Inga religiösa villoläror har någonsin bestått av villfarelse och lögn till 100 procent. Lögnens fader är listigare än så och han vet mycket väl att en lagom blandning av sanning och lögn lättast förleder sökande människor.

I den här artikelserien skall vi ta upp några av de besynnerliga läror som florerar inom Trosrörelsen. En del läsare kommer troligen att bli förargade och påstå att jag driver med lögnpropaganda. Och det skall villigt erkännas att Trosrörelsen är en komplicerad företeelse och den kan ofta liknas vid ett land utan gränser. Alla som mer eller mindre hör hemma där har inte exakt samma uppfattning i alla detaljfrågor. Men Trosrörelsen är född i Amerika och de tongivande lärarna kommer därifrån. Det är deras böcker som torgförs överallt och som oftast används som kurslitteratur på Trosrörelsens bibelskolor också i Skandinavien.

Många av de underliga läror som finns i denna litteratur är väl inbäddade i ett i fromt och salvelsefullt språk. Därför skall vi försöka skala bort något av det fromma utanverket och komma till själva kärnan. Då upptäcker vi som sagt många underliga saker.

Det är höljt över allt tvivel att det finns många ärliga och verkligt pånyttfödda kristna bland dem som hamnat i Trosrörelsen. Många av dem har knappast förstått vilka konstigheter rörelsen ursprungligen faktiskt står för. Innan du ger utlopp för din förargelse bör du läsa det som följer.

Gud är en trosgud.

Trosrörelsen framställer faktiskt Gud som en ”tros-Gud”” Denna uppfattning bygger på en omtolkning av Jesu ord i Markus 11:22, där han säger: ”Ha tro till Gud .” I Kenneth Copeland Reference Edition of the Holy Bible finner vi en ”förklarande not” till detta bibelord. Enligt Copeland är den rätta översättningen: ”Ha Guds tro!” Vi skall alltså ha den slags tro som Gud har, för Gud är en tros-Gud! Jag har själv hört en av de amerikanska trosförkunnarnas mest framträdande eftersägare i Norge förkunna just detta. Alla kända bibelöversättningar skulle då ha översatt dessa Jesusord totalt felaktigt.

Då Gud skapade världen gjorde han det genom trons kraft, menar trosförkunnarna. Han talade ord av tro då han sade: ”Varde ljus!” Därför blev det också ljus! Vi uppmanas att aktivera tron på samma sätt som Gud. Våra ord blir då skapande om inte till graden så i varje fall till arten på samma sätt som Guds Ord. Ulf Ekman säger i en predikan publicerad i Magasinet:

”Då Gud skapade världen gjorde han det genom ord som var fulla av tro. På »amma sätt som Gud råder och regerar överallt skulle människan råda över hela skapelsen. Hur råder Gud? Genom sina ord! Hur skulle människan råda? Genom ord! Med den lilla lemmen, tungan, styr du ditt liv i den riktning du vill.”

I en annan predikan i samma tidning säger Ekman:

”Guds ord är skapande. När du uttalar det förändrar omständigheterna sig, först i andevärlden, därefter som manifesterad verklighet i det fysiska.”

Detta är faktiskt ett rent ockult tänkesätt, inbäddat i fromma talesätt, där det i sammanhanget också förekommer både god helgelseförkunnelse och uppbyggande undervisning. Men vilken farlig bandning! Att mena sig kunna förändra verkligheten genom att uttala positiva bekännelser är en vanlig företeelse inom New Age och har länge förekommit inom metafysiska kulter. Det hela handlar hela tiden om att genom att utnyttja de metafysiska eller andliga lagarna kunna behärska och förändra den fysiska verkligheten. Detta är exempelvis Kenneth Copeland mycket klar över. Han medger att personer inom New Age ”försöker” att göra detta och att de uppnår vissa resultat, för det handlar nämligen om en ”andlig lag”, säger han. Han tycks då mena att kristna kan göra detta bättre än New Age-anhängare kan. Sanningen är snarare den att Copeland och andra trosförkunnare försöker ”kristna” ett gammalt ockult metafysiskt tänkesätt.

