KAPITEL 6: TANKEKONTROLLENS EFFEKTER
I psykiatrisk litteratur finns beskrivet att medlemskap i en grupp där tankekontroll utövas kan ge upphov till ensamhetskänslor, obeslutsamhet, depression, ångest, sömnstörningar och koncentrationssvårigheter. Den internationella diagnoshandboken för psykiatri tar upp något som kallas ”post-traumatiskt stressyndrom”, vilket skulle kunna orsakas av erfarenheten av underställa sig och sedan lämna en grupp där tankekontroll tillämpas. Bland de symtom som tas upp i listan är plötsliga återupplevelser av traumatiska händelser. Det kan innefatta vanföreställningar och hallucinationer.
Typiskt är också att man undviker stimuli som påminner om traumat. För den som genomgått ett trauma i trosrörelsen, exempelvis vid missbruk av andeutdrivning, kan vanföreställningar och hallucinationer färgade av upplevelserna förekomma. Att vederbörande undviker bibelläsning, bön och kyrkor är helt förklarliga symtom. Dessa symtom kan av en del tolkas som begynnande schizofreni och av andra som demonisering.
Båda diagnoserna kan medföra allvarlig skada om de sätts felaktigt. Därför bör man först utesluta att symtomen inte helt enkelt beror på tankekontrollens effekter och post-traumatiskt stressyndrom, vilka enligt min bedömning utgör de vanligaste orsakerna till psykiska besvär hos människor som genomgått svåra upplevelser i samband med trosrörelsen.
Psykiska besvär hos före detta sektmedlemmar
Psykologen Margaret Singer har forskat kring vad som händer människor som lämnar sekterna Guds Barn, Moonkyrkan, Hare Krishna, Divine Light Mission och Scientologerna. Hon har lett samtalsgrupper för före detta medlemmar från dessa sekter. Iakttagelserna stämmer i allmänhet in på människor som lämnat Livets Ord, som ur psykiatrisk synvinkel har visat sig fungera på samma sätt som sekterna.
Psykiska besvär
Depression, ensamhet, minskad intellektuell skärpa, granskningsförmåga ur balans, skuldkänslor och förvirrad idealism hör till de återkommande besvären.
Obeslutsamhet
I sekter förlorar man lätt förtroendet för sin egen beslutsförmåga. Man blir rädd för att fatta felaktiga beslut, som enligt undervisningen kan få ödesdigra konsekvenser. Det känns säkrast att låta ledarna genom exempelvis kassettundervisningen bestämma hur man ska förhålla sig i olika frågor. Därför blir det svårt fatta helt egna beslut när man lämnat rörelsen. Singer skriver att en del personer inte kan ”komma fram till någon organiserad plan för att ta hand om sig själva, vare sig problemen rör ett jobb, skola eller det sociala livet.”
”Floating”
”Floating” är engelska för flytande. Det har blivit ett begrepp för ett tillstånd av svår ovisshet, då man lämnat en totalitär ideologi. Det kan variera från en lättare känsla av verklighetsfrånvaro till ett tillstånd då man varken vet ut eller in och bollas mellan två ståndpunkter. Man kan i uttalade fall få svårt att tänka klart och inbilla sig att man håller på att bli galen. Plötsliga ”flashbacks” (starka minnesbilder, återupplevelser) från sitt tidigare tillstånd kan också ingå i bilden. ”Floating” kan utlösas av något som påminner om den ideologi man lämnat. Man kan då plötsligt börja resonera utifrån den tidigare ideologin, trots att man nyligen gett intryck av att vara helt på det klara med felaktigheterna i den. Den plötsliga förändringen kan verka irrationell för utomstående.
Singer skriver att före detta sektmedlemmar märker att en rad faktorer ”kan sätta igång en återgång till det translika tillstånd de upplevde under tiden i sekten.” Hon skriver också att många som upplever det här blir rädda att de håller på att bli galna och att de aldrig kommer att kunna kontrollera ”floating”-tillståndet. De blir lättade av att höra att andra upplevt samma tillstånd, och att det avtar så småningom.
När jag nyligen hade lämnat trosrörelsen var perioderna av ”floating” mycket intensivare än vad de blev senare. Under de perioderna fick jag tröst av ”Högst personligt”, de ärliga memoarerna av Frank Mangs och Psaltaren i Bibeln. Där kände jag att man fick vara människa och ändå vara kristen. Det var skönt att få erkänna inför Gud och människor hur det verkligen stod till.
