Del 2: Svek

Det finns INGET bedrägeri eller svek i det sanna bibliska evangeliet. Men tråkigt nog, finns det ett omfattande bedrägeri och svek i presentationen av evangeliet i många församlingar.

Antag att du var på väg att köpa en begagnad bil och att lagen krävde att säljaren skulle tala om alla materiella fel på bilen för presumtiva köpare – och särskilt de saker som inte kunde ses vid en första undersökning av bilen. Antag vidare att du gick till en handlare som sålde begagnade bilar och fick syn på en trevlig bil, precis vad du önskade, och till ett rimligt pris. Säljaren gick igenom bilen med dig, visade på bilens egenskaper, men sa ingenting om något fel på bilen. Du köpte den.

Tråkigt nog märkte du efter en tid något fel på bromsarna. En verkstad talar om för dig att de är helt slut. Sedan börjar bilen ryka ur avgasröret. Vidare undersökning visar att motorn har skadats och behöver en stor genomgång. Sedan börjar växellådan krångla. Den kommer också att bli dyr att reparera.

Vad är det som har hänt? Gjorde inte säljaren sig skyldig till bedrägeri genom ljuga för dig? Nej, problemet ligger i det som han inte sa – hans svek. Han sa inte det som han visste var fel på bilen, fastän lagen kräver att han ska avslöja detta för dig. Som en följd av hans svek, skulle du troligen ha rätt att stämma honom för att upphäva affären och få dina pengar tillbaka. Vad har detta exempel att göra med presentationen av evangeliet för en icke-troende? Vi ska berätta allt för en icke-troende som är av vikt för hans/hennes beslut att bli kristen.

Jesus använde sig av en liknelse för att undervisa oss om att ha alla fakta – att känna till kostnaden – när man beslutar sig för att följa honom.

”Ty om någon av eder vill bygga ett torn, sätter han sig då icke först ned och beräknar kostnaden och ser till, om han äger, vad som behöves för att bygga det färdigt? Eljest, om han lade grunden, men icke förmådde fullborda verket, skulle ju alla som fingo se det begynna att begabba honom och säga: ´Den mannen begynte bygga, men förmådde icke fullborda sitt verk ” (Lukas 14:28-30).

Är vi, den kristna församlingen, ofta svekfulla när vi uppmanar människor att följa Jesus? Du får avgöra det efter att vi åter granskar den kostnad som Jesus talade om. Men innan vi gör det, ska vi först se på en annan fråga om bedrägeri – definierad som en avsiktlig förvrängning (eller något som gjorts med vårdslöst åsidosättande av sanningen).

I del 1 begrundade vi ett stort bedrägeri inom kristenheten som förvränger den relation vi måste ha med Jesus Kristus för att bli frälsta. Vi såg att många församlingar påstår att vi kan ta emot eller tro på Jesus som Frälsare för att få evigt liv. Men vi såg att ett sådant påstående inte finns i bibeln. Sanningen, enligt bibeln, är att Jesus måste vara Herre över alla som ska bli frälsta.

Men nu avhandlar vi, direktrelaterat till vårt ämne om svek, en annan förvrängning av bibelns ord, nämligen frälsningen som en gåva. Vi vet att frälsningen är en gåva, bibeln säger detta i Rom 6:23: ”Ty den lön, som synden giver, är döden, men den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre ”. (Se också Ef 2:8-10). Bedrägeriet ligger i hur den gåvan beskrivs. Ofta säger talaren: ”Det är en FRI gåva! Den kostar dig absolut ingenting”!

Är den gratis? Om det finns kostnader, vilka är de då? Endast då kan personen avgöra om han eller hon är villig att betala priset. Jesus sa (i liknelsen) att var och en som väljer att följa honom, skulle veta om kostnaden i förväg. Annars kanske han inte kan fullfölja och blir hånad.