Att vi bör sträva efter att få den tro Gud har låter verkligen konstigt. Däremot är det sant att vi behöver en gudagiven tro, vilket är en helt annan sak. Bibeln lär att Jesus är trons upphovsman. Det betyder att Han föder den levande tron in i våra hjärtan genom sitt Ord och sin Ande, då vi öppnar oss för hans budskap till oss. Men en gudagiven andefödd tro är inte detsamma som att ha samma tro som Gud har. Att över huvud taget påstå att Gud har tro och att han talar och handlar i tro är fullständigt absurt. Gud, den Allsmäktige kan inte vara beroende av någonting, varken av ”tro” eller någonting annat. Universum blev naturligtvis inte till, därför att Gud talade i tro, utan därför att det var Gud som talade. Att Gud skulle vara beroende av eller underställd en opersonlig lag i universum, kallad ”trons lag”, är ett påstående som hör hemma bland de många mystiska metafysiska spekulationer och teorier som sett dagens ljus i religionernas förvirrade värld.

Om det är sant att skapelsens Gud uttalade ord fulla av tro, som Ekman påstår, då måste vi fråga: Vad eller vem trodde Han i så fall på? Trodde Han på sig själv eller trodde Han på trons lag? Och om denna lag existerar på det sätt trosförkunnarna säger, varifrån kommer den i så fall? Har Gud skapat den och satt den i funktion? Om så är fallet, hur kan Gud vara beroende av en lag som Han själv har insatt? Hur kan Han vara beroende av ett system som Han själv har skapat? Har Han möjligen bara upptäckt det? I så fall skulle det finnas någonting i universum som Gud inte har skapat.

Nej, ju längre du försöker tränga in i trosrörelsens teorier om ”tros-Guden”, desto mer blir du klar över att den guden har lite eller ingenting att göra med Bibelns Gud – Han som gör allt vad Han vill i himmelen och på jorden, som kallar på de ting som icke är till som om vore de till och som ger åt alla liv, anda och allt.

Till detta måste vi bara tillägga att alla trovärdiga experter på nytestamentlig grekiska är överens om att den enda godtagbara översättningen av Markus 11:22 är den som vanligen förekommer, nämligen ”Ha tro till Gud!’

Människan är en exakt kopia av Gud

Detta är faktiskt den betydelse ”trosförkunnama” lägger in i bibelordet, som säger att ”Gud skapade människan till sin avbild .” Trosrörelsens ”kronprins” Kenneth Copeland säger att ”orsaken till att Gud skapade Adam var hans önskan att reproducera sig själv. Adam i Edens lustgård var Gud uppenbarad i köttet . ” En annan framstående troslärare, Charles Capps, säger att ”Adam var en exakt duplicata av Guds typ eller art .” Och Kenneth Hagin menar, att eftersom Adam blev satt till att råda över den övriga skapelsen, så kan man säga att ”Adam var denna världens gud ”. Han skriver då ”gud ” med litet ”g”, vilket då skulle antyda att Gud Skaparen var större än den ”kopia” av sig själv som Han hade producerat. Det är emellertid inte helt säkert att ”troslärarna” verkligen menar detta. Copeland säger nämligen om Adam att ”hans kropp och Guds var av exakt samma storlek ”.

Det jag nu skrivit är absolut inte en förfalskning av ”trosförkunnarnas” undervisning utan exakta citat. I Hank Hanegrafs bok ”Christianity in Crisis” finns en mängd sådana citat där källan noga anges. I en artikel som denna kan vi givetvis inte ta med alla sådana hänvisningar. Den som tvivlar kan ju kontrollera själv, men det är givetvis ett mödosamt arbete. Mig veterligen har ingen någonsin vågat bestrida äktheten av citaten i Hanegrafs bok, helt enkelt därför att källan alltid är så klart angiven.

