Kulturell likformighet

Som om det inte vore nog med att omdefiniera tro som en kraft, göra människan till gud och attackera Kristi försoning på korset, har trosrörelsen också förvrängt nådens evangelium till ett girighetens evangelium.

Jesus varnade: ”Sen till, att I tagen eder tillvara för allt slags girighet; ty en människas liv beror icke därpå att hon har ett överflöd på ägodelar” (Lukas 12:15). Herren berättade sedan liknelsen om den rike dåren som ville förskaffa säkerhet för sina ägodelar (versarna 16-21). Jesus fördömde inte ägodelar, men påpekade i stället dårskapen i att ha ett världsligt i stället för ett evigt perspektiv. Utan överslätande ord citerade Jesus sin Fader som sa till den rike: ”Du dåre, i denna natt skall din själ utkrävas av dig” (vers 20). Mästarens bud var alltid detsamma: Söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder (Matteus 6:33).

Så olikt trosförkunnarnas budskap! Dessa människor utropar obarmhärtigt uppfattningen att ekonomiskt överflöd är varje troendes gudomliga rättighet. Det är en beklagansvärd likformighet med den kulturella trenden i vår tid. Som Quentin Schultze, författare till Televangelism and American Culture, skarpsinningt lagt märke till:

Tv-evangelisterna försöker sälja deras egna personifierade framställningar av evangeliet, som har bearbetats från och riktats till den amerikanska kulturen. För att uttrycka det mer kraftfullt: Vissa TV-evangelisters tro är mer amerikansk än kristen, mer populistisk än historisk, mer personlig än kollektiv och mer upplevelsemässig än biblisk. Som en följd av detta, är den tro de förkunnar högst överflödande, självisk och individualistisk… Dessa tre aspekter på TV-evangelisternas trosprinciper… återspeglar den amerikanska drömmen, genom vilken en person med egna drivkrafter förmodligen uppnår stort inflytande. De återspeglar också nymodighetens påverkan på församlingen. (1)

Kristna som har ekonomiskt överflöd enligt världens bedömning, anses vara andligen rika, medan de fattiga uppfattas vara andliga fattighjon. En trosförkunnare sa t.o.m.: ”Det är inte bara när man oroar sig som man syndar, man syndar också när man är fattig, när Gud lovar ekonomiskt överflöd!” (2)

Försäljarna av detta dravel är understödda av de dollar som sänds in av lyssnare, som hoppas på att bli rika snabbt och lätt. När rikedomen inte blir synlig, vandrar dessa anhängare nedslagna bort från det som de trodde var kristendom, och letar efter en ny guru i kulternas rike. Som aposteln Paulus så träffande uttryckte det: ”Men det må du veta, att i de yttersta dagarna svåra tider skola komma. Ty människorna skola då vara… penningkära… de skola älska vällust mer än Gud, de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft” (2 Timoteus 3:1-5).

Omformade av kulturen

Alltför många kristna blir omformade av vår kultur snarare än av Kristus. Att söka Guds rike och hans rättfärdighet, har perverterats till att söka vårt eget rike och allting övrigt som vi kan komma över.

Ingenstans är överflödsförkunnarnas kulturella likformighet mer uppenbar än när det gäller Kristi inkarnation. I litteratur och på band, radio och television, presenterar trosförkunnarna en Jesus som är anmärkningsvärt lik dem själva. Han är klädd i designade kläder. Han bor i ett stort hus. Han har en enorm donationsbas och sägs ha så mycket pengar att han behöver någon som håller ordning på rikedomarna. (3)

John Avanzini berättar för sin stora TV-publik att om Jesus var fattig, vill han vara fattig. Om Jesus sov under en bro, vill han sova under en bro. Men om Jesus var rik, är det klart att Avanzini också ska vara rik! Avanzini resonerar som så, att eftersom Jesu efterföljare på hans tid var rika, varför ska inte vi vara rika i vår tid? (4)

Överflödspredikanterna är så upptagna med att presentera en Jesus som bär en Rolex, att de är villiga att göra vad som än behövs för att sälja denna fabel till människorna i deras församlingar. Oral Roberts, t. ex. skrev en bok med titeln How I Learned Jesus Was Not Poor (Hur jag fick veta att Jesus inte var fattig) . Frederick Price säger att han försöker ”att få dig ur den känsla av olust som du känner, när du tror att Jesus och lärjungarna var fattiga… Bibeln säger att han har givit oss en förebild, för att vi ska vandra i hans fotspår. Det är orsaken till att jag kör en Rolls Royce. Jag följer i Jesu fotspår”. (5)