Rädsla för sekten
Många behåller en viss tro på vad de hört i rörelsen. Även om man har gjort upp med lärorna i huvudet, kan de sitta kvar i känslolivet ett bra tag. Indoktrineringen går ut på att få den enskilde medlemmen att tro att han går emot Gud när han lämnar eller kritiserar rörelsen. Singer skriver att ”en del före detta medlemmar citerar varningar om himmelsk förbannelse.” Eftersom många sektveteraner behåller rester av tro på sektlärorna, kan detta i sig vara en skrämmande börda. Det kan också bli påfrestande att möta vänner från rörelsen. De som lämnat sekten förväntar sig att deras vänner ”ska försöka uppliva känslor av skuld för att man hoppat av och fördöma deras nuvarande liv.”
Inte längre elit
Det kan vara svårt att återgå till den grå vardagen när man trott sig stå i frontlinjen för en världsvid väckelse.
Psykiska besvär hos medlemmar i Livets Ord, sömnbesvär och ångest
Bland aktiva medlemmar i Livets Ord har beskrivits ett symtomkomplex som påminner om Singers beskrivning av besvären hos avhoppade sektmedlemmar. Till de symtom som räknas upp hör sömnbesvär, ångest och psykosomatiska besvär som förläggs till hjärtat.
”Du har börjat bliva hemsökt om nätterna. Du har fått problem med ditt hjärta. Det börjar slå oroligt på dig, och du känner tryck och press mot dig. Stark ångest har kommit över dig.”
Förkunnarna kan också få de här besvären
”Någonting bara hoppade på mig. Och det kändes — jag vet inte, det är svårt att beskriva — som en stor boaorm alltså, hade snott sig runt bröstet så här. Eller en bläckfisk eller vad du vill beskriva. Och ett oerhört starkt tryck kom mot bröstet på mig så här. Smärta kom. Och jag började få riktiga problem med mitt hjärta alltså. Jag hade mycket olika hjärtrubbningar och så.”
Ensamhetskänslor, rädsla för ledarna
Mitt i aktiviteterna kan man känna sig ensam, speciellt om man har tankar och känslor som inte riktigt stämmer med undervisningen. Rädslan för ledarna är utmärkande.
”Du har känt dig väldigt ensam, övergiven, utkastad. Du har känt dig som att det du gör är ingenting värt. Du har känt dig förskjuten av andra. Du är rädd för andra Guds tjänare, och du känner dig isolerad av dem.”
Förkunnaren har egen erfarenhet även av detta
”Väldigt ofta när jag kom till Bibelskolan till exempel, så kunde det bara, när man klev innanför dörren så kunde det bara slå över en, oerhört starkt en känsla av att: ‘Du hör inte hemma här. Vad gör du här för! Du har inget här att göra.’ Och ensamhet; och att man liksom kände sig isolerad. Och jag fattade inte vad det var för någonting.”
Relationssvårigheter
Familjerelationer kan bli ansträngda. ”Så har du blivit frestad att titta på andra kvinnor, som du inte har varit förut i ditt liv.” Det blir svårare att på ett naturligt sätt relatera till andra i över- eller underordnade positioner, exempelvis på arbetsplatsen. ”Du har fått folk, som har kommit och försökt sätta sig på dig.”
Depressioner och självmordstankar
Några får depressioner. ”En del får väldigt starka känslor av sorg, smärta, bara gråter och gråter och gråter.”
Självmordstankar förekommer. ”Och jag ska tala om för dig, exakt, att många av de som har, som blivit så kallade avhoppare från Livets Ord, är på grund av den här andemakten. Att de har fått de här starka känslorna av självmord, kommer från den här andemakten.”
Besvärande röster och tankar
Hörselhallucinationer (hörbara röster) med destruktivt innehåll kan utlösas i tankekontrollens miljö. Dessa tolkas antingen som Guds röst eller djävulens röst. De egna tankarna förstoras också upp och tolkas som antingen Guds eller djävulens tilltal. När någon från Livets Ord säger sig ha fått ett tilltal från Gud eller djävulen, är det nog oftare egna uppförstorade tankar snarare än hörbara röster.
