Om din uppfattning om frälsning är riktig, hur kan vi då leda människor till Kristus och utlova omedelbar frälsningsvisshet? Det verkar som om du påstår att människor måste söka visshet i sina gärningar.

Först av allt tror jag inte att det är evangelistens uppgift att ”utlova frälsningsvisshet”. Det är den helige Andes verk: ”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn” (Rom. 8:16).

När detta är sagt tror jag likväl att det finns en direkt sida av frälsningsvissheten, som är grundad på löftena i evangeliet. Hur visste rövaren på korset att han var frälst? Han fick Herrens egna löfte. Vi finner många löften i bibeln som ger de troende visshet om deras eviga bestämmelse (t. ex. Joh. 3:16; 1 Joh. 5:1). Dessa löften utlovar objektiv frälsningsvisshet för sanna troende. Även en helt ny troende kan se på sådana löften och finna en viss grad av frälsningsvisshet.

Andra ställen i bibeln talar om subjektiva sätt för frälsningsvisshet. T. ex. 1 Joh. 2:3 lyder: ”Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud”. Denna aspekt av frälsningsvissheten växer och fördjupas, när man vandrar med fasthet med Herren. Och kristna som framhärdar i synd under en tid, går miste om denna aspekt av frälsningsvissheten så länge som de bedrövar den helige Ande.

Både objektiva och subjektiva sätt för frälsningsvisshet omtalas i Rom. 15:4: ”Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet (subjektivt) och tröst som Skrifterna ger (objektivt) skall bevara vårt hopp”.

Det är också viktigt att förstå det som bibeln undervisar om subjektiv frälsningsvisshet. Det är inte så att vi söker frälsningsvisshet i våra gärningar , utan vi får frälsningsvisshet genom att vi förnimmer Andens verk i oss . Återigen, det är den helige Ande som vittnar med vår ande att vi är Guds barn.

Vi får inte frälsningsvisshet genom att övertyga vårt intellekt om att vi är frälsta. Sann frälsningsvisshet är inte en akademisk fråga. Det finns inga bekännelseformler som kan åstadkomma den. Den är en viktig del av den livslånga tillväxtprocessen i det kristna livet.

Du erkänner att troende kan synda och syndar under långvariga perioder. Hur kan dessa människor veta om deras synd är ett misslyckande för tillfället eller bevis på att de är ofrälsta?

Vi ser tydligt i bibeln att troende ibland syndade allvarligt och under långa tidsperioder. David är ett exempel (2 Sam. 11-12; Ps. 51); Lot är ett annat (2 Petr. 2:7-9). Kristna som syndar på detta sätt kan emellertid inte förvänta sig att kunna glädja sig åt frälsningsvisshet. Naturligtvis förlorar inte sanna troende sin frälsning när de syndar (jfr. 8:35-39), men även David vittnade om att han hade förlorat frälsningsglädjen (Ps. 51:12).

När troende syndar vanärar de Kristus (1 Kor. 6:15-17), de bedrövar den helige Ande (Ef. 4:30), och de utsätts för en kärleksfull Faders tuktan (Hebr. 12:5-7). Om de kan fortsätta i synd utan att få erfara gudomlig tuktan, är något fruktansvärt fel: ” Om ni inte får en fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner” (v. 8).

Dessutom har Herren upprättat ett tillvägagångssätt för att ta itu med synd bland bröder:

”Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan. Amen säger jag er: Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt nam, där är jag mitt ibland dem” (Matt 18:15-20).

Lägg märke till att tillvägagångssättet för disciplinering som beskrevs av Jesus är särskilt avsett för att besvara frågan, om en person som lever i synd är en sann broder eller en utomstående. ”Om han lyssnar till dig, har du vunnit en broder” (v. 15). Men till sist ”om han inte heller lyssnar till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan” (v.17) – d.v.s. se honom som en icke-troende och sök nå honom med evangeliet. Herren fortsätter med att förklara att han personligen förmedlar sitt herravälde på jorden genom detta tillvägagångssätt (v. 20).

Ingen som framhärdar i medveten, avsiktlig synd och upproriskhet mot Herren ska uppmuntras med något löfte om frälsningsvisshet. Om du känner någon sådan, som bekänner tro på Kristus, följ tillvägagångssättet i Matteus 18 och mana den personen till omvändelse. Men uppmuntra inte honom eller henne med löftet om frälsningsvisshet. En sådan person kan klänga sig fast vid ett falskt hopp.

