”Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus”… (2 Kor. 11:4). ”Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium… och vill förvränga Kristi evangelium” (Gal. 1:6).

Varningen från Gud är helt tydlig: Falska profeter finns i överflöd som predikar en annan Jesus, ett annat evangelium, ett förvrängt evangelium som inte är något evangelium alls (Matt. 7:13-14).

Vi underskattar kraftigt vår själafiende. Vi kan till fullo förvänta oss, att han har en falsk frälsningsplan som han framställer för bibeltroende människor. Den kommer att vara en exakt kopia av den äkta varan och ändå förfela sanningen precis tillräckligt, för att man ska gå miste om frälsningen. Fienden kommer inte förneka blodet i försoningen eller bibelns verbalinspiration, men ändå kommer han inte att sätta blodet i försoningen i dess rätta sammanhang. Naturligtvis måste hans plan vara så nära sanningen, att den ser exakt ut som sanningen, för att därigenom undvika att den blir upptäckt ens av de ”bästa forskarna”. (Enligt min erfarenhet som förkunnare kan endast de som har varit fångade i villfarelsen, med lätthet förstå det förvrängda evangeliets förödande närhet till sanningen, och att de som är inne i den ändå är i ett förlorat tillstånd).

Fastän det förvrängda evangeliet framhåller blodet i försoningen, upphäver det detsamma precis tillräckligt för att man ska gå miste om det eviga livet. Kan vi förvänta någonting mindre av den skickligaste bedragare som någonsin skapats, lögnens fader?

Vi ska nu försöka se bortom det skenbart fullkomliga budskapet, som gör förvrängningen så attraktiv, så att vi ska kunna se den bakomliggande förvrängningen.

Många som läser detta kommer att säga: ”Du sysslar med hårklyverier”. Ja visst! Lögnens fader är expert på hårklyverier och att missbruka ord. Försökte han inte att missbruka bibelord tillsammans med Herren Jesus? Vi kan vara säkra på, att han inte gör något mindre idag mot dem som tror på Guds ord. Vilket bättre ställe finns att missbruka ord än i frälsningsplanen? (Matt. 4:6) En av de viktigaste skyldigheterna som en lärare i Guds ord har, är att skilja själ och ande, led och märg från varandra med Guds ord (Hebr. 4:12).

Denna förvrängda plan har troligtvis kommit att accepteras omfattande sedan 40-talet. (Otvivelaktigt är den djupt rotad i forna tiders ”kristna” mystiker, som längtade efter något slag av mystisk upplevelse av Gud). Den koncentreras till olika grundläggande instruktioner:

”Du måste be att Jesus kommer in i ditt hjärta för att du ska bli frälst – Du måste be Jesus att han frälser dig – Om du ber och lämnar ditt liv till Gud, kommer du att bli frälst – Du måste be och tro att Herren tar dig till himlen – Du måste be och tro att Herren ska komma in i ditt hjärta för att frälsa dig – Ta emot Gud (Kristus) i ditt hjärta, liv, o.s.v.”

Det finns massor med variationer av denna uppfattning, av vilka ingen betonar – och de flesta fullständigt undviker – den absoluta nödvändigheten av att förlita sig på Kristi ställföreträdande död och straff för våra synder.

Som vi kommer att se, pekar hela bibeln på att denna frälsningsplan ”be Jesus komma in i ditt hjärta”, är en plan av en annan Jesus som Paulus varnade för. (Jmfr Gal. 1:6-9; 2 Kor. 11:1-4, 13-15).

