BROWNSVILLE/PENSACOLA: ”TORONTO” I NY FÖRPACKNING?

Under de senaste åren har man i USA mycket uppmärksammat något som blivit känt under namnet ”the Pensacola Outpouring” (”Pensacola-utgjutandet”), och som förknippas med en ”Assembly of God”-församling i Brownsville, Pensacola ( Florida, USA ) Denna är naturligtvis bara en av många kristna väckelse och förnyelserörelser som uppstått i Amerika på senare år. Mest känd av alla dessa är ”the Toronto Blessing”, (”Toronto-välsignelsen”). Jag har under mina efterforskningar med stigande oro funnit att de manifestationer som ofta förknippas med Toronto, verkar vara närmast identiska med de falska andliga strömningar som under historien infiltrerat och förstört flera genuina väckelser. Manifestationerna är av exakt sådant slag som man kan hitta inom moderna, så kallade ”Kundalini”- sekter inom exempelvis Ramakrishna, Rajneesh, m.fl, samt också i den ockulta kinesiska ”Qigong”-rörelsen. De fanns likaså i Franz Mesmers ockulta helandeverksamhet och finns inom olika grupperingar av New Age-karaktär runt om i världen.

Ändå kan man konstatera, att sådana manifestationer inte finns omnämnda någonstans i Bibeln! Om vi lever i den tid när ”den stora förförelsen” bland kristna ska komma, såsom Bibeln beskriver detta, borde vi då inte vara litet mera noggranna med vad vi släpper in i våra församlingar? Mina kristna kontakter i USA har försökt övertyga mig om att den så kallade ”Pensacola”- rörelsen är mycket olik ”Toronto”, men frågan är om det verkligen är på det sättet? Eller är det bara fråga om ett nytt Toronto-skeende, som bara har bytt område och skaffat sig ett nytt ”varumärke”, för att så kunna infiltrera en ny gren av kristenheten? Faktum är ju att förbindelselänkarna mellan Toronto och Pensacola är så tydliga att det förvånar mig stort hur få det är som känner till dem. ( Min undran är därför, om detta kan vara ett medvetet försök att upprätta en ”distans” mellan Toronto och Pensacola?) Det är emellertid så att redan en ytlig genomgång av befintlig och allmänt tillgänglig information gör det uppenbart hur starka banden mellan de båda är. Enligt författaren Beth McDuffie, som är ”pro-Pensacola”, och som under åtta års tid besökt ”the Brownsville Assembly of God” ( en församling inom den amerikanska pingströrelsen, i Brownsville, Pensacola ), så har händelseförloppet varit mycket enkelt och lätt att följa.

Steve Hill
Hon berättar, att den 18 juni 1995 höll den gästande evangelisten Steve Hill en predikan med en inbjudan för alla som ville ha ”mera kraft” i sina kristna liv att komma fram. När människor därpå strömmade fram började de att falla till golvet under skakningar, gråt och liknande — precis på samma sätt som under vilka ”Toronto”- möten som helst. Detta markerar alltså begynnelsen av ”Pensacola-väckelsen”. Var hade då evangelisten Steve Hill hämtat denna smörjelse? Jo, han hade kort tid innan denna händelse helt enkelt gjort s.k. ”carpet-time” ( Vanligtvis liktydigt med ‘att ligga på golvet under smörjelsen’ under en viss tid. övers.anm. ) efter att han mottagit förbön från en ledande person inom en av de mest kända ”Toronto”- församlingarna i London. Nu överförde han helt enkelt den smörjelse han mottagit där till ”the Brownsville Assembly of God”. Steve Hill har tidigare gjort sig känd som en framgångsrik väckelse-evangelist och denna gåva finns utan tvekan fortfarande hos honom. Men kan det samtidigt också vara sant att han tagit till sig en främmande ande, och att denna ande nu verkar i de här mötena? Riskerar inte också gudsmän att bli bedragna? ( Såsom historien så tydligt visar.)

Manifestationer
Brownsvilleförsamlingens huvudpastor, John Kilpatrick, skrev själv, kort efter den nämnda händelsen, en artikel som innehöll en lista över de mest förekommande manifestationerna i Pensacola. De viktigaste manifestationerna på hans lista var följande:

Fall till golvet — med syften som ”djupt inre helande, förberedelse för tjänst, fysisk helande,

Mottagande av visioner, förnimmande av Guds kärlek.”

Skratt

Skakningar — huvud, händer, fötter eller hela kroppen.”

Djupa bugningar/böjningar

Skulle någon kunna tala om för mig på vilket sätt den här sortens manifestationer skiljer sig från dem man känner från ”Toronto”? Faktum är att de ter sig i grund och botten identiska med ”Toronto”- manifestationerna, såsom dessa har kunnat observeras runtomkring i hela världen. Själva ursprungskällan är av allt att döma också densamma.

