FRÅGAN SOM MÅSTE STÄLLAS NÄR EN NY PÅVE HAR BLIVIT VALD

Herren Jesus Kristus anförtrodde hela omsorgen om att bevara själar åt den helige Ande som är en gudomlig person. Om denna tredje person i gudomen som skulle bli hans ställföreträdare, lovade Herren att ”när han kommer, skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom ” (1)

Den helige Ande överbevisar om dom när han får syndaren att inse att han är i ett förlorat tillstånd och överbevisar honom om hans behov av Kristi rättfärdighet. Det är han som för en människa som är död i sina synder till liv. Nådens under omtalas i Skriften som ”hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda .” (2)

Den majestätiska storheten och den obeskrivliga kraften i Kristi ställföreträdares ämbete är sådan, att en troende hyser vördnad för hans gudomliga person. Att en människa skulle göra anspråk på Kristi ställföreträdares ämbete verkar fullständigt befängt och i högsta grad blasfemiskt.

Världens uppmärksamhet riktades mot det ämbete som den människa innehar, som ger sig ut för att inta Kristi ställning, när de romersk katolska kardinalerna valde den nye innehavaren av posten. Vatikanen lär officiellt ut att ställföreträdaren för Kristus är påven. Orden i det officiella tillkännagivandet är:

Påven, Roms biskop och Petrus efterträdare, är ”det oavbrutna och synliga ursprunget och grunden till endräkten både mellan biskoparna och alla de trogna”. ”För den romerske påven har, på grund av sitt ämbete som Kristi ställföreträdare och som herde för den samlade kyrkan, fullständig, suverän och allmännelig makt över hela kyrkan, en makt som han alltid kan utöva.” (3)

Eftersom världen accepterade den nye så kallade ”Kristi ställföreträdare”, måste det vara absolut nödvändigt enligt bibeln att Kristi ställföreträdares verkliga ämbete blir klart uppenbarat, tillsammans med de andliga följderna av att man försöker låta en människa vikariera i denna gudomliga ställning.

Kristi sanna ställföreträdare

Eftersom det finns ett direkt samband mellan Kristi försoning och den helige Andes tjänst, är det en villfarelse som bringar en människa i fördärvet att förväxla den helige Andes verk som Kristi ställföreträdare med någon människas ställning eller verk. Eftersom Kristus Jesus hade varit Läraren, Rådgivaren och Vägledaren för de troende, lovade han att sända den helige Ande som sin ersättare så att han ”alltid ” skulle kunna ”vara hos er ” (4)

I de troendes liv har den helige Ande fullkomligt, direkt och allmänt inflytande, vilket Skriften lär på ett så underbart sätt, ”Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden. ” (5)

Andens verk förvandlar. Vi förvandlas från en grad av underbar nåd till en annan, tills vi genom samma nåd en dag kommer att bli fullkomnade med honom i härligheten för evigt. Kristna skulle därför i högsta grad sätta värde på den helige Andes rika och fullkomliga verk!

När vi ställs inför dessa väldiga sanningar om den uppgift som Jesu Kristi helige Ande har, är det förfärligt att få erfara att Vatikanen förkunnar att ”Påven äger, genom gudomligt inrättande, fullständig, suverän och allmännelig makt i omsorgen om människorna.” (6) Att övertyga män och kvinnor om att Kristus Herren lät en dödlig människa bli hans ställföreträdare på jorden, är ett försök att förneka just den uppgift som Kristus Jesus hade.

Historien om anspråket på att vara Kristi ställföreträdare

Detta besynnerliga påstående kom relativt sent i påvedömets historia. Till att börja med gjorde biskopen i Rom anspråk på att vara kejsarens ställföreträdare och att hans efterträdare var de rättmätiga arvtagarna till kejsarna. Staden som hade varit ett maktcentrum för det romerska kejsardömet blev den stad där biskopen i Rom utövade sin auktoritet. Gradvis accepterade andra biskopar och konungar i andra nationer honom som ställföreträdare och efterföljare till kejsaren med samma suveräna titel ”Pontifex Maximus”. Därefter gjorde biskoparna i Rom anspråk på att vara ”Ställföreträdaren för fursten av apostlarna” (7), d.v.s. Petrus ställföreträdare. (8)

I början av fyrahundratalet påstod alltså biskop Innocentius I (401-417 e.Kr.) att Kristus hade bemyndigat Petrus med suverän makt och gjort honom till biskop i Rom. I enlighet med detta ansåg han att biskopen i Rom som Petrus efterträdare hade rätt att utöva Petrus makt och privilegier.

