livets gåva som om det var en handelsangelägenhet. Den är en gåva! Du kan inte förtjäna den eller köpa den, eller ge något i utbyte för den. Vad det måste såra den helige Ande att höra människor tala så om Jesus (Apg 8:18-23).

Det framkallar själviska, ”välsignade” och känsloorienterade ”omvända”.

De som fås till att tro att de blir kristna under sådan predikan frambringar sällan sann frukt. Denna människa kommer att fortsätta att vara lika självisk som tidigare, med bara den skillnaden att hennes själviskhet nu tar en religiös form. Vill hon ha något för sig själv, säger hon att hon har ”en börda för något”, eller så säger hon ”det är mitt hjärtas önskan” eller något annat uttryck som låter religiöst. Hon kommer att be själviskt, önska välsignelser för sig själv och även om hon ber för andra, är det vanligtvis av själviska orsaker. När allt kommer omkring fick hon veta när hon ”tog emot Herren”, hur mycket Jesus ville välsigna henne och hur mycket Gud hade i beredskap åt henne och hur bibeln var som en ”checkbok full av löften som bara väntade på att bli inlösta”. En sådan människa eftersträvar alltid att ”känna” riktigt om sig själv, sin egen kyrka, sin egen pastor o.s.v. Hela hennes värld är byggd på att känna sig välsignad. Hon har aldrig fått se att hon blivit skapad för att välsigna Gud… Gud blev inte skapad för att välsigna henne (Ps 149:4, Fil 2:13).

Som du ser, så är de ”omvända” som beskrivs ovan inte lika de vi finner i Apostlagärningarna, när Guds församling var ung och elden brann. Se på Apg 2:41-47 och 4:31-35, och du kommer att se den mjuka, kärleksfulla anden och den mäktiga Andens kraft som rådde bland bröderna på den tiden. Jag tror att en av orsakerna till att ”alla människor bävade” (Apg 2:43), var p.g.a. att ”de deltog troget i apostlarnas undervisning och bönerna” (v. 42). Jag tror att Petrus och de övriga till fullo ansträngde sig för att förkunna hela Guds evangelium när de predikade och undervisade, och det är anledningen till att Guds Ande kunde förläna sin smörjelse och välsigna de nyomvända så mäktigt – Gud ger alltid sin smörjelse till sanningen.

   Keith Green

Http://www.kts.just.nu