Kristi mäktiga och betydelsefulla bön är besvarad i minsta detalj!

VILKEN SLAGS ENHET MELLAN KYRKOR (FÖRSAMLINGAR) VILL VÅR FRÄLSARE HA?

Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina ögon mot himmelen och sade: “Fader, stunden är kommen; förhärliga din Son, på det att din Son må förhärliga dig, eftersom du har givit honom makt över allt kött, för att han skall giva evigt liv åt alla dem som du har givit åt honom”. (Joh 17:1-2).

Detta storslagna kapitel (och speciellt den tjugoförsta versen) sägs ofta ha betydelsen att alla kyrkor skall gå samman – “att de alla må vara ett”. Detta är den ekumeniska rörelsens anspråk och det är också den uppfattning som många evangelikala har, när man tänker på uteslutande bibeltroende församlingar. De senare har utvecklat övertygelsen att organiserad enhet mellan bibeltroende församlingar är en skyldighet som beordrats av Herren i denna text och man upplever en brinnande ansvarskänsla att åstadkomma detta.

Orsaken till enheten mellan troende är “för att världen skall tro, att du har sänt mig”. Det tycks som om Herren gav enheten en framträdande plats så att världen skulle uppmärksamma vårt budskap. Av denna orsaken är vissa evangelikaler ännu mer ivriga att organisera enhet.

Men sanningen är att Kristi bud om enhet ligger på ett mycket högre plan än något mänskligt uppbyggande av gemenskap mellan kyrkor, hur nyttigt detta än må vara. *

Herrens storslagna bön kan inte ha handlat om bostavlig enhet mellan kyrkor, eftersom om så var fallet, har den i tiden ännu inte blivit besvarad och detta är en omöjlighet. Jesu Kristi bön blev besvarad vid den tidpunkten när den bads. Han bad om välsignelse för hela sitt blodköpta folk efter hans död och allt som han bad blev beviljat vid den tidpunkten. Det är otänkbart, att det skulle dröja 2000 år tills den blev besvarad. Svaret går tillbaka till den kristna församlingens ursprung och bönen blir fortfarande besvarad idag.

En enhet i likhet

Om det förhåller sig på detta sätt, så finns redan den enhet som Herren bad om. Det är för det första en andlig enhet och för det andra en enhet (eller enighet) i likhet . Innan vi betänker detta, måste vi bevisa att bönen besvarades vid den tidpunkten när den bads och framåt i tiden.

1. Vi lägger märke till Herrens ord: “Jag är nu icke längre kvar i världen, men de äro kvar i världen, när jag går till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn” (vers 11). Herrens folk kommer att bevaras från den tidpunkten när han lämnar jorden

2. Herren ber – “Nu går jag till dig; dock talar jag detta, medan jag ännu är här i världen, för att de skola hava min glädje fullkomlig i sig” (vers 13). Den glädje om vilken Herren bad skulle börja vid den tidpunkten och sträcka sig genom evangeliets tidsålder.

3.Herren ber – “Jag har givit dem ditt ord; och världen har hatat dem, eftersom de icke äro av världen, likasom icke heller jag är av världen. Jag beder icke, att du skall taga dem bort ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda” (vers. 14-15). Redan från den kristna församlingens begynnelse, skulle Guds folk vara ett speciellt folk, avskilt från världen. Genom hela historien har det varit ett av de viktiga kännetecknena på sanna kristna (i motsats till falska kristna), att de inte dras in i världen.

4. Herren ber – “Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning” (vers 17). Redan från början av den kristna tiden, har troende blivit helgade genom Guds ord. Detta är inte en bön, som fortfarande väntar på att bli besvarad.

5. Herren ber – “Men icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem som genom deras ord komma till tro på mig” (vers 20). Allt det som Kristus bad för den första generationen kristna, ber han också för troende genom alla tider.

