FRÄLSNING I HELVETET?
JDS-läran och Bibeln
Biblisk analys av de många oroväckande påståenden som Trosrörelsen för fram.
Ledarna inom Trosrörelsen menar att frälsningen inte blev fullbordad på korset, utan i helvetet. Som vi tidigare skrivit så tror de på den gamla lösen-teorin tillsammans med egna tillagda idéer. De påstår att Jesus blev torterad i helvetet av djävulen och hans demoner och att detta var lösensumman som Gud betalade till Satan. Detta skulle göra det möjligt för Gud att återta sin plats i universum, den som Han tidigare blivit förvisad ifrån. Det var Kenneth Hagin som var först med att införa denna teori i Trosrörelsens läror, men han var inte dess upphovsman. E. W. Kenyon tog till sig denna teori efter att ha blivit påverkad av ett antal metafysiska kulter.
Kenneth Copeland började sin tjänst genom att memorisera Kenneth Hagins predikningar. Han ger sin version av vad som ‘verkligen hände’. ”När Jesus utropade ”Det är fullbordat” så talade Han inte om själva frälsningen. Det var fortfarande flera dagar och nätter kvar innan Han återvände till Tronen….Jesu död på korset var bara början av det fullbordade frälsningsverket.” (42)
Här konfronteras vi återigen med en direkt attack på verkningen av Kristi fysiska död på korset, ett ämne som Bibeln talar tydligt om. Hur många kristna är det som känner igen denna lära som en villolära och ett direkt angrepp emot församlingens centrala lära, när de hör den? När den predikas av människor som bekänner Jesus som Herre och som citerar Bibeln, då sitter de flesta tysta. Jag skulle påminna Copeland och hans gelikar att det är genom Kristi blod och Hans fysiska död som vi är frälsta (Kol. 1:14; Gal.3:13; Hebr. 9:12). Kristi fysiska död markerade slutet på Hans jordiska gärning.
Robert Tilton försäkrar oss om att frälsningen blev fullbordad i helvetet. Han säger ”I tre dagar och tre nätter var Jesus i helvetet. Han bröt ondskans makt för att vi skulle bli fria.” (43) Det farliga med denna typ av undervisning är att den för kristendomens fokus bort ifrån korset istället för emot det. Den antyder också att mörkrets makter inte blev besegrade på korset, vilket Bibeln klart säger (Hebr. 2:15). Följande uttalande är ett tydligt exempel på att den centrala punkten har flyttats från korset till helvetet. Frederick Price som har lagat sin egen blandning av Trosrorelse-teologi säger detta: ”Tror ni att straffet för vår synd var att dö på ett kors? Om det är så, skulle de bägge rövarna kunnat betala priset. Nej, straffet var att komma till helvetet och vara där skiljd ifrån Gud….Satan och alla demonerna trodde att de hade Honom fast. De la ett nät över Honom och drog Honom ända ned i helvetets djup för att ta vårat straff.” (44)
Genom att påstå att de två rövarna hade kunnat betala för vår frälsning så visar Price att han inte alls förstår omfattningen av vad som skedde på Golgata kulle. Denna Trosrörelse-lära visar utan tvekan att deras ledare predikar ett annat evangelium. Den framlidne Paul Billhemier var en annan tros-predikant som förespråkade denna lära. Han har en gång givit detta uttalande om vad som hände på korset, och senare i helvetet: ”Eftersom Jesus blev gjord till synd, blev helt igenom synd på korset, blev Han bortskjuten ifrån Guds ansikte som ett avskyvärt föremål. Han blev detsamma som synd…Det var inte nog för Jesus att offra sitt fysiska liv på korset, även Hans rent mänskliga själv blev tvungen att sjunka ned till helvetet…Inte bara till helvetet, utan ned i det allra djupaste av helvetet. Fadern utelämnade Honom, inte bara till dödens vånda på Golgata, utan även till satans tortyr av Hans rena mänskliga själ. Detta var en rättvis dom för mänsklighetens synd. Så länge som Kristus var synd så hade han nåd hos satan…men när Kristus identifierade synden så tog satan och helvetets horder makt över Honom som över alla förlorade syndare. Under den till synes ändlösa tiden i helvetets nedersta hålor så gjorde satan vad han ville och hela helvetet hade fest.” (45)
Om man ska kunna tro denna fabel så måste man ta bort stora stycken ur Bibeln, bl a den stora läran om Guds suveränitet och det faktum att Jesus är densamma igår, idag och för evigt (Hebr. 13:8). Billheimer presenterar oss för en allsmäktig satan med sitt helvete, där han mitt i all vånda kan tillsammans med sina demoner ha fest och fira! Han skriver också att korset inte var nog utan att det behövdes mer om mänskligheten skulle bli fullständigt förlåten. Om någon undervisar efter denna linje kan man vara helt säker på att han inte äger Jesu Kristi evangelium, hur starkt han än uttalar sin tro och hur ärlig han än må vara.