Försök att få uppfattningen om att ”be Jesus komma in i ditt hjärta” att stämma med lagen om försoningsoffret i Gamla testamentet. Skulle folket be tjuren att komma in i deras hjärtan eller överlämna sina liv till tjuren? (3 Mos. 1:4) Det enda som är verksamt enligt offerlagen i Gamla testamentet, är tro på det syndfria offret som straffet i den ångerfulle syndarens ställe. Alla av Herrens uttalanden, t. ex. Johannes 3, måste ses i ljuset av den gammaltestamentliga offerlagen. ”Underförstått i denna rättfärdiggörelse är det ställföreträdande offret för synd som uppriktigt frambärs, vilket är bekant från Ps. 51:16-19. Rättfärdigheten hos Guds arvingar till frälsning är den Kristi rättfärdighet, som tillräknas dem av Gud genom tro på Kristi återlösande verk, i vilket Gud förklarar dem rättfärdiga endast p.g.a. den nåd som ges genom detta återlösande verk”. TWOT, Moody Press, sid. 755. Tydligare än så här kan det inte bli. All annan betoning är en lögn från djävulen.

Det förvrängda evangeliet verkar ha alla de rätta orden, uppfattningarna och gärningarna (2 Kor. 4:3-6). Dess förfalskning är så fullkomlig, att endast ett övernaturligt verk av den helige Ande kan skilja det från sanningen. Den sanna frälsningsplanen beskrevs bäst av C.H. Spurgeon:

”Evangeliet är att Jesus Kristus offrade sig i alla syndares ställe som tror på honom som deras frälsare, att han utstod det som de borde ha utstått och åstadkom försoning med Gud, för alla de synder som de någonsin skulle begå. Och om ni tror på honom, är ni frälsta. Den enkla handlingen att förlita sig på Jesus som din ställföreträdare och Frälsare, tar bort all er skuld och synd för evigt”. Han fortsätter: ”… Högmod måste få ett slut, självrättfärdighet måste dö och syndaren måste upphöja Guds nåd genom att inse att han inte har någon egen förtjänst, annars kan han inte bli frälst… Säg: ”Herre, jag förtjänar att dö, jag förtjänar att gå förlorad, jag förtjänar att bli tillintetgjord. Jag vill inte kritisera dig angående min dom, för hur kan en mask tvista med den Allsmäktige? Vem är jag att jag skulle diskutera med min Skapare?”

”När ni har intagit denna ståndpunkt, förtrösta då på den fria gudomliga nåden. Grip tag i detta storslagna faktum och säg: ’Herre, du förlåter syndare för ditt eget namns skull. Du kan inte finna något i oss som är gott, något som kan beveka dig till medlidande! Men låt genom din barmhärtighet och din kärlek människor se vilken nådig Gud du är! För ditt stora namns skull, ha förbarmande över oss och fräls oss!”

”Ni kan åberopa att Jesus sa: ’Den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut´ (Joh. 6:37). Och att han har bjudit sina tjänare att säga: ’Var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst´.”

”Den ogudaktige må överge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till HERREN, så skall han förbarma sig över honom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken förlåtelse.”

”Jag förkastar allt det jag tidigare förtröstade på och all min stolthet, och kommer som den värste syndare måste komma, för jag känner att jag, i vissa avseenden, är den värste syndare som någonsin kommit till dig. Jag kommer som en i högsta grad förlorad, fördärvad, ruinerad syndare och jag hoppas på Jesu försoningsoffer för all min nöd.” (Metropolitan Tabernacle Pulpit, Vol. 53, predikan ”Rule of Grace”, sid 500-502, Pilgrim Publications, Pasadena TX).

Observera: Först måste vi förstå att vi är syndare utan hopp. För det andra måste vi inse att vi inte kan göra någonting alls för att undvika syndens lön. För det tredje måste vi förstå att Kristus betalade hela straffet för vår synd genom sitt försoningsoffer, när han fick lida det som vi skulle lida. För det fjärde måste syndaren förlita sig på Jesus som sin ställföreträdare och bekänna detta muntligt. För det femte tar detta bort syndens skuld för evigt. Allt annat än detta är inte biblisk frälsning. Om dessa grundläggande saker inte blir klara för syndaren innan han gör en bekännelse, då är det omöjligt för honom att bli frälst (Ef. 1:12-14).