Nu frågar jag bara: Finns det någon tänkande bibelläsare som kan ta dessa makabra förkunnare på allvar? Tänk att framställa Gud som en kopiefabrikant! Han som gjort varje löv i skogen olikt alla andra och som aldrig skapat två människor med samma fingeravtryck! Vad som djupast ligger i orden att Gud skapade människan till sin avbild förstår vi bara aningsvis. Men att ”avbild” inte betyder ”kopia” i det här fallet är solklart. Gud framställs i Skriften som en Treenighet, Fader, Son och Helig Ande. Människan är också en trefald som består av ande, själ och kropp, även om själ och ande ibland tycks vara liktydiga begrepp. Men efter syndafallet är det nog inte rätt att betrakta människan som en treenighet. En känd förkunnare sade en gång att ”idag är människan snarare en tre-oenighet”. Harmonin är förstörd. Bibeln talar om ”de köttsliga begärelserna som föra krig mot själen .” I varje fall är det givet att då människan skapades till Guds avbild, så var det inte fråga om fysisk likhet. Inte heller betyder det att människan var en ”gud” i mindre upplaga.

Många har reagerat kraftigt då de hört ekon från ”trosrörelsens” möten, där en eller annan predikant stått och ropat: ”Vi är gudar”! Men detta påstående blir logiskt i Trosrörelsens teologi. Gud skapade människan som en kopia av sig själv och insatte henne som gud i denna världen. Man tror faktiskt också att denna värld är en kopia av den planet som Gud bor på. Copeland är övertygad om att Gud bor på en ”moderplanet” och att Han skapade vår planet som en kopia av den. Och så satte Han den lille kopierade ”guden”, även kallad människa, att härska över ”kopie-planeten”. Ja, troslärarna gör faktiskt Gud till en perfekt kopieringsmaskin. Allt han gör är ju bara kopior!

Men så skedde det tragiska att människan föll och överlät herraväldet över denna världen till satan. Därför blev satan denna världens gud. Genom frälsningen återfår så människan sin förlorade ställning och kan återta herraväldet. Genom att bruka trons kraft blir hon på nytt en gud, visserligen med litet ”g”, men ändå kapabel att utföra mirakler genom positiv bekännelse. Detta är i ett nötskal ”trosrörelsens” lära om människans förhållande till Gud.

Välstånd och rikedom.

Trots att Trosrörelsens ledare torgför den egendomliga uppfattningen att korset var nederlagets plats för Jesus möter man hos dem en långt driven dogmatik om Jesu blods beskyddande kraft. Det är naturligt för alla bibeltroende kristna att Jesu blod (alltså Jesu försoningsverk) inte bara renar oss från synd men också beskyddar oss mot fiendens attacker. Men då man talar om att placera både bankkontot, bilen och villan under Jesu blods beskydd som en garanti för att banken aldrig kan gå i konkurs, bilen aldrig bli stulen och villan aldrig utsättas för inbrott – då förvandlar man frälsningens evangelium till en försäkring mot alla Iivets svårigheter. Detta kallas ibland att ingå ett förbundskontrakt med Gud.

Lika egendomlig är läran om att Jesus och hans lärjungar levde ett lyxliv och var rika under jordelivet. Detta proklameras av trosförkunnare både fjärran och när. Detta påstående är så absurt att vi inte anser det värt att ta upp det till diskussion och behandling.

Hur skall man förklara att så många tar emot detta nya och annorlunda evangelium?

Vad som är tilldragande i trosrörelsens gudsbild är att Gud på sätt och vis blir lättillgänglig. Han blir praktisk och användbar. I varje situation kan man bruka honom. I en bok som innehåller en hel del tankegods från Trosrörelsen läste jag nyligen om en person som inte visste att han kunde ANVÄNDA Gud i en viss situation. Märk formuleringen – använda Gud! Denna nya teologi är alltså nyttoinriktad. Vem vill inte ha hälsa, välstånd och framgång?

