”Sjukdomsstämpeln är bara en mänsklig produkt”

Är ondskan, liksom godheten, en del av den normala människans natur? Eller ska ondskan lyftas ut och förses med en speciell psykiatrisk förklaringsgrund eller sjukdomsstämpel?

Ondskan och godheten kan ses som två poler som förutsätter varandra. Funnes ingen ondska att stå emot, skulle det heller inte finnas någon godhet. Även för den normala människan är ondskan en kraft att kämpa emot.

Vi har dock en tendens till exempel när vi bedömer brottslingar som begått grymma dåd, att mer eller mindre automatiskt betrakta gärningsmannen som psykiskt sjuk eller störd. Det känns svårt att acceptera tanken att en normal människa skulle begå ohyggliga gärningar. Därför tänker vi oss att en normal människa är relativt god och vill väl, medan ondskan och grymheten låter sig förklaras i termer av psykisk sjukdom.

Synen på ondskan som ett uttryck för psykisk sjukdom vilar dock inte alltid på en positiv människosyn. Att sätta en sjukdomsstämpel på ondskan har varit ett sätt att möjliggöra utrensning av människor. Genom att presumera ondska och sedan koppla denna till ett sjukdomsbegrepp har man fått ett verktyg för förföljelse.

Den italienske professorn i rättsmedicin, Cesare Lombroso, sa sig ha bedrivit forskning i slutet av 1800-talet, som visade att det fanns särskilda förbrytaregenskaper i biologisk mening. Den onda förbrytarmänniskan – l´uomo delinquente – var en kvarleva från ett tidigare utvecklingsskede i människans historia. Bakåtlutande panna, sneda ögonspringor, grov underkäke, utstående öron, övertaliga fingrar och tår samt gripfot kännetecknade denna människotyp.

Hur bisarra vi än uppfattar dessa idéer idag, har tron på en förbrytarmänniska i biologisk mening levt vidare. Under 1930- och 40-talen under degenerationsfarans och rasbiologins årtionden ägde en nytändning rum. En pseudovetenskap utvecklades och denna förkunnade att psykiskt sjuka brottslingar utgjorde inkarnationen av det onda och urartade. Just tron på det demoniska ursprunget hos ”degenererade och psykiskt undermåliga individer” motiverade förbudet för denna grupp att fortplanta sig.

RÄTTSPSYKIATERN Olof Kinberg, som under 1930-talet var chef för Långholmskliniken, menade att vaneförbrytare så gott som uteslutande utgjordes av psykiskt abnorma personer.

Han förklarade den undersökte brottslingen, exploranden, vara psykiskt sjuk på sådana grunder som ”konstitutionellt betingad homosexualitet” eller ”abnorm konstitution”, vilken motiverades med allt mellan himmel och jord från ett primitivt utseende som röjer främmande rasinslag till tendenser till vagabondage.

Så här kunde det låta: ”Hans utseende vittnar om djup undermålighet och en lömsk, hård karaktär. Han har redan tidigt givit prov på en mängd svåra karaktärsdrag: hårdhet, bakslughet, översitteri, lögnaktighet, lömskhet m.m. Han har en synnerlig böjelse för sådant som är förbjudet, en grym, trotsig och lidelsefull natur, ohämmad både av fruktan för straff och av moraliska känslor.” (Kinberg 1934)

DET ÄR JU MÖJLIGT att den här mannen verkligen var hård, lömsk och bakslug. Men varför behandla honom som psykiskt sjuk? Uppenbarligen betraktade Kinberg honom som psykopat.

Detta begrepp hade börjat utvecklas och det definierades utifrån det beteende vari ondskan tagit sig uttryck, inte utifrån något fristående funktions- eller begåvningshandikapp eller dylikt. Det handlade om en livsstil som kännetecknas av ett antal komponenter – såsom opålitlighet, brist på ånger- och skamkänsla, bristfällig förmåga till känslomässigt engagemang, behov av spänning samt brist på ansvarskänsla – vilket visar sig i ett asocialt och ofta brutalt beteende.

Mot psykopatibegreppet kan mycket invändas. Begreppet är meningslöst i den meningen att det inte kan bidra till att förklara någonting.

Att säga att en permanent antisocial person uppför sig som han gör därför att han är psykopat, när psykopati definieras som ett permanent antisocialt beteende, är ungefär lika upplysande som att säga att rummet är kallt därför att temperaturen är låg. Att psykopaten beter sig som han gör kan inte förklaras med hans sjukdom.

TROTS ATT PSYKOPATI (sociopati eller personlighetsstörningar) bara är ett annat sätt att uttrycka att en person betett sig hänsynslöst och asocialt, låter man sig idag förföras av sjukdomsbegreppet.

Begår psykopaten brott, kan han till och med bjudas på strafflindring med argumentationen att han till följd av ”psykisk störning” får anses ha haft nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande. Att ett asocialt beteende har åsatts en etikett, en sjukdomsstämpel, får i så fall den paradoxala följden att ju allvarligare/asocialare brott som begåtts, desto mera störd gärningsman och desto lindrigare straff.

VI HAR UPPENBARLIGEN alldeles för stor respekt för sjukdomsstämpeln, så stor respekt för själva ordet att vi inte funderar över vad det står för.

Man kan definitivt inte alltid sätta likhetstecken mellan de faktorerna, att någon är psykisk sjuk/störd och att han inte rår för vad han gjort.

All begreppsbildning är en mänsklig produkt och det gäller även sjukdomsbegreppet. Naturen känner inga sjukdomar. Sjukdomsbegreppet är skapat av människan – naturen förmedlar ingen som helst information om vad som är sjukt respektive friskt. Det används högst allmänt om ett tillstånd eller en process hos en människa som medför att hon inte fungerar optimalt. Orsaken kan variera eller vara helt okänd, vilket betyder att den inte måste vara av biologisk art.

På en konferens för rättspsykiatriker häromåret frågade jag en av deltagarna vad som var anledningen till att det skapas så många nya psykiatriska sjukdomar. Det är mycket enkelt, svarade han. Vill man forska om ett fenomen, måste man ge detta namn av en sjukdom för att kunna få några anslag beviljade för forskningen.

Sålunda: skulle man sätta en sjukdomsstämpel på alla onda gärningar, blir sjukdomen endast ett arbetsnamn och den gör varken anspråk på att förklara någonting eller att ursäkta den sjuke. Ett sådant sjukdomsbegrepp är meningslöst. Onda gärningar ingår även i den normala människans repertoar.

Suzanne Wennberg

https://www.karlektillsanningen.se/