BEDRÄGERI OCH SVEK I PRESENTATIONEN AV EVANGELIET DEL 1
Del 1: Bedrägeri
Det finns INGET bedrägeri eller svek i det sanna bibliska evangeliet. Men tråkigt nog, finns det ett omfattande bedrägeri och svek i presentationen av evangeliet i många församlingar.
Som advokat är jag medveten om innebörden av bedrägeri. Bedrägeri är en avsiktlig falsk framställning (eller något som är gjort med ovarsamt åsidosättande av sanningen) i avsikt att få en person att handla till skada för sig själv i förlitan på den falska framställningen. I en domstol leder bedrägeri till rättegång. Kontrakt kan annuleras när bedrägeri brukas för att förmå en person att skriva på kontraktet. I våra församlingar gör vi framställningar för att få människor att avgöra sig, vilket på ett omätligt sätt förändrar deras liv för alltid. Dessa avgöranden har vidsträckta förgreningar. De som tror på och accepterar våra framställningar kommer att förändra sina liv och livsstilar. De kommer att ge sina pengar till församlingen och tjäna i församlingen med olika förmågor, de kommer att ta tid, ibland offra tid, från deras övriga aktiviteter.
Om vi får dem att fatta detta beslut baserat på bedrägeri – genom att presentera falsk information, kan vi förorsaka oändlig skada. Sådana personer kanske inte bara får en icke-frälsande tro – och blir därför inte frälsta – utan de kan också bli desillusionerade och därefter aldrig villiga att bli frälsta av Jesus.
För flera år sedan började jag misstänka, att ett av bevisen för bedrägeri i presentationen av evangeliet är den höga procenten människor, som snabbt lämnar församlingen efter att ha ”överlåtit sig”.
Ray Comforts Bride of Heaven, Pride of Hell bekräftade mina misstankar. Ray visar statistik för ett stort samfund i USA som avslöjade att otroliga 294.784 avgöranden för Kristus uppnåddes 1990. Ändå kunde man 1991 endast finna 14.337 i en kristen gemenskap. Det fanns 280.447 avgöranden som inte kunde förklaras. Ledarskapet hade ingen ledtråd till varför detta hände, utan kunde endast fastslå att ”någonting är fel”! Trenden fortsatte. I augusti 1996 avslöjade ett ledande samfund i USA, att det under 1995 fick 384.057 avgöranden, men behöll endast 22.983 i gemenskapen. Man kunde inte ge någon förklaring till 361.074 förmodade omvändelser. Ray berättade om ett annat korståg, vid vilket 600 avgörelser uppnåddes och detta var utan tvekan mycket glädjande. Men 90 dagar senare kunde uppföljningsarbetare inte finna en enda person som hade gått vidare i sin tro. I Cleveland, Ohio 1991 uppnåddes 400 avgöranden i en innerstadskampanj, men återigen kunde man senare inte finna en enda person som gått vidare i tron.
Ray citerar Charles E. Hacket, en ledare inom Assemblies of God i USA: ”En själ vid altaret förorsakar inte mycket uppståndelse, eftersom vi inser att ungefär 95 av 100 inte blir införlivade med församlingen. Faktum är, att de flesta av dem inte kommer att komma tillbaka en andra gång”.
Detta fenomen är inte unikt för USA. Enligt Ray sände en pastor i Boulder, Colorado ut ett team till Ryssland 1991 och fick 2.500 avgörelser. Året därefter fann man endast 30 bevarade i tron. I Leeds, England uppnådde en besökande talare från USA 400 avgörelser för en församling på platsen. Men sex veckor senare var endast två med på vägen och de föll av till sist. En pastor som reste till Indien allt sedan 1980 berättade för Ray att han såg 80.000 avgörelsekort på hög i en hydda i staden Rajamundry, ”resultatet” av gångna evangeliska korståg. Men han hävdade att det skulle vara positivt att finna ens 80 kristna i hela staden. Det är 0,1%.
