DEN VITA KÄPPENS RELIGION

För varje reflekterande människa med någon form av biblisk urskiljning står det klart att otydligheten inom kristenheten, om vad det innebär att vara kristen, nu får skörda sin dåliga frukt. Kristna bekännare känner sig lika hemma ute i krog- och nöjesliv som i kyrkan. Kristna bekännare dansar disco utanför och innanför kyrkväggarna, utsätter sig för samma degenererade filmer som världens människor, spekulerar i aktier med samma ohämmade girighet som alla andra och verkar sätta en ära i att inte på något sätt korsfästa sin köttsliga natur, till synes ovetande om Guds missbehag. Skillnaden i livstil mellan en troende och en icke troende blir mer och mer sällsynt.

Samtidigt som öppenheten för andlighet i vid bemärkelse ökar, kan inte församlingarna i Sverige ta del av högkonjunkturen. Kyrkorna har öppnat upp sina dörrar och dess medlemmar står med öppna armar för att välkomna besökare genom olika metoder. Tröskeln är inte längre hög, den är inte heller låg, den är helt borttagen. Om detta kan man ju ha sina olika uppfattningar, om lösningen låg i att få kyrkorna välfyllda. Men vad är det vi håller på med? Är vårt mål att få människorna till kyrkorna för att bli medlemmar och ta del av dess utbud och aktiviteter eller är målet att få människor in i Guds rike?

Många människor bekänner sig som kristna. Tänkandet i de flesta församlingar tycks numera vara helt frikopplat från bibelns budskap och närmar sig det absurda. Alltså kan man få höra följande dialog äga rum mellan två personer: “Du är väl också kristen? – Ja jag är med och sjunger i kyrkokören! Här får vi alltså det definitiva beviset på saken ifråga. Personen besvarar den ledande frågan jakande och bekräftar t.o.m. äktheten i sin tro genom att hänvisa till en aktivitet inom kyrkans väggar. Hur det låg till i detta speciella fallet vet Gud allena, men i frågeställarens ögon var saken definitivt avgjord: Den jag samtalar med är kristen! Man kan också få höra att en viss människa är snäll och trevlig och därför kristen eller”på gränsen till kristen”. Detta är en naivitet som är häpnadsväckande. (Och Gud är INTE snäll eller “trevlig”. För den som inte fått del av Guds NÅD är han en förtärande eld och för den människan är det “fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer”).

Nutidsmänniskan värnar sin förmenta rättighet att själv forma sin gudsbild, viket uttrycks i termer som: “Min gud är….så och så. Om man säger sig vara kristen möts man av bejakande och “generositet” i församlingar, som fortfarande lider av komplex för de många vittnesbörden om hur 30- 40- och 50-talens trånga miljöer med dess inskränkthet skadat människor så till den milda grad, att många av dem beslutat för tid och evighet att aldrig sätta sin fot i en kyrka. Pendeln har slagit över åt andra hållet. Idag anses det som ett direkt påhopp på den personliga integriteten att ifrågasätta människors kristna tro.

Men varför vill inte det stora flertalet av dagens människor bli “religiösa”? Den icke troende människan må vara blind andligt sett, men hon har i många fall en bedömningsförmåga som klart överstiger många församlingsmedlemmars. Hon ser igenom vad dagens kyrkor i Sverige har att erbjuda. Hon ser all aktivitet, de religiösa formerna, hon ser präktigheten och det fromma hyckleriet – och hon blir inte imponerad! Oftast rör detta henne inte i ryggen och hon tar avstånd direkt. Hon ser alltså oss som kallar oss kristna och ofta blir hon snabbt övertygad om en sak – sådan vill jag inte bli! Endast genom helighetens återkomst till församlingen finns möjligheten att möta människors djupa behov och Gudslängtan.

DEN NUTIDA FÖRSAMLINGENS PROBLEM

Ett av församlingens problem är alltså de människor inom kyrkorna som bekänner sig vara kristna, men inte har en aning om vad det innebär att vara en Jesu lärjunge. Man vet ingenting om pånyttfödelsens erfarenhet, man vet inget om ett förr och ett nu och man har aldrig någonsin smakat den helige Andes gåva.

