OMVÄNDELSE, FÖRLÅTELSE OCH ANDENS GÅVA

Apg. 2:37-41

När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ”Bröder, vad skall vi göra?” Petrus svarade dem: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.” Också med andra ord vittnade han och uppmanade dem: ”Låt er frälsas från detta bortvända släkte.” De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.

Hebreerbrevet 4:12 säger att ”Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.” Guds ord är ett tveeggat svärd som tränger igenom och avslöjar hjärtats sanna tillstånd! Paulus säger: ”Tag emot…Andens svärd som är Guds ord” (Ef. 6:17). Orsaken till att Guds ord kan ha sådan makt att avslöja hjärtat är att det är Andens svärd. Det är inte människans svärd. Det har inte bara mänskligt stöd eller mänskligt makt bakom sig. Guds Ande är sanningens Ande. Guds sanna ord är hans ord, och han älskar det och ärar det och bemyndigar det.

Andens svärd högg till i hjärtat

Så när vi läser i vers 37 att det ”högg till i hjärtat” på dem som lyssnade på Petrus förkunnelse, borde vi inte bli överraskade. Petrus predikade Guds ord – Joel 2, Psalm 16, Psalm 110, Jesus Kristus! Och inte bara det, enligt vers 4 var han fylld med den helige Ande när han förkunnade. Så Guds ord var inte Petrus svärd denna pingstmorgon. Det var Andens svärd. Och Anden valde att utföra sitt genomträngande verk på ett formidabelt sätt, så att det högg till i hjärtat på 3.000 personer.

När detta skedde, ropade de till Petrus och apostlarna ”vad skall vi göra”? Så underbart det är när en människa, efter att ha hållit sig borta från Gud under många år i förnekelse och uppror, inte längre kan stå emot Ordet och Guds Ande, och helt enkelt säger: ”Vad skall jag göra? Vad skall jag göra?”

Vilket behov är det som människorna förnimmer?

Innan vi ser på svaret som Petrus ger, låt oss fråga oss vilket behovet är. När människorna frågar ”vad skall jag göra”, är det uppenbart att de känner ett behov. De säger: ”Jag behöver något. Vad ska jag göra för att få det? Petrus ger två klara svar i vers 38 på vad de behöver – vad vi behöver.

Han säger att de behöver förlåtelse och att de behöver den helige Ande som gåva. ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna” (det är behov #1); ”Då skall ni få den helige Ande som gåva” (det är behov #2). Låt oss ta dessa ett efter ett och tänka över dem.

Behovet av förlåtelse från Gud

Först finns behovet att få förlåtelse av Gud.

Relativism maximerar jagets oinskränkta makt

En av de tråkigaste sakerna med vår tids relativism är att den underminerar Guds förlåtelse. Jag ska förklara vad jag menar. Relativismen förringar eller förnekar ständigt Guds oinskränkta makt. Den verkar outtalat som om Gud inte hade några tydliga eller oföränderliga egenskaper – som om det inte fanns någon gudomlig måttstock för den mänskliga naturen. Relativismen passar inte bra ihop med bibliska uttalanden som ”Ni skall vara heliga, ty jag är helig” (1 Petr. 1:16). eller ”Var alltså fullkomliga, såsom Er Fader i himlen är fullkomlig” (Matt. 5:48). Relativismen förringar Guds oinskränkta makt och hans vilja.

Men relativismen maximerar jagets oinskränkta makt. Den påstår att vägen till helande är att du slutar att bedöma dig själv efter yttre normer eller förväntningar, t.o.m. Guds. Var istället dig själv, utan hänsyn till Gud eller hans ord. Gör dig själv till norm för vad som är gott och acceptabelt. Ge dig själv en ovillkorligt positiv självrespekt. Den enda roll som Gud har att spela i denna relativism är att vara den gudomliga bekräftelsen på det som du själv bejakar. Gud verkar som en sorts förstärkare för jagets oinskränkta makt. Om han framställer sig som någon som har normer eller bud, då är han en del av problemet, inte en del av lösningen.

Denna relativism tillintetgör förlåtelsen

Jag påstår att det mest tragiska med denna relativism är att den underminerar härligheten i Guds nåd i förlåtelsen. Det verkar nåderikt på ytan – att säga att Gud inte har någon lag, inga normer, inga förväntningar, inga bud, inga hotelser – att han bara finns där för att bekräfta mig i allt som jag råkar vara. Det låter som nåd och frihet. Men det finns en mycket viktig hake. Den tillintetgör förlåtelsen.

