FÖRFÖLJANDE KYRKA – FÖRFÖLJD FÖRSAMLING

BEHOVET AV ATT söka den kristna kyrkans historia och knyta banden med urkyrkan är idag mycket stort. Uppmaningen ar värd att lyssna till. En av församlingens absolut farligaste fiender är just rotlösheten. ”Det är förbi med mitt folk, därför att det ej får någon kunskap ” utbrister profeten Hosea. Mose uppmanar sin generation som efter fyrtio långa år i öknen står redo att gå in | i löfteslandet: Kom ihåg! Ta lärdom! Lär av historien! Kunskap om urkyrkan och dess erfarenheter är kunskap om urkristet församlingsliv, hämtat direkt från den urkristna församlingens liv och lära.

Uppmaningen innebar inte att vi urskillningslöst ska ta till oss allt som den traditionellt antagna kyrkohistorien undervisar om. Idag råder en total begreppsförvirring där samma ord uttryck uppfattas på vitt skilda sätt. Bibliska sanningar har stulits, omvärderats och överförts till ett sekulariserat tänkande, och genom lejda förkunnare lockas många till avvikelser från den smala vägen.

HISTORISKT SETT KAN vi följa två huvudlinjer med rötter från den urkristna församlingen. I ett förstone fann de kristna en gemensam motpol hos det dåtida romerska imperiets kejsardöme och väsen, under vars välde Jesu lärjungar kom att tillhöra en lidande och förföljd församling. Så småningom såg det då trängda imperiets härskare den kapacitet som fanns representerad hos de kristna och tör att tillvarata denna resurs anpassades det politiska budskapet till deras förmån. Kyrka och stat förenades i gemensamma insatser för upprätthållandet av det gudlösa imperiets bestånd

Samtidigt fanns det troende skaror som tagit vara på Jesu och apostlarnas ord om att inte gå i ok med världen. Under inga omständigheter var man redo att alliera sig på det sätt som nu ägde rum. Den uppkomna statskyrkan erhöll dock mycket politisk makt, men på bekostnad av oersättliga andliga värden som förhandlades bort och således gick förlorade. Sedan dess har vi i historien haft en förföljande kyrka och en förföljd församling.

Då frikyrkoledare idag talar om hur den historiska kyrkan kan berika vår tids väckelser måste man tyvärr vara på sin vakt. Vilken historisk kyrka menas? Inom pingst- och trosrörelsen har profiler under de senaste åren tilldelats stort mediautrymme då de trätt fram med ett högst osunt vurmande för ett närmande till den Romerska Katolska Kyrkans (RKK) sakramentala lära. Under förespegling av att söka urkristendomens klara vattenkällor leder de sina lärjungar in i katolskt mörker.

UNDER LIVETS ORDS senaste Europakonferens i Uppsala markerade Ulf Ekman en tydlig kursändring i förkunnelsen. Den kritiska hållning hans församling tidigare visat gentemot den katolska kyrkan, exempelvis under påvebesöket 1989, menar man nu höra till rörelsens barnsjukdomar och inriktningen är att Iägga av vad barnsligt är för att istället växa till i andlig mognad. När blev det förenligt med andlig mognad att distansera sig ifrån förra seklets väckelserörelsers enade avståndstagande mot kyrkoekumeniskt arbete? Då varnades kategoriskt för hur dessa moderna allianssträvanden oundvikligt kommer att leda till att katolicismen återfår ett förödande inflytande över svensk kristenhet.

Idag kan man höra hur företrädare för svensk kristenhet med lättsinne ser på pionjärernas kamp, vars radikala förkunnelse hade livsavgörande betydelse för att bevara församlingen från världsligt och religiöst inflytande.

HISTORISKT SETT STÅR den RKK som ytterst ansvarig och skyldig till att millioner människor fått sätta livet till i sin vägran att erkänna dess ogudaktiga frälsningslära. Ytterligare millioner går idag förlorade då de lärt sig förtrösta på RKK och hennes sakrament med vars hjälp hon trollbinder folken. Kristenheten utanför Rom har tvingats att steg för steg vika ifrån sin tro, sin lära och från sitt ursprung i sina ekumeniska strävanden, alltmedan den RKK inte backat en tum i de irrläror och styggelser hon representerar. Frågor som handlar om synen på nattvarden och det kristna dopet har alltid varit avgörande.

ENLIGT KATOLSK LÄRA är mässan ett sakrament där Jesus närvarar fysiskt i brödet och vinet. Bibeln däremot talar om hur Jesus led döden en gång för alla och att brödsbrytelsen är en påminnelse om Jesu försoningsverk, till dess att han kommer.

Då den katolska prästen trollkarlsmässigt lyfter upp bägaren menar han sig ha makt att bokstavligen förvandla vinet till Jesu blod. Likaså menar han sig förvandla oblaten bokstavligen till Jesu kropp. Varje dag året om blir enligt denna villolära Jesus korsfäst om och om igen mer än fyrahundratusen gånger genom alla mässor som hålls jorden runt.