Du kanske kliar dig i huvudet och tänker: ”Jag trodde att frälsningen var gratis och att Jesus betalade hela priset på Golgata”. Som med det mesta av allt bedrägeri och svek, är en del av det svaret sant. Frälsningen är inte gratis, men Jesus betalade hela priset för våra synders förlåtelse på Golgata. Jesus gjorde det möjligt för oss att bli frälsta genom att utgjuta sitt blod och dö för oss. Detta tillstadde oss att få våra synder förlåtna. Han försonade våra synder, han återlöste oss och gjorde det möjligt för oss att bli försonade med Gud. Detta är gåvan, given av nåd (oförtjänt ynnest) innan vi kunde veta att vi skulle be om den. Inte dess mindre påstår man ibland helt riktigt att ”frälsningen är den mest dyrbara gåva man någonsin kan ta emot. Den kostar allt man har”!

Frälsningens kostnad är inte att förtjäna frälsning och syndernas förlåtelse. Det kan man inte göra. Men Jesus talade om för oss den nödvändiga kostnaden som är en förutsättning för att ta emot frälsning och evigt liv. Låt oss se på kostnaden och utvärdera om människor som funderar på att bli efterföljare till Jesus Kristus ska få höra varje villkor. Du kommer att förstå bättre användningen av ”förutsättning” när vi ser på det första exemplet.

Det första och mest välkända förutsättningen (villkoret) finner vi i Johannes 3:16:
”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv ”.

Säger denna vers att alla kommer att bli frälsta? Nej. Löftet är att ”var och en som tror på honom skall icke förgås, utan ha evigt liv”. Hur är det med dem som inte tror? Johannes 3:36, 20 verser senare, ger oss svaret: ”Den som tror på Sonen, han har evigt liv; men den som icke hörsammar Sonen, han skall icke få se livet, utan Guds vrede förbliver över honom ”.

Nu kan du förstå vad ”förutsättningen” betyder. Förutsättningen är att man måste ”tro på honom” – ha en frälsande tro. Det är på just denna punkt som vissa församlingar tenderar att begå svek. De underlåter att i sanning förklara allt som är en del av frälsande tro. Ofta förklaras tron som om den vore ett en-dimensionellt koncept. En frälsande tro, som den förklaras av Jesus i bibeln, är som en mångfacetterad diamant. När du ser på diamanten på långt håll, är den en enhet, liksom tron. Men vid närmare undersökning kan vi se olika facetter på diamanten, och var och en reflekterar det strålande ljuset. På samma sätt är det med de olika beståndsdelarna i frälsande tro.

Låt mig använda ett rättsligt exempel för att ytterligare belysa konceptet att tro har flera beståndsdelar. Tänk på (den amerikanska) lagens definition av inbrottsstöld. Den är definierad som att bryta sig in och gå in i ett boningshus om natten med syftet att begå brott. Vart och ett av dessa krav måste finnas för att en inbrottsstöld ska ha ägt rum. Om det inte är på natten, är det inte en inbrottsstöld. Om det inte är ett boningshus, är det inte en inbrottsstöld. Om det inte är fråga om att bryta sig in eller gå in, är det inte en inbrottsstöld. Om det inte är i syfte att begå brott, är det inte en inbrottsstöld. Varje beståndsdel måste finnas med.

På samma sätt är det om någon av de nödvändiga beståndsdelarna i en frälsande tro saknas. Då är det inte en frälsande tro och personen kommer inte att få evigt liv. Genom att inte inse, att en frälsande tro är flerdimensionell – att den innehåller flera beståndsdelar – förvränger vi en frälsande tro och begår svek när vi presenterar evangeliet. En nödvändig beståndsdel i frälsande tro kan vi direkt urskilja, eftersom Jesus sa att utan den kan man inte vara hans lärjunge, man kan inte heller komma in i himmelriket, man kan inte heller få förlåtelse för sina synder. Han kommer att förneka oss inför Fadern, man kommer att bli avhuggen och uppbränd, man kommer att ha trott förgäves.

Dr John R. Armstrong skrev: ”Detta är helt säkert det kännetecken som saknas i nästan all evangelisk förkunnelse i vår tid. Vi har betraktat tron som samtyckande, som beslut, eller bara erkännande. Men tro är, av definitionen, detsamma som lydnad”.