Syndaren blir frälst p.g.a. att han förlitar sig på det som Kristus redan har gjort. Han har förlitat sig på att Kristus har betalat hans skuld för honom: ”För att lida det som han skulle ha lidit.” Då kommer Kristi Ande för att bo i hjärtat på den troende. Han blir inte frälst för att han ber Kristi Ande att komma att bo i honom. Om frälsningen var resultatet av att Kristi Ande kommer för att bo i en person, då skulle inget behov ha funnits för Kristi försoningsoffer.

Lägg märke till ordningen i Efesierbrevet 1:13, 14: ”I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är en handpenning på vårt arv… ”

Det spelar ingen roll hur mycket syndaren grät, graden av överbevisning, uppriktigheten eller intensiteten som den känslomässiga upplevelsen medförde, om det ställföreträdande straffet i Kristi försoningsverk inte klargjordes begripligt nog. Hur skulle han kunna tro på något som han inte kände till?

Vi underlåter att inse orubbligheten hos vår själafiende. Lukas 9 återger en man som förde sin son till Jesus för hjälp, och alldeles vid Kristi fötter gjorde djävulen ett sista allvarligt försök med avseende på pojken. (Medan han ännu var på väg, kastade anden honom till marken och slet och ryckte i honom, v. 42). Fienden har inte förändrats! Många med de bästa avsikter i världen har erbjudits någonting annat av djävulen som en sista chans, i ett försök att hindra dem från att förlita på Kristi försoningsverk.

Vi har hört pastorer säga: ”Tro på Jesus som din Frälsare”, och ändå ser vi deras församlingar gå ut och sprida ”evangeliet” som ”du måste be Jesus komma in i ditt hjärta för att bli frälst.” Var finns frälsningen i detta? Enkelheten som finns i Kristus är: ”Du måste förtrösta på att Kristus betalar straffet för din synd.” En annan Jesus är: ”Du måste förlita dig på att Jesus kommer in i ditt hjärta”. Se på de två fullständigt olika sakerna på vilka man förlitar sig att Kristus ska göra. Den första: du förlitar dig på att han betalar straffet för din synd. Den andra: du förlitar dig på att han ska komma in i ditt hjärta. Det finns en klar skillnad mellan de två.

Ett argument uppkommer: ”Broder Need, du tvistar om semantik. Alla de bästa forskarna är överens om att de två innebär samma sak.” Deras argument är villfarelse och utan biblisk grund, eftersom det inte finns ett enda bibelställe som i sitt sammanhang bekräftar frälsningen, som ett resultat av att man förlitar sig på att Kristus ska komma in i ens hjärta. Ett bibelord utan ett sammanhang är en förevändning (2 Petr. 3:16).

Uppenbarligen är skiljelinjen mellan de två planerna bara en hårsbredd, kanske bara ett ord eller två. Men låt oss komma ihåg att vår fiende specialiserar sig på att klyva hårstrån och missbruka ord. Hans specialitet är att få en vers att säga något som den faktiskt inte säger.

I ett fruktlöst försök att rättfärdiga det förvrängda evangeliet, finns det många versar som djävulen ställer fram, vilka vanligtvis är ryckta ur sitt sammanhang: ”Se, jag står vid dörren och klappar på… ” (Upp. 3:20). Lägg märke till att sammanhanget talar om en församling utan någon hänsyftning alls till frälsning. Därför är varje försök att få det att säga mer än det gör, likartat med Satans allvarliga försök mot Herren. ”Var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst… ” visar på följden av att man förlitar sig på Kristus som sin ställföreträdare och Frälsare. Alla försök att få det att stå för sig själv gör inte bara stor skada på sammanhanget, utan tar bort frälsningen från avsnittet (Rom. 10:9-14). ”Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn… (Joh. 1:12). Inom evangeliets sammanhang är detta att ta emot hans frälsningsverk som betalning för våra synder i vårt ställe. Att använda det som ”att ta emot honom i våra hjärtan” förändrar frälsningsplanen och gör frälsningen till en följd av att Jesus kommer in i ens hjärta, vilket det inte är. Att Kristi Ande kommer in i den troendes hjärta är en följd av frälsningen.