Ray citerade också statistik från Barna Research Institute, som visade på att 62% av amerikanarna säger att de har en meningsfull gemenskap med Jesus Kristus. Men en Gallupundersökning som gjordes vid samma tid avslöjar något intressant om en speciell grupp på 6-10% av amerikanarna, som säger att de är kristna. Gallup säger om dem: ”Dessa människor är ett speciellt släkte….de är mer toleranta mot människor av skilda bakgrunder. De är involverade i praktisk kristendom. De engagerar sig fullkomligt i bön”.
En annan kristen ledare befarar att många av dem som avgör sig lever kvar i de beteendemönster som beskrivs i Galaterbrevet, Efesierbrevet och Uppenbarelseboken, karaktärsdrag som kännetecknar människor som (säger bibeln) inte kommer att ingå i himmelriket.
Ray Comforts betonar att vi inte säger sanningen – bedrägeri och svek igen – när vi för människor till Kristus. Som ett resultat av detta strös säden ut på stengrunden och fastän den tas emot med glädje, faller personen av snabbt i svåra tider och/eller förföljelse. Jag håller med Ray att evangeliet måste presenteras med 100% ärlighet.
Vad är det huvudsakliga ”bedrägeriet” i presentationen av evangeliet? Du kanske blir förvånad över hur grundläggande den är. Det har att göra med personen Jesus Kristus. Den nuvarande betoningen i den kristna församlingen tycks vara på Jesus Kristus som vår frälsare. Inbjudningarna från talarstolen är vanligtvis: ”Ta emot Jesus som din frälsare, så kommer du att få evigt liv”! Ibland finns det en annan variant: ”Om du tror att Jesus dog på korset för dina synder, kommer du att få evigt liv”. Är dessa påståendena sanna enligt bibeln?
Ingenstans i bibeln förklaras eller antyds att vi kan bli frälsta genom att tro på eller acceptera eller ta emot Jesus som frälsare. Å andra sidan är det klart från bibeln att Jesus måste vara vår frälsare om vi ska få evigt liv. Den första kungörelsen om hans födelse fastslog att ”en frälsare har blivit född åt eder” (Luk 2:11). På något sätt har den kristna kulturen, uppenbarligen obetänksamt, antagit att eftersom Jesus måste vara vår frälsare, så behöver vi bara acceptera honom som frälsare.
På samma sätt säger eller antyder bibeln ingenstans att vi kan få evigt liv genom att tro på något som Jesus gjort. Alla bibelställen som handlar om frälsning, uppmanar oss i själva verket att tro på honom – personen Jesus (t.ex. Joh 2:11, 3:15,16,18. 6:40, 7:39, 8:30, Rom 4:24, 1 Petr 1:8).
Om vi inte ska tro på, acceptera eller ta emot Jesus som frälsare (eller tro på något han gjort), för att Jesus ska bli vår frälsare och för att vi ska få evigt liv, vad ska vi då göra?
Vad sa Jesus själv? Jesus sa till sina lärjungar: ”I kallen mig ’Mästare’ och ’Herre’ , och I sägen rätt, ty jag är så ” (Joh 13:13). Jesus sa: ”Därför sade jag till eder, att i skullen dö i edra synder; ty om I icke tron, att jag är den jag är, så skolen I dö i edra synder” (Joh 8:24). Han beskrev sin auktoritet som Herre när han sa: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden ” (Matt 28:18).
Bibeln slår fast att vi ska tro på, acceptera och ta emot Jesus som vår HERRE! Kanske är det mest kända stället i bibeln om frälsning Rom 10:9: ”Om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst”. Dessutom sa Paulus till fångvaktaren i Filippi: ”Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst ” (Apg 16:31). Detta var den första församlingens budskap – den församling som höll ut trots intensiv förföljelse! De tog emot Jesus som Herre (Kol 2:6). Paulus ropade ut: ”Vi predika ju icke oss själva, utan Kristus Jesus såsom Herre ” (2 Kor 4:5). Ett för mig speciellt övertygande bibelställe är Paulus sammanfattning till efesierna: ”Ty jag har allvarligt uppmanat både judar och greker att göra bättring och vända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus ” (Apg 20:21). Han undervisade om samma sak till tessalonikerna: ”Ty Gud har icke bestämt oss till att drabbas av vrede, utan till att vinna frälsning genom vår Herre Jesus Kristus ” (1 Tess 5:9) och till romarna: ”Ty den lön , som synden giver, är döden , men den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre ” (Rom 6:23 – se också Rom 5:21).