Men jag tror också att det finns andra orsaker. Jag tror att många kristna som ryckts med av förkunnelsen av detta nya evangelium aldrig har fattat vilken underlig trosuppfattning och gudsbild det hela egentligen handlar om. Sådant händer ganska ofta inom olika religiösa grupper.

Jag minns hur förvånad jag blev då jag i en stad i Frankrike mötte två damer, som i sju år varit aktiva Jehovas vittnen och under denna tid deltagit på alla sektens möten, men som aldrig hade tvivlat på Jesu eviga gudom.

De var katoliker från barndomen och trots sina många bibelstridiga läror förkunnar den katolska kyrkan att Jesus är en evig gudomsperson. Detta hade redan i barndomen satt så djupa spår hos dessa damer att de aldrig kunnat tänka i andra banor. Trots att de i sju år suttit och hört Jehovas vittnen förkunna det rakt motsatta.

Eftersom många medlemmar i de nya församlingsbildningar som sett dagens ljus på senare år ursprungligen kommer från andra kristna kretsar är det troligt att många har kvar det mesta av den gudsbild och trosuppfattning de tidigare hade.

Man har bara tagit till sig delar av undervisningen. Nästan omedvetet har man filtrerat bort en del av de värsta överdrifterna.

Är Nordens Trosrörelse mer biblisk än den amerikanska?

Vi hör ofta sägas att Trosrörelsen i Skandinavien inte är likadan som i Amerika. En norsk predikant karaktäriserade några av trosförkunnarna på andra sidan Atlanten som ”de amerikanska värstingarna’ och menade då tydligen att deras norska trosfränder inte gått lika långt på villfarelsens väg. Och för all del, det är kanske delvis riktigt. Flera av trosförkunnarna i Skandinavien kommer ju ursprungligen från fromma lutherska kretsar och även från Pingströrelsen och bör då rimligtvis ha fått en helt annan gudsbild med sig hemifrån än den Trosrörelsen står för. Men då uppstår frågan: Hur får man den bibliska gudsbilden att förenas med resten av Trosrörelsens teologi? Och om Nordens trosförkunnare skiljer sig så markant från sina amerikanska kolleger, hur kommer det sig att Norges mest kände trospredikant ganska nyligen trädde upp till försvar för ”sina härliga bröder” på andra sidan Atlanten. Till den kategorin räknade han faktiskt både Hagin och Copeland. Ulf Ekman har också själv poängterat att det finns skillnader mellan svensk och amerikansk trosrörelse.

Detta har emellertid inte hindrat att han helt nyligen inbjudit några av de mest extrema trosförkunnarna från andra sidan Atlanten att delta på konferens i Uppsala. Om jag själv vore ledare för en s.k. ”trosförsamling” i Skandinavien men inte var överens med de extrema representanterna från Trosrörelsens hemland, då skulle jag omedelbart byta namn på min verksamhet för att distansera mig från dem. Och naturligtvis skulle jag inte inbjuda dem som talare. Att det sedan finns nyanser i trosuppfattningen bland de församlingar som kallar sig ”trosförsamlingar” är vi naturligtvis på det klara med. I en del böcker, utgivna i Skandinavien, kan man också möta Trosrörelsens lärosatser i en mildare form än hos rörelsens egentliga grundläggare i Amerika.

Att Gud i sin barmhärtighet svarar på bön också bland dem som är påverkade av Trosrörelsens teologi uppfattas också ibland som en garanti för att denna teologi är riktig. Många positiva vittnesbörd kommer från Trosrörelsens mer moderata kretsar. Men ju mer den ursprungliga Trosrörelselinjen dominerar förkunnelsen, desto fler besvikelser och problem skapar den bland de människor som påverkas av den.

Artikeln finns införd i tidningen MARANATA, nr 5, 2003 och publiceras här med tillstånd av ansvarig utgivare.

Stig Andreasson

http://www.karlektillsanningen.se