Bonifacius III, som blev biskop i Rom 607, inrättade sig själv som ”Allmännelig biskop”, och gjorde alltså anspråk på att vara kyrkoherde och ledare för alla andra biskopar. Men det var inte förrän på 700-talet som den speciella titeln ”Guds Sons ställföreträdare” (9) fanns med i det falska dokumentet ”Konstantins donation”. (10)

Även om detta beryktade dokument bevisades vara falskt på det tidiga femtonhundratalet, har biskoparna i Rom använt titeln ”Kristi ställföreträdare” sedan sjuhundratalet. Titeln har varit påvens suveräna anspråk på andlig och världslig överhöghet. Försmaken av gudomlig makt har visat sig vara beroendeframkallande. ”Kristi ställföreträdare” kan inte erkänna någon annan auktoritet än sin egen, Han ser på sig själv som härskaren över alla och förkunnar oförskräckt: ”Ingen kan bestämma över det högsta biskopsämbetet.” (11)

Den falske Kristi ställföreträdare

Roms förmenta ämbete som Kristi ställföreträdare på jorden är så omfattande och sammansatt, att en enda människa inte kan utöva ”fullständig, suverän och allmännelig makt”. Den enskilda människan som påstår att han fått sig ämbetet tilldelat behöver ett oerhört stort prästvälde att förfoga över. Maktpyramiden som utgör hans ämbete som ”Kristi ställföreträdare” består av kardinaler, patriarker, ledande ärkebiskopar, metropoliter, hjälpbiskopar, stiftsbiskopar, hjälpbiskopar till stiftsbiskopen, biskopsvikarier, ställföreträdare för biskopar, apostoliska vikarier, apostoliska prefekter, apostoliska administratörer och generalvikarier. (12)

Och när ledaren för hela denna hierarkiska struktur dör, fortsätter man att hålla igång detta ämbete men på en annan basis. Enligt Vatikanens nuvarande regel övergår administrationen till ”kammarherren”. d.v.s. en kardinal som utsetts av påven under hans livstid för att tjänstgöra som påvlig föreståndare efter hans död. Kanonisk lag förbjuder uttryckligen denne kammarherre att införa någon förändring i hur man förestår kyrkan medan påvens ämbete är vakant (Kanon 335).

Falskheten i påvens anspråk på att vara ”Kristi ställföreträdare” visas genom hans doktriner och handlingar. Den huvudsakliga uppgiften för den verklige Kristi ställföreträdare är att förhärliga Kristus. ”Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er. ”(13)

Andens sändande var ett förhärligande av Kristus. Gud Fadern förhärligar Kristus Jesus i himlen och Anden förhärligar honom på jorden. Alla den helige Andes gåvor och ynnestbevis är till för att förhärliga Kristus. Herren Jesus Kristus lovade apostlarna: ”Men när han kommer, sanningen Ande, då skall han föra er in i hela sanningen.” (14)

Guds sanning är oförstörbar, stabil och samstämmig i sin helhet. I bibeln har vi ”hela sanningen”, i den förhärligar den helige Ande Jesus Kristus. I stark motsättning till detta gör påven anspråk på att ha ”ofelbar läromässig auktoritet”. Detta varken förhärligar Kristus eller ärar sanningens Ande. (15) Som ”Kristi ställföreträdare” undervisar påven också om ”pånyttfödelse” genom dop, vilket förringar Kristi härlighet. (16)

Med hjälp av krucifix, radband och skapularer påstår sig ställföreträdaren på jorden ge styrka åt män och kvinnor mot Satans angrepp. Han vidhåller också att avlatsbrev kan förkorta människors lidande i skärselden. Även om han leder den rikaste finansiella institutionen i världen, vidhåller och förespråkar han fattigdomslöften.

