Trots alla dessa bibliska sanningar, finns det många i den bekännande församlingen som förespråkar användandet av olika psykoterapier – särskilt de avreagerande slagen – framför den kristna helgelsens och dödandets väg. Att dricka av Egyptens källor har verkligen blivit ett stort nöje på många områden av livet i evangeliska sammanhang. Att detta skulle vara fallet med psykoterapi är förvånande, med tanke på det faktum att psykoterapins sätt att behandla beteendemässiga och perceptuella problem, har sin grund inom den urgamla shamanismens och de nyare ockulta fenomenens ram. I vissa sammanhang har psykoterapins frälsande kraft fått högre status än förkunnandet av det sanna evangeliet, vilket man verkar anse som föråldrat. ”Psyk-evangeliet” har verkligen blivit lika starkt efterfrågat inom kyrkan som dess bundsförvant ”det sociala evangeliet”, när Jesus framställs som ”den store terapeuten” såväl som ”den förste socialisten”! En ”kristen” psykoterapeut uttrycker det så här:

”Vi terapeuter är liksom Kristus mänskliga kanaler. Vi försöker att efter bästa förmåga utveckla de kunskapens-, förståelsens-, intuitionens- och omsorgens gåvor som vi har fått. Den helige Ande kan inte verka genom oss som terapeuter, om vi inte använder våra hjärnor till att fortlöpande föröka och fördjupa vår insikt i den mänskliga naturen och vår kunskap om hur personligheten utvecklas, så väl som vår förståelse av de saker som kan bli fel. Vi får inte anta att Gud kommer att göra hela jobbet själv. Ibland behöver han en mänsklig kanal, men vi måste inse att vi är en kanal eller en katalysator för att hjälpa en människa att växa och bli helad från tidigare känslomässig skador”. (84)

Det är uttalanden av detta slag som vilseleder så många kristna idag. För de obetänksamma låter detta så omtänksamt och trovärdigt. Men Herren Jesus Kristus är inte rätt och slätt, som terapeuten, en ”mänsklig kanal”. Han är Guds Son av evighet (Joh 8:58), genom vilken allt skapades (Kol 1:16-17). Vidare är inte den helige Ande beroende av något i människan för att Han ska verka inom människor, i annat fall skulle ingen frälsning av människor finnas! Det är sant att Herren ofta använder mänskliga instrument för att hans verk ska bära frukt, men det finns inte ens en antydan i bibeln att psykoterapi eller dess utövare är bland dem.

I samma artikel ges exempel på människor i evangelierna med påstådda ”känslomässiga problem” som Jesus hjälpte terapeutiskt: människor som den förlorade sonen, hans bror och far, den rike ynglingen, kvinnan med alabasterflaskan, Sackeus, kvinnan vid brunnen i Samarien, o.s.v. (85) En sådan tolkning av dessa liknelser och berättelser har inget samband med den verkliga avsikten hos dem, som blev gudomligt inspirerade att skriva ner dem för oss. Uppfattningen att berättelserna i evangelierna förser oss med en modell för kristen psykoterapi skulle vara skrattretande, om den inte var så nedbrytande för bibelns verkliga mening. Denna psykoterapeut påstår, tillsammans med många andra idag, att han följer Kristus genom att göra människor ”hela” genom

”att upprätta en relation till den som lider, som är så djup att den når tidiga känslomässiga skador, så pålitlig och kärleksfull att dessa tryggt åter kan väckas till liv, ibland återupplevas och sedan bli helade genom kärlek”. (86)