Charles Capps är en annan lärare inom Trosrörelsen som tror att det kan vara fest i helvetet. Han tror också att Jesus är resultatet av Guds positiva bekännelse. Så här uttrycker han det: ”På den plats där de ogudaktiga döda befinner sig, jublade satan och alla helvetets demoner över priset. Alla gångar i helvetet fylldes av glädje. Vi gjorde det ! Vi har besegrat Guds Son! Vi behöver inte längre vara på de fördömdas plats. Jorden och allt som finns på den, är vårt! Det är vårat för evigt! Glädjen i helvetet hade aldrig förut varit så stor. Men den blev kortvarig.” (46)
På Capps låter det som om det är glädje i helvetet varje dag. Min Bibel talar om det helvetet som en mörkrets och en fasans plats. Det är upp till var och en att gissa varifrån Capps fått denna kunskap. Det enda jag vet är att den inte kommer ifrån Bibeln. Jesus behövde inte gå ned till helvetet för att besegra djävulen, det hade Han redan gjort på korset (Kol. 2:15). Däremot Trosrörelsens jesus, han behövde gå till helvetet för att besegra satan. Den Sanne Jesus, Han som härskar över himmelens härskara (1 Petr. 3:22) Han besegrade fullständigt satan och hans demoner, på korset (Hebr. 2:14, 15). Jesus bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, inte ned i helvetet. Korset var inte bara det ställe där Jesus dog, det var även där som Han triumferade! Här kommer bara en del av de bibelställen som människor inom Trosrörelsen borde studera: Joh. 19:30, Kol. 2:13-15, Ef. 1:7, Kol.1:20-21, Matt. 26:28, Apg. 20:28, Rom. 3:25, 5:9, Ef. 2:13, Hebr. 9:22, 13:12, 1 Petr. 1:19, 1 Joh. 1:7, Upp. 1:5, 5:9.
Gick Jesus överhuvudtaget någon gång ned till helvetet? Nej, Han gick till Paradiset för att vara med Fadern (Luk. 23:46) och inte till helvetet med satan. Hades var en plats som var delad av ett brett dike. På ena sidan fanns de som plågades och på den andra sidan var de som vilade i Abrahams sköte (Luk. 16).
1 Petr.3:19 har ofta används som bevis för att Jesus verkligen gick ned till helvetet för att predika evangelium för de som var där. Vid en närmare titt ser man att det inte stämmer. Trots att det kan vara svårt att tyda vv. 18-20 så är en sak i alla fall klar – Jesus predikade inte evangelium för dessa fångar. Det grekiska ordet för predika i originaltextens v.19 är ‘ekeruxen’. Den korrekta översättningen är att Han proklamerade sin stora seger över djävulen, och att denna nyhet nådde ända ned till helvetets hålor. I
”Vines Expository Dictionary of Old & New Testament Words” står det att Han efter sin uppståndelse proklamerade sin seger för de fallna änglarna (se 2 Petr. 2:4; Judas 6).
”Sentida lärare undervisar att den uppståndne Kristus under sitt uppstigande proklamerar sin seger över döden för fångna andar. De menar att Han passerade genom de rymder där de otroende själarna är, eller där de fallna änglarna hålls i förvar. Där skulle Han ha proklamerat sin triumf över dem (se Ef. 6:12; Kol. 2:15).” (47) Det finns ingenting i detta skriftställe som beskriver dessa själar som mänskliga
Läran om att Jesus predikade evangelium för dem i helvetet kom så tidigt som på 100-talet genom Marcion och ”The Shepherd of Hermes”. Dessa förespråkade också lögnen om skärselden. Romersk katolska kyrkan predikar den falska läran om att Jesus gick till Skärselden, vilket är en tillfällig plats för straff, där Han befriade människors fängslade själar.