Medan tusentals människor blir moraliskt fördärvade av ohämmat snusk, försvarar han löften om celibat för sina präster. Genom autonoma uttalanden frikallar han män och kvinnor från deras äktenskapslöften i annulleringar som han själv tillkännager. (17) Inga av dessa handlingar förhärligar Herren Jesus Kristus. Den stora fienden till Kristus och hans evangelium är emellertid varken materialism eller lusta, utan snarare det andliga högmod och avfall som finns hos den som ger sig ut för att vara hans ”ställföreträdare”. Satans första lögn ”ni blir som Gud ” (18) når sitt högsta förverkligande i påvens anspråk på att vara ”Kristi ställföreträdare”. Genom detta fullbordas orden av aposteln Paulus: ”…motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud …och säger sig vara Gud .” (19)

En efterträdare till ”Kristi ställföreträdare” på jorden

När en påve dör väljs en annan. För valet av påve är en del av Vatikanpalatset avdelat. Ingången till konklaven där valet hålls är genom en dörr som är låst från insidan av överste kammarherren och från utsidan av marskalken för konklaven. Det finns några öppningar som är avsedda för att mat ska kunna passera, som är övervakade inifrån och utifrån. All kommunikation med omvärlden är absolut förbjuden med risk för att förlora ämbetet och genom sakens natur bannlysning. En samling av kringgärdade kardinaler klädda i scharlakansröda dräkter framställs för världen med det bestämda syftet att utse en ny ”Kristi ställföreträdare”. Hela anblicken ger en illustration av rök och avspeglingar. Vit rök från de uppbrända valsedlarna är det traditionella sättet att informera världen om att en ny påve har blivit vald. Den kommer ut ur det Sixtinska kapellet i Vatikanen. Detta är bara en del av den romerska kyrkans uppseendeväckande skådespel när det gäller det traditionella valet av en ny påve.

Den romersk-katolska mannen eller kvinnan på gatan kanske skiljer sig från sin kyrka i sådana frågor som användning av preventivmedel. utomäktenskapligt sex, homosexualitet, abort, bikt och skyldigheten att delta i mässan på söndagen, men som katolik söker han stilla skydd i sin tro att han har den ”helige Fadern”.

För att ta bort allt tvivel som fortfarande finns, förklarar Vatikanens hemsida att ”’DEN HELIGE FADERN’ , den romerske påven, som Petrus efterträdare är den oavbrutna och synliga beståndsdelen och grunden till endräkten både mellan biskoparna och de trogna”. (20) Katoliken är alltså slav under ett system genom övertygelsen att han har ”Den helige Fadern” och ”Kristi ställföreträdare” i påven personifierad. Båda övertygelserna är fullständig hädelse inför den ende helige Fadern i himlen och den ende ställföreträdaren för Kristus, den helige Ande.

”Habemus papam” Vi har en påve!

På sista tiden har valet av den nya romerska påven upptagit katolikernas tankar, men också som det verkar, större delen av den icke-kyrkliga världens. En tidning försäkrar sina läsare att ”Ingen annan händelse i det mänskliga samhället kan jämföras med en påvlig kardinalsförsamling i dess sammansättning av tradition, drama, högtidlighet och prakt och betydelse…Efter vad som verkar vara en ändlös väntan, uppenbarar sig den äldste kardinaldiakonen på en balkong som vetter ut mot Sankt Petersplatsen och tillkännager: ”Habemus papam!” (21)

Höjdpunkten i dramat och hela det åtföljande tomma ståten var alltså tillkännagivandet – ”Habemus papam!” ”Vi har en påve!” (22)

Katoliker och världen får veta att de har en andlig pappa som sköter om dem. Kristus Jesus talade ständigt om sin Fader. Ordet ”Fader” var på hans läppar sjuttio gånger för att visa sanna troende att de har en Fader, en Fader i himlen – ”min Fader och er Fader … min Gud, och er Gud .” (23)

Sanna troende har på ett särskilt sätt en Abba Fader, enligt orden av aposteln ”Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: ’Abba! Fader!’ ” (24)

Det är just p.g.a. att troende har en Abba Fader, som de har fått befallningen att inte kalla någon människa ”Fader” i andlig bemärkelse. Herren ger alltså befallningen: ”Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen .” (25)

Herren Kristus Jesus bad till den ende ”Helige Fader” som existerar: ”Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett .” (26)