Där det inte finns någon lag, inga rättfärdiga normer, inga legitima förväntningar, inget normgivande sätt att relatera till Gud eller människan, kan ingen förlåtelse finnas. Därför att förlåtelse innebär att man släpper taget om verkliga förseelser, verkliga överträdelser, verkliga brott, verkliga fel. Men om det inte finns någon lag att överträda, eller några normer att kränka, eller några förväntningar att bryta mot, eller några bud att vara olydig mot, då kan det inte finnas någon förlåtelse. Det som såg ut som nåd visar sig vara en underminering av nåden genom en underminering av förlåtelsen.

Det bibliska hoppet om förlåtelse

Därför erbjuder jag er ett bibliskt hopp denna morgon – inte ett relativistiskt. Det högg till i hjärtat på dessa människor i vers 37, därför att dom insåg att Gud hade gjort Jesus till Herre och Messias, men de hade dödat honom. Med andra ord var de fullständigt osams med Gud. De levde emot hans vilja. De var i otakt med hans natur. De var i strid mot hans Ord och hans Son. Gud var på ett sätt. De var på ett annat sätt. Och Gud hade inte bejakat dem. De skulle inte ha bejakat sig själva heller.

Det som de desperat behövde (och som vi behöver) och det som Gud i fantastisk nåd var redo att ge, var förlåtelse. De hade försyndat sig mot Gud. De hade inte lytt Gud. Och det fanns bara ett hopp – att Gud skulle finna ett sätt att vara den helige Gud han är och ändå släppa taget och förlåta. Det är exakt det han fann i sin Sons död.

Så jag tar orden i slutet av vers 40 och tillämpar dem på oss alla denna morgon med all den iver jag kan: ”Låt er frälsas från detta bortvända släkte.” Och det mest ohederliga med denna generationen är att vi har skapar vägar till frälsning utan Gud och därför utan lag och därför utan förlåtelse – och därför fullständigt utan hopp.

Men jag förkunnar denna morgon med Guds Ord som grund att det finns en Gud, det finns en helig lag, och i namnet Jesus Kristus finns förlåtelse. Det är det främsta behovet vi har. Och Gud är redo att uppfylla det.

Behovet av den helige Ande som en gåva

Det andra behovet, säger Petrus, är att ta emot den helige Ande som en gåva. Vers 38: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna (det första behovet). Då skall ni få den helige Ande som gåva (det andra behovet).”

Vad innebär det att ta emot den helige Ande som gåva? Är detta ett löfte om att bli döpt i Anden (1:5), eller att bli uppfylld av Anden (2:4), eller att få kraft genom Anden (1:8: Luk. 24:49, eller att Anden tar sig boning i oss (1 Kor. 6:19)? Ju mer jag mediterar på dessa alternativ, desto mindre ser jag anledningar i texten att välja mellan dem. Mitt svar blir helt enkelt så här: Om du uppriktigt vänder om och blir döpt i Jesu Kristi namn, kommer du att få den helige Ande och det kommer att bli en förändring i ditt liv. Från och med den dagen kommer du att ha den helige Ande (Rom. 8:9). Och det sägs ingenting här i Apg. 2.38 som begränsar de olika sätten som han kan manifestera sig på i ditt liv.

Allt som sägs är att från den dagen då du vände om fick din identitet i Jesus Kristus, kommer den helige Ande att vara verksam i ditt liv som en gåva. Från den första dagen du kom till tro kan du veta att han är din, p.g.a. detta löfte i Apg. 2:38. Och från den dagen i ditt liv kan du börja söka hans särskilda kraftutrustning (Luk. 24:49; Apg. 1:8) och bli uppfylld (Apg. 4:31; Ef. 3:19) och få hans gåvor (Apg. 2:17; 1 Kor. 14:1).

Dessa är de stora behoven som vi alla har. Det första är att bli förlåten – att få alla överträdelser och förseelser och olydnad och synder borttagna. ”Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita!” (Jes. 1:18). Och det andra behovet är att Gud själv får komma in i våra liv där synden en gång härskade. Vi behöver en personlig relation med Gud genom hans Ande. Vi behöver vishet och ledning och kärlek och glädje och frid och tålamod och godhet och självkontroll. Och vi behöver speciell kraft för förkunnelse på det lokala planet och världen över. Vi behöver den helige Ande som en gåva.

Vad skall vi göra?

Slutligen, vad är svaret på frågan i vers 37: ”Vad skall vi göra?” Vad ska vi göra för att våra synder ska bli förlåtna och för att vi ska kunna ta emot den helige Ande som en gåva?

Vers 38 ger oss svaret: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn.” Låt oss betänka dessa två saker, en åt gången, först omvändelse och sedan dop i Jesu namn.

