GNOSTICISM – GIFTET SOM DÖDAR KAPITEL 8

UPPHÖJANDET AV MÄNNISKAN

Enligt den ”kristne gnostikern” befattar sig Bibeln i grunden med människans teologi. Enligt detta tänkande är människan centrum för uppmärksamheten på Jorden. Hon tror att Guds yttersta syfte på Jorden är att ge ära åt människan genom att upphöja ”kristus” i varje människa. Av denna orsak skall människan hållas i vördnad och helighet. När Kristus blir tydlig i människan antas detta vara fulländningen och uppenbarelsen av Guds härlighet. Slutsatsen som dras är att människan är i grunden gudomlig, jämställd med Kristus och på väg upp mot samma auktoritet och makt som Gud Själv.

När detta tänkande tar över tillämpas verser i Bibeln, som normalt anses syfta på Jesu Kristi person, istället på ”Kristi kropp” eller Guds Uppenbarade Söner, jämställda med Jesus Kristus. Profetiorna som talar om Herren Jesu Kristi personliga uppenbarelse i härlighet från himmelen, tillämpas nu på skapelsens (människans) makttagande.

Den skapade istället för Skaparen mottar ära, härlighet och tillbedjan. De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, Honom som är högtlovad i evighet, amen(Rom 1:25).

Den ”kristne gnostikern” har ingen önskan att se Guds härlighet i personen Jesus Kristus, vilket förutsades av profeterna från förr. Deras bön är att bli upphöjda till en upplevelse som ska fokusera hela Guds härlighet på dem själva. Medan den sanna Församlingen ser fram emot Jesu Kristi personliga återkomst i härlighet, är de ”kristna gnostikerna” upptagna med sin narcissistiska (överdriven kärlek eller beundran av jaget) teologi. Deras liv är som bikupans aktivitet när de samlar krafter för att återupprätta jorden och ta makten med syfte att upprätta människans ursprungliga härlighet. Ordspråket: ”All ära till människan, stora ting har hon utfört.” besannas här.

Att lära känna Gud

”Gnostikern” lär: Sättet att lära känna Gud på är genom upplevelser av mystiskt eller känslomässigt slag, istället för genom tro på personen Jesus Kristus enligt Skriften. Gnostikern bygger sin tro på subjektiva upplevelser, medan den sanne kristne bygger sin tro på Guds skrivna Ord, den enda förmedlaren av sann Tro. Precis som i de österländska religionerna söks uppfattningen om Gud subjektivt i stället för i Gud själv och det skrivna Ordet. Det finns en önskan att lära känna Gud genom känslor, mystiska tankar, röster, visioner och drömmar. En ”känsla av Guds närvaro” får tilltro så länge som de andliga upplevelserna varar. När dessa upplevelser avtar eller upphör, falnar den andliga glöden för att återupplivas när upprepade meningslösa kraftansträngningar inleder en ny ”andlig” period.

Gnostiska profeter är kända för att ha en form av gudaktighet baserat på andliga berg- och dalbaneupplevelser. Deras filosofi om att känna Gud är beroende av att nå fram till Gud upplevelsemässigt. Tro åstadkommes subjektivt genom upplevelser och inåtvändhet mot jaget tills en känsla av ”att erfara Gud” eller ”att äga Gud” uppstår. Guds Ord och budorden tros inte på som Guds slutliga vilja, eller som den enda källan genom vilken Han erfars.

Ett av kännetecknen på en falsk profet, trots att det ibland är svårt att upptäcka, är bristen på kärlek till Guds bud (1 Joh 4:6 ; Joh 3:23,24 ; Joh 14:15). Varning: Om en profet försöker att dra någon närmare Gud antingen genom mystiska eller subjektiva upplevelser utan hänsyn till Bibeln som det enda pålitliga sättet att lära känna Gud är han falsk och måste undvikas!

Genom förandligandet av Bibeln för de fram fantastiska idéer för att visa hur djupt de ”känner” och ”tänker” om Gud. Det är på sin plats att säga att andliga upplevelser inte nödvändigtvis är fel. Men om de strider mot den Heliga Skriften, drar en troende bort från Guds Ord eller ersätter Guds Ord, som de gnostiska upplevelserna gör, då är de sataniska.

”Gnostiska” profeter sänder på ett listigt sätt ut budskap om att deras insikt i Gud överträffar det som finns i det nedtecknade Gudsordet. De uppträder som om de visste någonting om Gud som andra måste söka efter genom dem. Det är som om de har nycklar som låser upp hemligheterna till det gudomliga livet.
Till kristna sägs att de ska se inåt för att finna Gud. Faran i denna hedniska tro är att kristna öppnar upp sig för påverkan från det övernaturliga mer än från Guds skrivna Ord.

Att hävda att man känner Gud på något annat sätt än genom Jesu Kristi Evangelium är religiös spekulation. Historien visar att det leder till demoniska läror. Gud gav i sin vishet människan Bibeln. I denna dyrbara Bok kan hon lära känna Gud utan mänsklig religiös visdom. Allt utom Bibeln missar den återlösande kunskapen om Gud. Alla upplevelser som söks för att lära känna Gud på ett djupare plan leder till både köttsliga och demoniska handlingar.

Hur lär du känna Gud? Svaret är så enkelt. Du lär känna Honom genom Hans Skrivna Ord! Den helige Ande leder och undervisar dig inte på något annat sätt!

En djupare relation
Gnostikerna lär sålunda: Genom en Gnostisk ”nyfödelse” blir människan en Guds son, d v s en gud, och som sådan har hon en upplevelse – relation med Gud och tillträde till en djupare kunskap om Gud. Den ”gnostiska ny-födelsen” är början på en gudomlig resa in i djupheterna. Man går förbi Herren Jesu Kristi kors och Ordet.

Gnostikern tror att han är Guds Son, fylld med Anden och har därför en Gudagiven rättighet till kunskapen om Gud förvarad inom honom själv. Genom att helt enkelt vända sina tankar inåt till anden mottar han uppenbarelsekunskap. När han mediterar, tömmer han sitt sinne med liten eller ingen hänvisning till Bibeln. I meditationen förväntar han sig en mystisk uppenbarelse eller en personlig upplevelse. Som han ser det, ligger verkligheten av den nya födelsen, såväl som verkligt andligt djup, i en subjektiv upplevelse. Utan en passiv eller känslomässig upplevelse har han stora svårigheter med att ta emot Bibelns kunskap. Han finner ingen vila i den nedtecknade uppenbarelsen i Bibeln. Han föredrar en djupare och bättre uppenbarelse som kommer genom invärtes tankar i anden.