Inom trosrörelsen förs idag diskussioner om en djupare förståelse av nattvarden och Jesu närvaro där. I en intervju i Världen idag betonar rörelsens företrädare Ulf Ekman betydelsen av de katolska sakramenten. Livets Ords litterära utbud har under de senaste åren fått ett starkare inflytande av katolska författare, med ett tydligt närmande till katolsk sakramentalism. Livets Ords universitet, där många framtida förkunnare skolas, har idag ett starkt inflytande av katolska lärare. Vissa av förlagets böcker som ska presentera en djupare Kristusbild flankeras med rika illustrationer av katolskt präglade konstverk. Metodiskt håller trosrörelsen på att flätas samman med Rom.

ENLIGT SAMMA TIDSKRIFT som ovan lägger trosrörelsen även en stark tonvikt på vem som får kallas pastor. Man menar sig tillhöra en kategori som, genom att vara eller ha varit präster i Svenska kyrkan, utgör en gren av en obruten apostolisk succession a la Rom. Här menas alltså den succession som har sitt ursprung i vatikankyrkans påvestol och inte de kristna rörelser och folk som av samma kyrka förföljts, tvingats till landsflykt och periodvis näst intill utrotats.

MAN KAN FRÅGA SIG varför frikyrkoledare av idag är så angelägna om att få glänsa i och tjusas av vatikankyrkans prål, den kyrka som genom sin tradition och lära bevisligen utgör det största hotet mot all sann levande kristendom. Idag vill man tona ner sitt blodiga förflutna, trots att man fortfarande möter en uppenbar förföljelse i vissa katolska länder. Däremot äger kyrkan en oerhört förförande makt och i sanning har hon lyckats att med sin karisma och mystik trollbinda det tidigare fria väckelsefolket.

DEN UPPMANING som Lewi Pethrus redan i pingstväckelsens tidiga år riktade till samtidens väckelsefolk är värt att ges utrymme i den här ledaren, även om det sammanhang han i texten syftar på, idag själv fallit offer för det förutsagda avfallet. Men förvisso finns det ett Guds folk , som finner det angeläget att säga ja och amen till budskapet om att gå utanför lägret, och bära Jesu smälek:

”För min personliga del känner jag mig djupt tacksam till Gud, att jag får tillhöra en andlig riktning, som konsekvent hållit sig utanför detta ödesdigra alliansväsen. Det finns även många tusen troende i Sveriges bygder, som hoppas och bedja, att varken hån eller hot må kunna forma de fria församlingarna i vårt land att förena sig med denna ekumeniska nedgångsrörelse. Det skall komma att visa sig vara pingstväckelsens stora lycka att dess folk aldrig givit efter för allians-ivrarnas ofta hänsynslösa påtryckningar”. – Lewi Pethrus.

Historiska vittnen som botpredikanten Savonarola, vilken brändes på bål p.g.a. sin övertygelse och Martin Luther med sin bok om ”Kyrkans babyloniska fångenskap” applicerar samstämmigt Uppenbarelsebokens budskap om skökan på den RKK, som utgörande en historisk manifestation av ”Det stora Babylon”.

FÖRSAMLINGEN KNYTER inte sitt arv till den kyrka som i Guds ord representerar Uppenbarelsebokens sköka, hon som genom sina påkostade ämbetsskrudar kläder sig i purpur och scharlakansrött och som med hjälp av sina luxuösa tempel lyser av guld och ädelstenar. Hon som är moder till alla styggelser på jorden och som geografiskt är belägen på de sju kullarna och vars signum alltid har varit att förfölja och förföra Jesu lärjungar. Från himlen nås vi av tydliga signaler om hur församlingen ska förhålla sig till denna kyrka: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder. ”

Skökan tronar vid stora vatten, över folk och människoskaror, folkslag och tungomål. Hon är också den stora staden med konungsligt välde över jordens nationer. Vatikanen har som ingen annan nation religiöst, ekonomiskt och politiskt inflytande över flest landområden världen över. Genom sin paraplyorganisation med präster utplacerade i de mest avlägsna byar når hennes makt långt längre än något annat lands ambassader. Hennes dom och slutliga förödelse är dock förutsagd.

ETT URKRISTET församlingsliv däremot präglas av främlingsskap i tiden. Församlingen är mån om att sätta upp tydliga gränser gentemot världen. Hon söker inte sin tillflykt i den stora staden. Hon går till Jesus, utanför lägret och bekänner sig till det himmelska Jerusalem. För Jesu lärjungar finns nämligen inget annat alternativ än att i allt söka bli honom lik. Församlingen lever i hoppet – parusin – Maranata! Du vår Herre kom!

Berno Vidén

Artikeln är hämtad från tidningen MARANATA!, nr 1 2005, och publiceras med ansvarig utgivares tillstånd.

https://www.karlektillsanningen.se