Detta slag av avreagerande terapi som framställs här, är en ofta använd metod i vilken patienten, genom hypnos eller kraftig suggestion av terapeuten, förs tillbaka till tidiga händelser i livet – t.o.m. till födelsen och tillståndet inne i livmodern – i avsikt att ”upphäva” det skadliga inflytande de påstås utöva på vårt beteende. Den ”djupa ” relationen med den som lider, som åsyftas av denna terapeut, är det som Freudianer kallar ”överlåtelsen”, ett betydelsefullt stadium i den terapeutiska processen, i vilken den som får terapi, till terapeuten överför den kärlek och auktoritet som normalt skulle känneteckna hans relation till sina föräldrar. Detta ställer konfidenten/klienten i en mycket sårbar position, i viken han lätt blir manipulerad och öppen för alla sorters suggestioner av terapeuten – inklusive uppfattningen att han behöver återuppleva tidigare oförrätter för att bli ”botad”. Denna manipulation av sinnet, som innefattar suggestionens makt, avslöjades tydligt i en nyligen publicerad artikel i tidningen ”Time”, som hävdade att ”terapin som behandlar förträngda minnen skadar människor , ödelägger familjer och förstärker motreaktionen mot utövande psykiatriker ”. (87)

Teorin bakom all avreagerande terapi är att traumatiska upplevelser i ens formbara år (d.v.s. föräldrarnas skadliga förhållande till fostret i livmodern, en obstetrisk snarare än en naturlig födelse, grymhet mot barnet, allt som inte fullkomligt uppfyller barnets behov) bygger upp försvarsställningar som tegelstenar i en mur, tills han eller hon är avspärrad och avskuren från det verkliga livet. Neuroser är sprickor i den muren. Mer allvarliga sjukdomar (kända som schizofreni eller psykoser) inträffar när muren börjar rasa ner. Avreagerande psykoterapi innebär att man systematiskt raserar dessa murar i människor genom olika metoder. (88)

Denna terapi far runt under olika namn som primalterapi, regressionsterapi, psykodynamisk terapi, återfödelse, bioenergi, strukturell integrering o s.v. Inom kristna kretsar har samma tankar bara serverats i ny form, blandats med det elementära i kristendomen, och bjudits ut under de sammanfattande rubrikerna ”inre helande” (initiativtagare Agnes Sanford: ”Healing of the Memories”, testamenterad till Metodistpastor David Seamonds) och ”klinisk teologi” (uppfunnen av Dr. Frank Lake). (89)

Vi måste emellertid förstå att psykoterapi inte tillräckligt tar hänsyn till den dynamiska djupet i den förvandling, som åstadkoms i dens liv som blir befriad ut från mörkrets makter in i Guds rike. Tidigare obildade människor blir vishetens barn med en outsläcklig hunger efter kristen litteratur och förmågan att läsa den. De som förr var våldsamma ligister blir lugnade som stormen på Galileiska sjön och mannen med legionen av demoner. De kroniskt blyga förändras till öppenhjärtliga skapelser, fyllda med entusiasm. Förhärdade missbrukare av alla slag blir befriade från träldom till ett kärleksfullt liv i frihet. Sådan är Guds förvandlande makt, vilken är lika kapabel till att förvandla mental och känslomässig förvirring i en människa – förutsatt att det är hans vilja att göra detta och att de bibliska riktlinjerna för behandlingen följs.

När det gäller icke-kristna är början till ett ”botemedel” för mentala och känslomässiga problem, att komma till Kristus i ånger för ens synder. Alla andra former av befrielse kommer att lämna den människan i ett värre tillstånd än det första – även om psykoterapin ger henne en falsk föreställning om hälsa. Därefter måste hon underkasta sig Guds ord och söka hjälp av sina nyvunna bröder och den nyligen inneboende helige Ande. Omvändelsen innebär emellertid inte en ögonblicklig lindring av beteendestörningarna. Men den nyomvände kommer nu att ha en biblisk ram, i vilken han undersöker sin smärta och en gudomlig strategi med vilken han kan börja ta itu med den.

Medan den icke-troende allmänt söker sitt eget omedelbara välbefinnande i dessa omständigheter, måste den kristne först och främst försöka att förstå Guds vilja i varje situation av sitt liv. Alltså innebär början till ett ”botemedel” för den kristne som lider av psykologiska problem, sinnesstörningar eller beteendeproblem, att han erkänner att hans liv nu styrs av det faktum att han är en ny skapelse i Kristus , snarare än att han är en person som själv bestämmer över sitt liv.

