ATT TRÄLBINDA EVANGELIET TILL PSYKOLOGI

Crabb visar sin inställning till bibeln i sin avhandling ”Spoiling the Egyptians” (att fördärva egyptierna). Han börjar med att ta ställning för betydelsen av psykologiska teorier och hoppas kunna använda bibeln som en kontrollanordning för att bestämma vad han ska behålla och vad han ska kasta bort. Problemet börjar omedelbart med övertygelsen att psykologiska teorier om människans natur har något nyttigt att lägga till bibeln, som förutsätts inte direkt inrikta sig på alla frågor om livet och gudsfruktan. Detta inledande antagande eliminerar bibeln som den enda bedömaren och måttstocken. Den kan inte vara den enda måttstocken, när en en människa redan har fastställt att att psykologiska teorier, uttänkta av de ofrälstas förmörkade sinnen, har något väsentligt att tillägga. Det finns en direkt förutfattad mening som antingen blir själva måttstocken, eller allvarligt begränsar användandet av bibeln som den sanna måttstocken.

Bibeln gör anspråk på att vara den auktoritativa avhandlingen om doktrinen om människan, inklusive den fallna naturen, frälsning, helgelse, tro och lydnad. Om man ska studera människans tillstånd, måste man därför börja med bibeln snarare än psykologi. Utfästelsen måste först av allt vara, att bibeln i och av sig själv är fullkomligt tillräcklig angående frågor om livet och hur man ska leva. Det innebär inte att den bara är en tillräcklig stomme, på vilken man kan hänga upp obevisade psykologiska teorier. Den som har förbundit sig till att Guds ord och den helige Andes verk är tillräckliga, kommer noggrant under bön att studera bibeln, för att försöka förstå och få insikt i människans natur och hur Gud har för avsikt att förändra henne. Han kommer inte att bli förvirrad av ”värdefulla insikter”, som är gömda i träsket av teorier och terapier, uttänkta av dem som varken erkänner Gud eller söker honom som källan till liv eller gudsfruktan. Han kommer inte att vara påverkad av psykologisk teori eller tolka bibeln enligt förutfattade uppfattningar. Istället kommer han att ha förtroende för att bibeln är både fullt tillräcklig och den den enda måttstocken på sanning angående saker som rör doktrinerna om Gud och människan.

Crabb håller formellt med om att bibeln är den enda adekvata måttstocken och säger att den är tillräcklig – med vissa förutsättningar. Han börjar emellertid med förutsättningen att det finns värdefulla insikter som man kan snappa upp från psykologin. Detta för in en direkt förutfattad mening i hans inställning till bibeln. Fastän Crabb har lagt märke till vissa psykologiska teorier som som motsäger Guds ord, har han visat ett starkt engagemang för att finna överensstämmelse mellan psykologin och bibeln. Alltså närmar han sig bibeln med en benägenhet att bekräfta och försvara sina älskade övertygelser från de psykologiska teorier som han valt.

En sådan inställning till bibeln leder ofta till subjektiv och fantasirik bibeltolkning, snarare än en sund sådan. Exeges är ett försök att fastställa innebörden av påståenden och avsnitt i bibeln. I Baker’s Dictionary of Theology säger Everett Harrison:

”Exeges är baserad på två grundprinciper. För det första förutsätter den att tankar kan förmedlas exakt i ord, av vilka vart och ett, åtminstone i sitt ursprung, hade sin egen innebörd. För det andra förutsätter den att innehållet i bibeln är av sådan enastående betydelse för människan för att rättfärdiga den mest noggranna ansträngning för att exakt förstå det som Gud försöker att förmedla genom sitt ord”. (1) (Betoning tillagd).

Eiseges å andra sidan, syftar på att man kommer till en bibeltext med förutfattade meningar och får avsnittet att framstå, som om det bekräftar de förutfattade meningarna. Det liknar det som man kallar ”textbevisning”, när man använder bibeln för att bevisa vilken uppfattning man än har i tankarna. Detta är lätt för oss alla att göra. När vi har favorituppfattningar, är det ytterst lätt att hitta alla sorters avsnitt som verkar passa dem. Det enda sättet att förhindra detta, är att låta bibeln tala för sig själv. Detta innebär att man troget håller sig till det som avsnittet faktiskt säger, med avseende på bibelställets sammanhang, syfte och mening och en exakt förståelse av ord.