Som Dr Armstrong skrev är lydnad en beståndsdel i frälsande tro. I sanning kan det sägas vara beståndsdelen som inkluderar de andra under sig själv. I Matteus 7:21 sa Jesus: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ’Herre, Herre’ , utan den som gör min himmelske Faders vilja ”. Endast de som lyder – som ”gör min Faders vilja”, kommer att ingå i Guds rike.

Vi ser alltså att lydnad är en beståndsdel i frälsande tro. Utan den kan man inte bli frälst och komma till himmelen. Hebréerbrevets författare sa samma sak: ”han (Jesus) blev för alla dem som äro honom lydiga upphovet till evig frälsning ”(Hebr. 5:9). Jesus sa, att allting som han gjorde och sa medan han var på jorden, var det som hans Fader sa till honom att göra och säga (Joh 8:28, 12:49-50, 14:10, 14:24, 14:31). Alltså var allt som Jesus sa och gjorde Guds vilja. Är det underligt, att han är källan till frälsning för alla som lyder honom? Eller att han avslutade sitt stora uppdrag med befallningen att undervisa alla nya lärjungar om att lyda allt som hade befallt dem? (Matteus 28:20).

Låt oss se på andra beståndsdelar i en frälsande tro – var och en nödvändig för att bli frälst:

Vi måste omvända oss. Jesus sa: ”Men om I icke gören bättring, skolen I alla sammalunda förgås ” (Luk 13:3,5) Jesu första befallning var: ”Gören bättring, ty himmelriket är nära ” (Matt 4:17).

Vi måste bli födda på nytt. Jesus sa till Nikodemus: ”Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om en människa icke blir född på nytt, så kan hon icke få se Guds rike ” (Joh 3:3). De som har en frälsande tro, har blivit födda på nytt. Kan en person se Guds rike utan att vara pånyttfödd? Nej. Jesus slog fast att det är ett absolut villkor.

Vi måste bli rättfärdiga. Jesus sa: ”Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket ” (Matt 5:20). När han talade om fariséerna och laglärarna, sa Jesus: ” Men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke ”. Som Jesu efterföljare måste vi göra, inte bara tala och höra. Som Jakob sa: ”Men var en ordets görare och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva ” (Jakob 1:22).

Vi måste förlåta. Jesus undervisade: ”Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder; men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser ” (Matt 6:14-15). Jesus förklarar i en liknelse i Matt 18:21-35, att konungen som efterskänkt en tjänare en stor skuld, återförde skulden när tjänaren vägrade att förlåta en annan tjänare. Jesus sa: ”Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig ” (Matt 18:34).

Den rysliga delen av berättelsen finns i nästa vers. Jesus sa: ”Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av hjärtat förlåten, var och en sin broder ” (Matt 18:35). De som vägrar att förlåta, kommer att få de icke troendes straff – att pinas för evigt i helvetet – eftersom vi aldrig kan betala skulden för att få förlåtelse från Gud.

Vi måste älska Jesus mer än någon annan person och mer än vårt eget liv. ”Om någon kommer till mig och han därvid ej hatar sin fader och sin moder och sin hustru och sina barn och sina bröder och systrar, därtill ock sitt eget liv, så kan han icke vara min lärjunge ” (Luk 14:26). Vår marschorder är ”att göra alla folk till lärjungar ”
(Matt 28:19). Säkert vill ingen påstå, att vi kan bli frälsta om vi inte är Jesu lärjungar.

Vi måste följa Jesus och vara villiga att lida för honom. Jesus sa: ”Den som icke bär sitt kors och efterföljer mig, han kan icke vara min lärjunge ” (Luk 14:27). Om vi inte är Jesu lärjungar, kan vi inte få evigt liv.

Vi måste försaka allting vi har. Jesus undervisade: ”Likaså kan ingen av eder vara min lärjunge, om han icke försakar allt vad han äger ” (Luk 14:33) Vi kan inte bli frälsta om vi inte är Jesu lärjungar.