Johannes 3:16 är antagligen en av de mest storslagna versarna i bibeln. Men återigen, djävulen är ingen dåre när han t.o.m. använder denna dyrbara vers för att framställa en annan Jesus. Hur då? Genom att ändra på innebörden av ett ord. Innebörden av ord förändras med avseende på deras bruk. Återigen, skiljelinjen är bara ett hår, ett ord eller två, men tillräcklig nog för att gå miste om frälsningen.

Jag har läst om hur nya utgåvor av lexikon kommer till. Utgivarna har ”lyssnarstationer” över hela landet och när bruket av ett ord förändras tillräckligt, uppdateras lexikonet. Ett exempel på detta är 2 Tessalonikerbrevet 2:7, där den ursprungliga innebörden av ordet ”håller tillbaka” idag innebär ”att tillåta”. Bibeln ger oss ett fastställt språk, där innebörden av ord som håller tillbaka, tro och många andra inte förändras. Men innebörden av samma ord har förändrats i vårt språkbruk under åren och återspeglas i våra lexikon. Vår fiende använder sedan dessa förändringar för att listigt framställa en annan Jesus.

Lägg märke till ordet tro: Bruket av detta ord ger uttryck åt ”att tro på något som ett historiskt faktum”. Jakob 2:19 framhåller att de onda andarna tror att det finns en Gud – de känner till det faktum att han existerar. En god sekulariserad utbildning är nödvändig för att känna till mer än de onda andarna gör: Det finns ingen Gud. Bibeln undervisar om att även de onda andarna vittnar om vem han är och att de kommer att bekänna och lovprisa honom, men han kommer inte att godta deras lovprisning. Därför innebär det inte att någon älskar Gud eller är frälst, bara för att han känns vid, bekänner eller lovprisar Gud och Kristus (Matt. 8:29; Mark. 1:23,24; 3:11; 5:7; Luk. 8:28; Apg. 16:16, 17; 19:5).

Därför kan en person som gör anspråk på frälsningen, ”jag tror att Kristus dog, blev begravd och uppstod igen för syndare och jag bekänner nu detta med min mun”, ingenting mer ha än den tro som djävulen har. Bibelns definition av ordet ”tro” måste vara tillit eller förtröstan. Alltså innebär Paulus uttalande ”tro på Herren Jesus så blir du frälst”, att man sätter hela sin tillit eller förtröstan på hans betalning för ens synder, ”för att lida det som vi skulle ha lidit”. Allt annat är inte biblisk frälsning.

Matteus 7:21-23 träffar pudelns kärna. För det första: ”Inte skall var och en som säger ’Herre, Herre’ komma in i himmelriket…” Syndaren kan ha ropat ”Herre, fräls mig” eller ”Herre, jag tror att du kommer in i mitt hjärta och frälser mig”, men han förstod inte klart Kristi ställföreträdande frälsningsverk. Eller kanske hade han inte den helige Andes ljus, som fick honom att förstå den ställföreträdande döden och betalningen för hans synder (1 Kor. 2:10-16; 2 Kor. 4:3-6. Guds dom kommer att bli i enlighet med hans enda måttstock på sanningen, Rom. 2). Allt som beds måste vara fast baserat på att man förstår och tar emot det som Kristus har gjort för syndare, annars kommer man inte in i himmelriket.

En invändning mot vårt argument om nödvändigheten av att man klart förstår Kristi verk skulle kunna vara: ”Jag förstod inte Kristi frälsningsverk när jag gjorde min bekännelse, men nu gör jag det, så det är O. K. med mig”. Lägg märke till Efesierbrevet 1:13: ”I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning… kommit till tro”; Romarbrevet 10:14: ”Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte kommit till tro på (förlitat sig på)? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört?” Romarbrevet 10:17: ”Alltså kommer tron av predikan… ”. Uppenbarligen kan tillit och förtröstan och alltså frälsning bara komma, enligt Guds ord, efter att man hört och förstått sanningen om Kristi försoningsverk.