Alison Ward
I en artikel i ”Charisma Magazine”, beskrev ”pro-Pensacola” – författaren Lee Grady nyligen en berömd scen från Brownsville-väckelsen som getts ut på video och sänts ut till många ställen. Händelsen ifråga inträffade den 18:e augusti 1995, när nittonåriga Alison Ward då kom upp för att avlägga ett vittnesbörd. Mr Grady berättar: ”När Alison talade, skakade hon på ett så egendomligt sätt, att en tillfälligt inkommande åskådare möjligen hade gissat att hon led av CP. Efter en stund, under ett våldsamt skakande, sände hon sedan ut en så innerlig vädjan att de som var närvarande i rummet säger sig ha hört Gud tala genom henne. Medan hon höll gråten tillbaka sa hon med stor iver: ‘ Gud har bråttom. Det finns inte mycket tid kvar. Han sörjer och längtar efter din ande.’ I det ögonblicket föll Alison till golvet. Sedan vidtog en bedövande kör av jämmer och suckar, som fyllde rummet när folk drabbades av en nästan kuslig förnimmelse av hur mycket Gud älskar alla förlorade själar… Detta Alisons åtta minuter långa vittnesbörd, som videofilmades, markerar denna väckelses avgörande ögonblick.”

Det är intressant att lägga märke till att man betonar denna ”C.P.”- liknande skakning ( som ibland faktiskt påminner om ”ryckningar”, epilepsi eller om Parkinsons sjukdom) inom Brownsville-rörelsen, snarare än att man betonar skrattandet, som verkar ha en mera sekundär betydelse där. Inte desto mindre är det ingen tvekan om att det handlar om precis samma rörelse, som den som redan svept igenom många församlingar i Västvärlden under namnet ”Toronto”. Även inom ”Toronto” har de mera extrema kroppsförvrängande manifestationerna blivit ganska vanliga. Notera också hur begrepp som ”inre helande”, ”carpet time” och en erfarenhet av ”Guds manifesterade närvaro”, allihop är gemensamma med Toronto. Man behöver knappast påminna om att den här typen av manifestationer inte går att hitta någonstans i Bibeln. Däremot går de att hitta överallt inom våra dagars New Age-rörelse, liksom inom många heretiska och demoniska andliga rörelser genom hela historien. Jag har själv ägnat tolv år åt studier av väckelse- och reformationshistoria, och som jag tidigare nämnt har många falska kopior av sann kristendom nästlat sig in i och förstört äkta kristen väckelse genom århundradena.

Historiska varningar
Några mycket kända väckelser har lidit skeppsbrott eller slutat i kaos just på grund av att djävulen lyckats skölja över dem med den här sortens överdrifter och falska andliga kopior. På Jonathan Edwards tid slutade ”The New England Awakening” ( ”Det stora uppvaknandet”, väckelse i USA på 1700-talet, övers.anm.) i katastrof nästan uteslutande som ett resultat av de falska manifestationer och överdrifter som uppmuntrades av sådana ”väckelsepredikanter” som James Davenport och Samuel Buelle. Jonathan Edwards skrev faktiskt om de ”himmelska trans- tillstånd” som Buelle drev fram, att ”..när folket hade skruvats upp till den här nivån, tog Satan tillfället i akt, och hans insteg i många sammanhang blev snart alldeles uppenbart. Det krävdes mycket av smärtsamma till- rättavisningar och bestraffningar för att hindra folket, eller en stor del av dem, från att bli fullständigt vilda.” På samma sätt urartade och dog den walesiska väckelsen; med överdrifter och falska manifestationer som flödade in så snart väckelsens ledare, Evan Roberts , var borta från scenen. Så bedrövligt! En av de mest löftesrika rörelser Gud låtit komma genom hela kyrkans historia urartar i total oordning efter bara drygt ett år. Många av pingströrelsens pionjärer var också mycket medvetna om farorna: ”Det finns många som är beredda att söka ‘kraft’ från vilket batteri som helst som kommer i deras väg bara för att kunna utföra mirakel…En äkta ‘pingst’, däremot, kommer att skapa ett överväldigande medvetande om synd och en sann omvändelse till Gud. Falska manifestationer skapar endast upphetsning och betagenhet.” (Frank Bartleman , ledare under väckelsen på Azusa Street i Los Angeles 1906).