Efter dessa fem böner – vilka alla skulle besvaras direkt – kommer bönen om enhet (vers 21). Liksom med de andra bönerna, är detta en bön som blev besvarad vid den tidpunkten den bads. Hur blev då denna bön besvarad? Vilken form antog denna enhet? Var det en nationell eller internationell organisation eller gemenskap? Det finns ingenting av detta nämnt i Nya Testamentet. Det fanns inget samfund, nationell kyrka eller organiserad, centraliserad sammanhållning mellan de lokala församlingarna under den första tiden. Ändå måste Kristi bön ha blivit besvarad. Uppenbarligen var enheten som bads om och blev grundlagd, av ett helt annat slag.

För att utröna vilken form denna enhet tar, måste vi vidare granska vers 21 – “att de alla må vara ett” och noga lägga märke till de ord som följer – “SÅSOM DU, FADER, ÄR I MIG OCH JAG ÄR I DIG, OCKSÅ DE MÅ VARA I OSS”.

Vi förstår att vår enhet här är en andlig enhet. Först och främst är vi inte förenade med varandra, utan till Gud. Vi är ett I KRISTUS OCH I FADERN. Vi kan ta bilden med ekrarna i ett hjul, som förenas i navet. De är inte förenade med varandra, utan alla möts vid navet. På samma sätt är troende huvudsakligen förenade tillsammans (även om de kanske aldrig har träffat varandra), p.g.a. att de är “i Kristus” och i Fadern. De är söner och döttrar , delaktiga av gemensam härstamning och samma familj. De bär familjenamnet och är med i gemenskapen. Detta har ingenting att göra med mänskliga föreningar, utan handlar om att ha underbara andliga rikedomar, syften och kännemärken gemensamt.

Genom hela evangeliets tidsålder har varje enskild kristen blivit förenad på sätt och viss med varje annan kristen genom Jesus Kristus – förenad i likhet, i kärlek till Kristus, i hängivenhet till ordet, i ställning och i beteende. De har blivit ett i den betydelsen att de är i samma familj, av samma “släkt”, de äger samma utmärkande drag och har erfarit samma Guds verk i deras liv. Varhelst i världen, där uppriktiga kristna människor har funnits, har de haft motsvarande samma kännetecken. Herrens bön var inte om en enhet i en organiserad förening, utan om en enhet i släktlikhet och kärlek och tjänst för Gud.

Också kärlek i praktiken

Naturligtvis har också kristna människor en skyldighet att älska varandra på ett sant och praktiskt sätt. Naturligtvis har de en skyldighet att erkänna varandra och ha gemenskap med varandra där det är möjligt. Men den enhet som Kristus bad om, handlar inte om organiserade band. Det finns inte ett ord i Nya Testamentet om någon skyldighet att bilda organiserad enhet mellan församlingar. Det finns många uppmaningar om enhet inom den lokala församlingen, till vilken medlemmar har ett förbundsliknande slag av gemenskap, men utöver den lokala församlingen, är enhet jämförelsevis informell och beroende av möjlighet.

Det gamla talesättet är sant, att Herren Jesus Kristus grundade den lokala församlingen och ingen annan institution. Han grundade inget samfund. Han grundade aldrig en organiserad kyrkosammanslutning. Vi upprepar, att vilket värde kristna kan ha funnit i kyrkosammanslutningar, så finns de inte påbjudna i bibeln och ingen skyldighet finns för troende att tillhöra dem. (Naturligtvis är detta ett uttryck för historisk självständighet).

Herrens storslagna bön får aldrig användas för att antyda, att var och en borde förena sig med var och en som nämner Kristi namn, rakt av. Andlig enhet innebär inte materiell enhet, inte organiserad enhet, utan enhet i andlig likhet och den bönen har blivit besvarad. Alla sanna troende över hela världen delar samma längtan att behaga Herren. Alla älskar trons lärosatser, frälsningens lärosatser. Alla godtar lärorna om syndafallet, inkarnationen och rättfärdiggörelse genom tron allena. Alla tillber och studerar Guds ord och försöker att vinna de förlorade. På detta sätt är Guds folk ett.