Jag älskar Kristus, men jag kämpar hela tiden med synd i mitt liv. Ska jag betvivla min frälsning?

Nej. Den ständiga kampen mot synd var även det som Paulus erfor (Rom. 7:7-25). Vi kämpar alla ideligen med syndiga tankar, syndiga attityder, syndiga vanor och syndiga begär. Det är de som inte kämpar – de som avsiktligt och gärna hänger sig åt sin synd – som behöver få sin falska trygghetskänsla omskakad.

Om alla kristna redan har underkastat sig Kristi herravälde, varför skrev då Paulus Romarbrevet 12:1-2, och bad troende att överlåta sig en gång för alla?

Detta är det som Paulus skrev:

”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom”.

Dessa ord innebär inte på något sätt att romarna ännu inte hade underkastat sig Kristus. Uttrycket ”frambära era kroppar” är en aorist-tidsform i den grekiska bibeltexten, och vissa har försökt att hävda att den talar om en överlåtelse för första gången, en gång för alla. Det är mer riktigt att förstå innebörden av Paulus befallning som en maning till en beslutsam, noga övervägd, men kontinuerlig överlåtelse. Romarbrevet 6:17-18 bevisar att Paulus visste att dessa troende hade ”av hjärtat blivit lydiga mot den lära som (de) blivit överlämnade åt. Nu är (de) slavar under rättfärdigheten, sedan (de) har befriats från synden”. Uppenbarligen manade han dem inte nu att underkasta sig Kristus för första gången.

Ingen skulle vilja hävda att befallningen i vers 2 att ”låta er förvandlas” bestrider sanningen, att dessa människor redan var förvandlade – nya skapelser i Kristus (2 Kor. 5:17). På liknande sätt bad Paulus i Efesierbrevet 3:17 för efesierna att Kristus genom tron skulle bo i deras hjärtan. Han menade inte att Kristus inte redan bodde i deras hjärtan genom tro.

Bibelns tydliga undervisning är att tro, överlåtelse och ett förvandlat liv inte är engångsföreteelser som aldrig inträffar igen. Troende uppmanas att ha tro, att överlåta sig och lyda kontinuerligt. Det innebär inte att de inte har gjort dessa saker tidigare. I detta livet kan vi aldrig få för många uppmuntrande påminnelser om att tillämpa Guds ord mer omsorgsfullt. Gud själv använder sådana befallningar för att säkerställa vår ståndaktighet.

Varför använder du uttryck som ”försaka allting”, ”jagets död” och ”ovillkorlig överlätelse”? Det absoluta i dessa krav är avskräckande. Är du inte rädd för att du får människor att vända sig bort från Kristus?

Det var faktiskt Jesus själv som sa: ”Ingen av er kan vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger” (Luk. 14:33). Och han sa: ”Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors på sig” (Luk. 9:23).

Jesus förkunnade också: ”Om din hand förleder dig till synd, så hugg av den! … Och om din fot förleder dig till synd, så hugg av den! … Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga än att med båda ögonen i behåll kastas i Gehenna” (Mark. 9:43-47). Och: ”Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor … Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig (Matt. 10:35, 38). Och: ”Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge” (Luk. 14:26).

När allt kommer omkring var det Jesus som först förklarade att: ”Ingen som ser sig om sedan han har satt handen till plogen passar för Guds rike” (Luk. 9:62).

Vi kunde fortsätta med att citera från Jesu hårda uttalanden, vilka han ofta förkunnade till otroende folkmassor, men aldrig neutraliserade med något förbehåll. Uppenbarligen betonade han ständigt en helhjärtad överlåtelse. Han mjukade inte upp sina krav med ord som skulle passa för de halvhjärtade.

Vår Herre var absolut inte rädd för att människor skulle gå sin väg genom sådana hårda krav. Han sa: ”Alla som Fadern ger mig kommer till mig” (Joh. 6:37). På samma sätt är jag övertygad om att de som dras av Fadern och blir överbevisade av den helige Ande, inte kommer att gå sin väg genom den uppriktiga sanningen i Guds ord.

Du erkänner att ingen kan lyda fullkomligt. Dämpar inte detta kraften i kravet på absolut överlåtelse?

Ingen i Gamla testamentet lydde Mose lag fullkomligt, heller, men det förminskade inte normen för fullkomlighet, som fastställts av lagen.