Herren använde sitt vanliga tilltalsnamn ”Fader”, men satte som prefix ordet ”Helige”. Han ville betona den absoluta fullkomligheten i Faderns väsen. Så intimt och fullt av tillbedjan är detta, att i en andlig bemärkelse använder en sant troende bara orden ”Den helige Fadern” om Gud enbart!
Den romerske påven lägger sig inte bara själv till med ämbetet ”Kristi ställföreträdare”, utan också själva titeln i gudomen, ”den helige Fadern”. Vi måste därför ställa frågan som aposteln Johannes ställer: ”Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen .” (27)

Genom att själv lägga sig till med dessa titlar, visar påven att han verkligen är ”en Kristi ställföreträdare” i den bibliska betydelsen av Antikrist!

Sammanfattning och personlig respons

Idag stänger vissa kompromissande och vidsynta ”evangeliskt kristna” sina öron och tillsluter sina ögon för den sanne Kristi ställföreträdare och samtycker tanklöst till högtidligheterna som är förbundna med den vita röken som stiger upp från Vatikanen. Ännu en gång ignorerar man frågorna: Vem ger vi äran? Vem fruktar vi? Är det Gud eller människan? Eftersom världen och falska evangeliskt kristna böjde sig i beundran för den nye påven, kan det vara lämpligt att vi stannar upp en stund och funderar över var vi personligen står som troende när det gäller den enda Herren Kristus Jesus och den enda helige Ande.

Påvens ämbete är framställt för världen. Den som innehar ämbetet gör anspråk på att medla mellan Gud och människa och att hålla nycklarna till himlen och helvetet. Högst skrämmande tar han sig själv ämbetet ”Kristi ställföreträdare” och tillfogar t.o.m. kännetecknet ofelbarhet till hans ställning (28), och kräver att ”from vördnad med intellekt och vilja ska visas för hans religiösa undervisning”. (29)

Påvens förmätenhet stämmer väl överens med bibelns profetia om sådana påståenden: ”Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste.” (30)

Orden som finns inskrivna i påvens officiella mitra är ”Vicarius Filii Dei”, som är ”Guds Sons ställföreträdare” på latin. Eftersom det bara kan finnas en enda Kristi ställföreträdare som är oändlig, allenarådande, allsmäktig och alltillräcklig, kan den världsliga pretendenten inte vara något annat än ett avfälligt system som människan själv har initierat och som till sist kommer att dömas och i högsta grad fördömas av Herren. (31) De ekumeniska bundsförvanterna till ställföreträdaren på jorden förökar sig som svampar, men vi hyser ingen fruktan, eftersom vi vet att vi ”vinner en överväldigande seger genom honom som har älskat oss.” (32)

Vår seger är säkerställd ”ty allt det som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.” (33)

Överenskommelsen ”Evangelicals and Catholics Together” (ECT) (Evangeliskt kristna och katoliker gemensamt) fastställde sin egen förkastelsedom, eftersom ljuset inte har något samband med mörkret. Men tiden är inne för oss som ”Sanna evangeliskt kristna gemensamt i Herren” att uttala oss!

Det är Guds vilja att varje uppriktig troende ska ”fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.” (34) De av oss som håller håller fast vid Kristus och hans ord enbart och som är frälsta inför den alltigenom helige Guden av nåd enbart, genom tro enbart, i Kristus enbart, med all ära och lovprisning till Gud enbart, måste ge uttryck åt vår trosbekännelse.

På Elias tid fick Guds folk en maning att ta ställning för den sanne Guden eller att följa Baal. På liknande sätt bad Josua folket att välja mellan gudarna i landet och Israels sanne Gud. I vår tid är det mer angeläget än på Elias eller Josuas tid, att vi tar allvarligt på den befallning Herren gav till oss, att vi personligen vittnar om var vi står.

Före och efter valet av påve såg världen på TV-program och lyssnade på nyhetsutsändningar mitt under fanfarerna, paraderna och ståten. Medias slagkraft förstärkte makten och äran hos den så kallade Kristi ställföreträdare på jorden.

Nu när pompan och ceremonierna har upphört ber jag er allvarligt att klargöra var ni står. Det som vi ber om är att ni i några meningar uttrycker er personliga tro på Herren Jesus Kristus och hans ende ställföreträdare, den gudomlige helige Ande, tillsammans med ett beslut att lyda vår Herres befallning att ”fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.”

