VAD ÄR DET SOM PÅGÅR?

Mitt främsta intresse är att hjälpa dig att få en riktig bild av hur allmänt utbredd och omfattande rörelsen för självkänsla är. Jag vill att du ska inse, att den inte bara är en trend som passerar förbi, för att snabbt bli ersatt av nästa. Den har smugit fram under lång tid, men nu när den är här, har den plötsligt antagit långt större proportioner, än vad någon kunde ha förutsett och har fått så stor plats i tänkandet hos många kristna ledare, att vi kan vara säkra på att dess läror kommer att påverka församlingen inte bara i denna generationen, utan också i den kommande. Och det är viktigt att lägga märke till att denna företeelse inte är något isolerat inom församlingen, utan är i stort sett accepterad och utbredd i icke-kristna kretsar också. Något av det som speciellt förvånar är faktiskt, till skillnad från mycket annat som för närvarande framhålls i samhället i allmänhet, att liberala kristna, icke-troende och bibeltroende kristna har ryckts med i rörelsen för självkänsla. Den är en av de få ideologiska rörelserna, i vilken man kan finna både fiender och vänner.

Låt oss alltså ta en titt på något av det som har hänt och som påstås.

I Banner , 13 augusti, 1984, omtalades att –

”I Grand Rapids fick 500 kristna skolbarn från fjärde och femte årskursen en veckas övning i ”hur man kan erkänna” sitt ”sanna värde.” De skrev uppsatser om varför de tyckte om sig själva (eller inte gjorde det), de spelade en sketch som hette ”en klapp på ryggen,” och uppmanades att ”tycka bra om sig själva.”

Det är knappast nödvändigt att påpeka, att detta tillvägagångssätt är baserat på ett sätt att se på dessa barn, som om det konsekvent följdes upp genom liknande undervisning och behandling i de kristna skolorna i Grand Rapids, skulle få en betydande påverkan på dem liksom deras lärare. Men vad kommer att bli följden av sådan undervisning? Kommer det att bli för barnens bästa och deras skola, eller kommer det att skada dem? Vad kommer det att göra med undervisningen? Och… vad kommer det att göra med morgondagens församling, när en generation barn som har fått lära sig detta kommer att ta över?

Denna sak är avgörande viktig och dess följder i samhället kommer att bli betydande. Staten Kalifornien har övervägt att tillsätta en kommission för att försöka sätta sig in i självkänsla (till ett belopp av 750.000 dollar årligen), med tanke på att reducera brottslighet genom att höja jagföreställningen hos i annat fall potentiella kriminella individer. (1) Om undervisningen och metoderna inom rörelsen för egenvärde kan hjälpa skolbarn och potentiella brottslingar, inte undra på att sådana uppfattningar har blivit så allmänt utbredda! Detta är omfattande föreskrifter. Vad kan sättet att behandla jagföreställningen inte göra?

Inte mycket, enligt de entusiastiska författarna som förkunnar dogmen om självkänsla. Enligt en kristen författare, vars bok om självkänsla skickades gratis till nästan alla pastorer i Amerika, skulle svaret på denna fråga kunna vara ”mycket lite!” I sin bok säger han: ”Jag hävdar att detta icke uppfyllda behov av självkänsla ligger bakom varje handling.” (2) Det är inget litet påstående! Om det är sant, är rätt självkänsla hemligheten till livet och de flesta av dess problem. Men är inte det att gå lite för långt? Inte enligt bestseller-boken Self-Esteem: Den nya reformationen , som förklarar att självkänsla är… det odelat största behov som mänskligheten måste erkänna idag,” (3) eller enligt en av de ledande kristna psykologerna, som säger: ”Om jag kunde skriva ut en ordination till världens kvinnor, skulle jag ge var och en av dem en sund dos av självkänsla och personligt värde… Jag betvivlar inte att detta är deras största behov.” (4)

I ett nyutkommet nummer av Ladies Home Journal får kvinnorna försäkran om ”att tycka bra om oss själva kan faktiskt vara hörnstenen i vårt totala välbefinnande.” (5) Eftersom de tror att detta är sannolikt, ger författarna till artikeln logiskt följande råd: ”Ta positiva steg för att förhöja” din ”självkänsla.” (6) Rådet är inte ovanligt varken inom eller utanför församlingen – för kvinnor eller för män.

