TÄNK NÄR SLÄKT OCH VÄNNER…

“Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. Någon sade till honom: “Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med dig.”Han svarade: “Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?” Han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: “Här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske Fars vilja är min bror och min syster och min mor.” ”Matteus 12:46-5o

En besynnerlig och besvärlig vägg är upprest mellan människor alltsedan Jesus Kristus kom och gjorde anspråk på människans innersta tron- och tomrum för sig själv. Hans egna ord är så träffande: “Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit för att sända fred, utan svärd. Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, och var och en får sin familj till fiender. Den som älskar far eller mor mer än mig är inte värdig mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig är inte värdig mig. Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig mig. Den som finner sitt liv ska mista det, och den som mister sitt liv för min skull ska finna det. Den som tar emot er tar emot mig, och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig.” Matt 10:34-40

Ofta frågar jag mig hur detta går ihop med “försoningens ämbete”, hur det “går att hålla fred med alla, så långt det beror på oss”och erfara den “Andens enhet som bevaras genom fridens band”. Nog är det också en av alla de paradoxer som vi lever med. Hur går det ihop med det nuvarande missbruket av ordet kärlek? Hur kan vi säga att vi älskar Gud om vi är skilda åt från till och med vårt eget kött och blod genom Andens svärd? Om Kristus har kommit för att kalla ut sin framtida brud kan inte alla vara del i bruden. Allt sedan Golgatas trolovning är detta svärd verksamt. Och det är med mycken sorg i hjärtat som detta att “hålla sig till Herren” också fjärmar oss från våra egna som inte vill ha med Kristus att göra.

Är det en olöslig konflikt, månne?

Är det egentligen alls möjligt att “inte älska världen”när de som är oss närmast i kött och blod inte tycks “älska annat än världen och all dess lust?”Hur är det att vara gift med en icke troende där svärdet ju även klyver äkta säng? Hur går det till att försöka göra ett av Kristus och Belial (dvs Satan)? Kan olja och vatten hindras från att separera? Det gör ont att skiljas från dem vi naturligen har kärlek till men som avvisar vår tro och vår vilja att främst ordna våra liv utifrån den goda nyheten om att Gud i Kristus har försonat oss med sig själv på bekostnad av släkt och vänner? Att de inte förstår det är ju inte märkvärdigare än att vi inte heller förstår det, men lider av den lydnaden ändå. Det hela hänger på den skillnaden i perspektiv som är den verkliga stötestenen. Vi lever vårt jordliv med evigheten för ansikte.

Majoriteten av dem som vi ville vinna med dit har inget behov av att tänka en millimeter bortom tid och rum. De har immuniserats mot evigheten av tingens tingeltangel och de kortsiktiga belöningarnas rus. De skyr minsta tanka på att avkrävas räkenskap när livet här nått vägs ände.

Vi är en surkart i deras äppelmos. En vinäger i glaset istället för moget vin. Vi är för dem den hand som skriver “Mene Mene Tekel Ufarsin”på väggen mitt under den mest uppsluppna festen. Vår mödosamma vandring mot segerkransen är bara en irriterande sten i deras skor. Minsta ansats till helgat liv ses av dem som skenhelighet och teater. Och om de känner oss alls är det mest våra fel och brister de framhåller. De tror om oss att vi tror oss vara så mycket bättre än de själva, när vi i själva verket inte vaknar till en enda dag utan att vara medvetna om att frälsning bara räcks oss för att vi behöver den, var morgon ånyo!

Inte heller vill de veta av annan synd än någon annans än deras egen.

Och framför allt vill de bara tro att Gud finns för att kunna ifrågasätta Hans agerande i världen, eller om sanningen skall sägas, på bristen av Hans handlande enligt deras uppfattning. De vill gärna tro på en ond och blind gud som det går att anklaga för allt mellan himmel och jord, men om denne Gud dristar sig ett enda ord om deras synd är audiensen över. Vi medger att det är svårt att komma till Gud om man har för sig att Han måste ta intryck av vår uppläxning av Honom för det vi ser som Hans tillkortakommanden.

Nalkas Gud och du ramlar in i den spegel som obarmhärtigt visar dig ditt eget ansikte. Det kräver nåd att överleva det sanningens ögonblick. “I mig, I mitt kött, finns inget gott.” Är det verkligen sant! “Min Gud jag sjunker ner, vid korsets fot och dör.” Men det är ju just den springande punkten, det är pudelns kärna! De vill inte dö de heller fast det är det enda som återstår om man föraktar det erbjudna livet. De vill leva för sig själva, som de själva vill utan inblandning av vare sig gudar eller människor. The Self made man vill inte tro att “self” inte når fram till Gud. Detta ego måste dö på väg mot livet. Annars lever det bara till döden.

Maria, Jesu mor hade svårt att begripa sig på sin snickare till son. Kunde han inte stanna hemma vid hyvelbänken? Det blir så rörigt i Nasaret om han skall trampa omkring och göra messianska under. Han stör den allmäna ordningen. Nå jo visst! Men hon glömde då och då att Sändebudet Gabriel hade varslat henne om just det: “Ett svärd skall gå igenom din själ också.” Antingen separar din son dig från dig själv eller från sig.Välj klokt nu mor! När vi ser henne igen är det vid korsets fot och sedan bland bedjarna inför pingstdagens eldbad. Hon valde den bättre delen. de som gör min himmelske Faders vilja.”

Om vi för grannsämjans och släktskapetsskull måste sälja vår förstfödslorätt för världens godaste grynvälling går vi hellre hungriga.

Inte gör det så mycket för släktfriden men är en del av den eviga friden redan här och nu.

“Det går ej utan smärta att bli så genomfrälst.”

Teddy Donobauer