Crabbs behandling av bibeln ignorerar konsekvent reglerna för riktig exeges. Crabb misslyckas med att visa tillräcklig trohet mot reglerna för riktig bibeltolkning i alla sina publicerade böcker. Det överväldigande flertalet av bibelställen i hans böcker tolkas på ett sådant sätt, att de passar hans egna uppfattningar. De reduceras till bibliskt smink, som används för att täcka över psykologiska uppfattningar.

Kristus och korset i Crabbs integreringsmodell.

Crabbs sammanslagning av psykologi med bibeln påverkar även evangeliets budskap. I sitt försök att integrera kraften i evangeliet med kraftlösheten i psykologin, hamnar han i ett psykologiskt evangelium. T.o.m. hans teologiskt riktiga uttalanden ger näring åt hans behovsteologi. Han säger t. ex.

”Evangeliet är verkligen goda nyheter. När människors inre svårigheter uppdagas, när man får erfara olika slag av längtan på ett sätt som leder till överväldigande smärta, när man erkänner självcentrering i varje fiber, då (och inte förrän då) kan evangeliets under i sanning uppskattas”. (2) (Betoning tillagd).

Den första meningen är sann. Men nästa mening är fullkomligt beroende av hans behovsteologi.

Crabb tolkar korsets budskap i ljuset av sin psykologiska teori om undermedvetna behov/slag av längtan. I Crabbs metod är syftet med korset, att fylla tomrummet av de två ouppfyllda behoven/slagen av längtan, så att människor inte måste söka någon annanstans för att få dem uppfyllda. Han verkar påstå att förståelse av de två djupa behoven/slagen av längtan i det undermedvetna medför den djupast möjliga förståelsen av evangeliet. Man får faktiskt det bestämda intrycket, att om inte kristna förstår tomheten i sitt inre och erkänner dess törst, kommer de att begränsa evangeliets kraft i sina liv. (3) Sålunda är själva evangeliets budskap direkt bundet till ett psykologiskt påstående, fastän det påståendet inte överensstämmer med bibeln.

Detta är inget obetydligt ämne i Crabbs böcker, eftersom han regelbundet för fram påståendet, att Kristus fyller tomheten av de två ouppfyllda behoven. Genom detta tänkesätt uppfattas läran om Kristus direkt i ljuset av hans teori. Crabb inordnar Kristi person och verk under en psykologisk grundtanke, som aldrig har visat sig vara i överensstämmelse med Guds ord. Betoningen ändras från Guds suveränitet, rättfärdighet och nåd, till människans förmodade behov av att vara värdefull genom trygghet och betydelse.

Man kan lägga märke till förenandet av Crabbs behovsteologi och Jesus Kristus genomgående i hans böcker. Att bygga ett äktenskap innehåller t.ex. flera uttryck som förenar Kristus och Crabbs psykologiska uppfattning om det undermedvetna med dess två väsentliga behov. (4) I hans andra böcker ställer han Kristus i relation till sina psykologiska teorier om två slag av längtan, om törst i tomheten i det inre och om förnekande/skyddande av sig själv. Han uppfattar alltså doktrinen om Jesus Kristus i ljuset av sin behovsteologi. Ändå finns ingen information från bibeln, som antyder att Herren vill ha sin person och sitt verk omtolkat på detta sätt. Innan Crabb förenar Jesus med en psykologisk teori om det undermedvetna, måste han först visa säkra och övertygande bevis från bibeln på dess sanningshalt. Han måste visa att det levande och skrivna Gudsordet står i fullkomlig och uppriktig överensstämmelse med hans doktrin.

Att inordna bibliska doktriner under psykologisk teori

Kristna doktriner som lärs ut i Crabbs böcker kommer alla under hans paraply med psykologiska teorier. Ingenting undkommer hans förklaringar om människans natur och hennes relation med Gud och andra. Allting förklaras i förhållande till det undermedvetna. Problemet med att försöka att använda sig av Crabbs material, är att man inte kan låna från hans program, utan att bejaka att dess psykologiska grunder är sanna. Om man t. ex. förkastar Crabbs teori om det undermedvetna, kan man inte till fullo acceptera det övriga som Crabb lägger fram, eftersom också det vilar på denna grund. Alltså kan det inte finnas något som ett delvis förkastande av Crabbs psykologiska modell för själavård. Om man förkastar sanningshalten i de teorier som han har lånat om det undermedvetna, måste man förkasta det övriga av metoden.