Men, medan vi talar om kvinnor, lyssna på denna författare från en av de mest konservativa, fundamentalistiska skolorna i landet:

”Ett annat av en mors ansvarsområden under graviditeten är att uppfylla sitt barns psykologiska behov. Det mest grundläggande psykologiska behovet hos babyn i moderlivet är att ha en mor, som har en positiv självuppfattning eller självkänsla. Det emotionella klimatet under graviditeten fastställs av moderns syn på sig själv.” (7)

Tydligen måste kvinnor speciellt, om dessa författare har rätt, ge sig i kast med denna fråga om egenvärde. Inte bara deras välbefinnande, utan välfärden hos de barn de bär beror på den.

Författaren som jag citerade senast, som så starkt lägger ansvar för självkänsla på gravida kvinnor, kommer dessutom in på detta samband: ”Mödrar som väljer att få aborter gör det p.g.a. för låg självkänsla, inte för hög.” (8) Han är inte ensam om denna uppfattning. Walter Trobisch skrev: ”Jag undrar om inte en av de djupaste orsakerna till abortproblemet ligger här… Kan en blivande mor som vill abortera sitt barn verkligen älska sig själv?” (9)

Är självkänsla så viktig att den kan vara en fråga på liv eller död? Absolut, säger förespråkarna för egenvärde. En ny artikel i Christian School and Home påstod kategoriskt att –

”Den grundläggande psykologiska orsaken till varje självmord, är att personen har förlorat allt hopp om att finna någon mening i detta nuvarande liv. Att mista hopp, kärlek eller självaktning (självkänsla) i detta nuvarande liv är grunden…” (10)

James Dobson instämmer: ”… brist på självkänsla kan rentav ta död på längtan att fortsätta att leva.” (11)

Rätt eller fel, detta är åtminstone det som en skolledare tyckte. När han tog sitt liv genom att skjuta sig själv i hjärtat med en .357 magnum, lämnade Frederick Holliday, Clevelands högsta ledare för en skola för svarta, kvar ett brev, i vilket han förklarade sin handling. Han sa bland annat:

”Jag har haft stor framgång som pedagog och ledare… Från och med denna stund verkar det som min sista lilla värdighet håller på att skalas av.” (12)

Det ser ut som att två styrelsemedlemmar anklagade Holliday för att vara ”alltför enkelspårig” mot det vita samhällets angelägenheter. Verkställande direktören för stadsfullmäktige sa att: ”Holliday hade en känsla av att ’hans personliga integritet var satt på spel.’” (13)

Med andra ord hotades hans egenvärde eller självkänsla.

Om du tror att detta är ett isolerat fall, och att människor inte tar denna undervisning om självkänsla allvarligt nog för att göra det till en fråga om liv eller död, lyssna då på det självmordsbrev som lämnades kvar av den 18-åriga Wanda Williams:

”Ingenting hände förra året som gjorde livet värdefullt. För exakt ett år sedan gjorde jag en sorts uppgörelse med Gud eller ödet, och detta är min del av uppgörelsen. Jag gick med på att om någonting inte hände förra året – som gjorde livet värt att leva och som fick mig att bli en betydande person, skulle jag göra slut på livet vid årets slut. Det var inte att begära för mycket, men jag fick det inte. Var vänlig tro inte att detta är någonting som förorsakats av det som hänt på sista tiden. Självmord är utvägen för en fegis, så jag är en fegis. Jag har inte modet att bara fortsätta att existera.” (14)

Förstod du dessa ord – ”som gjorde livet värt att leva… som fick mig att bli en betydande person”? Det är detta som Wanda ville – att bli känd som en betydande person. Detta är uttalanden om självkänsla. Egentligen är förekomsten av orden ”du är en betydande person” i varje föredrag eller skrift ett avslöjande tecken på undervisning om egenvärde. De genomsyrar helt vissa av böckerna om egenvärde.T. ex. påstår författaren i en broschyr, som publicerats och distribuerats vitt omkring av ett kristet bokförlag, att ”du måste tro att du är en betydande person,” om du vill bevara god mental hälsa. (15) Andra kristna författare har publicerat en bok som framhåller en liknande grundtanke – t. ex. The Sensation of Being Somebody ochYou’re Someone Special . I den första kallar författaren de sköna känslorna som kommer av egenvärde ”känslor av att vara en betydande person.” (16)