Vänd om!

Omvändelse är inte bara ånger. Det hade redan huggit till i deras hjärtan (v. 3). Och nu säger Petrus: ”Omvänd er!” Omvändelse är alltså mer än att känna sig ledsen. Det innebär att man fullföljer den övertygelsen och vänder om – att man får ett förändrat sinnelag och ett förändrat hjärta, så att man inte längre är osams med Gud utan synkroniserad med Gud. Jesus talade till Paulus i Apg. 26:18 om denna ”vändpunkt” som leder till förlåtelse och gav Paulus hans uppdrag med dessa ord, ”för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall …genom tron på mig få syndernas förlåtelse.” Där har vi det!

Detta är omvändelse: Att man vänder sig från mörker till ljus och från Satan till Gud. Det är en omsvängning av inriktningen på livet – mot Gud.

Detta är det första svaret på frågan ”vad skall vi göra?” Vänd om!

Bli döpt i Jesu Kristi namn

Det andra svaret i vers 38 är ”låt er alla döpas i Jesu Kristi namn.”

Det finns ett stort misstag som vi vill undvika här. Vissa grupper undervisar att vattendop inte bara är en vederbörlig lydnadshandling och ett uttryck för tron, utan också en grundförutsättning för att Gud ska förlåta synder. Tro är inte tillräckligt för att få förlåtelse. Man måste bli döpt med vatten innan man kan bli förlåten. Hur ska vi förhålla oss till det?

Ja, vers 38 kan visserligen innebära detta när den säger ”omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna.” Men det kan också betyda ungefär så här: ”Ta emot förlåtelse för era synder genom att vända om och tro på Jesu Kristi namn, vilket ni tillkännager genom dopet.” Det skulle innebära att namnet Jesus och tro på det namnet är en grundförutsättning för att få förlåtelse, och dopet är det yttre uttryckssättet för tron på Jesu namn.

Tron på namnet Jesus i Apostlagärningarna

Är det detta som Lukas vill få oss att förstå? Jag tror det, p.g.a. alla de gånger han säger att tro (inte tro plus dop) är grundförutsättningen för förlåtelse. Till exempel:

I Apg. 2:21 citerade Petrus Joel med dessa tydliga ord: ”Var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.”

När Petrus berättar om sin tjänst för hedningarna i Apg. 15:9, säger han: ”Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan:”

Petrus avslutar sin predikan till hedningarna i Kornelius hus så här (Apg. 10:43): ”Var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.” (Och som en bekräftelse på vad som verkligen är grundläggande för att ta emot förlåtelse och Anden, tog hedningarna emot Anden innan de blev döpta, Apg. 10:44-45).

I Apg. 13:38-39 avslutar Paulus sin förkunnelse i Antiokia med samma slags löfte som Petrus gav: ”Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er, och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag.”

När jordskalvet frigjorde Paulus och Silas från fängelset i Apg. 16, och Paulus vägrade att ge sig iväg, utropade fångvaktaren: ”Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?” De sa då: ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst.”

Och när Paulus sammanfattade sin treåriga tjänst i Efesus, sa han i (Apg. 20:20-21): ”Jag har inte försummat något som kunde vara till nytta för er. Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.”

Jag drar slutsatsen från dessa texter och andra, att grundförutsättningen för att få syndernas förlåtelse och att ta emot den helige Ande som en gåva är ett avgörande andligt beslut med två sidor: omvändelse och tro på Jesu namn. Dopet är alltså det yttre uttryckssättet av denna omvändelse och tro. Innan han lämnade jorden, befallde Jesus oss att göra lärjungar genom att uppmana till en offentlig troshandling – en tydlig identifiering med Jesus i hans död och begravning och uppståndelse. Därför har tron på Kristus och dopet mycket nära samband. Detta är vägen i Nya testamentet för att följa Kristus: Vänd om, tro och ge uttryck för detta i dopet.

Gud är redo att förlåta dig och ge sig sin Ande

Låt mig nu avsluta genom att påminna er om de närmast otroligt goda nyheterna i denna text. Den visar oss att även om du har mördat Guds Son (v.36), så står Gud själv redo att att förlåta dig! Och inte bara att förlåta dig, utan också att ge dig sin Ande! Med andra ord är han villig att stryka ut all din skuld och sedan komma för att leva med dig, och vägleda dig, och förvandla dig och ge dig kraft.

.Och detta kan du inte arbeta dig fram till. Det kan inte förtjänas eller köpas. Det är en fri gåva till alla som vänder om – som vänder sig från mörker till ljus – och kallar på Herrens namn.

John Piper

https://www.karlektillsanningen.se