En annan invändning skulle kunna vara: ”Hur är det med barnen? Kristi försoningsverk för syndaren och syndarens förtröstan på hans försoningsverk är för svårt för dem att förstå. Därför måste vi föra ner det på deras nivå, genom att förklara för dem att de måste ha Jesus i sina hjärtan”.

Det är en befängd lögn från djävulen att säga att Herren har ordnat med två frälsningsplaner, en för barn och en för vuxna. Romarbrevet 2 förklarar tydligt för oss att alla dom sker enligt Guds måttstock på sanningen. Dessutom avviker vi från sanningen, när vi sänker ner evangeliet till en nivå av köttslig förståelse och utestänger Guds Ande från att pånyttföda. Är inte en av orsakerna till att stå emot de nutida förvrängningarna av bibeln, att man degraderar sig till den köttsliga människans nivå? Genom en ärlig utvärdering ser vi att den falska planen för barn, att man ber Jesus komma in i ens hjärta, förs fram på vuxennivå, snarare än att man placerar den sanna frälsningsplanen genom Kristi försoningsverk på ett barns nivå.

Observera att vi inte talar emot att nå barn för Herren. Uppenbarligen ligger vårt framtida hopp i att nå unga människor för Rikets skull och lära dem att hålla alla Herrens befallningar. Vi måste göra allt vi kan för att nå barn för Kristus (Luk. 18:6), men om vi säger att det finns något annat sätt för någon att komma till Kristus än genom hans ställföreträdande död, skulle det förorsaka skada. ”Och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut”. Evigt liv kan fås endast genom att vi förtröstar på Kristus som vår ställföreträdare och Frälsare. Vi kan inte lägga till eller ta bort någonting, för hans uppenbarade plan är fullkomlig (Joh. 6:40; Upp 22:19).

Betänk detta exempel: En liten flicka på ungefär sex år hörde att hon måste ha Jesus i sitt hjärta för att bli frälst. Hon uttryckte sin längtan för sin mamma och följde sin mammas instruktioner att be Jesus komma in i sitt hjärta. Hennes mamma försäkrade då henne att hon var frälst.

Endast genom att göra våld på bibeln till oigenkännlighet från dess uppenbara sammanhang, kan vi tro att det finns någon biblisk frälsning i hur den lilla flickan handlade. (Förvrängt, kan vi tillägga, till fördärv för alla inblandade Ps. 56:5; 2 Petr. 3:16). Vi kan inte hitta en antydan i något bibliskt sammanhang, att detta ”evangelium” frälser någon. Förvisso har den troende Kristus inom sig, härlighetens hopp, men endast som en följd av att han har förtröstat på Kristus som sin synd-bärare eller ställföreträdare (Kol. 1:27).

Att säga till ett barn, som denna mamma gjorde, att hon kan bli frälst genom ”att be Jesus komma in i hjärtat” framställer en annan Jesus för henne. Fastän en annan Jesus otvivelaktigt kom in i flickans hjärta med sköna känslor och verkningar, är han inte den som dog för syndare. Vi tar emot denna Kristi Ande genom att förtrösta på att Han har betalat våra synder, inte genom att be honom komma in i våra hjärtan. Jesus Kristus lever i den troende endast genom tro på hans ställföreträdande verk, inte genom tro på en bön (Apg. 20:29; 2 Kor. 13:5).

Har vi inte blivit varnade för att han framställer sig själv som en Kristi apostel och en rättfärdighetens tjänare? Han kan t.o.m. stå i talarstolen och predika rättfärdighet, men oavsett hans rättfärdiga framtoning, avslöjar summan av bibeln honom som den han är: en falsk lärare (2 Petr. 2:1-3).

Den mästerlige bedragaren

Kom ihåg att fienden är en MÄSTERLIG bedragare. En bedragare söker efterlikna och/eller missbruka sanningen. Därför förfalskar Satan varje andlig gåva som finns i Romarbrevet 12 och Galaterbrevet 5. Som en bedragare är inte hans specialitet köttets uppenbara gärningar, utan snarare är det ”sanning” som missbrukas för att tjäna hans syfte. Han sa sanningsenligt till Eva ”ni skall visst inte dö”, för frukten var inte gift. Men avskiljande från Gud, synd och död kom in i världen som en följd av bedrägeriet (1 Tim 2).