Petrus bekräftade Paulus undervisning. Vid pingsten predikade han: ”Och det skall ske, att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst ” (Apg 2:21). Han avslutade sin predikan sin predikan med: ”…denne Jesus, som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och Messias ” (Apg 2:36). Senare undervisade han: ”Herren , Kristus , skolen I hålla helig i edra hjärtan ” (1 Petr 3:15).
Vad innebär det att Jesus är vår Herre? Han måste vara vår mästare, vår kung, vår suveräne, den som total auktoritet över våra liv. Jag förklarade det för mitt barnbarn som: ”Han måste vara din chef”.
Om vi lyssnar på det som predikas i många av våra församlingar, skulle vi säkert förklara att det grundläggande buskapet i bibeln är att Jesus är vår frälsare. Men är detta bibelns grundläggande buskap? Inte alls. I NT kallas Jesus frälsare endast femton gånger. Nio gånger syftar frälsare på Gud, fadern. Jesus åberopas som Herre 618 gånger, 40 gånger mer än som frälsare.
Är skillnaden mellan frälsare och Herre betydelsefull? Är det viktigt att vi tror på Jesus som vår Herre? Frågan är av evig betydelse, antingen vi har evigt liv eller inte. beviset finns i ett ovanligt bibelställe. Ännu en gång från Paulus undervisning: ”Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande ” (Rom 14:9). Hur kan det vara så? Undervisar inte bibeln om att Jesus dog och uppstod för att försona vår synd, för att återlösa oss, så att vi blir rättfärdiggjorda inför Gud, så att vi blir försonade med Gud och träda fram heliga i hans åsyn, utan brist och fria från anklagelse? Naturligtvis är det så. Kan Rom 14:9 göras förenligt med de försonade syften, för vilka Jesus dog och uppstod? Ja, genom att inse att dessa försonade syften gäller endast dem för vilka Jesus är Herre! Orsaken till att Jesus dog och uppstod igen, var att han skulle bli Herre över alla, i vetskap om att han skulle bli frälsare bara för dem för vilka han är Herre.
Kristendom åberopas ofta som en relation, inte en religion. Skillnaden i relationer är betydelsefull, när vi lägger märke till skillnaden som uppstår mellan att ta emot Jesus som frälsare och att ta emot honom som Herre. Om han kunde vara endast vår frälsare, skulle relationen vara mellan frälsare och den frälste. När Jesus är vår Herre, blir relationen mellan Herre och tjänare.
Vilken relation undervisar NT om? Överväldigande får vi veta att den troende är en tjänare, eller t.o.m. en Jesu Kristi slav. Bibeln säger: ”I ären icke edra egna, I ären ju köpta, och betalning är given ” (1 Kor 6:19-20). Är inte detta en slavs ställning, att han inte är fri utan ägs av en herre?
2 Mos 21:5-6 klargör på ett riktigt sätt vår relation till Herren Jesus som hans tjänare: ”Men om trälen säger: ’Jag har min herre, min hustru och mina barn så kära, att jag icke vill givas fri’, då skall hans herre föra honom fram för Gud och ställa honom vid dörren eller dörrposten , och hans herre skall genomborra hans öra med en syl; därefter vare han hans träl evärdligen””. Så var det med en person som hade sålt sig själv till slaveri, men funnit att hans förhållanden som slav var att mycket bättre än hans tidigare omständigheter. Han valde att stanna hos sin herre som hans tjänare. Hans herre hedrade honom ofta men en guldring i örat som en symbol för hans speciella ställning som tjänare.