Kristi bön har blivit underbart besvarad, inte om organiserad enhet, utan om enhet i likhet. Så har varit fallet i varje tid och i varje land. Om man är apologetiskt benägen, är detta en av de bästa argumenten för sanningen i den kristna tron – kraften i evangeliet att få människor, som aldrig ens mötts och som kommit från så olika kulturer, att likna varandra på detta sätt.

P.g.a. denna vår frälsares bön, finns inte tusen och ett olika slags kristet liv bland omvända människor. Det kan finnas tuen och en olika slag av åsikter om perifera saker inom tron, men en sant omvänd person i en del av världen är ganska lik en sant omvänd människa i en annan del av världen. De utmärks för deras livsstil och deras åtskiljande från världen.

Genom att vi erkänner och har gemenskap med andra kristna, måste uppmaningen att vara ett till sinnes i Herren kommas ihåg och också uppmaningen att avskilja sig från dem, som kränker sanningen på ett allvarligt sätt. (Det är till stor hjälp att se på måltavlan, som använd inom skjutning, när vi fastställer “kategorier” av gemenskap. Dessa finns i anslutning till denna artikel).

Den ekumeniska tolkningen av denna underbara bön är helt absurd och ignorerar ordens klara betydelse. Ekumeniker säger: “Vi måste alla komma tillsammans, oberoende av vad vi tror”. Du kan vara bibeltroende, teologiskt liberal, protestant eller katolik – lärosatser betyder ingenting. Men orden innebär inte detta.Textens innebörd är – “att de alla må vara ett och att, såsom du, Fader, är i mig och jag är i dig”.

Enhet i tron

Frågan är på vilket sätt Kristus är i Fadern och på vilket sätt Fadern är i Kristus. På vilket sätt är Fadern och Sonen förenade? Bönen är att kristna människor ska förenas, på samma sätt som medlemmarna i Gudomen. De är förenade i naturen , delar samma andliga egenskaper och är lika i oändlighet och i evighet.

De är förenade i sanningen, utan minsta skugga av oenighet mellan dem. De är förenade i helighet och i avsikter. Kristus bad, att kristna människor skulle bli förenade på detta sätt – en likhet i andligt avseende och tro. Evangeliska kristna kan därför inte förena sig med dem som förnekar bibelns auktoritet och den sanna frälsningsvägen.

Frälsarens underbara bön har ett sådant djup, att många utläggningar skulle behövas för att göra den rättvisa, men den handlar absolut inte om organiserad enhet. Kan vi föreställa oss, att det skulle ta över 2000 år, för att denna bönen skulle bli besvarad? Kan vi föreställa oss att ett svar, som är nödvändigt för att världen ska bli vunnen, skulle bli fördröjt så länge?

Men om bönen har blivit besvarad, varför har då inte världen trott? Svaret är, att bönen har skaffat en likhet i Kristus för omvända och detta har brukats för att föra denna världens människor till tro. Kristen karaktär och kristna egenskaper har kraften att göra intryck och är nödvändiga för att backa upp det talade ordet.

Kristna människor måste ha gemenskap med och hjälpa varandra på ett varmt men informellt sätt, närhelst det är möjligt, utan att kompromissa med sanningen och ett rättfärdigt liv. Men de har ingen skyldighet alls, att knyta band och sammansvetsas utöver den lokala församlingens gränser.

* I denna artikel kritiserar eller kommenterar vi inte de olika samfunden eller sammanslutningarna av evangeliska kyrkor, som finns idag. Många av våra läsare uppskattar och är med i dem. Vi måste emellertid påpeka, att medlemsskap i sådana grupperingar är (bibliskt sett) en helt frivillig sak, eftersom ingen skyldighet till organiserad enhet är påtvingad av Gud.