Både Copeland och Hagin vill få oss att tro att Kristus var en fånge i helvetet. Ändå talar 1 Petr. 3 enbart om att Jesus predikade för fångar, och inte att Han var en fånge själv. Detta stycke är svårt att tyda till viss del, men helt klart är att det inte finns något som antyder att Jesus led i helvetet eller att Han blev plågad av satan i mörkrets hålor.
Det finns en del forntida kristna påbud där det talas om att Kristus steg ned i helvetet. Dessa påbud är en av de källor som lärarna inom Trosrörelsen använder som stöd för sin teori om frälsning i helvetet. Att Jesus ‘nedsteg’ i helvetet står aldrig nämnt i apostlarnas eller Athanasians påbud förrän under 300-talet. De finns inte med i originalen. Man kan vara helt säker på att varken kyrkofäderna eller påbudens författare, inte för ett ögonblick trodde, att Jesus led i helvetet under satans makt.
En text som ofta används av Trosrörelsens lärare som bevis för att Jesus nedsteg i helvetet är Matt. 12:40. ”…så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte.” Ordet ‘sköte’ användes av judarna för att ange insidan av något, eller att vara inuti det. I denna bibeltext hänvisar det till graven. Den här versen talar helt enkelt om Jesu kropp i graven. Den kan på intet sätt tolkas som ett bevis på att Jesus gick in i helvetet och led dess pina, inte om Bibeln tolkas på ett seriöst sätt.
Här en annan vers:Efes. 4:9″Men detta ord ‘han for upp’, vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder?” Den här versen talar om Kristi himmelsfärd efter sin uppståndelse och 40 dagar på jorden tillsammans med att Han från början stigit ned på jorden ifrån himlen såsom inkarnerad Gud. En del ser detta som ett bevis för att Jesus ödmjukade sig intill döden (se Fil.2:6-8) En del menar att det hänvisar till hades (underjorden). Den mest troliga betydelsen är att Kristus kom ned till jorden såsom kött. Nyckeln till att förstå den här versen är att Hans nedstigande till jordens lägre rymder står i kontrast till Hans uppstigande över alla himlar (Ef.4:10, se också Jes.44:23). Det viktiga är att se att kontrasten är mellan himlen och jorden, inte mellan himmel och helvete (jämför Joh.3:13, 31; 8:23). Trosrörelsen tolkar jordens ‘lägre rymder’ som att det hänvisar till helvetet, och sedan lägger de in sin idé om att Kristus har blivit torterad av demoner.
David använder samma uttryck, ‘jordens lägre rymder’, i Psalm 139:15ff (1917 års översättning – ‘jordens djup’). Om Trosrörelsen har rätt i att denna fras hänvisar till helvetet så måste vi dra slutsatsen att David skapades i helvetet! Ingenting kan förstås vara längre bort ifrån sanningen. Stycket i Ps.139:15ff är helt enkelt en metafor för det allra innersta gömslet – moderlivet (se Pred.11:5).
En annan vers som används för att bevisa att Jesus gick in genom helvetets portar är Apg.2:31, ”…att Messias icke skulle lämnas åt dödsriket och att hans kropp icke skulle se förgängelse.” (se även Apg.2:27). Denna vers är hämtad ifrån Ps.16:10. I King James version står det helvetet, men en mer riktig översättning skulle vara sheol på hebreiska och hades på grekiska. Sheol används 65 gånger i G. T, men då sällan för att benämna en plats av pina. Den vanliga betydelsen är ‘platsen för de döda’, vilket betyder dödens område eller graven (jämför 1 Mos. 37:35; 42:38; 1 Sam. 2:6; Ps. 141:7). Liksom i gammaltestamentlig hebreiska så är det nytestamentliga grekiska uttrycket för hades – dödens område. Enligt Luk. 16:23, 25 så kan hades vara en plats för pina, men det kan också vara en plats för vila i Abrahams sköte.
