Inställningen att ‘Hela Bibeln enbart är Guds ord och skall åtlydas’ är inget annat än ett brott mot det första budet i Mose lag: du skall inga andra gudar ha vid sidan om mig. Förhållningssättet kan bara kallas vid sitt rätta namn: ‘Bibliolatri’, dvs tillbedjan av bibeln istället för Gud.
Eftersom Kristus inte hade några tvivel på Skriftens riktighet, såsom Hans samtid kände till den, så kan vi med säkerhet anta att det första århundradets gammaltestamentliga text var en helt riktig representation av det gudomliga Ordet, likadant som det var ifrån början.
Förstår du vad jag menar när jag säger att relationen med Jesus är den kristna trons centrum. Sanningen är att den kristna tron utan Jesus Kristus är som en skattkista utan skatt.
Nu kanske någon tycker att det inte är så viktigt. Huvudsaken är väl att man tror på Jesus som Herre och Frälsare? Spelar det någon roll om man inte har exakt rätt bibelsyn?
NT är oumbärligt för kyrkans existens; det var nödvändigt med någon sorts förklaring av Jesu liv och död. Hur skulle församlingen ha kunnat undervisa de nykristna om Jesu gudomlighet, rättfärdighet och helgelse, om inte apostlarna hade skrivit sina skrifter?
Det är Bibeln som berättar om Jesus och vad han gjorde, och det är Bibeln som förklarar frälsningen och vad Jesu liv och död betyder för oss.
Hur ska vi förhålla oss till Bibeln: är den Guds ord eller bara människors vittnesbörd om Gud? Kan vi lita på den eller ej? Mitt syfte är att få svensk kristenhet att ta ställning; vi kan inte längre flumma runt utan att veta var vi står!
När ens teologi medför större tro och kärlek till Gud och andra, då har den fullgjort sin uppgift på ett riktigt sätt.