VI får aldrig ta avstånd ifrån eller förneka Jesus. Jesus sa: ”Därför, var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall ock jag kännas vid inför min Fader, som är i himmelen. Men den som förnekar mig inför människorna, honom skall ock jag förneka inför min Fader, som är i himmelen ” (Matt 10:32-33).

VI måste vara ståndaktiga i tron. Jesus varnade: ”Och i skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst ” (Matt 10:22). Paulus bekräftar detta faktum: ”Mina bröder, jag vill påminna eder om det evangelium, som jag förkunnade för eder, som I jämväl togen emot och som I ännu stån kvar i, genom vilket I ock bliven frälsta; jag vill påminna eder om huru jag förkunnade det för eder, såframt I eljest hållen fast därvid – om nu så icke är, att I förgäves haven kommit till tro ” (1 Kor 15:1-2).

Vi måste bära frukt. Jesus varnade: ”Var gren i mig, som icke bär frukt, den tager han (Gud) bort; och var och en som bär frukt, den rensar han, för att den skall bära mer frukt ” (Joh 15:2).

Vi måste förbli i Kristus. Jesus sa: ”Om någon icke förbliver i vinträdet, så kastas han ut som en avbruten gren och förtorkas; och man samlar tillhopa sådana grenar och kastar dem i elden, och de brännas upp ” (Joh 15:6).

Vilken förödmjukande lista detta är! Vem kan säkert fastställa, att man tydligt har täckt in allt man skulle, när man har kontakt med någon som man vill vinna för Kristus? Är det verkligen nödvändigt att förklara vart och ett villkor? Enligt Jesus, ska vi beräkna kostnaden innan vi börjar. Allt ovanstående är beståndsdelar i frälsande tro. Men finns det ett minimum, som man kan säga till en sökare för att man inte ska göra sig skyldig till svek? Jag tror det.

Det finns två icke förhandlingsbara fakta som måste accepteras av alla som vill bli frälsta.

För det första, Jesus måste vara Herre över alla som vill bli frästa. Och för det andra, om Jesus är Herre, måste man lyda honom. Det är omöjlighet att göra anspråk på att Jesus är Herre och att inte lyda honom.

För att inte vara delaktig av sveket, tror jag också att det är nödvändigt att försäkra sig om att sökaren förstår, att de som följer Herren Jesus måste försaka allt de har (Luk 14:33). Alla andra ”kostnader” är inkluderade i denna allomfattande kostnad. De som senare får förståelse för att de måste älska Jesus mer än sin make/maka, sina barn och andra familjemedlemmar eller för att de måste ta upp sitt kors och följa honom, blir inte överraskade, eftersom de redan vet att de måste försaka allt för att följa Herren Jesus.

Herren Jesus ledde min väg till en frälsande tro på ett sätt som på ett perfekt sätt illustrerar de problem, som vi diskuterar här. Efter att ha läst bibeln i flera månader, kommer jag ihåg att jag gick nedför trappan en morgon och trodde att bibeln var sann, att Jesus dog för mina synder, att Jesus är Guds Son och andra grundläggande fakta om tron, som jag inte hade trott kvällen innan. Församlingen trodde att jag var nyomvänd och det gjorde jag också. Trots att jag slutade svära och bytte ut mina partyvänner mot vänner i kyrkan, var mitt liv faktiskt inte förändrat. Jag tog med min bibel till kyrkan i stället för att läsa den.

Efter flera månader blev jag uttråkad och undrade om detta var allt som fanns i kristendomen. Som väl var för mig, drog mig Herren tillbaka till ordet. Denna gången såg jag överallt jag tittade ”Herre”, ”Herre” och ”lyda”, ”lyda”. Jag studerade frågorna om Jesu herravälde och lydnad för honom, eftersom jag aldrig, så vitt jag vet, hade hört en predikan om behovet av att Jesus skulle vara min Herre eller att jag behövde lyda honom. För att sammanfatta problemet: när jag frågade mina vänner i kyrkan om att lyda Herren, sa de att vi aldrig kan lyda, att vi syndade hundratals gånger varje dag.

