Det här skrivandet började som en fördjupad studie av frågan om “vart tar vi vägen vid punkten av vår egen död”. Föranleds av pinsamma ord från välmenande men dåligt informerade predikanter vid graven för både troende och icke-troende.
YTTERSTA DOMEN
Många som tror att de är frälsta, men lever oheliga liv, kommer att bli chockade när de får se vid den slutliga domen, att himlen inte är deras slutmål. Det är svårt att föreställa sig en mer fruktansvärd scen, än den som beskrivs av Jesus i Matt 7:21-23.
Den tid är redan bestämd när varje människa vid den yttersta domen kommer att få blicka in i Hans ögon som är som eldslågor, och som tillhör honom som var död men lever, och som har nycklarna till döden och dödsriket. För dem som slutligt har förkastat hans nåd, återstår då endast en oåterkallelig och evig vedergällning, när fåren kommer att skiljas från getterna.
De ofrälsta kommer att lida döden. Deras kroppar och själar kommer att tillintetgöras. Bibeln knyter odödlighet endast till Gud och de frälsta. Bibeln beskriver rakt på sak en evighet, där allt som existerar är i Kristus och där Gud är allt-i-alla.
För en grundlig efterforskning av allt som bibeln säger om de förlorades öde, kanske du vill läsa The Fire That Consumes, av Edward William Fudge. Denna utförliga bok har medfört att evangeliskt kristna över hela världen har tänkt om angående läran om helvetet.
”Jag kan inte tänka mig en grövre feltolkning av språket än när de fem eller sex starkaste orden som det grekiska språket förfogar över, som betyder “fördärv” eller “fördärva”, påstås innebära ett stöd för en evig men eländig tillvaro. Att översätta svart med vitt är ingenting i jämförelse med detta” (R.F. Weymouth, Life in Christ, sid 365, översättare av “The New Testament in Modern Speech.”)