Jesus med en Rolex

Avanzini attackerar faktiskt apologeter och teologer, för att de undervisar att Jesus var fattig. Med yttersta förakt fnyser han: ”Jag vet inte var dessa löjliga traditioner smög sig in, men en av de löjligaste är att Jesus och hans apostlar var fattiga. Det finns ingen bibel för att bevisa det”. (6)

Under en TBN-utsändning anklagade Avanzini teologer för att ta Lukas 9:57,58 (jmfr Matteus 8:18-20) ur sitt sammanhang för att bevisa att Jesus var fattig. Sedan presenterade han det, som han påstår vara den sanna innebörden av det avsnittet – en innebörd som tycks ha undgått den kristna församlingen under nästan 2000 år.

I Averzinis version av den bibliska redogörelsen finner vi att Jesus är på väg att ordna ett ”seminarium” i Samarien. Men tyvärr hade inte hans ”framryckande team” tagit hand om verksamheten på rätt sätt, och ”Jesus-seminariet” blev inställt. I sitt svar till mannen som vilje följa honom, sa Jesus i själva verket: ”Rävarna har kulor i Samarien , men jag har inget ställe jag kan bo på ikväll i Samarien. Som Avanzini framställer det: ”På den tiden fanns det inte ett Holiday Inn i varje hörn”, så Jesus var tvungen att återvända hem till sitt trevliga, stora hus i Jerusalem. (7)

I stället för att samla ihop upplysningar från rikedomarna i Guds ord, använder Avazini denna text för att samla rikedomar till sitt ministry.

Detta är ett klassiskt exempel på, hur en TV-evangelist i det tjugonde århundradet läser in sin rådande livsstil i ett sammanhang från första århundradet, som handlar om Jesu Kristi verksamhet. (8) Avanzini kommer inte bara i strid med varje respekterad bibellärare i denna tolkning, utan mer betydelsefullt är, att hans undervisning är i motsättning till bibelns hela kanon.

Faktum är att om Avanzini hade rätt och alla andra hade fel, skulle det resultera i att vi fick en schizofren Jesus! Vi skulle få en Jesus, som klart undervisade sina lärjungar att inte verka för det som förgås (Joh 6:27), medan han slet ut sig för att göra just det.

Lärjungar med pengar

Trosförkunnare som Crouch, Price, Roberts, Avanzini och andra hävdar inte bara att Jesus var rik, utan de påstår att hans lärjungar också levde i lyx. Avanzini, t.ex. hävdar att aposteln Paulus var så rik, att han hade de finansiella resurserna att ordna den tidens socialhjälp. (9)

Men hur kan någon läsa 1 Korintierbrevet 4:9-13 och vilja hävda, att aposteln Paulus och hans följeslagare hade så mycket pengar, att de kunde ordna med en rättvis ekonomisk fördelning? Hur kan bibeln klarare uttrycka deras verkliga villkor, än att hävda att ”ännu i denna stund lida vi både hunger och törst, vi måste gå nakna, vi få uppbära hugg och slag, vi hava intet stadigt hemvist” (vers 11)?

Vidare kan inte Paulus vara annat än en hycklare, om han själv lapade i sig lyx medan han undervisade Timoteus att ”de som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaror och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänka människorna ned i fördärv och undergång” (1 Tim 6:9)?

Slutligen, hur ska vi se på Paulus avskedshälsning till de äldste i Efesus, som skildras i Apostlagärningarna 20? Paulus påpekar där, att den helige Ande personligen varnade honom för nära förestående fångenskap och bedrövelser (vers 23). Paulus satte det i perspektiv när han sa: ”Dock anser jag mitt liv icke vara av något värde för mig själv” (vers 24). I Filipperbrevet 3:7-9 återger Paulus ännu en gång samma mäktiga tankar: ”Men allt det som var mig en vinning, det har jag för Kristi skull räknat såsom en förlust. Ja, jag räknar i sanning allt såsom förlust mot det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. Ty det är för hans skull, som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus och bliva funnen i honom”.

Jesus: Ett syfte i honom själv

Efter uppståndelsen ansåg Jesu lärjungar aldrig Mästaren vara ett medel för att uppnå deras syften. För dem var han syftet. Kristi efterföljare hade i sanning tagit till sig i sitt inre det budskap deras Herre förkunnade, genom både hans liv och hans läppar. De förstod med rätta, att deras skatt fanns i ett annat rike, och att de bara var sändebud, främlingar och pilgrimer. Lärjungarna visste att detta inte var deras slutliga boningsort. De insåg att att deras mål skulle vara evigheten.

