VAD HÄNDER INOM SVENSK KRISTENHET?

“Klassisk kristen tro är under attack från delar av frikyrkan. De finns en cancel culture mot predikanter och röster som tror på klassisk kristen tro.” (Josef Barkenbom)

När jag var liten grabb på 50-talet, brukade jag ibland gå med min mamma till ”Statskyrkan”. Väl inne i kyrkorummet kunde jag se besökare med huvuden böjda i vördnad inför himmelens och jordens Skapare. Vet inte om detta ens förekommer någonstans i vårt land längre.

Tyvärr är väl läget sådant, att vördnad inför en helig och rättfärdig Gud inte precis är vad vi ser människor prioritera och uppvisa idag. Det verkar vara så att respekt, högaktning och ödmjuk tillbedjan inte längre flödar fram från människors inre. Ett generellt påstående givetvis, och jag hoppas undantagen är fler än vad jag själv uppfattar.

Om vi just nu skulle lämna Svenska kyrkans miljöer och sätta vårt fokus på den övriga kristenheten, så verkar vi tyvärr inte finna många böjda huvuden inför vår Herre där heller. Istället finner vi att anpassningen till samhällets alltmer antikristliga normer bara verkar accelerera.

Människans jag verkar sitta på tronen. Det är styrka som gäller. Svaghet och tårar verkar långt borta. Man skulle kunna komma till slutsatsen, att många kyrkomänniskor är präktiga, självgoda och allmänt nöjda med sig själva.

Samma sak verkar i alltför hög grad gälla i det land jag f.n.är bosatt i. Här kan vi läsa på både tricycles och T-shirts att ”Jesus is my Savior”. I de allra flesta fall innebär detta att filippinos vill ha Guds beskydd i trafiken och på andra områden, han/hon vill ha hjälp av Gud ekonomiskt och på annat sätt.

Men sina synder och gamla vanor vill man alltför ofta leva kvar i. Och kyrkan ställer givetvis upp på det här konceptet, med erbjudande om förlåtelse om och om igen via det upprepade mässoffret.

Var vi än befinner oss i världen kan vi finna samma förhållanden. I länder där Kristi efterföljare är satta under press och får lida förföljelse är förhållandena givetvis andra. Sant kristna karaktärer mejslas fram hos dessa syskon.

Tillbaka till västvärlden och frågeställningen om kyrkorna av nutidsmänniskan upplevs som kärlekfulla miljöer, som fredade zoner, där godhet och medkänsla flödar syskon emellan?

Är detta den bild som allmänheten har?

Eller kan det kan vara en korrekt bedöming, att Sveriges kyrkor mer eller mindre är på väg att urarta till rena serviceinrättningar för egofixerade hedonister i full färd med att förverkliga sig själva, …

…ostört, utan att något tal om förkrosselse/sinnesändring/omvändelse får finnas med i bilden.

Tycker du att jag uttrycker mig för starkt?

En snabbfix på eventuellt begångna synder är i alla fall inte vad som förvandlar en människas inre, och kan omöjligen kan beröra hennes hårda hjärta på djupet och ta bort den fiendskap som finns mellan henne och himmelens och jordens Skapare.

Har du någon gång snuddat vid tanken på att kyrkorna kastrerat sig själva?

Det tunga skuldmedvetande och djupa förkrosselse, som bakåt i historien präglat och förberett sökande invider för en underbar nåd uppenbarad i en dyrbar Frälsare ser vi alltför litet av. Och det menar jag är ett klart understatement.

Istället har man inga problem med att gå direkt på med hela arsenalen av resurser för att föra kyrkomänniskorna in i ett tillstånd av förväntningar på ”hur detta besök kyrkolokalen kan berika mitt liv här och nu, hur jag med Guds hjälp kan få det perfekta liv som jag alltid drömt om och varit på jakt efter”, vi pratar alltså om hur jag som individ kan få den maximala optimeringen av mig själv som människa i kristen tappning och version.

Och detta är naturligtvis orsaken till att vi möter så få förvandlade och kristuslika människor i den svenska kyrkovärlden. Den helige Ande har alltså aldrig fått utföra sitt verk i människans inre, aldrig fått ta henne med på en resa in i djupet av henne själv, där hon fått sitt hjärtas tillstånd manifesterat, och den bekännande kristne har därför aldrig personligen och subjektivt fått uppenbarelse om vad som finns därinne, i djupet av hans/hennes själ.

