I föregående kapitel har jag försökt presentera en översikt av den nya rörelsen som betonar självkänsla. Jag citerade från böcker som vissa av de ledande förespråkarna skrivit, huvudsakligen från konservativa, bibeltroende sammanhang. Jag påpekade hur omfattande följderna av deras undervisning och utövanden är, så omfattande att vissa förespråkare kallar den för en ”Ny Reformation”, som kommer att rätta till ytterligheterna och villfarelserna inom Reformationen på 1500-talet. Fastän de flesta förespråkarna inte använder denna terminologi eller förstår alla dess följder, står det helt klart att de inte kräver något mindre än detta.

Jag antydde att församlingen redan har blivit starkt påverkad av angrepp i form av självkänsla, vilket verkar ha trängt in i varje upptänkligt område av verksamheten. De som undervisar om självkänsla konfronterar från alla håll uppfattningar som troget hållts fast vid, ersätter vårt sätt att uppfostra våra barn med nya metoder, skriver om våra sångböcker och kräver förändring i vår förkunnelse. Jag avslutade med att påstå, att de nya uppfattningarna inte är någonting som man kan lägga till ens kristna skattkammare, utan måste, om man accepterar dem, ersätta mycket av vad man en gång trodde. Som föräldrar, lärare och pastorer kommer allt som du gör att bli radikalt påverkat.

Om förespråkarna för det egna värdet har rätt, då måste vi för våra barns skull, för församlingens bästa och för vår egen skull ( i allra högsta grad detta!), vara villiga att ändra oss. Vi kan inte hålla fast vid förgångna uppfattningar, p.g.a. att de är bekväma eller omtyckta. Den enda fråga som vi med rätta ska vara angelägna om, enligt Guds Ord, är om det de säger är sant. Jag är inte en inskränkt konservativ, som håller fast vid uppfattningar eller bruk därför att ”vi har alltid gjort på det sättet”. Hela min tjänst har varit ägnad åt att införa nyheter och förändringar. När jag har funnit att gamla sätt har varit obibliska, har jag varit bland de första att försöka förändra dem. Jag har lyssnat noga på det som ”självuppfattningsmänniskorna” säger. Om de har rätt, måste vi vara villiga till att göra omfattande förändringar. Vi vågar inte hålla fast vid tradition för traditionens skull. Men, å andra sidan, om klockan har ställts om felaktigt framåt, måste vi ställa tillbaka den.

I de första tre kapitlen försökte jag att göra så lite utvärdering som möjligt. Jag tog upp några frågor, och vid tillfälle lovade jag att vi skulle ta en rejäl titt på den nya rörelsen från ett bibliskt perspektiv. Tiden är nu inne för att göra det.

Låt oss börja där vi var – genom att tänka över Maslows behovshierarki. I Maslows tolkning av människan kan inte verksamhet på högre nivå förväntas av henne, om inte hennes behov på lägre nivåer blir mötta. Som Crabb uttrycker det:

”Den väsentliga faktorn i Maslows teori är att människor inte är motiverade att möta de ’högre’ behoven förrän de ’lägre’ eller mer grundläggande bli mötta”. (1)

Detta innebär, bland annat, att människan inte kan hållas ansvarig för att lyda de bibliska buden att älska Gud och sin nästa, om hon blivit berövad tillfredsställelse på de lägre nivåerna, vilket är kravet för lydnad.

Men ingenstans i hela bibeln antyds någon sådan uppfattning, än mycket mindre framställs den som en levnadsregel. Vi finner helt enkelt inte några uttalanden i varken Gamla eller Nya testamentet, som ens antyder att kristna måste få andra människor att möta deras grundläggande behov, för att göra det möjligt för dem att lyda Guds bud. Särskilt misslyckas vi med att finna ett förment ”behov att älska sig själv” som en förutsättning för att älska andra. Ingenting i bibeln ens närmar sig detta.

Det som vi verkligen upptäcker när vi studerar frågan om ”behov” i bibeln, är inte en uppsjö av grundläggande och underordnade behov uppstaplade i olika nivåer, utan en beskrivning av ett yttersta minimum av sådana behov:

”Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed” (1 Timoteus 6:8).

Där finner vi materiella behov som tycks likna Malows understa nivå. Men även den identifieringen är för enkel och ytlig. På en ännu mer grundläggande nivå, okänd för vare sig Adler eller Maslow, måste vi betänka dessa Jesu ord:

”Allenast ett är nödvändigt” (Lukas 10:41).

Det enda väsentliga behovet är att höra Honom och att tro Hans ord, som Maria gjorde. I stället för att mångfaldiga behoven, tycks de bibliska författarna sträcka sig mycket långt för att förneka något sådant hopande. Jesus inte bara påpekar, när han reducerar behoven till deras yttersta minimum, att ”människan skall leva icke allenast av bröd”, utan visar på här i Lukas 10:42 att det enda liv som är absolut väsentligt, är det liv som uppehålls av ”allt det som utgår av Guds mun”. (2)

Det som Jesus säger till Maria är att i varje val mellan mat för kroppen och mat för själen, måste det senare alltid få företräde, eftersom endast det är absolut nödvändigt. Han säger: ”Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne ” (Luk 10:42). Den är bättre, därför att den varar för evigt!