Hela poängen är att evangeliet manar till ett gensvar till Kristus som är mänskligt sett omöjligt. Att reducera kraven i evangeliet, så att alla kan gensvara med att nicka med huvudet eller att höja handen är andemeningen i easy-believism (det är lätt att bli frälst, det är bara att tro, KTS-anm.)

”Vem kan då bli frälst” (Matt. 19:25) är den rätta frågan att ställa. ”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt” (v. 26). Omvändelse till Kristus är ett övernaturligt, av Gud åstadkommet underverk. Trons gensvar föds i den troendes hjärta genom Guds nåderika levandegörande verk. Detta sker inte förrän vi inser (1) att han har rätt att kräva vadhelst han önskar av oss, och (2) att vår oförmåga att gensvara med fullkomlig lydnad bara är p.g.a. vår egen syndiga uselhet.

Var i bibeln undervisas om att alla troende kommer att bära andlig frukt? Innebär detta att det det inte finns rum för misslyckande i det kristna livet?

Naturligtvis får vi alla erfara någon grad av misslyckande, men definitivt misslyckande – att permanent vända tillbaka till otro och liderlig synd – är inte möjligt för sanna kristna. Romarbrevet 8:29-30 garanterar att alla troende till sist kommer att formas efter Kristi avbild. Guds Ande bor i varje troende (Rom. 8:9). Vi har blivit helt nyskapade (2 Kor. 5:17). Och vi håller på att förvandlas till Kristi avbild (2 Kor. 3:18). Var och en av dessa sanningar garanterar att vi inte kan få erfara ett definitivt misslyckande.

Att vi oundvikligt kommer att bära frukt betonas upprepade gånger i bibeln. Den grundläggande principen i skapelsen, som förklaras i 1 Mosebok 1:11, är att allt bär frukt efter sina slag. Här är bara några versar som uttryckligen understryker denna sanning:

Ordspråksboken 12:12 – ”Den ogudaktige har begär till de ondas fångst, men de rättfärdigas rot ger frukt ”.

Jeremia 17:7-8 – ”Men välsignad är den man som förtröstar på HERREN, den som har HERREN till sin förtröstan. Han är som ett träd planterat vid vatten och som sträcker ut sina rötter till bäcken. Det fruktar inte om hetta kommer, dess löv är altid gröna. Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer, och det upphör aldrig att bära frukt ”.

Matteus 3:10 – ”Varje träd som inte bär god frukt blir nedhugget och kastat i elden”.

Matteus 7:17-19 – ”Så bär varje träd god frukt , men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Ett träd som inte bär god frukt blir nedhugget och kastat i elden”.

En läsare angav rövaren på korset som ett undantag från denna regel. Men den rövaren bar mer frukt under ett par minuter, än många av dem som går i kyrkan bär under en hel livstid. Hans omvändelse uppenbarades genom en markant förändring av beteendet. Han beräknade kostnaden, han erkände att hans kors var rättvist och förtjänt. Och han böjde sig för Kristi herravälde; ”Herre” var hur han tilltalade Frälsaren. Den döende rövaren var inget exempel på overksam, fruktlös tro.

Hur kan jag förklara evangeliet för mina barn, utan att tona ner Kristi hårda krav? Måste ett barn förstå Jesu herravälde för att bli frälst?

Visserligen är barn begränsade i sin förmåga att förstå andlig sanning, men det är vuxna också. Mycket få människor förstår intellektuellt alla evangeliets sanningar vid frälsningsögonblicket. Lyckligtvis är alla väsentliga sanningar tillräckligt grundläggande så att även ett barn kan förstå. Jesus själv kännetecknade frälsande tro som barnlikhet (Mark. 10:15). Sann tro är inte en funktion i ett avancerat intellekt, en förfinad teologisk kunskap eller en komplicerad doktrinär lärdom.

Barn som är gamla nog att bli frälsta, borde kunna förstå principen om att komma till Kristus med ett hörsamt hjärta, och de måste vara villiga att låta Kristus bli den som bestämmer i deras liv. Den principen överstiger inte fattningsförmågan hos barn som är gamla nog att tro.

När du lär barn andlig sanning, kom ihåg att repetition och återupprepanden är speciellt nyttigt. Framställ evangeliet enkelt och kort, men ta inte för givet att den första positiva reaktionen innebär att de har tagit emot all den sanning de behöver få kunskap om. Fortsätt att förklara och behandla dina förklaringar mer utförligt. Alltför mycket verksamhet för barn jämställer varje upphöjd hand med en sann omvändelse.