Kännetecken på kristen karaktär

1. De blir bevarade

Om vi bygger på det faktum, att varje del av denna bön blev besvarad från det ögonblick den bads, kan vi spåra tecken på sann kristen karaktär i alla tider. Det första av dess kännetecken kan ses i bönen – “Jag är nu icke längre kvar i världen, men de äro kvar i världen, när jag går till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn – det som du har förtrott åt mig” (vers 11). Här finns ett tydligt kännetecken på en sant omvänd person – han blir bevarad. Han kommer inte att bli förd bort från Kristus genom livets omständigheter och prövningar. Det är sant att troende kan bli avfällingar, men Gud för dem tillbaka och återupprättar dem, även om det är smärtsamt och kräver tuktan. Och som avfälling, är den kristne på ett i ögonfallande sätt utanför sitt rätta element. Han är en tafatt världsmänniska.

Mogna troende kan vanligtvis se tillbaka på och komma ihåg hur många prövningar de har blivit räddade ur, särskilt under den första tiden, när människor försökte dra dem bort från tron. Ändå stod de fast och blev bevarade. Var det för att de var så starka eller så andliga? Nej, det var Herrens bön som besvarades för deras skull. Kristna blir bevarade och fastän de, som Job, kan reagera på omständigheter på ett ovärdigt sätt och med mycket klagan, släpper de inte slutgiltigt Herren och förnekar honom.

2. De har andlig glädje

Ett andra kännetecken på sann omvändelse återspeglas i Herrens bön – “Nu går jag till dig; dock talar jag detta, medan jag ännu är här i världen, för att de skola hava min glädje fullkomlig i sig” (vers 13). Sanna kristna har vanligtvis glädje inombords – glädje i sin frälsning, glädje i ordet, glädje i Frälsarens närhet, glädje i tjänsten, glädje i besvarad bön och glädje i sitt framtida hopp. De har glädje i sig själva – såsom Herren bad – och behöver därför inte världen för sin lycka och tillfredsställelse. Sanna troende har kristna glädjeämnen och är i allmänhet ointresserade av världslig underhållning.

De så kallade kristne, som fördjupar sig världsliga ting, kan möjligtvis vara avfälling för en kortare period, men detta är ett dåligt kännetecken, eftersom Jesu Kristi bön har blivit besvarad för sanna kristna och andlig glädje finns för dem. En bekännande kristen, som har ett desperat behov av världen har ett stort frågetecken över sig, eftersom Kristi bön inte tycks ha blivit besvarad i hans fall.

3. De känns igen

Detta leder oss till ett tredje kännetecken på sann omvändelse, där Herren ber – “Jag har givit dem ditt ord; och världen har hatat dem, eftersom de icke äro av världen, likasom icke heller jag är av världen. Jag beder icke, att du skall taga dem bort ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda. De äro icke av världen” (vers. 14-16). Denna bön har också blivit besvarad, så att alla kristna människorkänns igen från andra. De har en helt annan natur och framtoning.

De har annorlunda kvalitéer och sörjer över många världsliga saker. De gläder sig åt andra saker och har en annan källa till styrka och hjälp. Kristna människor är inte av världen – “världen har hatat dem”. De jagar inte efter världslig ära, rikedom och synd. Detta är kännetecknet på den kristne över hela världen. Han kommer att vara en bättre och mer samvetsgrann medborgare än en världsmänniska, men han är, inte desto mindre åtskild från världen. Detta utmärkande drag “förenar” kristna.

Som nyomvänd ung människa, märkte jag snart att det fanns två slags ungdomar i den församling jag börjat gå till. Det fanns de som var uppriktiga och det fanns andra som gick på många fester, filmer o.s.v. De skulle ha kul jämt. De gick regelbundet på fotbollsmatcher och gjorde varje vecka något för att tillfredsställa begäret av världsliga nöjen. Det fanns andra, som inte gjorde dessa saker.

Så långt jag vet, föll alla som gick på fester, filmer och fotboll av och gick helt och hållet ut i världen eftersom åren gick. Det utmärkande draget hos en sann kristen är – och det gäller över hela världen – att Gud har avskilt dem från världen.