Vi ska alla dö en dag, och t.o.m. mat och kläder kommer inte att betyda något för oss då. Om vi har fått föda från Kristi livgivande ord, kommer emellertid att vara av yttersta vikt.

Vissa kristna psykologer förvillar församlingen med sådana påståenden som följande:

”Människor har ett grundläggande personligt behov som kräver två slag av input för att bli tillfredställda. Det mest grundläggande behovet är en känsla av personligt värde, ett accepterande av sig själv som en hel, verklig människa”. (3)

Det finns absolut ingen biblisk grund för något sådant uttalande. En alltför konsekvent tillämpning av Adler-Maslows tankegångar leder här Crabb till att bestrida Jesu ord: ”Allenast ett är nödvändigt” (Luk 10:41). Det verkliga behovet som Han talade om var inte ”behovet” av en känsla av personligt värde eller accepterandet av sig själv som en hel, verklig person. Det var behovet av honom själv och hans ord.

P.g.a. att deras rådgivningssystem är så nära knutet till Adler på denna punkt, har sådana kristna psykologer uppfattningen att detta ”mest grundläggande behov” tillfredsställs genom att få betydelse och säkerhet. I motsats till Adler säger de dock att denna betydelse och säkerhet endast kan finnas i Kristus. Denna förvirring om vad som är grundläggande och vad som inte är det, är förorsakat av ett olyckligt beroende av Adlers uppfattningar.

Uppenbarligen ställs vi inför ett val här. Ska vi fortsätta med att erkänna bibelns behovsteori som grund för vår förståelse av människonaturen, eller ska vi överge den för de nutida psykologernas spekulationer?

I Matteus 6 ställer Jesus den hedniska livsfilosofin i motsats till den kristna vägen. Han uppmärksammar att hedningen hängivet söker säkerhet i ”allt detta” (ett framträdande uttryck i kapitlet), som han tror att han ”behöver”. Han nämner t.o.m. som sitt främsta exempel det som Maslow och Adler anser vara de två behoven i bottennivån: mat och kläder! Ändå vänder Jesus upp och ner på allting och ställer Maslows pyramid på dess spets, i stället för att slå fast att dessa behov är väsentliga för verksamhet på högre nivå (så grundläggande som de än kan tänkas vara):

”Söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder” (Matt 6:33).

Jesus säger att de så kallade ”grundläggande sakerna” som man behöver, inte ska vara det som man mest bryr sig om i livet. De är inte grundläggande när allt kommer omkring. De är endast biprodukter som ”läggs till” för att vara verksamma på högre nivå. Missa inte Kristi poäng: Om man söker det högre, kommer det lägre att läggas till i sökandet. Hedendom säger: ”Jag måste få mina behov på lägre nivå tillfredsställda först , om du förväntar dig att jag ska söka högre mål. Kristus svarar: ”Nej, så kommer det inte att vara med mina lärjungar. De måste sätta mig och andra medlemmar i mitt rike först . Alla andra saker är sekundära”.

Missa inte det faktum, att man sätter prioriteringar på lägre nivåer över de högre, betecknas av Kristus som att man omfattar en hednisk livsfilosofi. Därför, om du inte vill ställa dig själv i direkt motsättning till Jesus Kristus för att hålla med hedningar, måste du ta avstånd från Adler/Maslows behovsteori som omsluter den nya rörelsen, som står för det egna värdets betydelse. Men att göra det, är att rasera hela byggnaden.

Det är förvånansvärt hur intelligenta kristna kan bli så förälskade i en teori, att de måste tvinga den på bibeln på ett sådant sätt, att de två ”integreras” med våld (fås att passa genom att bibeln får ge vika för att passa teorin). För att visa vad jag talar om, låt mig ta dig med till det som en evangelikal psykolog skriver, som när han framställde doktrinen om att älska sig själv (helt med rätta) fick frågan av en klient: ”Ska vi inte först söka Guds rike?” Han svarade:

”Att prioritera accepterandet av sig själv är det första steget många av oss behöver ta, om vi ska bygga upp en mer positiv attityd mot oss själva” (4)

Hans uppfattning om självkänsla är så starka, att han tvingas att upphäva Jesu tydliga ord om prioritering! Hedniska tankar segrar. När hon envisades med att rådgivaren skulle ta Matteus 6:33 på allvar, visade sig klienten mer mottaglig och mer i linje med bibelns tankar än hennes rådgivare. Vi kan inte underlåta att lägga märke till, att medan författaren lägger betoning på jaget, bjuder Jesus oss i Matteus 6 att se bort från oss själva, våra ”behov”, våra bekymmer och våra omsorger. Han pekar i stället på Hans rike och Hans rättfärdighet. Han vill att vi ska fokusera vår omsorg på honom själv och de andra medlemmarna i hans rike. Uppenbarligen skiljer sig Jesu prioriteringar från de inom nutidens behovsteori om det egna värdet. Du kan inte följa de hedniska prioriteringarna som så tydligt framställs av Jesus, och samtidigt de prioriteringar som han förespråkade. Du kommer att följa den ena eller den andra, men inte båda, för de står i motsatsställning till varandra. Du kan inte mer följa båda, än du kan gå åt öster och väster samtidigt.