Apg. 2:27: ”… och icke låta din Helige se förgängelse.” Den här versen hänvisar klart till att gud inte utelämnade Jesu kropp till en normal förruttnelseprocess. Jesu kropp skulle inte återgå till att bli jord, utan skulle upprättas till liv. Första delen på denna vers säger oss: ”den, att du icke skall lämna min själ åt dödsriket..” Ordet själ här betyder inget annat än Jag eller Min. Med andra ord: Du skall inte lämna mig i graven. Ett bättre ord vore, andan, liv, en levande varelse. Det finns ingenstans i Bibeln där ordet själ betyder ‘ett avskiljt tillstånd eller att den skulle vara skiljd ifrån kroppen.
Apg. 2:24 är en annan vers som Trosrörelsen använder som bevis för att Jesus led kval i helvetet. Där står det: ”Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det icke var möjligt, att han skulle kunna behållas av döden.” Betydelsen av dödens vånda på detta ställe, betyder i hebreiskan, dödens snaror (se Ps.18:5, 6; 116:3; 2 Sam. 22:6). Albert Barnes skriver:
”Ordet som är översatt med vånda betyder ordagrant, ‘ett extremt lidande under arbete och någon form av svåra plågor.’ Ett ofta använt ord för detta är band eller snara. Från början kanske det var just det man ville få fram med dessa ord. I hebreiskan uttrycker man någon form av svåra plågor med bilden av band eller snaror som dras åt, binder och håller fast lemmarna och ger hemska smärtor. Döden presenterades också som ett band eller en snara som snärjer människor och förhindrar all flykt och som ger hemska lidanden (se Ps. 119:61; Jes. 66:7; Jer. 22:23; Hos.13:13)… Vi får inte lägg in något i detta som tyder på att Herren led efter döden. Det som menas är att Han inte kunde behållas av graven, utan att Gud löste Honom från de snaror som höll Honom där. Gud har satt Honom fri, Han som varit innesluten av dessa smärtor och band ända in i graven.” (48)
Trots att många bekymrade kristna försökt samtala med Kenneth Copeland så står han fast vid sin tro på detta. Bibeln talar om att Jesus var lydig ända in i döden (Fil. 2:8). Copeland gör tillägg till denna sanning genom att undervisa att Jesus också var lydig satan, ”Han tillät djävulen att föra Honom ned till helvetets djup som om Han var den största syndare som någonsin levat. Han underkastade sig ända in i döden. Han lät sig själv komma in under satans kontroll…Han tillbringade tre dagar i jordens innandöme och led som om Han syndat varenda synd som någonsin existerat.” (49) Här ser vi återigen hur man blandar sanning med lögn på ett raffinerat sätt, och ”lite surdeg syrar hela degen.” Det bästa sätt för mig att svara på dessa absurda påstående är att låta Jesu egna ord få tala som försvar för sanningen, ”…ty denna världens furste kommer. I mig finnes intet som hör honom till.” (Joh.14:30). Den här versen talar om Kristi renhet. Satan hade ingen möjlighet att komma åt Honom. Jesus upplevde en fysisk död på korset p g a att Han var villig att dö, inte p g a att satan hade några rättigheter. Enligt vad som står i Luk.22:53 hade satan tillåtelse att göra sitt allra värsta. Han hade tillstånd att utöva sin auktoritet för en tid. Men för den skull var inte Jesus neddragen i helvetet av satan, det finns det inget stöd för i Bibeln. Jesus blev lydig intill döden på korset, det var enligt Guds eviga plan och det var för att Guds ord skulle uppfyllas (jämför Jes. 63:16; Ef.1:3; 2 Tim.1:9, 10; 1 Per. 1:18-20; Upp.13:8).
Vems herravälde är det som framhävs på korset?
”Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv – för att sedan taga igen det. Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.” (Joh.10:17, 18 se också Joh.2:19)
Det var varken man eller djävul som tog Jesu liv – Han gav det frivilligt. Jesus sade att Han hade makt att lägga ned sitt liv, och makt att resa sig igen. Dessa ord visar oss klart att Jesus var Herre över sin egen död och att Han hade fullständig kontroll. Allting som satan gjorde på Golgata kulle hade han fått tillstånd att göra. Jesus var gudomlig och fortsatte att vara gudomlig även efter sin död på korset. Ingen människa har makten att uppväcka sig själv ifrån döden, endast Gud kan upprätta liv och resa upp de döda. Jesus visar oss här att Han har makt att ge liv till sin kropp och Han visade därmed att Hans evigt gudomliga natur var oförändrad.