Vad skulle fienden göra för att hindra någon från att inse och/eller reagera på sitt behov av Kristi ställföreträdande död? Skulle han inte ge de nödvändiga känslorna och gå till verket för att hindra någon från att komma till Kristus som hans ställföreträdare och Frälsare? Skulle han inte ge ”överbevisning om synd” om den ”känslan” skulle dra en människa bort från Kristus och till något annat? Han är bedragaren och en expert på att utnyttja människors känslor. (Upp. 12:9. Djävulen är en ande, specialiserad på att verka tillsammans med människans ande mot Guds Ande). Vår vägran att tro att man kan bli bedragen, kan också ge fienden större möjlighet att dra oss bort från sanningen (2 Tim 3:13; Jak. 1:22).

Den lilla flickan kommer alltid, om inte Guds Ande griper in, att se sig tillbaka och säga: ”Jag är frälst, för jag gjorde det som de sa: Jag bad att Jesus skulle komma in i mitt hjärta”. Hon kan fortsätta med att förstå att det är nödvändigt att förlita sig på Kristus, men tills hon överger det som man sa till henne som sexåring och inser att hon är en förlorad syndare på väg till helvetet, som måste komma till Kristus för att han ska ta straffet för hennes synder, kommer hon inte att komma in i Guds rike. Med andra ord kan vi inte ”växa” in i frälsningen. Det är en pånyttfödelse som sker en gång och som föregås av framställningen och förståelsen av Kristi försoningsverk för oss.

Vårt ansvar är att, så enkelt som möjligt, betona Kristi försoningsverk och syndarens behov av att omvända sig och förlita sig på det verket som sonar hans synder. Det är Andens anvar att göra det begripligt. Allting i mindre grad är en annan Jesus.

Att säga till en människa att hon blir frälst genom ”att be Gud att han ska förlåta hennes synder och be Jesus komma in i hennes hjärta och sedan lita på Kristus gör detta”, undviker hans försoningsverk och ger en falsk förvissning om frälsning, vilket kräver ett övernaturligt verk av den helige Ande att ta bort.

För vårt eget bästa, måste vi påminna oss att den helige Ande MÅSTE överbevisa om synd och öppna upp förståelsen av evangeliet. Alltför ofta försöker vi göra den helige Andes verk. Det är HANS jobb att överbevisa om synd och dra syndaren till Kristus. Om den helige Andes dragande inte föreligger kan, enligt Kristi ord, ingen frälsning finnas (Joh. 6:37-45; 15:16; 16:8).

Tillbaka till Matt. 7:21…. ”utan den som gör min himmelske Faders vilja”. Här har vi två avgörande saker. För det första 2 Petr. 3:9 … ”han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig”. Luk. 13:3-5 avser också detta: Ånger innebär omvändelse. Men att man omvänder sig från vad? Det är att man vänder sig från den synd för vilken en människa redan är dömd, hennes vägran att förlita sig på Kristus som sin ställföreträdare och Frälsare (Joh. 3:18; 6:39).

Därför är Guds primära vilja att alla människor ska vända om från deras egna frälsningsvägar till Guds frälsningsväg. Vidare är Faderns vilja klart angiven i Joh. 6:39-40: att vi tror, d.v.s. förlitar oss på hans fullbordade verk, på honom, och genom detta får evigt liv.

Det finns en väg som verkar rätt för människan, men slutet på den är dödens väg. Det verkar rätt att bli frälst genom ”att be Kristus att frälsa dig”, men slutet på den vägen är syndarens död, om han inte har förstått och förlitat sig på Kristi försoningsverk. Syndaren måste vända om från sin egen väg till ett fullkomligt beroende av det som Kristus har gjort i hans ställe, den rättfärdige för den orättfärdige, och acceptera hans straff i syndarens ställe.