Ändå finns dessa människor representerade i församlingars ledning, styrelser och på andra ledande poster, liksom givetvis i kyrkbänkarna. Och när de blinda leder de blinda, får de sällskap på vägen mot undergången. Församlingarna är fulla av icke kristna människor! ( Betänk 2 Tim 3:5: “De skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft”). För vissa människor är detta den idealiska platsen att “förverkliga” sig själva. Här kan man klättra på karriärstegen och få känna sig betydelsefull och utöva makt över andra.

P.g.a nutidens tänkande med “behovsanpassade” kyrkor, med inriktning på människan och att möta hennes behov som bärande ide, blir de besökande konsumenter som inte får höra något om synd eller annat “negativt”. Man vill vara människor till behag på bekostnad av att vara Gud till behag. (Betänk 1 Tess 2:4: “Utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som pövar våra hjärtan”.) Här härskar det religiösa bedrägeriet! Man lurar i människor att de är kristna utan att presentera det bibliska budskapet om omvändelse till Jesus Kristus.

Det enda människor möter är ett totalt urvattnat eller perverterat evangelium, befriat från allt tal om människans fiendskap mot Gud, befriat från uppenbarelse om helighet och rättfärdighet i Guds väsen. Allt detta sker i “kärlekens” och “enhetens” namn. (Betänk Ef 4:15: “Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus”).

Genom otydligheten i orerande flumpredikanters svammel om deras hemmatillverkade gud med liten begynnelsebokstav har vi hamnat där vi är idag. Borta är gångna tiders överbevisning i den helige Ande om människans uppror mot den levande Guden genom att hon förbrutit sig mot hans heliga lag. Borta är överbevisning om att Guds vrede stillats genom Sonens ställföreträdande lidande. Idag vill människor bli frälsta snabbt och räddade för evigheten innan de har insett att de är förlorade! Om man bygger ett hus, måste man först lägga grunden rätt. Och om inte förkrosselse över synden finns i en människas hjärta, är det svårt för henne att uppleva rikedomen och härligheten i nåden. Men det finns ett förrädiskt tänkande i nutiden som innebär att all teologisk substans anses göra människor uppblåsta i huvudet och kväva den personliga gemenskapen med Gud. Alltså är det nu akut nödvändigt att tydligt klargöra skillnaden mellan sanning och lögn för nutidens andliga sökare. Detta omfattar givetvis alla områden där den bibliskt kristna tron gör unika anspråk. Följande tre lögner är bara några bland många andra.

Pånyttfödelse genom dopet

Med all respekt för de överlåtna kristna som omfattar denna lära, är “det heliga dopet” en kudde, fylld med de falska förhoppningarnas mjuka dun, som många vilar sig mot. Dopet sägs göra dig till kristen och i det tar du emot den helige Ande och du upptas i Guds församling. I tonåren konfirmeras du och förväntas sedan genom gudstjänstbesök och nattvardsfirande tillväxa i din kristna tro.

Men att genom en yttre ritual tillförsäkra en människa ett inre andligt liv är magi. Massor av människor i Sverige och andra länder lever i denna verklighet. De levande kristna som finns i dessa sammanhang har inte fått andligt liv genom den utförda begjutningsakten. Försöken att förankra denna lära i bibeln är konstruerade, och otaliga trogna gudstjänstbesökare med religiös läggning har blivit bedragna på ett område som gäller evigt liv eller evig död, ett område där sanningen klart borde ha förkunnats för dem.

Religiös känsloupplevelse

Det är mycket lätt att bli kristen idag. Om man avskärmar sig för stillhet, sitter ner och “söker Gud” och erfar någon form av religiös känsla inombords tycks saken vara klar. Men mysticismen är ingen specifikt kristen företeelse, utan finns inom alla religioner. Meditation och kontemplation är inga säkra vägar för att få kontakt med bibelns Gud, utan kan leda vart som helst.

En annan variant är att besöka någon av de församlingar där Gud sägs “verka idag”. En uppsjö av bisarra fenomen, som att yla till Herrens ära, att spy i den helige Ande, att bli fastlimmad vid golvet i fyra timmar, att bli oförmögen att tala eller att ryta som ett lejon finns att beskåda och delta i för den som har denna läggning. Allt detta verkar då som påtagliga bevis för Herrens närvaro, och min personliga upplevelse bekräftar min gemenskap med himmelens Gud.

På dessa möten välkomnas ockulta andars verksamhet utan urskiljning, när speciellt “smorda” förkunnare ofta inte för fram något budskap alls, utan uppmanar till direktkontakt med deras gnostiske gud. Människor i dessa sammanhang har en tendens att placera sig själva i den andliga eliten och förpassa bibeltroende kristna till de lägre divisionerna.