Vare sig det är tankar eller röster, lär man sig fästa stor uppmärksamhet vid dem i sin iver att få höra Guds röst. Det resulterar i en inåtvänd ständig analys av tankar och impulser. Dessa färgas negativt när man känner sig deprimerad och tolkas lätt som sataniska tilltal.
”Och sedan en sak till som började komma; väldigt starka röster bara trängde på så här och började tala om: ‘Död. Död. Död.’ Och jag hörde nästan ständigt liksom något som hängde över mig som sa: ‘Du har cancer. Du kommer att dö.’ Och jag kände den här oerhörda smärtan, trycket konstant.”
Kriga mer
I försöken att bli kvitt sin ångest praktiserar man undervisningen om munnens bekännelse och krig mot djävulen så gott man kan. Förkunnaren beskriver här samma process som jag själv gått igenom.
”Och jag började göra allt vad jag visste att jag skulle göra. Jag började bekänna Ordet. Jag började be. Jag började kriga. Jag började stå på. Jag började göra allting. Och man liksom kom till en lättnad, men aldrig seger. (…) Och detta pågick i två år.”
Förkunnaren, som själv är helt inne i tankekontrollen, tillåter sig inte fundera på om det är något i läran eller strukturen på Livets Ord som ger upphov till svårigheterna. Han får höra att det är djävulen, genom Isebels ande, som attackerar så hårt just därför att läran och strukturen är så bra. Det är förklaringen till de psykiska besvären. Därför stannar han inte upp och lyssnar på sina varningssignaler, utan lägger snarare in en högre växel och går på ännu hårdare. Jag känner igen det oerhört väl. Precis samma sak har jag gjort. Man orkar inte göra något annat i den situationen, såvida man inte plötsligt ifrågasätter hela sitt engagemang i rörelsen. När man lägger in en högre växel och går emot signalerna från kroppen och psyket, kan två saker hända. Antingen förvärras besvären ytterligare, eller så lyckas man döva ner dem helt och upplever på så sätt en lättnad.
”Hösten -86, två år senare, när Sam och Jane Whaley var här, så hade Jane en samling med dem som är anställda eller arbetar här. Det var inget offentligt möte. Och där tog hon upp om detta med Isebels ande, och delade lite olika saker. Och när hon bara sa vissa saker där, så ‘tsch’, jag såg det direkt, jag fattade precis vad det var jag hade varit utsatt för! (…) Och jag hade en brottning på, jag skulle tippa nästan två timmar, med den här anden, innan den gav sig alltså. Det blev väldigt starka manifestationer alltså, när jag började konfrontera den. Men prisad vare Gud, då släppte det alltså.”
Johnny Carlsson var den lärare som jag uppskattade mest när jag gick på Livets Ord 1984-1985. Han undervisade då om Guds nåd, kärlek och barmhärtighet på ett fint sätt. Den undervisningen var en hjälp för mig under mitt livs svåraste tid, det första halvåret på Livets Ord, då jag som mest intensivt krigade mot min ångest. Undervisningen blir nog barmhärtigare när förkunnaren själv kämpar med svårigheter. Här förmedlar Carlsson dessvärre den tankekontroll som han själv är offer för. Den här undervisningen slår ut viktiga varningssignaler, som annars skulle kunnat hjälpa människor att förstå att de håller på med något som inte är bra.
Paul Martins modell för rehabilitering
I USA finns ett rehabiliteringscenter för människor som varit utsatta för tankekontroll. Det drivs av Paul Martin, som har en tidigare erfarenhet av tankekontroll, och sedermera utbildat sig till psykolog. På centret erbjuder man hjälp att komma tillrätta med tankekontrollens effekter och, om så önskas, riktlinjer för en evangelikal kristen grundsyn.
Att förstå tankekontroll
Martin menar att hur man än lämnat en sekt, behöver man förr eller senare bearbeta vissa saker. Det första man behöver bli klar över är att man varit utsatt för tankekontroll i en sekt. Om vederbörande känner sig ambivalent angående sitt utträde ur sekten, är det meningslöst att försöka bearbeta de övriga frågorna. Så länge man funderar på om det var rätt i alla fall, blockeras vidare bearbetning. När en före detta sektmedlem börjar tala om att få ut sina vänner eller att flera år kastats bort, har han på allvar lämnat sekten och är redo att börja bearbeta de övriga frågorna.