En tjänares villkor är: (1) Det är frivilligt, (2) allmänt erkänt, (3) av kärlek till hans herre, (4) slaveri – att förlora allt och (5) på livstid. Samma krav gäller för dem som vill följa Jesus och ta emot honom som deras Herre.
NT:s författare betygade att de själva var tjänare: Paulus (Rom 1:1), Jakob (1:1), Petrus (2 Petr 1:1), Judas (1:1) och Johannes (Upp 1:1). Alla sanna troende förklaras vara tjänare: ”Detta är en uppenbarelse från Jesus Kristus, en som Gud gav honom för att visa sina tjänare, vad som snart skall ske. Och medelst ett budskap genom sin ängel gav han det till känna för sin tjänare Johannes ” (Upp 1:1).
Precis som relationen är radikalt annorlunda när Jesus är vår Herre, så är också vårt gensvar till Jesus som vår Herre annorlunda. Om Jesus kunde vara endast vår frälsare, skulle vårt gensvar troligen bli tacksamhet för att han frälst oss undan Guds vrede. När Jesus är vår Herre och vi är hans tjänare, är vårt främsta gensvar till honom lydnad utifrån kärlek.
Bibeln bekräftar att lydnad är vårt riktiga gensvar till vår Herre Jesus. Hebréerbrevets författare sätter frälsning i samband med lydnad: ”…blev han (Jesus) för alla dem som äro honom lydiga upphovet till evig frälsning ” (Hebr 5:9). Jesus förväntade sig lydnad från sina efterföljare. Han frågade dem som gjorde anspråk på att följa honom som Herre, men som inte var lydiga: ”Men varför ropen I till mig: ´Herre, Herre´ och gören dock icke, vad jag säger ”? (Luk 6:46). Jesus sa att ingen frälsning kunde finnas utan lydnad: ”Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: ´Herre, Herre´, utan den som gör min himmelske faders vilja ” (Matt 7:21).
Lydnad är viktigt som det naturliga gensvaret på vår gemenskap som tjänare till Jesus som vår Herre. Den är också bevis på att Jesus verkligen är vår Herre. Det borde alltså inte vara någon överraskning, att Jesus lät lydnad vara en del av hans sista instruktioner för församlingen. Först kungjorde han sitt herravälde: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden ” (Matt 28:18). Sedan sa han till sina efterföljare, vad han förväntade att de skulle göra i hans frånvaro: ”Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar ” (Matt 28:19). Han nämnde om två saker, som de skulle göra med dessa lärjungar: ”Döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder ” (Matt 28:19-20).
Om jag var i en domstol och anklagade församlingen för bedrägeri i dess framställning av evangeliet, tror jag att många församlingar skulle fällas. Framställer din församling och du själv Jesus Kristus som Herre? Klargör din församling och du själv, att ingen frälsning finns om inte Jesus är Herre? Undervisar din församling och du själv om att lydnad är det ovillkorliga beviset (för Gud) att Jesus är Herre? Slutligen, lyder din församling och du själv hans sista befallning att undervisa nya lärjungar om att lyda allting som Jesus befallde?
De som framställer frälsningen som att ta emot Jesus som frälsare, underlåter nästan undantagslöst att undervisa om betydelsen av lydnad. Det dubbla misstaget leder till ännu ett problem som strider mot frälsningen – angående den helige Ande.
Det är ett korrekt påstående, att den helige Ande bor i alla sanna troende. Bibeln undervisar att det är nödvändigt att ha den helige Ande, om vi ska bli frälsta: ”Men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till ” (Rom 8:9).
Vi vet att vi måste tillhöra Kristus för att bli frälsta eftersom Jesus sa: ”Jag är vägen och sanningen och livet ; ingen kommer till Fadern utom genom mig ” (Joh 14:6).
Många församlingar tror uppenbarligen att de som ”tar emot Jesus som sin frälsare” automatiskt får den helige Ande inneboende. Men är det vad bibeln säger?