Men hur skulle det kunna vara något annat, när Kristi försoningsverk reducerats och förpassats enbart till en bakgrundkuliss, i kontrast till den stora scenens väsentligheter, framförda av proffsiga Jesus-estradörer, som vet exakt hur man för sina åhörare in i ett subjektivt mottagligt sinnestillstånd, där dom religiösa motivationscoacherna får fritt tillträde för att visa på hur smidigt man får Gud på sin sida.

Man ger folket vad dom vill ha.

Låt oss därför inte för en sekund inbilla oss, att Guds välbehag vilar över dom olika kyrkliga spektaklen.

I total omedvetenhet om bibelns beskrivning av människans tillstånd och uppror mot Gud, fortsätter man med sitt upphöjande av hennes godhet, utan att ägna en tanke åt sanningen om hennes fallna tillstånd.

Det som våra pastorer avsiktligt tonar ner för att behaga människor, för att dom ska kunna fortsätta i sin förmenta godhet, finner vi tydligt uttryckt i den heliga Skrift, och vi kommer inte undan, inte en enda av oss.

Det här är en del av den djävulskap vi människor är kapabla att utföra och utför.

”Ingen rättfärdig finns, inte en enda, ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud.

Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

En öppen grav är deras strupe. Sina tungor använder de till svek. Huggormsgift är bakom deras läppar.

Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.

De är snabba på foten till att utgjuta blod.

Förödelse och elände råder på deras vägar,

och fridens väg känner de inte.

De har inte gudsfruktan inför sina ögon.” (Romarbrevet 3:10-18)

Här i denna beskrivning möter vi den totala punkteringen av människan med hennes imaginära godhet.

Men tyvärr kan syndernas förlåtelse, denna i vår tid sekundära och snabbt avklarade företeeelse, idag via den kyrkliga inrättningen snabbt erhållas, utan att individen på något sätt behöver vända om från sitt tidigare liv med sig själv i centrum.

Istället verkar det helt OK att människor drar med sig hela det i Guds ögon avskyvärda, världsliga livet in i den kyrkliga miljön. Det eventuella dilemma som detta koncept skulle kunna förorsaka ordnas då till, genom att man helt enkelt låter tron på Jesus täcka över det gamla, utlevda syndalivet, som man sedan med dom kyrkliga ledarnas tysta överseende obehindrat kan fortsätta att leva i och åtnjuta.

Vi talar alltså här om en tro, som ses som en oantastbar garanti för att ingen omvändelse, inga styng i hjärtat behöver inträffa.

Vad man här gjort sig skyldig till, är att man lagt all betoning på begreppet ”tro”, oftast och enbart en försanthållande tro, som har sitt urprung i människans hjärna, och som inte på något sätt behöver beröra hennes inre, hennes hjärta.

Skulle någon ge sig på att ifrågasätta hela detta baksluga och förfalskade koncept, blir han/hon snabbt nedtystad och klassad som en dömande person.

Här har kyrkorna alltså fullständigt ignorerat den mönsterbild som bibeln ger varje sanningssökande människa:

”När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: ‘Bröder, vad skall vi göra?’ Petrus svarade dem: ‘Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. …’” (Apg. 2:37-38)

Utan förkunnelse av denna omvändelse, mina vänner, denna sinnesändring, har den kristna församlingen absolut noll att erbjuda människor i vår samtid.

Och ännu värre, om kyrkorna fortsätter att ignorera Jesu egna ord, när han förkunnade Guds glädjebudskap med orden “omvänd er och tro evangelium”, så har dom inget som helst existensberättigande inför en helig och rättfärdig Gud.

Och samstämmig med Jesus är aposteln Paulus som i sitt tal på Aeropagen predikade “Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig.” (Apg. 17:30)

Låt oss därför inte leva på en lögn, låt oss inte heller förmedla lögn till våra medmänniskor. I nuläget sviker dom inrättningar, som kallar sig själva kristna, Gud själv och bedrar människor med sitt falska evangelium, som inte är något evangelium, något glädjebudskap, alls. Låt oss därför inte följa i deras fotspår.