Eftersom han inser detta underliggande faktum, kommer den kristne som lider av psykologiska besvär – förutsatt att orsaken till hans problem inte är en organisk sjukdom – att söka hjälp, om nödvändigt, av andra kristna , hellre än av icke-troende. Och dessa kristna av vilka han söker hjälp behöver inte vara utbildade i den sekulariserade psykoterapins lärdomsgrenar; inte heller kommer de att tillhandahålla en blandning av detta och något otydligt bibliskt tänkande. Det är vår övertygelse från hjärtat och baserat på bibeln, att västerländsk psykoterapi inte förmår att diagnostisera den icke-troendes verkliga problem, för att nu inte nämna den troendes, i vilken den helige Ande bor. Det har vederhäftigt visats, att psykiatrisk diagnos är ett helt och hållet otillförlitligt tillvägagångssätt, som brännmärker människor för livet med värdelösa stämplar. (90) Av dessa orsaker har den troende, när han blir beroende av en så kallad ”kristen” psykoterapeut, som helt enkelt har serverat sina motsvarande sekulariserade teorier i ny form, sålt sin förstfödslorätt för en riktig grynvälling.

Vi kommer att gå djupare in i den bibliska själavårdens förfaringssätt senare i vårt studium. Först lägger vi fram de verkliga orsakerna till beteendestörningar i livet. Om vi inte har en fullständig förståelse av de allmängiltiga bakomliggande orsakerna till mänskliga störningar, kommer vi att fortsätta att fantisera ihop lösningar som är baserade på falska eller otillräckliga premisser.

III. DET GRUNDLÄGGANDE FELET

Detta för oss nu till ett väsentligt och i högsta grad avslöjande resultat. På det tidiga 70-talet dök för första gången en liten bok upp, som fick stor påverkan i de psykoterapeutiska kretsarna. I boken av psykiatrikern Michael Balint med titeln ”The Basic Fault” (Det grundläggande felet), skildras hans övertygelse att bakom alla neuroser, psykoser eller schizofrena rubbniningar, finns en grundorsak som kan spåras tillbaka till antingen fostrets upplevelser i livmodern, själva födelsens trauma eller de livshotande upplevelserna under livets första dagar. (91) Det finns ett växande antal kristna psykoterapeuter som också instämmer i denna teori – och som dessutom vidhåller att dessa upplevelser hindrar utvecklingen av en tillfredställande relation med Gud. Psykoterapibehandlingen påstås därför inte bara leda till känslomässigt helande, utan också till den förmåga som medför att man kan glädja sig åt en närmare relation med Gud. Men når denna teori – om vi för ett ögonblick antar att den är sann – in till det grundläggande felet med mänskligheten? Detta ska vi nu undersöka. OBS! att undervisningen fortsätter med artikeln ”Arvssynd”. (övers. anm.)

Alan Morrison

Noter

84. Barbara Gage, Channels: Journal of the North of England Christian Healing Trust , september 1985, sid 8
85. Ibid., sid 7.
86. Ibid., sid 8
87. Time Magazine , 29 november 1993.
88. Filmen ”The Wall ” av rockgruppen Pink Floyd var en tematisk framställning av denna teori, eftersom gruppens ledare Roger Waters hade blivit passionerat förtjust i psykoterapi. De framförde en speciell musikshow från filmen i Berlin efter att Berlinmuren tagits bort. Dagens esoteriker och nygnostiska psykoterapeuter tror att deras verksamhet medför ett gradvis nedbrytande av de psykologiska spärrarna inom människor, genom vilket de hoppas åstadkomma att fysiska, nationella, geografiska och religiösa skiljemurar mellan människor bryts ner – vilket allt leder till åskådningen om en enda värld med en global, interaktiv tro, som de så gärna vill ha.
89. Undervisningen från dessa helbrägdagörare, tillsammans med andra avvikelser inom församlingen, kommer under intensiv prövning i vår avhandling om ”kristnad” ockultism.
90. För bevis för detta, se Martin & Deidre Bobgan, The Psychological Way: The Spiritual Way (Harvest House, 1979), sid 53-63.
91. Michael Balint, The Basic Fault: Therapeutic Aspects of Regression (Routledge & Kegan Paul, 1973, 1990.

http://www.karlektillsanningen.se