Vi ska nu gå tillbaka och titta på det uttalande som Kenneth Copeland tidigare gjorde angående Jesu sista ord på korset – ”Det är fullbordat”. Copeland sade att när Jesus utropade att det är fullbordat på korset så var det inte frälsningsplanen som var fullbordad. Det var bara början på frälsningsplanens fullbordande menade Copeland. Är du uppmärksam så har du lagt märke till att Jesus utropade ”Det är fullbordat!” och inte ”Det har just börjat!”. Det grekiska ordet för detta ‘tetelestai’ betyder, ‘det är betalt, skulden är till fullo betald’. ”Att Jesus fullbordade frälsningsverket på korset är kristallklart genom att förhänget i templet brast. Förhänget skylde Guds jordiska helgedom, det allra heligaste, för människan, och att det brast var en bild för att människan just i den stunden fick fritt tillträde till Gud.” (50) (Mark. 15:38; jämför Heb. 9:1-14; 10:19-22). På samma sätt säger den uppmärksammade bibelläraren Merryl C. Tenney :”Att verbet står i perfekt form (något som är fullbordat) visar på att Jesu verk är fullbordat och färdigt och att grunden för tron har upprättats.” (51)
Copeland och en del andra karismatiker förnekar detta och tror att Jesu sista ord betydde att förbundet med Abraham nu var slut. Skriften å andra sidan talar inte om förbundet med Abraham, utan den talar om det mosaiska förbundet som innehöll lagen, och att det skulle fullbordas eller föras till ett slut genom Kristi offerdöd på korset. ”Lagen om offer, vilket krävde försoning för synden, hade blivit given till Mose på sinai och inte till Abraham. Det var det mosaiska förbundet med lagen och offren som blev fullbordat och borttaget på korset, genom Kristi försoningsoffer. Det är detta som Nya Testamentet klart talar om” (52) (Matt. 5:17-19; Kol.2:13, 14; Hebr.8-10).
Trosrörelsen lär helt klart ut ett annat evangelium. De lär om en frälsning som inte blev fullbordad på Kristi kors, utan i helvetets djup. Hank Hanegraaff skriver:
”Faktum är, att alla sekter på ett eller annat sätt förnekar läran om frälsning genom Guds nåd allena p g a Kristi syndfria offer på korset. Bibeln lär oss klart och tydligt att din eviga frälsning vilar på vad du personligen tror om Jesu Kristi blodsoffer. Det är på korset och inte i helvetet där din frälsning antingen är vunnen, eller förlorad. Det är just detta som är problemet med Trosrörelsens läror. Dessa läror har förflyttat Kristi frälsande verk ifrån korset ned i det djupaste av helvetet.” (53)
Noter
42. K. Copeland, ”Jesus Our Lord of Glory”, Believer’s Voice of Victory, April 1982, s. 10.
43. R. Tilton, ”Success-N-Life”program, 18 juli, 1991.
44. F. K. C. Price, Ever Increasing Faith Messenger, Nyhetsbrev Crenshaw Christian Centre, Inglewood, CA. juni 1980, s. 7.
45. P. Billheimer, Destined for the Throne, specialutgåva för TBN, Forth Washington, PA. Christian Literature Crusade, 1988 s. 83-84 (org. 1975) citerad av J. Crouch under ”Praise the Lord”program på TBV, 20 augusti, 1987.
46. C. Capps, Authority in Three Worlds, Tulsa, OK. Harrison House, 1982, s. 143.
47. S. J. Kistemaker, New Testament Commentary: Peter and Jude, Baker 1987, s. 145.
48. A. Barnes, op.cit. s. 162.
49. K. Copeland, Believer’s Voice of Victory, september, 1991, s. 3.
50. H. Hanegraaff, op.cit. s. 162.
51. M. C. Tenney, ”The Gospel of John”, ifrån ”the Expositors Bible Commentary serie”, gen. Ed. F. E. Gaebelein, Regency/Zondervan, 1981, 9:184.
52. M. Moriarty, op.cit. s. 373.
53. H. Hangegraaf, op.cit. s. 152.
https://www.karlektillsanningen.se