Använd bibeln och förklara den tydligt. Även för barn är Guds ord den säd som producerar liv (1 Petr. 1:23). Jag tycker inte om tillvägagångssätt som framställer evangeliets allmänna principer utan bibelställen. Endast bibeln kan tala med auktoritet till människohjärtat – inklusive ett barnahjärta.

En annan ingående fara med allmänna principer och prefabricerade framställningar, är att de tenderar att följa ett förutbestämt program, som kan förbigå barnets verkliga behov eller underlåta att besvara hans eller hennes viktigaste frågor.

Till sist, kom ihåg frågorna om frälsning är de samma för ett barn som för en vuxen. Evangeliet är samma budskap för varje åldersgrupp. Dr. Martin Lloyd-Jones skrev:

”Vi måste vara noga med att inte förändra evangeliet så att det passar olika åldersgrupper. Det finns inte något speciellt evangelium för de unga, ett speciellt evangelium för medelålders och ett speciellt evangelium för de gamla. Det finns bara ett evangelium, och vi måste alltid vara noga med att inte manipulera och mixtra med evangeliet som en följd av att vi känns vid dessa åldersskillnader. Samtidigt finns det en skillnad i hur man tillämpar detta enda evangelium på olika åldersgrupper; men det är en skillnad bara avser tillvägagångssättet”.

Barn måste kunna förstå att synd är ett brott mot Guds helighet och att de är personligen skyldiga (fastän de flesta barn p.g.a. sina begränsade erfarenheter uppenbarligen inte har en så djup medvetenhet av personlig skuld som vuxna). Det är ingenting fel med att tala med barn om helvetet och Guds vrede. Enligt min erfarenhet är det inte svårt för barn att fatta sådana begrepp. De har förståelse för straff när man gör fel och är kapabla att förstå att Jesus dog för att ta straffet för andras synder. De behöver få veta att Jesus förväntar sig att man lyder honom, och de kommer att förstå t.o.m. bättre än vissa vuxna, att tron på Jesus innebär att man lyder honom. Alla dessa sanningar behöver betonas gång på gång, även efter att barnet bekänner sin tro.

Hur kan du förneka att det finns köttsliga kristna, när Paulus själv använder det uttrycket i 1 Korintierbrevet 3?

Kristna kan vara köttsliga. Det innebär att de kan bete sig på ett köttsligt sätt. Men ”köttsliga kristna” är inte ett plan av det andliga livet där man kan stanna kvar i all oändlighet. Köttslighet omtalas aldrig i bibeln som ett permanent tillstånd för troende. Det är skillnaden som jag har försökt att framställa.

Hur är det med dem som kommer till Kristus efter att de har hört ett budskap om easy-believism? (det är lätt att bli frälst, det är bara att tro). Ser du deras frälsning som tvivelaktig?

Det inplantade Gudsordet har förmågan att frälsa våra själar, ofta även när det budskap som medföljer det är bristfälligt eller rörigt. Men det innebär inte att det slag av evangelium som vi predikar inte har någon betydelse. Vi kan emellertid vara förvissade om att Gud kan verka i hjärtat på dem vi älskar som gensvar på våra böner, även om evangeliet som de får höra av viss kristna inte är fullkomligt. Problemet med easy-believism är att det ger utrymme för människor som inte är sant kristna, att leva bekvämt med en falsk frälsningsvisshet – vilket leder till tragedin som beskrivs i Matteus 7:21-23.

Kan en människa bli frälst som inte medvetet beräknar kostnaden för att följa Kristus vid tiden för omvändelsen?

En människa kan verkligen bli född på nytt utan att uttryckligen beräkna kostnaden för att följa Kristus, men ingen kan bli frälst som beräknar kostnaden och är ovillig att betala den. Återigen, jag är säker på att ingen förstår den fulla innebörden av Kristi herravälde vid omvändelsens ögonblick; ingen av oss uppnår faktiskt den fulla insikten av sådana andliga sanningar i detta livet. Men den helige Andes verk i hjärtat på den sant troende manar till en viss grad av överlåtelse till Kristi auktoritet även vid första början av den nya födelsen.

Bevisar 1 Korintierbrevet 3:11-15 att en sann kristen kan leva ett liv helt utan frukt?

Dessa verser lyder:

”Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus. Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön. Men om hans verk bränns upp, skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bli frälst, men som genom eld”.