Betyder detta att en kristen aldrig går och ser en film? Nej, jag tror inte, att det betyder det, fastän en film som är värd att se för kristna människor är sällsynt i dessa dagar. Säkert är, att regelbundna biobesök är ett mycket dåligt tecken, eftersom människor så lätt anpassar sig till synden. Kan en sann troende, som har avskilts från världen som svar på Kristi bön, frivilligt njuta av synden?

Sanna troende har eviga prioriteringar. De är angelägna om att deras pojkar och flickor i söndagsskolan eller bibelskoleklassen får känna sig uppmärksammade. Ungdomar vill göra klart sitt skolarbete, så att de kan gå på bönemötet. Detta är utpräglat kristna egenskaper. Det är på detta sätt, som kristna ska vara ett – ett i likhet.

Vad ska vi säga om äktenskap? Den allra bästa inriktningen när man ska agera på detta området, är att gifta sig med någon som har kristna kännetecken, som svar på Kristi bön. Detta är helt klart det råd som varje pastor ger – sök någon som först och främst är vacker eller skön i överensstämmelse med kristna egenskaper.

Unga kvinnor, vi hoppas att ni gifter er med en man som är seriös . Gärna med humor, men han måste vara seriös i trons angelägenheter och vara avskild från världen. Vilket bröllop det blir! Ni kommer att vara vid frontlinjen i striden för Herren hela ert liv. Ni kommer att utföra saker av evighetsvärde. Ni kommer att få uppleva Herrens välsignelse och ert liv kommer verkligen att betyda något.

Unga män, gift er med en kvinna som är seriös, inte med en av dem som ständigt ska ha party, inte med en som måste springa iväg på nöjesliv varje vecka. Unga kvinnor, om ni har fattat tycke för en ung man som väger lätt andligt sett, be för den unge mannen, men gift er aldrig med honom.

De blir helgade

Ett sista kännetecken på sann omvändelse lyfter oss upp, om vi har kommit till korta på någon av de föregående. Herren bad – “Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning” (vers 17). Denna bön besvaras dagligen, t.o.m. varje timme, ända sedan pingsten. En sann kristen som har kommit vid sidan av spåret kan återupprättas, eftersom han är känslig i samvetet och dörför kan korrigeras. Plötsligt inser han, att Guds ord inte har herraväldet över honom och han blir ställd till svars och blir ångerfull. Han kan ställas till svars. Han kan bli berörd. Han kan förmås att bättra sig eller att bryta med det han håller på med. Detta är ett tydligt kännetecken på en sann kristen och en klart märkbar beståndsdel i den familjelikhet som Herren bad om.

NÄR MÅLET ÄR ENHET

Den klassiska måltavlan, som används för skjutning inom militären, kan användas som ett sätt att visa på olika nivåer av gemenskap för olika evangeliska riktningar. I centrum av måltavlan är mitt i prick , som representerar den mest förtroliga enhet vi kan ha. I mitt i prick kan vi samverka med andra kristna och andra församlingar på det mest förtroliga sättet, eftersom dessa är de som tror på exakt samma saker. De älskar Herren och de älskar trons storslagna doktriner. De delar, låt oss säga, även samma synsätt på förordningar inom församlingen och hur den ska styras. Det finns knappast ett uns av skillnad mellan oss.

Omkring mitt i prick finns ett brett fält, som kallas det inre . Detta representerar också en mycket förtrolig nivå av gemenskap, men inte riktigt samma. Kanske är vi baptister och en presbyteriansk troende kommer, som älskar samma doktriner i varje annat hänseende. Vi innesluter den personen helt, och om han är förkunnare, kan vi uppskatta hans tjänst högt. Det inre är så väldigt nära mitt i prick , men vi stannar vanligtvis i olika församlingar och lär ut de särdrag som vi tror är riktiga.

