SVEKET MOT GUDS EVANGELIUM

Det är en märklig tid vi lever i, den postmoderna. Den absoluta sanningen har dödförklarats och människor anser sig ha full frihet att plocka vissa bitar här och andra där, som de själva upplever passar in för att forma en helhetssyn på tillvaron. Dessa bitar kan sedan bytas ut efterhand när man själv och tiderna förändras. Idag handlar det mycket om kraftfält och energier som i New Age, men principen gäller även om man håller fast vid en personlig gudsbild. Också här sammanfogar man olika självvalda egenskaper som man finner tilltalande, för att få den gud man vill ha. Som vanligt påverkas kristenheten av de vindar som blåser i tiden. Trendkänslighet och öppenhet för det som Gud sägs ”göra idag” har ersatt troheten mot evangeliets lära.

I februari 2001 firade den svenska kyrkan i Köpenhamn, Gustavskyrkan, 90 år. Kungaparet och ärkebiskop K.G. Hammar deltog vid jubileumshögmässan. K.G Hammar talade om vikten av en levande kyrka: ”Vi som kyrka måste alltid förändras”. Han underströk att varje troende själv måste finna evangeliet, Guds lära, inom sig själv.

Hammar distanserar sig därmed från vad Guds sanna församling trott på och stått upp för genom århundradena, att det finns en tro som en gång för alla har blivit överlämnad åt de heliga och att ”om någon, vore det ock vi själva eller en ängel från himmelen, förkunnar evangelium i strid med mot vad vi hava förkunnat för eder, så vare han förbannad”.

Men detta är bara ännu ett exempel på hur människor i vår förvillade tid matas med budskap och tankar som inte har någon inneboende kraft att förvandla liv, därför att den helige Ande inte bekänner sig till något annat än Jesu och apostlarnas ursprungliga budskap. Det vilar ett ”ve” över kristenheten i Sverige, därför att karriärsuktande opportunister med eller utan prästkappa har parkerat sig i olika kyrkor för att förmedla nonsens och lögner till lättlurade, religiöst lagda åhörare. Ovetande om Guds avsky och hat mot dessa budskap vill dessa budbärare få oss att fokusera på att ondska och djävulskap främst finns i politiska strukturer, att den skuld vi bör känna är för det växande sopberget och få oss att tro att den gud de företräder obetingat har behag till varje människa och hennes förehavanden genom ett urvattnat ”kärleksbudskap”, befriat från all sälta och profetisk insikt (betänk Jer 5:31: ”profeterna profetera lögn och prästerna styra efter deras råd”).

Paulus går i 2 Tim 3:1-9 tillrätta med de falska och hycklande religionsutövarna, när han avslöjar vad som finns i deras hjärtan. ”Och såsom Jannes och Jambres stodo emot Moses, så stå dessa män emot sanningen; de äro människor, som är fördärvade i sitt sinne och icke hålla måttet i fråga om tron (v 8). I denna kategori hamnar givetvis inte bara lögnpredikanter som är brännmärkta i sina samveten och schackrar med Guds ord, utan även Svensson som går i kyrkan av tradition eller med religiöst behov av kyrkorum, altartavlor, diverse utsmyckningar och processioner eller frikyrkotrams i form av kändiskult och underhållning.

Bibeln förklarar att skötsamme Svensson som går till jobbet varje dag, betalar sina skatter och i stort håller Svea Rikes lag är en av synden fördärvad människa, kriminell genom att han är överträdare av Guds Heliga Lag, en fiende till himmelens Gud och under hans vredesdom.

Han och alla andra som inte fått personlig uppenbarelse om och erfarenhet av den förlikning som ägt rum mellan de båda fientliga parterna, den Helige och Rättfärdige och den fördärvade människan beskrivs i Guds ord som ”själviska, penningkära, stortaliga, övermodiga, smädelystna, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa mot sina närmaste, trolösa, begivna på förtal, omåttliga, tygellösa, fientliga mot det goda, förrädiska, besinningslösa, förblindade av högmod; de skola älska vällust mer än Gud, de skola hava ett sken av gudsfruktan, men skola icke vilja veta av dess kraft”. Paulus avslutar med uppmaningen: ”Vänd dig bort från sådana”.

Den till sinnet förmörkade människan vill hitta den stora fienden i kapitalismen, kommunismen osv., och söker dölja sin egen rovdjursnatur på olika listiga sätt. Men sanningen är att det är människan själv som är farlig, det är henne det är fel på! Hur skild är inte denna tanke från nutidens mjäkiga, psykologibaserade uppfattning, där människan i grunden anses god!