Jesus talade om för oss hur och under vilka villkor den helige Ande ges: ”Älsken I mig, så hållen I mina bud, och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder: sanningens Ande ” (Joh 14:15-17). Villkoren är att vi måste (1) överlåta oss till att lyda Jesus (2) utav kärlek. Då kommer han att be fadern, som kommer att ge oss den helige Ande. Bibeln bekräftar denna undervisning när Petrus försvarade lärjungarna inför Stora rådet. När han talade om den helige Ande, sa han: ”….den helige Ande, vilken Gud har givit åt dem som äro honom lydiga ” (Apg 5:32).
Jesus klargjorde relationen som blir en följd av att man lyder hans bud: ”Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader , och jag skall älska honom och skall uppenbara mig för honom ” (Joh 14:21). Och han sa återigen: ”Om någon älskar mig, så håller han mitt ord ; och min Fader skall älska honom, och vi skola komma till honom och taga vår boning hos honom . Den som icke älskar mig, han håller icke mina ord; och likväl är det ord som I hören, icke mitt, utan Faderns, som har sänt mig ” (Joh 14:23-24). Lägg märke till att det är de, som älskar Jesus och håller hans bud, som är älskade av Gud, fadern och Jesus och de kommer för att ta sin boning hos dem (genom den helige Ande).
Om vi inte blir undervisade om att vi måste tro på och ta emot Jesus som Herre, då blir vi troligen inte undervisade om att vi ska lyda honom. Om vi inte överlåter oss till att lyda honom, kommer vi inte att få ta emot den helige Ande. Den ursprungliga felaktiga framställningen av evangeliet har fört med sig tre olika orsaker till varför sådana personer kommer att förvägras frälsning.
Ge akt på Jesu rysande varning: ”Många skola på ´den dagen´ säga till mig :´Herre, Herre´ ,hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag betyga för dem: ´Jag har aldrig känt eder; gå bort ifrån mig, I ogärningsmän ´” (Matt 7:22-23). Vilka är dessa människor som Jesus aldrig kände? De hade inte tagit emot honom som Herre, inte heller var de honom lydiga, inte heller hade de tagit emot den helige Ande. Men profeterade de inte i hans namn, drev de inte ut onda andar och utförde många underverk i hans namn? Jo, absolut. Detta är en del av den stora villfarelsen som också nu finns i församlingen. Varnade inte Jesus för att: ”Ty människor, som falskeligen säga sig vara Messias (=smorda), skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under för att om möjligt förvilla jämväl de utvalda ” (Matt 24:24). De kommer att bedra människor genom att göra allt detta i Jesu namn.
En församling som har blivit lurad av en bedräglig framställning av evangeliet, som saknar undervisning om nödvändigheten av att lyda och som inte fått kraften i den helige Ande, är helt enkelt en del av en kristen kultur. Den saknar kraft och urskiljning. Den är ljummen och dess medlemmar kan knappast särskiljas från resten av världen och det är troligt att den börjar kompromissa med grundläggande sanningar. Slutligen kan den ifrågasätta bibelns ofelbarhet, därefter Kristi gudom, sanningen om uppståndelsen och kanske öppet tillåta synd i församlingen genom att acceptera homosexuella pastorer. Sådana församlingar kan också jaga efter olika påstådda Andens manifestationer, men sakna urskiljningsförmåga att kunna bedöma om sådana manifestationer är från den helige Ande.
Hur nära beskriver detta vissa av våra församlingar idag? Jag är rädd för att många av våra församlingar är en del av en föränderlig kristen kultur, i stället för att vara förankrade på den oföränderliga, orubbliga klippan – Herren Jesus Kristus och hans ord.
Del II kommer att handla om svek i framställningen av evangeliet. Kombinationen av bedrägeri och svek är sannolikt orsaken till att 95% eller mer av människorna som ”kommer till tro” snabbt faller av.
Bernie Koerselman
https://www.karlektillsanningen.se