En dag gick jag i bön inför Herren och sa: ”Herre Jesus, så långt jag kan se från ditt ord ska jag lyda dig. Om det är vad du vill, är det vad du får. Bli min Herre och jag ska lyda dig så gott jag kan under resten av mitt liv”. Det var då som mitt liv blev förändrat. Plötsligt fick jag kärlek,glädje och frid i mitt liv, som jag aldrig erfarit tidigare. Jag visste inte ens vad som hänt mig, förrän jag läste Joh 14:15-17 och och förstod att min bekännelse till tron på Jesus som min Herre och mitt löfte att lyda honom, föranledde Jesus att be Fadern att ge mig den helige Ande. När jag läste Galaterbrevet 5, förstod jag att kärleken och glädjen och friden, som jag upplevde var den helige Andes frukt.

Sökare som av hela sitt hjärta tar emot Jesus som Herre och lovar att lyda honom, blir födda på nytt när Fadern ger dem den helige Ande (Joh 14:15-16). Både före och efter detta sker, bör sökare och nya troende få vägledning till evangelierna och Jesu undervisning och befallningar. Sökare kommer att få större förståelse av vad det innebär att följa Jesus. Nya troende kommer att lära sig hur man lever i Herrens rike (Matt 28:20). Ett av de säkraste bevisen för sann omvändelse är att en nyfödd baby i Kristus hungrigt kommer att söka efter evangeliets mjölk, och ofta i början ägna ändlösa timmar till att studera bibeln. På samma sätt bevisar sig ståndaktighet i tron i att man dagligen fortsätter i ordet för att få sitt andliga, dagliga bröd.

När den som nyligen blivit troende fördjupar sig i bibeln, lär han sig snabbt andra villkor som gäller för dem som följer Herren Jesus. De som i sanning har tagit emot Jesus som deras Herre tar med glädje emot sådan undervisning och försöker att tillämpa den i sina liv.

I del 1 – Bedrägeri – fick vi veta att från Ray Comforts Bride of Heaven, Pride of Hell att 19 av 20 nyomvända personer i stora trossamfund snabbt faller av från tron. Kan bedrägeri och svek i framställningen av evangeliet vara orsaker till att så många som beslutar sig att följa Jesus snabbt faller av? Jag tror det. Människor som har hört hela sanningen tenderar att stå fasta. När prövningar och frestelser kommer, blir de varken överraskade eller missmodiga.

I vår tid verkar det finnas en stor motvilja mot att tala om sanningarna i tron för en sökare av fruktan för att de är för hårda. Istället har det urartat till att man ber ”syndarens bön”, i vilken man säger till personen att ”be efter mig”, en enkel bön, ofta om ånger och sedan vanligtvis ta emot Jesus som hans/hennes frälsare (inte som Herre).

Ungdomsledaren Dave de Roles sa att evangeliet ofta framställs på ett sådant sätt, att nästan alla ungdomarna med glädje tar emot inbjudan. Han sa att detta förorsakar allvarliga problem. Det finns sällan frukt som visar att dessa ungdomar verkligen har blivit kristna, och de verkar vara vaccinerade mot att senare ta emot sanningen.

Är det underligt att 19 av 20 har fallit av? Är vi rädda att göra det på Jesu sätt? Vi borde vara ivriga att göra allt det som vår Herre säger, på vilket sätt han än säger att vi ska göra det. Om vi gör det på hans sätt, kan vi lita på att han välsignar och förser med kraft.

Evangelisten Graham Ashby skrev, efter att ha läst del 1 – Bedrägeri – :”Som alla vet, som har en predikotjänst, ’kan vi få’ människor att göra det som vi vill att de ska göra – ett sådant svek. Vänta istället på att Gud ska frälsa, än att framkalla för tidiga beslut….resultaten, ja, statistiken säger allt”.

Nu kanske vi bättre kan förstå Jesu undervisning om den smala vägen: ”Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg, som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den.; och den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den ” (Matt 7:13-14).

Verkar det som porten har blivit trängre? Vi måste säga sanningen om vår Herre Jesu evangelium, så att de som söker kan finna den trånga porten och gå in genom den.

Bernie Koerselman

http://www.kts.just.nu