Men om psykologins människosyn är sann, då kan vi förvandla det bibliska begreppet tro till en huvudets acceptans av fakta om personen Jesus Kristus. Då använder sig människan av den i henne konstitutionellt nedlagda förmågan att försanthålla, en funktion som finns inom henne själv. Då har tron sitt ursprung i det skapade, det jordiska och ingen övernaturlig födelse ovanifrån behöver finnas med i bilden.

Det allvarliga är denna tro är den vanligast förekommande inom kristenheten i Sverige i början på 2000-talet. Flertalet människor i våra församlingar har aldrig blivit födda på nytt, men tar sig friheten att räkna sig som kristna på sina egna villkor, understödda av prästers och pastorers undervisning, som bekräftar att allt står väl till. Den är i våra dagar byggd den stora lögnen, att man kan ”tro” utan att vara en efterföljare till Jesus. Då är ingen omvändelse nödvändig, utan man fortsätter att med religiös fernissa bättra på de mest uppenbara felen och bristerna, i förlitan på att ”det heliga dopet” eller ”avgörelsen i oktober 1985” ska tillfredställa den gud man anser sig tillhöra.

Då finns också full frihet att låta underhållningslarmet från världen strömma in i församlingen, att låta stjärnorna beträda estraden för att få sin dyrkan. Och när utbudet på TV är proffsigt, ska väl inte församlingen vara sämre! När dårskapen väl har fått fäste, blommar den ut i full kraft. Meningslös sångunderhållning får motsvarande verkan som när man vaccineras mot en allvarlig sjukdom – om man får i sig litet av motgiftet, blir man för alltid immun mot den verkliga sjukdomen. Och om inte underhållningen drar människor till kyrkan, kan sociala klubben samlas till föreningsverksamhet och studiecirklar och ”de andligt sinnade” som är trötta på ord till suspekt mysticism och nygnosticism. Så kan man snurra runt i det religiösa ekorrhjulet, tills Herren själv sätter stopp, allt får stanna av och domens dag kommer, när vi får stå till svars för vad vi gjort med våra liv.

Om det är sant, att huvuddelen av kyrkorna för fram nonsens, underhållning och lögner bör vi ifrågasätta deras ”verksamhet”, som alltför ofta bedrivs utan den helige Andes bistånd. Vi är inte kallade till att vara passiva mähän, snara till att nicka bifallande till att människoverk ska uppta och styra våra liv. Vi har inget ansvar att befatta oss med den ekumeniska kyrkopolitiken med dess taktiska manövrar, med pastorer och prelater som inte predikar Guds evangelium.

Vad ska då vi gräsrotskristna som vill följa Herren göra i denna tid? När kristenheten sviker, är tiden inne för personligt ansvar. Låt oss besinna oss och fokusera på livets korthet, dödens visshet och evighetens längd. Gå utanför lägret, fly undan larmet och underhållningen. Sök stillheten. Låt oss se till att vi vårdar den relation vi har med Herren. Bed om att få personlig kontakt med likasinnade på vardagsplanet , där vi kan dela våra liv med varandra. Upptäck de rika skatterna i bibeln genom personligt studium. När du får hunger och törst efter Guds ord, kommer ljuset att öka mer och mer! Sätt dig in i församlingens historia. Läs biografier om Gudsmän och Gudskvinnor. Ta del av det rika väckelsearvet genom att läsa om hur Gud verkat genom århundradena, speciellt i reformationen och därefter. Ta tid med att be för situationen i vårt land, Sverige är inte vad det var för 100 år sedan.

De flesta människor är på katastrofkurs (vi lever i Sodom och Gomorra). Be att Herren öppnar våra ögon så att vi får se att vi står i skuld inför Gud. Och att så är fallet bekräftas av Paulus ord i Rom 3:19: ”Nu veta vi, att allt vad lagen säger, det talar den till dem som hava lagen, för att var mun skall bliva tillstoppad och hela världen stå med skuld inför Gud”. Bed att vi får uppleva förkrosselse, för om vi inte vet att vi står i skuld, tror vi oss inte heller behöva förlåtelse och nåd. Om Guds evangelium om Jesus Kristus, hans försoningsverk och renande blod i det läget får nå människors hjärtan, blir de födda ovanifrån till nya skapelser i Kristus med en frälsande tro. Stöd missionsverksamhet i andra länder som du har förtroende för.

Njut av allt som Gud givit oss att njuta av, men håll dig obesmittad av världen. Hjälp de fattiga och nödställda i vår värld. Inse betydelsen av det allmänna prästadömet. Vi är kallade till att vara vittnen för Jesus Kristus och hans evangelium. Betänk Paulus ord: ”Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas, utan rätt förvaltar sanningens ord” (2 Tim 2:5). Om vi är fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk, kan vi ha visshet om att vårt arbete i Herren inte är fåfängt.

Jan Johansson

https://www.karlektillsanningen.se