Sammanhanget i Luk. 13:1-5 visar att de till vilka Herren talade, när han sa: ”Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt”, var religiösa hycklare som uppvisade yttre handlingar och ändå vägrade att omvända sig från sin egen väg till Guds väg. (Lukas 12:56: Hodge ger oss en oerhörd insikt om dessa religiösa ledare. De hade en fullkomligt falsk förvissning om att komma till himlen, eftersom de var omskurna avkomlingar till Abraham. Charles Hodge, ROMANS, Geneva Series, Banner of Truth Trust, sid. 63. Det som Herren sa här var således ”rasande ord” till sina åhörare). Med andra ord riktas Herrens orubbliga budskap om omvändelse här till människor som till det yttre är andliga människor.

Matt. 7:21:… ”min himmelske Fader vilja”… Joh. 6:29: ”Jesus svarade: ’Detta är Guds gärning, att ni tror (förlitar er på) den som han har sänt. (Jämför detta med Upp. 20:12; 1 Joh. 3:23). Den enda gärning som behagar Gud för att man ska komma till himlen, är att man förlitar sig på Kristus som sin ställföreträdare och Frälsare. Alltså är både Faderns vilja och gärning för frälsning det samma, nämligen att vi förtröstar på och tar emot det som Kristus har gjort för oss.

Matt. 7:21-23 berättar om en människa som har anropat Herrens namn (Herre, Herre), utan undervisning om, och förståelse för, Kristi försoningsverk för henne, och om nödvändigheten av att förtrösta på det verket enbart för att hennes synder ska sonas.

… ”Många skall säga till till mig på den dagen: ’Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn…’. Många har förkunnat storslagna predikningar och vunnit många för Herren. Men att en människa förkunnar evangeliet eller att hon fört massor av människor till Herren, innebär inte att hon är född på nytt.

… ”Och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar”. Många har sjungit i kyrkokörer, undervisat i söndagsskolan, gått in i storslagna missionsuppgifter, fullbordat enorma sociala program och t.o.m. haft höga befattningar i församlingen. Men Herren godtar inte att vi ser tillbaka på dessa underbara bemödanden med tanken ”jag skulle inte ha gjort allt detta om jag inte var frälst”. (Upp. 19:10 … ”Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande”. Att vittna om Kristus eller ”profetera” innebär inte att vi är frälsta).

Lägg märke till det som Herren kommer att säga till dem: …”Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig ni laglösa!…”. Herren säger till dessa ”kristna arbetare” att de är ondskans arbetare, eftersom de aldrig hade förtröstat på Kristi försoningsverk.

Djävulen är en smart bedragare! Han kommer inte som ett rytande lejon till bibeltroende som bekänner sig älska Gud. Han kommer som en spinnande kissekatt, som en rättfärdighetens tjänare, som en Kristi tjänare. Han kommer inte med en uppenbar avvikelse från sanningen. Han kommer på omvägar vid sidan av sanningen med något som ser ut som, låter som och uppfattas som sanningen. Han försöker att presentera sitt budskap som om det vore det samma som sanningen, men när det avslöjas i ljuset av totalsumman av Guds ord, är det uppenbarligen inte sanningen.

Både Paulus och Petrus varnar för villoläror, d.v.s. en falsk uppfattning som är ett substitut för sanningen, som kan finnas vid sidan om sanningen inom församlingen (1 Kor. 11:19; 2 Petr. 2:1-3). De varnar för ett hemligt nedbrytande av evangeliet och av Kristi försoningsverk genom något som liknar sanningen. Villfarelse är inte en tydlig avvikelse från sund lära. Företrädesvis är villolära något som förs vidare och godtas tillsammans med sanningen. Den finns ibland er, inom de troendes gemenskap, den kommer inte utifrån. Vår fiende är expert på att föra in sin listiga avvikelse från sanningen fullständigt obemärkt tills han har kontroll.