Wanda var en flicka som kom fram till att hon var en nolla och som exakt ett år senare gick och hängde sig, p.g.a att ”Gud eller ödet” inte gjorde henne till en betydande person! Av allt det som företrädarna för självkänsla omfattar, kan vi komma fram till endast en slutsats om orsaken till hennes självmord: Problemet var att hennes behov av självkänsla inte uppfylldes. I sina funderingar kring hennes självmord upplever Miller det i sin bok Why We Act That Way på ett annat sätt: ”Det är synd att inte någon sa till denna unga 18-åriga flicka, att ingen människa någonsin tycker att livet är värt att leva. Hon gör det värt att leva genom att hänge sig åt något som är värt att leva för. Gud infriar sin del av uppgörelsen, han har uppfyllt denna världen med avsikter, ideal och saker som ropar ut att levas för.” (17)

I en tecknad serie av Victor, Funny Business , säger en person till en annan: ”Jag är egentligen inte en betydande person själv, men jag hör till personalen hos en betydande person.” När serietecknare börjar skämta om ett ord eller uttryck, vet man att det är allmänt utbrett! Allt detta passar in på varningen från en annan fundamentalistisk kristen författare, vars undertitel på hans bok om självkänsla är You´re Better Than You Think (Du är bättre än du tror ). Han skrev: ”En dålig jagföreställning kan tillintetgöra oss.” (18)

Det verkar alltså som om vi behandlar något viktigt, något som t.o.m. kan vara en fråga om liv eller död, om vi ska tro dem som berättar sådana saker för oss. Om det du har läst är riktigt, gör du verkligen bäst i att ägna stor uppmärksamhet åt frågan om att bibehålla en god jagföreställning själv och att utveckla densamma i dina barn. Detta visar sig klart av följande citat:

”När nyckeln till självkänsla alltså verkar vara oåtkomlig för en stor procentandel av folket, som i nittonhundratalets Amerika, då kommer omfattande ”sinnesrubbningar”, nervsjukdom, hat, alkoholism, drogmissbruk, våld och sociala störningar förvisso att förekomma. Personligt värde är något som står människor fritt att ta emot eller lämna därhän. Vi måste ha det och när det är ouppnåeligt lider alla.” (19)

Om denna uppfattning är riktig, tänk på hur viktig rätt undervisning om egenvärde skulle kunna vara i församlingen. Denna fråga skulle, som de som betonar jagföreställning påstår, vara av betydelse för enskilda kristna, för kristna föräldrar, för förkunnare, för kristna skollärare – egentligen för oss alla. Ansvaret för att förstå och handla på rätt sätt från vår sida är oerhört! I nästa kapitel ska vi försöka förstå lite mer om denna rörelse.

Jay E. Adams

Noter

1. Rod Mays, The Counsel of Chalcendon , Vol. VII, nr. 1, 1985.
2. Robert H. Schuller, Self-Esteem: The New Reformation (Waco: Word Books, 1982), sid. 15.
3. Ibid., sid. 19
4. James Dobson, What Wifes Wish Their Husbands Knew about Women (Wheaton: Tyndale House, 1975), sid. 35.
5. Barnett, Baruch och Rivers, ”The Secret of Self-Esteem,” i The Ladies Home Journal , febr. 1984, sid. 54.
6. Ibid., sid. 62.
7. Philip A. Captain, Eight Stages of Christian Growth (Englewood Cliffs: Prentice Hall, 1984).
8. Ibid., sid 40.
9. Walter Trobisch, Love Yourself (Downers Grove: Inter-Varsity Press, 1976), sid. 33.
10. Robert S. Brinkerhoff, Christian Home and School , mars 1985.
11. James Dobson, Hide or Seek (Old Tappan: Fleming H. Revell Co., 1974), sid. 180.
12. Time , 11 febr. 1985.
13. Ibid.
14. John H. Miller, Why We Act That Way (Nashville: Abingdon, 1946), sid. 37.
15. Arthur Rouner, You Can Learn to Like Yourself (Grand Rapids: Baker Book House, 1978), sid. 3.
16. Maurice Wagner, The Sensation of Being Somebody (Grand Rapids: Zondervan, 1975), sid. 123.
17. Miller, op. cit., sid. 37.
18. Ray Burwick, Self Esteem: You´re Better Than You Think (Wheaton: Tyndale House, 1983), sid. 34.
19. Dobson, op. cit., sid. 148.

https://www.karlektillsanningen.se