Bonaro Overstreet beskriver på ett levande sätt deras grymma öde, som lever enligt denna hedniska, egoistiska världsbild. När han talar om det omättliga begär, som detta världsliga sätt fostrar i den som följer det, skriver han:

”Problemet med hans egna värde och hans status bland hans medmänniskor förblir följaktligen något som han varken kan lösa eller lägga åt sidan. Det gnager honom tills det blockerar varje ingång, genom vilken han skulle kunna få en fri, skapande kärleksfull inställning till livet” (5).

Med andra ord blir han mer och mer inbunden i sig själv. I stället för att befria honom till verksamhet på höre nivå, gör hans hedniska prioriteringar honom till en slav åt sig själv och hans egna jag-intressen. Overstreet talar om de som utvecklar ”ett förtärande begär att ta emot från sin omvärld – att ta emot kärlek, tröst, godkännande, beskydd, ny tillförsikt, smicker” (6), i stället för att ge ut. Denna uppräkning låter mycket lik behovsuppräkningen som angavs ”behovshierarkin”. Naturligtvis är Overstreets lösningar på problemet lika misslyckade som de som skapade det från början, eftersom han inte närmar sig svårigheten från ett bibliskt perspektiv.

Hedniska tänkesätt betonar att du ska få det som du behöver (eller snarare det som du tror att du behöver), medan gudomligt tänkesätt betonar att ge Gud den ära och tjänst i församlingen som han förtjänar, fullständigt oavsett om dina behov blir mötta eller inte . Om man använder behovsteorin, skulle inga kristna martyrer finnas. Missionärer som Paulus skulle inte behövas. Kristus skulle inte behöva ha dött. De som accepterar filosofin om självkänsla som sin teoretiska världssyn – och den Nya Reformationen erbjuder inget mindre än en fullständig världssyn – verkar alla alltför benägna att följa dess regler i verkliga livet. Om mina ”behov” först måste fyllas till varje pris, innan jag kan tjäna andra, hur kan det förväntas av mig att jag ska ge upp mitt liv, mina ägodelar eller min välfärd för Herren eller för en annan troende? När allt kommer omkring, är detta att begära den mest självförverkligade verksamheten av mig på den allra högsta nivån!

Behovsteorin om självkänsla – betoningen på att få mina egna behov mötta först – placerar en person i samma läger som hedningar: ”Efter allt detta söka ju hedningarna” (Matt 6:32). Och det är just det som denna ”Nya Reformation” gör mot den kristna församlingen: för oss tillbaka till den humanism från vilken Kristus räddade oss! Om inte av någon annan orsak än denna, måste varje rörelse som vilar på sådana bräckliga stöttor och som förespråkar en världssyn som betecknas av Jesus själv som ”hednisk”, avvisas.

Det är dags att avsluta detta kapitel, även om jag fortfarande måste säga mer om ”behov”. Men läs först följande ord från bibeln:

”Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske Fader dem. Ären I icke mycket mer än de? Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de; och likväl säger jag eder, att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem. Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne? Så gören eder nu icke bekymmer och sägen icke: ’Vad skola vi äta?’ eller: ’Vad skola vi dricka?’ eller: ’Vad skola vi kläda oss med?’ Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet, att I behöven allt detta. Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skolen också allt detta andra tillfalla eder. Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga”. (7)

Tänk noga över på det som du har lärt dig om undervisning om självuppfattning. Om det är nödvändigt, gå tillbaka och titta igenom föregående kapitel i denna bok och lyssna ännu en gång på det som författarna om självkänsla undervisar. Jämför och bilda en motsats till deras ord med det som Herren har att säga. En sådan jämförelse leder till en, och endast en slutsats: Den Nya Reformationen har fel! OBS! Undervisningen fortsätter med nästa kapitel.

Jay E. Adams

Gå vidare till nästa kapitel

Noter
1. Crabb, op. cit., sid 79
2. Matteus 4:4
3. Crabb, op. cit., sid 61.
4. Bruce Narramore, op.cit., sid 115
5. Bonaro W. Overstreet, ”The Unloving Personality and the Religion of Love”, i Simon Doniger, Religion and Human Behavior (New York: Association Press, 1954), sid 75.
6. Ibid., sid 74
7. Matteus 6:25-34.

http://www.karlektillsanningen.se