Tyvärr, men jag kan inte förlika mig med tanken på att Gud skulle vilja förvrida lemmar och leder på sina barn, så att de kommer att se ut som om de led av CP, epilepsi eller Parkinsons sjukdom. Jag kan inte heller bejaka en ”väckelse” som får Guds barn att rycka i spasmer timmar i sträck, på ett sätt som man dagligen kan bevittna hos mentalpatienter på psykiatriska avdelningar. Inte heller går jag med på att beskriva ett hyenalikt ylande skratt såsom ”heligt”. Ärligt talat tycker jag att allt detta låter alldeles för mycket som djävulen i mina öron. En del skribenter har påpekat att människor faktiskt ”föll under Gud kraft” även i forna tiders väckelser. Ja, visst föll de; de föll ihop under trycket av en överväldigande förkrosselse och övertygelse om synd . De föll samman under predikningar av Edwards, Whitefield, Wesley eftersom de inte orkade stå upprätt under tyngden av sin egen synd en enda sekund till. De föll till marken som slagna av blixten inför Guds tillintetgörande HELIGHET . Som jag tidigare nämnde, har jag studerat väckelser i över tolv år vid det här laget, och måste utifrån detta framhålla såsom den genuina väckelsens övergripande kännetecken en djupt skakande övertygelse om synd och en djup omvändelse (inte ”inre helande”, som alltid utgjort en av huvudbetoningarna inom New Age- rörelsen världen över, men som Bibeln aldrig talar om ).

Som en författare uttryckt det: ”Väckelse är inte att locket flyger av och man exploderar, utan snarare att botten går ur och man rämnar.” Eller som pingstväckelsepionjären Frank Bartleman skrev: ”Väckelsens djup är alltid bestämt av djupet i den anda av omvändelse som råder. Detta gäller för alla människor i alla tider.” Man berättade om väckelsepredikanten Savonarolas för- kunnelse att den orsakade ”sådan skräck och vånda, så mycket gråt och tårar, att människor vandrade genom gatorna utan att säga ett ord, mera döda än levande.” Och Jonathan Edwards är ju berömd för sin väckelsepredikan, ”Sinners in the Hands of an Angry God” (”Syndare i händerna på en vred Gud”), under vilken man kunde se människor som liksom försökte hålla upp sig själva, för att de kände att de annars skulle dras ner i helvetet.

New Age
Jag måste erkänna att det är med stor förvåning jag kunnat konstatera med vilket lätthet dessa falska andliga manifestationer, av typen Toronto/Pensacola, har låtits svepa genom Församlingen, då de ju inte står att finna i Bibeln, men däremot genomsyrar dagens New Age- rörelse. Såsom en före detta anhängare till Swami Baba Muktananda konstaterade: de ”Kundalini”- manifestationer som åtföljde Swamis ”handpåläggning” bestod bland annat av okontrollerat skratt, gråt, rytanden, skällanden, skakningar, etc. Detta fenomen är vanligt förekommande bland olika hinduistiskt baserade sekter i världen. När Yan Xin, en kinesisk ockult mästare inom ”Qigong”, höll ett tal till en folkmassa i San Francisco 1991, rapporterades det i ”the San Francisco Chronicle” att många i folkmassan började ge vittnesbörd om ”spontana rörelser”. Yan sa till de församlade: ”De som är känsliga kan komma att uppleva starka fysiska reaktioner, eller kommer att börja skratta eller gråta. Oroa er inte. Detta är helt normalt.” Säg mig en sak, låter inte de här manifestationerna rätt bekanta?

Hur var det , för att gå vidare, med de manifestationer som utgick från Franz Mesmers demoniska ”ministry”? Så här lyder historiebokens beskrivning: ”…Det hände inte så sällan att personen föll till marken medan kroppen ryckte i konvulsioner. Ryckningar i ansiktet, rullande ögon, märkliga grymtningar, skrik och ett hysteriskt slags skratt var andra vanliga fenomen. Det underliga var att när dessa personer vaknade upp ur den påföljande koman [”carpet time”?]… hävdade de ofta att de blivit helade från sin speciella åkomma.” ( Tony Bambridge ). Jag frågar återigen: låter inte allt detta otroligt bekant? (Den här typen av manifestationer brukar vanligtvis börja i en relativt ”beskedlig” form när en ny rörelse kommer igång, för att så småningom, med tiden, bli allt mer bisarra ).

Faktum är ju, att vi idag lever i den tid som Jesus och apostlarna varnade oss för — ”den yttersta tiden” — en tid av stort avfall från tron, och med ”lögnens alla kraftgärningar och tecken och under..”. En tid full av förförelseandar och stor förvillelse bland kristna, ”..för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda.”. Och trots detta faktum, vad ser vi att Församlingen gör? Rusar med huvudet före in i den mest tvivelaktiga ”upplevelsecentrerade” rörelse vi skådat på åtminstone de senaste femtio åren. Och detta till synes utan ett uns av vaksamhet. Vad tror ni Gud kommer att göra med er, ni kristna ledare, om ni har fel, och ni har lett Hans dyrbara hjord rakt in i en uppenbar förvillelse?