Om en människa uppfattar att hon är frälst p.g.a. att hon har ”bett Jesus komma in i sitt hjärta och liv och har trott att han har gjort det”, och ändå inte vid den tidpunkten fick lämplig information om nödvändigheten av att förtrösta på Kristus som sin ställföreträdare och Frälsare, då finns ett problem. Ingen frälsning kan finnas frånsett det som Kristus har gjort för syndaren och att han förtröstar på att Han gjorde det i syndarens ställe.

Vad medför detta?

När vi har presenterat föregående budskap, har vi sett den helige Ande verka för att föra fram frågor i många människors hjärtan. Vårt syfte är inte att skapa förvirring. Vårt syfte är förvisso att skaka de ting som kan skakas (Hebr. 12:27). Detta är vad vi föreslår för dem som känner sig skakade över föregående budskap: 1) De ska bortse ifrån allt som de har blivit undervisade, 2) De ska bortse ifrån all förtröstan på egna goda gärningar, 3) De ska bortse från all förvissning som andra kan försöka ge dem, t.ex. ”Om någon är frälst, så är du det”.

Sedan bör de läsa Johannes evangelium fullständigt åtminstone en gång med en brinnande längtan, att Herren ska tala till dem oavsett vad de tror eller vill tro. Vidare bör de be Gud att ta bort allt som de kan lita på förutom Kristus. De bör be Gud att uppenbara deras verkliga tillstånd för dem själva, antingen genom att ta bort all falsk förvissning eller genom att ge en säker väg till visshet. Alla dessa förslag är baserade på 2 Kor. 4:3-6 och Fil. 3:15, som framhåller den helige Andes verk och ljus för att uppenbara sanningen om ens frälsning.

Genom bön och att söka i Guds ord har vi fått se Gud verka många gånger, när han ger en människa insikt om Kristi verk för henne och att syndaren flyr till Kristus som sin ställföreträdare och Frälsare.

Utan tvekan är lögnen NUMMER ETT bland bibeltroende människor idag: ”Du måste be Jesus komma in i ditt hjärta och tro att han gör det (kommer in i ditt hjärta)”. Men se vad som påstås här! ”Du är frälst för att du bad Jesus komma in i ditt hjärta”. Det finns ingen bibelstöd för denna falska frälsningsplan, som är förödande för Kristi sak. Den lägger betoningen på en bön som uttalas och på det som syndaren kan göra, snarare än på det som Kristus har gjort.

En invändning skulle kunna vara: ”Jag ser inte skillnaden”. O.K. varför inte ändra budskapet till något som avspeglar att personen ställer sin förtröstan till Kristi ställföreträdande, fullbordade straff i syndarens ställe?

Då skulle en invändning kunna vara: ”Men inte alla kan förstå det budskapet”. Om vi godtar det argumentet, säger vi att vi måste degradera evangeliet till den köttsliga människans nivå och ta bort den helige Andes verk från det.

”Vad har hänt med den lättfattliga, enkla och uppenbara frälsningsplanen som har förkunnats av Guds heliga i gångna tider?…. Att man helt enkelt förlitar sig på Jesus som sin ställföreträdare och Frälsare, tar bort all ens skuld och synd för alltid… ” (CHS). Det kan inte sägas bättre.

Det är inte bönehandling, men det är en troshandling. Det kommer inte att finnas någon i himlen p.g.a. att de bad och överlämnade sina liv till Gud eller p.g.a. att de bad Herren frälsa dem. Vi kommer att finnas där endast p.g.a. det som Kristus gjorde för oss och vår enkla tro på hans verk, som vi gav uttryck för när vi bad. En förlorad människas tillväxt in i denna tro (”jag förstod det inte då, men nu gör jag det”), är inte mer möjlig än evolutionen. Bibeln undervisar om en ny skapelse, inte en utveckling av den gamla. Fienden, en mästerbedragare, känner till och utnyttjar våra svaga punkter (1 Mos. 3:1; Joh. 8:44).

Ovid Need Jr.

Http://www.kts.just.nu