Varje människa och varje doktrin som nämnts inordnas under Crabbs psykologiska teorier. Inte bara doktrinen om människan inskränks till en psykologisk föreställning, utan Fadern, Sonen och den helige Ande underordnas hans själavårdsmodell. Genom att psykologisera doktriner och omdefiniera uttryck som törst , har Crabb givit oss ett nytt sätt att tolka och förstå bibeln. En person yttrade:

”Eftersom Crabb har omdefinierat alla uttrycken, måste man för att verkligen förstå bibeln ur hans synvinkel, läsa den med hans begreppsbestämning vid sidan om, på samma sätt som Science and Health with Key to the Scriptures är ett nödvändigt hjälpmedel för att förstå bibeln från ett Christian Scientist- perspektiv… ”(5)

Till exempel blir evangeliet de goda nyheterna att Jesus uppfyller de två behov som är drivkraften bakom allt beteende från det undermedvetna. Synd blir strategier för att uppfylla behov av betydelse och trygghet. Och fullkomlig omvändelse kan uppnås endast genom att komma i kontakt med smärtan från det förflutna. Varje personligt problem och varje sjukdomshistoria tolkas i ljuset av hans psykologiska själavårdsmodell, även om modellen inte kan bevisas vara biblisk.

Eftersom Crabb för fram sin själavårdsmodell som ”biblisk”, eftersom han kritiserar aspekter av psykologin och eftersom han försäkrar sina läsare att han från bibeln systematiskt undersöker allt material mot psykologi innan han använder det, förutsätter många att hans själavårdsmodell är biblisk. Hans försök att använda bibeln för att undersöka bara det bästa av de psykologiska själavårdsmetoderna, belyser det faktum att man inte kan förbli uppriktig mot Guds ord, medan man blandar den med människors obevisade, ovetenskapliga, psykologiska visdom. Han erkänner t.o.m. att integreringen i sig är farlig och påminner om att:

”Trots de bästa avsikter att förbli biblisk, är det skrämmande lätt att låta uppfattningar komma in i vårt tänkande, som utsätter det bibliska innehållet för fara. Eftersom psykologer har ägnat upp till nio år till att studera psykologi i skolan och tvingas ägna mycket tid åt läsning inom sitt område för att ha koll på det aktuella läget, är det oundvikligt att vi övar upp ett speciellt tänkesätt. Den allt för vanliga men katastrofala följden blir att vi tenderar att se på bibeln genom psykologins glasögon, när det avgörande behovet är att se på psykologin genom bibelns glasögon”. (6) (Betoning tillagd).

Trots att han själv inser faran och uppriktigt försöker att förbli biblisk, ser Crabb ändå på bibeln ”genom psykologins glasögon”. Om han verkligen såg ”psykologin genom bibelns glasögon”, skulle han ha vänt sig från psykologins myter och tillbaka till Guds ord som det tillräckliga medlet för att förstå människor och hjälpa dem att förändras och växa.

Martin & Deidre Bobgan

Noter:

1. Everett F. Harrison, utg. Baker’s Dictionary of Theology . Grand Rapids: Baker House,
1960, sid. 205.
2. Lawrence J. Crabb, Jr. Understanding People . Grand Rapids: Zondervan Publishing
House, 1987, sid. 211.
3. Lawrence J. Crabb, Jr. Inside Out . Colorado Springs: NavPress, 1988, sid. 189-200.
4. Lawrence J. Crabb, Jr. The Marriage Builder . Grand Rapids: Zondervan Publishing
House, 1982, sid. 21, 27, 34-36, 40-43, 46-47, 53, 57, 59, 71, 77, 90, 91, 94-96, 98.
5. Arkiverat brev.
6. Lawrence J. Crabb, Jr. Effective Biblical Counseling . Grand Rapids: Zondervan
Publishing House, 1977, sid. 48.

https://www.karlektillsanningen.se