Den breda porten

“Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg, som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; och den port är trång, och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den” (Matt 7:13-14). Jesu undervisar om ett val, som leder till eviga konsekvenser. När profetisk förkunnelse verkar störande på mötes- och gudstjänstbesökarnas möjligheter att förverkliga sig själva och sina drömmar, måste den givetvis tas bort. Och så har också skett! Du möter inte denna typ av förkunnelse inom kristenheten. I stället ska pastorn uppträda som en snäll tomtefar, som ser till att alla besökarna har det trevligt och mår bra och inte blir upprörda. De ska ju komma tillbaka nästa söndag också och bidra ekonomiskt till församlingens verksamhet.

Nu kan man ju hålla på med att lura sig själv hela livet igenom i sin förljugna och osunda religiösa miljö. Ändå står Jesu ord evigt fast och det gäller för varje individ att ta ställning. När någon frågade Jesus om det bara är få som blir frälsta, svarade han: “Kämpa för att komma in genom den trånga dörren; ty många säger jag eder, skola försöka att komma in och skola dock icke förmå det” (Luk 13:23). Massor av kristna bekännare har gått in genom fel port. De blev inte frälsta, när de trodde att de blev frälsta! Ingen blir kristen genom att räcka upp handen, gå fram i gången för förbön eller att be med i en bön. Frälsning är helt av nåd (=gratis), men det innebär inte att den inte kostar något. Bakom den trånga porten finns den smala vägen. Det finns ett pris att betala varje dag under vår vandring mot den himmelska staden.

“Den port är trång….och få äro de som finna den”. När kristna bekännare åker omkring i sina lyxbilar, stoltserar med sina aktieportföljer och lever ett liv i extravagans har de aldrig någonsin fått sina ögon öppnade för allvaret i Jesu undervisning. Den “kristna bourgeoisin” har gått in genom den breda porten och lever i mörker. (Betänk Matt 10:39: “Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det”). Människor som inte vill veta av någon förändring i sina liv utan endast ” tar emot Jesus som en pluseffekt” eller “vill ha en andlig dusch”, vet inte över huvud taget vad frälsning innebär. Här har Satan, som förskapar sig till ljusets ängel, kvarhållit dem förblindade i tron att den breda porten leder till himmelen. Den religiösa villfarelsen är som alltid påtaglig och får eviga konsekvenser.

DEN NUTIDA FÖRSAMLINGENS HOPP

Församlingens enda hopp är givetvis som alltid Jesus Kristus, den uppståndne. När han blir gestaltad i sanna efterföjare, tillväxer Guds rike. För att detta ska kunna ske, måste vi återvända till bibliska vägledningen. Guds ord är vår enda säkra grund och det måste få förkunnas i all sin rikedom. Paulus sa till de äldste i församlingen som fanns i Efesus: “Ty jag har icke undandragit mig att förkunna för eder allt Guds rådslut” (Apg 20:27).

Vi borde betänka vilka följderna blir av att enbart betona relation, utan att lära finns med i bilden. Rättfärdigt tänkande och rättfärdigt liv grundläggs i de sanningar som Gud uppenbarar i sitt ord för själar som är hungriga och törstiga. Vi blir frälsta genom tro på en person, Jesus Kristus, men det finns absoluta sanningar som vi måste tro på för att kunna få en relation med Gud. Sanning och erfarenhet av Gud står inte i motsats till varandra. Teologi är ingen ersättning för en personlig relation med Gud, utan den förra formar den senare.

Om människans totala syndafördärv och ett klart evangelium om Guds befriande nåd i Jesus Kristus förkunnas, blir religiösa människotankar avslöjade. Men när vi uppmanar sökare att “ta emot Jesus som sin personlige Frälsare” eller att de ska “ta emot Jesus i sitt hjärta” och samtidigt försäkrar dem att de kan fortsätta sitt gamla liv och ändå vara kristna, sviker vi Gud och bedrar människor.

Jesus gör anspråk på att vara Herre i en människas liv. När inte detta förkunnas är vi indragna i den vita käppens religion, där de blinda leder de blinda. Och det finns många varianter att välja på inom dagens förföriskt dukade religiösa smörgåsbord, där du själv uppmanas att välja och vraka efter eget tycke och smak.

Jan Johansson

https://www.karlektillsanningen.se