Kristus kom inte för att ordna med ekonomiskt överflöd. Han kom för att vi skulle inrikta vår uppmärksamhet på evigt överflöd. Även nu ljuder Mästarens ord med gudomlig auktoritet: ”Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen” (Matt 6:19,20). Vilken underbar syn det måste ha varit, att få bevittna Herren stå på Galileens strand och lidelsefullt tala till sina efterföljare om att inte verka för det som förgås, utan för det som förbliver (Joh 6:27).

Hur mycket från bibeln behöver vi för att inse konkursen i trosrörelsens undervisning om ekonomiskt överflöd? Ska vi påminna oss själva om Kristi berättelse om den rike mannen och Lasarus i Lukas 16:19-31? Den rike mannen, som levde sitt jordiska liv i lyx, gjordes inte ens värdig ett namn i evigheten. Men Lasarus, som levde i fattigdom, fick välstånd i det eviga riket (vers 25).

Eller kanske ska vi läsa ännu en gång orden från Jesu egen bror, Jakob, som frimodigt förkunnade för de rika: ”Eder rikedom multnar bort… edert guld och silver förrostar… I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna” (Jakob 5:2,3). Bibeln är överfylld med exempel, som förkunnar fattigdomen i trosrörelsens undervisning om överflöd och brist. Vår tids trosförkunnare har inte likformat sin undervisning mot de gamla böckerna i skriften. I stället har de likformat sig själva mot det amerikanska samhället.

Den amerikanska kulturen är besatt av tilltagande ombytlighet och krass materialism, vilket exakt är det som trosrörelsen befrämjar. Den växer och frodas på uppfattningen att ”Guds ungar” kan få rikedom utan arbete och dollar utan disciplin. Dess slagord är inte självförsakelse utan självupphöjelse. Tråkigt nog har har en betydande del av kristenheten köpt budskapet, att vi lever bara en gång i den här världen, så det är bäst att vi inriktar oss på all njutning vi kan få medan vi är här. (10) Vi sjunger inte längre: ”Ja, jag lämnar allt”. I stället säger vi: ”Jag kan tala ut alltsammans så att det finns till genom att bekänna det med min mun”.

Vi längtar efter historier om ”trasor-till-rikedomar” och ger ofta efter för framställningar om hur man snabbt blir rik. T. L. Osborne, t.ex. lovar människor att de kan ”få det bästa ut av livet på bara 7 dagar, genom att lära sig ”7 enkla hemligheter på bara 60 sekunder varje dag” (11). Som bevis citerar han, bland andra historier, berättelsen om en man som tvingades lämna sitt land och kom i stora ekonomiska svårigheter. Men tack vare Osborns ”snabb-tro-formel”, kunde denne man köpa ”en Rolls Royce och ett nytt hem”. Som man kunde förespå, fortsätter denne man att uppmana andra att ”plantera 20 eller 50 dollar” i Osborns ministry ”för att de själva ska kunna få uppleva hur Gud gör ekonomiska UNDERVERK” (12).

I skarp kontrast till detta befaller bibeln oss att inte likformas efter denna världens förebilder, utan förvandlas genom våra sinnens förnyelse. Endast då kommer vi att kunna ”pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt” (Rom 12:2).

Är fattigdom lika med fromhet?

När jag har sagt allt detta, låt mig då göra klart att jag inte förknippar fattigdom med fromhet (fastän de fattiga har en speciell plats i Guds hjärta; se Lukas 6:20), Frågan är inte vad du har, men vad du gör med det du har. Vår tid, talang och våra skatter ska användas till Guds ära snarare än för vår egen vinning. Jag är övertygad om att bibeln undervisar en form av kristen kapitalism – med andra ord, ansvar förenat med överflöd. Den framhäver inte ägandet av pengar för pengarnas skull, utan uppmuntrar oss att använda pengarna för rikets skull.