Richard Bennett


Om författaren

RICHARD BENNETT kommer från Irland. Han fostrades av jesuiter i sin barndom och fick 8 år av teologisk undervisning och förberedelser för prästerligt ämbete hos dominikanerna. Richard slutförde sin utbildning vid Angelicum University i Rom 1964 och offrade 21 år som romersk katolsk präst i Trinidad i Västindien. Efter en olycka 1972 började han allvarligt studera bibeln. Efter 14 år med att jämföra katolicism med biblisk sanning, blev han överbevisad av evangeliets budskap och lämnade prästämbetet. Han är grundaren av ”Berean Beacon”, ett evangeliskt ministry för katoliker. Hemsida: www.bereanbeacon.org

Noter
1. Joh. 16:8
2. Ef. 1:19, 29
3. Catechism of the Catholic Church, Andra utg. (Wash DC: US catholic Conf., 1994, 1997) #882
4. Joh. 14:16
5. 2 Kor. 3:17-18
6. Catechism, paragraf 937
7. ”Vivarius principis apostolorum”, den officiella titeln på latin.
8. Detta har varit en stridighet av gammalt datum, eftersom bibeln aldrig nämner om att Petrus någonsin uppehöll sig i Rom.
9. ”Vicarius Filii Dei” är den officiella titeln på latin.
10. Ordalydelsen i ”Konstantins donation” uppger att ”så som han (Petrus) på jorden anses ha blivit tillsatt som Guds Sons ställföreträdare, så är påvarna det också, som är ställföreträdare för samma ledare för apostlarna… ” http://www.jmgainor.homestead.com/files/PU/PF/doco.hmt – 3/9/05
11. Code of Canon Law, Latinsk-engelsk utg. (Wash. DC: Canon Law Society of America, 1983), föreskrift 1404. Alla föreskrifter är tagna från detta verk om inte något annat anges.
12. För mer detaljer , se på Our Sunday Visitor’s Catholic Almanac 1998 (Huntington, IN: Our Sunday Visitor, Inc) sid. 141-142.
13. Joh. 16:14
14. Joh. 16:13
15. ”Påven äger i kraft av sitt ämbete ofelbar läromässig auktoritet, när han som suverän herde och lärare för alla de trogna… tillkännager med ett definitivt beslut att en doktrin om tro eller etik ska omfattas som sådan.” Föreskrift 749.
16. ”Genom dopet är män och kvinnor befriade från synd, är födda på nytt som Guds barn, och som formade till Kristus genom en outplånlig natur är de inlemmade i den (katolska) kyrkan.” Föreskrift 849.
17. Den katolska kyrkan har tagit äktenskapets institution och använt det för sina egna syften. Den katolska kyrkan har beviljat upplösning av hundratusentals äktenskap och tillåtit omgifte. Många av dessa förbund, som kallas äktenskap, är faktiskt inför Herren och hans Ord ingenting annat än officiellt välsignade horerier. Dessa syndiga förbund tar bort det innersta i hjärtat som skulle ges till Herren. Föreskrift 1684.
18. 1 Mos. 3:5
19. 2 Tess. 2:4
20. www.vatican.va/holy_father/ – 12/5/03 (kursivering tillagd)
21. www.startribune.com/stories/614/4230955.html – 12/5/03
22 På latin är den fullständiga kungörelsen ”Annuntio vobis gaudium magnum. Habemus papam”, ”Jag tillkännager för er stor glädje, vi har en påve.”
23. Joh. 20:17
24. Rom. 8:16
25. Matt. 23:9
26. Joh. 17:11
27. 1 Joh. 2:22
28. ”Påven äger i kraft av sitt ämbete ofelbar läromässig auktoritet…” Föreskrift 749
29. ”From vördnad med intellekt och vilja, även om man inte samtycker till tron, ska visas för den undervisning som påven…” Föreskrift 752.
30. Jes. 14:14
31. Upp. 18:8: ”Därför skall hennes plågor komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp i eld. Ty mäktig är Herren Gud, han som har dömt henne .”
32. Rom. 8:37
33. 1 Joh. 5:4
34. Judas 3

Artikeln är översatt och publicerad med författarens tillstånd.

http://www.karlektillsanningen.se