Det “inre”

Det kanske är så, att vi känner ett djupt andlig och godhjärtad broder eller syster, som är arminiansk i läran. Som individuella kristna kan vi ha en mycket förtrolig gemenskap med sådana vänner. Vi vet att de är troende, vi ser något av deras hjärtan och vi har en mycket varm relation med dem. De har en helt annorlunda syn på frälsningens tillvägagångssätt och det hindrar att vi kan samarbeta med dem som med mitt i prick – människor. Vi kan inte förena oss så förtroligt med dem, men det inre är ganska nära mitt i prick .

Nästa cirkelrunda fält på måltavlan, utanför det inre, kallas det närliggande . Detta representerar människor som vi med glädje erkänner som medtroende, och vi kan ha gemenskap med dem, men inte så förtroligt som med inre – människor. Detta p.g.a. de, samtidigt som de är godhjärtade på många sätt, håller på med vissa obibliska och dåraktiga saker. T.ex. kan de vara inblandade i kompromisser angående doktriner. Kanske tillhör de samfund, där de är i stark minoritet mot icke troende liberaler och samtidigt anslutna till dem. De är fina människor och stannar kvar i dessa samfund relativt oskadade. De har inte för avsikt att stödja och uppmuntra liberaler och har inte samma syn. Ändå måste dessa vänner klassifieras som närliggande .

Vi vill väldigt gärna ha gemenskap med dessa vänner, men till viss del finns en barriär, eftersom vi inte kan överse med deras förbindelser. De kompromissar inte avsiktligt och i alla hänseenden, men de borde inte vara där de är. Enligt denna författarens uppfattning, är de som lagt sig till med den nya typen av tillbedjan, också inblandade i världslig kompromiss, som är så allvarlig, att de som bäst placerar sig själva i närliggande – cirkeln. (De som för fram dessa saker är öppet kompromissande ny-evangelikala och tillhör den yttre ).

Det sista fältet av måltavlan är det yttre . I denna yttre cirkel hamnar de människor som, samtidigt som de påstår att de håller sig till biblisk kristendom och bekänner sig vara omvända, håller på med ett upprörande kompromissande och uppmuntrar, stöder och rekommenderar, låt oss säga, den ekumeniska rörelsen, kvinnor i församlingens ledning, förkunnare som är fiender till den sanna tron, o.s.v. Vi kan knappast göra mer än att lägga märke till dem. Vi kan absolut inte förena oss i gemenskap med dem, eftersom bibeln uppmanar oss att inte göra detta. Vi skulle i så fall göra oss delaktiga i deras synd.

Det yttre fältet är ett fält av igenkännande endast, tråkigt nog. Vi kan inte rekommendera deras församlingar, deras verksamhet eller deras böcker.

Vad ska vi säga om karismatiker – var placerar vi dem? Utan att komplicera saker och ting, kan de hamna i en av flera kategorier. Det finns karismatiker som är uppriktiga, andliga och är ganska sansade i sina uppfattningar. På det personliga planet kan vi relatera till dem nära mitt i prick eller i det inre . Detta är inte möjligt på församlings – planet, där läromässig undervisning inte får anpassas eller kompromissas.

Men majoriteten av karismatiker har nu för tiden lurats in i sådana ogudaktiga och extrema ytterligheter, att man endast kan igenkänna dem som möjligtvis sanna troende. Vi måste på det hela taget se dem som människor i det yttre fältet. Deras läromässiga avvikelser är alldeles för allvarliga för att godkännas.

(En illustration av detta slaget kan ge ett dåligt intryck för dem inte har exakt samma uppfattningar, eftersom den kan tyckas degradera dem till andra, tredje eller fjärde klassens kristna. Vi kan bara försvara den, genom att påpeka att de också har en intuitiv måttstock för gemenskap, som verkar på samma sätt mot dem som finns i mitt i prick på denna framställning! Vi accepterar detta och tror att alla måste vara trogna mot det ljus man har).

Peter Masters

http://www.karlektillsanningen.se