Per-Arne Imsen citerar i sin predikan bl.a. ur Frank Mangs bok ”Är du en kristen?”, som han skrev under väckelsen i Oslo på 30-talet, som var den största väckelsen i Norden de senaste hundra åren, då tusentals människor blev frälsta.

Frank Mangs skrev:

”Man tror ibland att man kan ta syndernas förlåtelse och slopa sinnesändringen… Du kan inte ta nåden och lämna sanningen. Du kan inte ta löftet och lämna villkoret. Detta är mycket modernt i våra dagar (skrivet på 30-talet). Man klyver gudsordet mitt itu. Man tar det som passar och lämnar resten. Och så får man någonting avtrubbat, halvt och delat, som man ger namnet – evangelium, men som i verkligheten inte är någonting annat än en mjuk kudde för obotfärdiga själar på deras väg mot förtappelsen. Himlens Gud har förenat nåden och sanningen, sinnesändringen och tron, löftet och villkoret. Och vad Gud har förenat må människan inte åtskilja. Människa förstår du inte att om du slopar det ena och tar det andra så lever du inte på nåd utan på en lögn.”

Låt oss inse faktum, den svenska kyrkovärlden inte alltid är en vacker och uppbygglig miljö att vistas i.

Exempel på detta finner vi i ett uttalande från pingspastor Emanuel Barkenbom som nyligen blivit arbetsbefriad för sitt ställningstagande för omvändelsens nödvändighet för frälsning.

”Jag framhöll att vi i kyrkan omvänder alla till Jesus och att det är helt frivilligt. Efter mitt inlägg blev jag först arbetsbefriad och nu från och med 1 december 2022 uppsagd på grund av arbetsbrist.”

Inblandad i denna smutsiga härva är i högsta grad pingstledaren Daniel Alm.

Alms generella agerande och hans uttalanden kan bara klassas som ren ynkedom. Kolla in Barkenboms redogörelse i nedanstående länk. (Texten börjar med “Uppsagd och kommer bestrida. Här är varför!”)

https://www.facebook.com/josefemanuelbarkenbom

Det blir alltmer tydligt, att uvecklingen går mot en splittring mellan dom efter denna tidens tänkande anpassade trendförkunnarna inom svensk kristenhet och sanna efterföljare till Jesus Kristus.

Och den här splittringen är nödvändig för att visa vem som verkligen tillhör vår Herre och Frälsare och är villiga att följa honom.

När förkunnelse om personlig omvändelse inte bara sätts på undantag, utan direkt motarbetas inom förment bibeltrogna kyrkor, då har den gräns passerats, som för dom kristet religiösa institutionerna in i den falska religionens värld, där människorna förvränger Guds evangelium och därmed hamnar under Guds förbannelse.

…samtidigt som ryggdunkandet inom dom kyrkliga kompisklubbarna intensifieras, när man i sin passivitet inte lyfter ett finger, utan applåderar och välkomnar utvecklingen.

Vill du förena dig med mig i striden för ett evangelium i biblisk originalversion, i kampen för den tro som en gång för alla blivit meddelad åt de heliga, i avslöjandet av kyrkornas falska förkunnelse,

…när man förklarar människor som sant kristna, utan att någon som helst förvandling ägt rum i deras hjärtan, när man förkunnar frälsning genom försanthållande tro, utan att några som helst kärleksgärningar blir följden av denna tro, när man förklarar att ingen omvändelse är nödvändig för att människan ska frikännas på domens dag?

…om nu en domens dag ö.h.t finns med i bilden i kyrkomänniskornas tänkande.

Om du är villig, kommer du garanterat att få möta motstånd från den kyrkliga världen. Du gör väl i att vara beredd på, att man kommer att försöka marginalisera dig och tysta ner dig.

För egen del är min inrktning klar sedan decennier. Jag kommer aldrig någonsin att sälja min själ till det kristet-religiösa falsariet som förs fram, inom dom kyrkliga inrättningarna.

Om du hänger på, kommer vi förhoppingsvis att få vara redskap till att många människor räddas från evig död till ett evigt liv tillsammans med Jesus i himmelsk härlighet.

Jan Johansson