Medan vissa trosförkunnare påstår att de har samma koncept i tankarna, talar bevisen för något annat. De flesta trosförkunnarna får inte bara sina understödjare att ge, genom att vädja till deras penningbegär, utan de tillfredställer själva sitt begär i förfaringssättet. Som Price skryter när han säger: ”Om maffian kan åka omkring i Lincoln Continental bilar, varför kan inte Kungens ungar göra det”? (13) På ett annat ställe gör han följande uttalande:

Du kan säga allt vad du vill om mig, medan jag kör omkring i min Rolls Royce som är betald. Säg allt du vill. Använd skymford precis som du vill. Det sårar mig inte det minsta. Det rör mig inte. Det är mycket lättare att bli förföljd när jag kör omkring i min bil som är betald, än det är när jag kör en bil och är skuldsatt upp över öronen. (14)

Man kan inte förneka, att ledande förespråkare för ekonomiskt överflöd undervisar en livsstil av självtillfredställelse och själviskhet, som står i motsats till en livsstil av självförsakelse och osjälviskhet. Tidigare ledare i trosrörelsen vet detta av egen erfarenhet. Ex-frun till TV-evangelisten Richard Roberts sammanfattade detta med det som hon bevarat i minnet, när hon skrev:

Jag vet om en massa människor som blev välsignade och fick hjälp av det vi sjöng på TV, och genom det vi sa – men helhetsbilden, är jag rädd för, verkade säga: ”Om ni följer vår bekännelseformel, kommer ni att bli som vi”, snarare än ”om du gör det som Jesus säger, kommer du att bli honom lik”. Det var absolut mer spännande att följa oss, eftersom att följa oss, var att indentifiera sig med framgång, glamour, med en teologi som gjorde allt gott och rent och väl sammanfogat. Men att identifiera sig med Kristus innebar att identifiera sig med korset. (15).

Skillnaden mellan att tjäna sig själv och att tjäna Frälsaren, är skillnaden mellan kulturell likformighet och likformighet med Kristus. Jesus sa det bäst när han sa: ”Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig var dag; så följe han mig” (Luk 9:23; jmfr Matt 16:24; Mark 8:34).

Ett kors kanske inte ger en lika bra resa som en Rolls, men till sist tar det dig mycket längre.

Hank Hanegraaff

Noter

1. Quentin J. Schultze, Televangelism and American Culture (Grand Rapids, MI: Baker Book House, 1991), 132-33, Jmfr Dennis Hollinger, ”Enjoying God Forever: An Historical/Sociological Profile of the Health and Wealth Gospel”, Trinity Journal 9, 2 (Hösten 1988): 145-48.
2. Robert Tilton, ”Succes-N-Life” TV-program (27 december 1990).
3. Hank Hanegraff: Christiany in Crisis, sid 381-82, noterna 34-37.
4. John Avanzini, ”Was Jesus Poor?” videoband (Hurst, TX: His Image Ministries, n.d.).
5. Frederick K.C. Price, ”Ever Increasing Faith” program på TBN (9 december 1990).
6. Avanzini, ”Was Jesus Poor?” videoband
7. John Avanzini. ”Praise the Lord” program på TBN (1 augusti 1989).
8. I ett samtal om den bibliska tolkningens betydelse angående överflöds”evangeliet”, påpekade den kände bibelläraren Gordon Fee, att ”den tydliga och uppenbara innebörden av texten alltid är den främsta och bästa förklaringen, så väl som det slutliga målet med all välgrundad tolkning. Men ’den tydliga och uppenbara innebörden’ har först och främst att göra med författarens ursprungliga avsikt , det har att göra med det som skulle ha varit uppenbart för dem, till vilka orden ursprungligen riktades. Det har inte att göra med hur någon som bor i utkanterna av en stad med vit, amerikansk kultur i det sena 1900-talet, läser in sin egen kulturella miljö bakåt in i textsammanhanget, genom det ofta förvrängda prismat i det tidiga 1700-talets språk” (The Disease of the Health and Wealth Gospels , tredje tryckningen, Beverly, MA: Frontline Publishing, 1985, 5-6, urspr. betoning).
9.John Avanzini, ”Believers’s Voice of Victory” program på TBN (20 januari 1991),
10. För en kort men ändå kraftfull kritik av materialism inom kristenheten idag, se David L. Larsen, ”The Gospel of Greed Versus the Gospel of Grace”, Trinity Journal 9, 2 (Hösten 1988); 211-20.
11. T.L. och Daisy Osborn, She & He Photo-Book – Go for It! (Tulsa, OK: Osborn Foundation, 1983), 62
12. Ibid., 65, urspr. med versaler.
13. Frederick K:C. Price, Faith, Foolishness, or Presumption? (Tulsa, OK: Harrison House, 1979), 34.
14. Frederick K.C. Price, ”Ever Increasing Faith” program på TBN (29 mars 1992).
15. Patti Roberts med Sherry Andrews, Ashes to Gold (Waco, TX: Word Books, 1983), 110-11.

https://www.karlektillsanningen.se/