Lögnens strategi
Låt oss undersöka den dolda ”strategi” som tycks vara i verksamhet för att sprida ”Toronto” till alla kristenhetens grenar i dessa dagar. Först på scenen var Rodney Howard-Brown och Kenneth Copeland och båda fungerade som utmärkta kanaler att leda in denna förförelse till folk i Trosrörelsen och framgångsteologin. Steg två bestod i att några Vineyard-pastorer transporterade över den till ”Toronto Airport Vineyard Church”, för att på så sätt ”distansera” det hela från samröre med Trosrörelsen, och klä det i en form som var mera ”acceptabel” för Vineyard-rörelsen och även för den amerikanska profetrörelsen ( dessa två hänger intimt samman ). Nästa överföring skedde genom att en skara anglikanska ledare hämtade förförelsen direkt från Toronto och tog den till Storbritannien ( också här byts uttryckssättet ut till ett mera acceptabelt, dvs. till det som representeras av ”de egna”, de anglikanska bröderna ). Och nu senast hade vi en direktöverföring genom Steve Hill från London till Brownsville, Pensacola, som gjorde det möjligt för denna förförelse att än en gång ”byta stil” och fjärma sig från tidigare vanheder och dåliga associationer, och så kunna attrahera konservativa ”Bible-belt”- kristna i södra USA. Smart, eller hur?

Ordets predikan — obefintlig
Det är intressant att notera hur litet det predikade budskapet betyder i de här ”Toronto”- liknande mötena världen över. Rodney Howard-Brown berättade en gång om hur han predikade om ”helvetet”, och hur han då kunde se församlingen uppvisa samma bisarra manifestationer som alltid — framför allt okontrollerat skratt! Han har också predikat om ”Kristi blod” vid vissa tillfällen, men inte heller det har ändrat reaktionerna nämnvärt. Samma sak kan sägas om ”Toronto Airport Church”, och liknande möten runtom i världen. För det mesta har ingen predikan hållits alls, utan enbart en appell från talarstolen att komma fram. De kunde antagligen ha predikat om livet på Mars eller om ballerinor i tights — det hade knappast gjort någon skillnad. Fallandet, skrattandet och det okontrollerade gråtandet skulle förmodligen fortsatt som vanligt.

Lustigt nog är det alls inte budskapet som predikas, utan snarare den särskilda ”ande” som är verksam i församlingarna, som utgör den avgörande faktorn. Denna ande tycks också vara väldigt lätt att överföra från en ledare till en annan. När överföringen väl har skett sätter man så igång att bruka sin av Gud givna gåva att förkunna till att ge stöd åt den nya ”smörjelsen”. Tala om livsfarlig kombination! Ett äktenskap mellan Guds gåva att predika, å ena sidan, och denna främmande ande som rör sig i församlingen, å den andra. Den allra svåraste och farligaste formen av andligt bedrägeri.

Sanna omvändelser?
Man har inom Pensacola-rörelsen gjort en stor affär av det stora antal personer som sägs ha blivit ”frälsta” eller som ”har blivit mer överlåtna” i Brownsville. Det är viktigt att komma ihåg att sådana anspråk gjordes också angående Rodney Howard-Brown och Toronto i början. De frågor jag skulle vilja ställa är: Hur många av dessa människor har varit avgjort icke-troende och tagits ”direkt från gatan”, och hur många har helt enkelt blivit ”omvända” till denna rörelse såsom redan troende inom kristenheten? ( dvs. de kommer från andra samfund eller har växt upp i någon form av kristen församling ). Och är det verkligen så att de kommit till Jesus Kristus för att bli frälsta, eller känner de sig bara upplyfta av att de fått uppleva ett känslorus? Såsom en av de omvända vittnade för en intervjuare i Brownsville; den emotionella kick han upplevt sedan han blev ”omvänd” är ”bättre än droger”. Men är denna motivation adekvat och giltigt nog för att säga ja till det evighetens evangelium som utgår från Kristi kors? Är det i många av dessa fall en äkta omvändelse som ägt rum, eller är det någonting annat?

För att citera vad David Wilkerson sa till Charisma Magazine nyligen: ”Många människor gör i våra dagar starka känsloupplevelser och betecknar detta som väckelse. Men jag tror att sann väckelse endast kommer genom svidande, genomträngande och överbevisande förkunnelse, så att människor känner sig manade ner på knä för att vända om .”

Andrew Strom

https://karlektillsanningen.se