Dessa verser innebär inte på något sätt att en kristen kan sakna frukt eller gärningar. De undervisar i själva verket motsatsen – att varje kristen kommer att utöva gärningar av något slag (att predika, att tjäna, att evangelisera, o.s.v.), men att gärningarna kan variera med avseende på deras kvalitet. Vissa människors goda gärningar är uppblandade med felaktiga motiv eller obibliska metoder, så vår belöning kommer att vara olika. Men ingen kristen kommer fullständigt att vara utan goda gärningar.

Hur ska vi uppträda mot dem som bekänner sig vara kristna men som verkar vara ointresserade av andliga ting?

Detta är en vanlig fråga som ställs av dem som inser hur smal vägen verkligen är (Matt. 7:13-14). Det kan vara skrämmande att tänka på att många i församlingen (inklusive många som vi älskar) kanske inte är sant kristna. Jag undrar ofta om de som omfattar easy-believism (det är lätt att bli frälst, det är bara att tro), bara har anpassat sin teologi i avsikt att försöka att få någon som man älskar och som lever i synd in i Guds rike.

Det finns två ytterligheter som man ska undvika när man bedömer andras andliga tillstånd. Å ena sidan måste vi inse att vi ytterst sett inte är de som ska döma angående någons frälsning, eftersom vi inte kan se in i någons innersta. Bara Gud kan göra det (1 Sam. 16:7). Och människor uttrycker sin kärlek till Gud på olika sätt.

Men å andra sidan måste vi bestämt hålla oss till sanningen i Guds ord om frälsning och inte utlova falsk frälsningsvisshet till människor, som kanske inte är verkligt frälsta.

Om du har en vän eller någon som du tycker om, vars livsstil på ett allvarligt sätt rubbar förtroendet för hans eller hennes kristna bekännelse, föreslår jag att du talar rakt på sak med den personen om det som oroar dig. Förvisso har vi Herrens eget tillstånd för det i Matteus 18:15-20. Om du varsamt och kärleksfullt följer de steg som Jesus angav i detta bibelställe, kommer du snart att få veta om du ska betrakta den personen som en broder eller syster i Kristus, eller som ”en hedning och publikan” (v. 17). I vilket fall som helst ska inte din inställning mot personen vara dömande, utan kärleksfull och barmhärtig.

Tror du inte att det är bättre att bortse från frågor som splittrar, som tvisten om lordship salvation (frälsning under Jesu herravälde) och bevara enheten i Kristi kropp?

Jag tycker inte om tvister. Fastän jag har djupa övertygelser om sådana frågor som dopsätt, församlingsform, profetia och många andra bibliska frågor, vill jag inte delta i allmän debatt om dem. Men lordshiptvisten handlar om själva evangeliet. Det är inte en mindre skillnad som kan slätas över och förbigås. Det är precis den frågeställning som församlingen behöver tänka igenom noggrant, diskutera, debattera och uppnå samförstånd om.

Tråkigt nog har frågan om ”lordship salvation” visat sig vara splittrande. Men det gäller varje avgörande doktrin som har granskats av alla kyrkomöten. Tyvärr medför doktrinella tvister splittring och stridigheter mellan bröderna. Men där sådan oenighet finns, är det inte p.g.a. böcker som försöker behandla de doktrinära frågorna. Skulden ligger hos dem som är ovilliga att bemöta doktrinära avvikelser uppriktigt och utifrån biblisk grund, utan att uppfatta varje meningsskiljaktighet och kritik som liktydigt med ett personligt angrepp. Låt oss inte tillåta att samtalet om denna högst avgörande doktrinära fråga blir förgiftat av en bitter känslostämning eller hårda skymford. Vi måste sannerligen vara ärliga, barmhärtiga och kristuslika i det vi säger. Men vi kan inte och får inte låtsas att en så avgörande fråga i själva verket inte spelar någon roll. Redan i fornkyrkan var detta aldrig den inställning man hade till tvistefrågor och skillnader i uppfattning (t. ex. Gal. 2:11-14).

(Appendix 3 i boken The Gospel According To Jesus, Revised & Expanded Edition).

John F. MacArthur, Jr.

John F. MacArthur, Jr., är pastor-lärare i Grace Community Church i Sun Valley, Kalifornien, och rektor vid The Master’s College and Seminary. Han har examen från Talbot School of Theology och kan dagligen höras på radioprogrammet ”Grace to You”, och hans kasettband har nått miljoner människor världen över.

http://www.kts.just.nu