Att tala om sina erfarenheter
Bearbetningen är något man lätt skyggar för, men den är helt nödvändig förr eller senare, om man ska kunna återgå till sitt tidigare sätt att fungera. För många är det läkande att bara få tala om sina erfarenheter med någon som lyssnar och förstår. Martin uppmuntrar personer som känner att de behöver prata om sina upplevelser att göra det så ofta och så mycket som de känner behov av. Det kan vara en av de viktigaste bitarna i rehabiliteringen.
Frågor om Gud
Över 90% av Martins klienter har frågor om Gud och om Bibeln. De känner att de behöver få svar på viktiga frågor som de brottas med. Därför går det inte att bedriva rehabilitering av sektmedlemmar utan att själv ha eller ha tillgång till god kunskap om Bibeln och teologi. Att kunna förmedla en förståelse av Guds nåd är viktigt, eftersom det är just det som förvanskas i sekterna.
Drogbeteende
De flesta har i sekten fått en känslomässig upplevelse av något som de uppfattar som Guds närvaro. Människor som varit med i Hare Krishna, Moonrörelsen eller trosrörelsen återger liknande upplevelser. De har ofta haft denna upplevelse i samband med sång med handklappning och dans, dynamisk och kraftfull förkunnelse och en stark hänförelse. Eftersom det rört sig om olika gudar i de olika grupperna, får man förmoda att den här känslan i själva verket inte är Guds närvaro. Martin tror att känslan psykologiskt kan förklaras av den intensiva gruppdynamiken, vilken kan skapa ett drogliknande tillstånd hos människor. Han menar att känslan kan skapa ett beroende som påminner om ett drogberoende.
Människor som lämnat sekter känner ofta en saknad av den speciella känsla de upplevt i sekten och börjar söka den på annat håll. Enligt Martin är det viktigt att sluta söka efter den känslomässiga, drogliknande ”kicken”. Dels är det ett sökande efter något som inte är Gud, och dels gör det här sökandet att man lätt kan hamna i ett nytt osunt sammanhang. Det gäller alltså att förstå att man kommit in i ett drogbeteende och att man måste avstå från det helt och hållet. Gör man det uppstår lätt en tomhetskänsla. Den kan emellertid fyllas med en tro som bygger på sanningen och inte på ett drogbeteende.
Jesus och djävulen
I bearbetningen av teologin har Martin låtit klienterna rita sig själv, Jesus och djävulen. Personer som kommer från trosrörelsen har i regel ritat djävulen större än och i direkt konfrontation med sig själva, medan de har ritat Jesus mycket mindre och mer avlägsen. De har uppfattat Jesus som en sträng boxningstränare som står vid sidan av boxningsringen och skriker att de ska slåss mot djävulen. Själv hjälper Jesus dem inte. Den uppfattningen vederläggs med biblisk undervisning om hurudan Gud är.
Identitetskonflikt och psykiska besvär
Martin påpekar att de psykiska besvären med bland annat ångest och depression kan öka när man konfronteras med uppgifter om hur illa det egentligen är ställt med den grupp man tillhört. En ökning av ångest och depression ses också när man börjar känna att man kastat bort kanske flera år av sitt liv, när man möts av oförståelse från vänner i gruppen eller när man känner sig hotad av ledningen inom gruppen.
Martin menar att de psykiska besvären uppkommer när en persons sektidentitet kommer i konflikt med sin icke-sektidentitet. Det kan ske när personen kommer i tvivel angående sektens ideologi, bland annat i utträdesfasen ur sekten. När personen är mer helhjärtat med i sekten, mår han ofta bättre. Det blir då mindre konflikt mellan de två identiteterna. En persons sektidentitet kan bli identisk med den egna identiteten. Det medför att han mår bra, men saknar skuld- eller ångerkänslor för de ondskefulla handlingar han utför.
Frågor angående besättelse
De flesta av Martins klienter har trott att de varit besatta, något som Martin menar har betingats av sekternas tankekontroll. Effekterna av den kan bli så stark att medlemmarna ser demoner. Martin menar att hos hans klienter har det inte rört sig om verkliga demoner utan snarare hallucinationer. Med sin samtalsterapi utifrån förståelsen av tankekontrollens inverkan på personligheten och ett viktigt mått av biblisk förkunnelse om Guds nåd, har han så gott som alltid sett en påbörjad återhämtning innan han har släppt de före detta sektmedlemmarna.
https://www.karlektillsanningen.se