SANN V/S FALSK ANDLIGHET

RICK JOYNER – VEMS PROFET?

Finalkampen av Rick Joyner

En kritisk översikt av Richard Engstrom

Det närmaste jag någonsin träffat på vid läsningen av en bok som denna, var när jag läste CS Lewis Space Triology, men då föregav Lewis inte att hans bok var någonting annat en en fantasibok. Jag har läst Kristens Resa flera gånger, men Bunyan föregav inte att boken skulle vara något annat än en allegori av det kristna livet.

Denna bok, som innehåller allegorins och fantasins alla drag som du finner i annan fictionlitteratur, föreges av författaren att vara direkt inspirerad, d.v.s. om inte själva boken, så gör han anspråk på att drömmarna och synerna som finns återgivna i den är sanna och från Gud.

Han hävdar att det finns olika olika nivåer av inspiration, vilket jag håller med om, men sedan fortsätter han med att definiera dessa ”nivåer” för att göra gällande för sin läsare exakt vilken inspirationsnivå han gör anspråk på för sina egna uppenbarelser.

Nivå ett, säger han, är profetiska ”intryck”. Nivå två beskriver han som som ”medveten upplysning”, som han tillskriver apostlarna när de skrev ner Nya Testamentets urkunder. Nivå tre, en ännu högre nivå, kallar han nivån av ”uppenbara syner”, och slutligen den fjärde och högsta nivån beskriver han som ” hänryckning”, och det är på denna inspirationsnivå, den högsta, som Mr Joyner hävdar att han mottagit sina drömmar och syner. Med andra ord, han gör anspråk på en högre inspirationsnivå än apostlarnas, när de skrev evangelierna och breven.

Efter att ha läst denna bok mycket noggrant, tar jag avstånd från författarens anspråk. Det finns tre tydliga drag i denna bok som jag kommer att fästa er uppmärksamhet på, som bevis för att denna författare är endast ännu en falsk profet.

1. Många av påståendena som förfäktas i denna bok är klart obibliska.

2. Genom hela berättelsen ges författaren intrycket av att vara den främsta och föredömliga personligheten.

3. Framställningen av Jesu Kristi församling är faktiskt ingenting mindre än en satanisk lögnbeskrivning av de heliga.

Denna bok består av fem delar. Jag kommer att summera och kortfattat kommentera alla fem avsnitten. Jag kommer att bevisa varför denna författare, uppblåst i sina egna dåraktiga fantasier, är en villolärare. Jag anser att denna bok är en uppfyllelse av denna profetia:

(Upp 12.15): ”Då sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan såsom en ström, för att strömmen skulle bortföra henne”.

Strömmen i denna profetia, tror jag, kännetecknar den störtflod av falsk undervisning, som har blivit en plåga i dagens kristenhet.

Del 1 – Helvetets Härskaror Marscherar

I detta avsnitt beskriver författaren det som han såg i sin syn som ett väldigt krig som utspelar sig i kristenheten, vilket han ger samma kännetecken som inbördeskriget i USA under det gångna århundradet.

Han skriver:
”Jag blev då påmind om Abraham Lincoln. Det enda sättet på vilket han kunde bli ‘befriaren’, och bevara unionen, var att bli villig att utkämpa ett inbördeskrig. Han var inte endast tvungen att utkämpa det, utan att kämpa med föresatsen att inte kompromissa förrän segern var fullständig”.

Lägg särskilt märke till Joyners följande mening: ”Han var också tvungen att få nåden att utkämpa det blodigaste kriget i vår historia utan att ‘demonisera’ fienden med propaganda”.

Med det uttalandet i åtanke, lägg märke till hans beskrivning av detta ”inbördeskrig”, i vilket han till sist i verkligheten demoniserar hela församlingen, naturligtvis med undantag av honom själv och hans vänner.

I denna syn, som han ger titeln ”Helvetets Härskaror Marscherar”, ser Joyner sig själv som ledaren för en väldig armé, som han kallar ”Herrens armé” . Lägg märke till att Rick Joyner fortsätter att vara, i alla hans syner, den centrala personligheten och den som alla bör efterlikna. Jag fann denna bok vara en av de mest självupphöjande böcker jag någonsin läst.

Den större armén i strid med Joyners ”Herrens armé” är en härskara av demoner som förtrycker kristna, som är fullständigt under demonisk kontroll, herravälde och fördärv. Dessa är återkommande beskrivna som de som, med författarens ord, ”försöker ta i besittning en kommande rörelse från Gud, som var ämnad att svepa människomassorna in i församlingen”.

Det är omöjligt att på litet utrymme göra rättvisa åt den fruktansvärda bild som författaren ger av den otroliga demoniska beskrivningen av moståndararmén. Detta är en armé av demoniska härskaror som förtrycker kristna och håller kristna fångna, med demoniska gamar som ”kräks ut” fördömelse över sina fångar, demoner som ”urinerar och släpper ut” ett slem av högmod och själviska ambitioner på de kristna som de förtrycker som djur, och skammens ormar som band benen på de kristna fångarna, vilka inte ens Sanningen kunde besegra. Under hela tiden attackerar och dödar dessa demoniskt bundna kristna varandra med förtal och anklagelser.

Författarens beskrivning av vad han ser som verkligheten inom kristenheten, är riktigt framtvingad och även övertygande för dem som inte bryr sig om att kolla upp detta med Guds ord. Det är typiskt för effektiv förförelse, att lögnen är tätt sammanvävd med sanningen, och denna bok är inte annorlunda. Allt man behöver göra är att se sig omkring med cyniska ögon, glömma vad bibeln säger, och då kommer den bild som Joyner målar inte att verka så svårfångad.

Att det finns stegrande och hätska motsättningar i kristenheten idag kan inte förnekas, men, en distinktion måste göras mellan ”kristenheten” som omfattar alla kristna bekännare, och Jesu Kristi ”lilla hop” (församlingen) som i bibeln är beskriven som: Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste.

Aposteln Paulus beskriver församlingen, under den helige Andens inspiration, i termer som är tydligt i motsats till dem vi finner i Joyners syn:

(Ef 2:6-7) ”Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus, för att i de kommande tidsåldrarna bevisa sin nåds översvinnliga rikedom genom godhet mot oss i Kristus Jesus”.
Hebréerbrevets författare gör detta häpnadsväckande uttalande, vilket klart är i motsats till vad Joyner hävdar:

(Heb 10:14): ”Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade” .

Även profeten Jesaja profeterade:
(Jes 35:8-9): ”Och en banad väg. en farväg, skall gå där fram, och den skall kallas ‘den heliga vägen’; ingen oren skall färdas därpå, den skall vara för dem själva. Den som vandrar på den vägen skall icke gå vilse, om han ock hör till de fåkunniga. Där skall icke vara något lejon, ej heller skall något annat vilddjur komma dit. Intet sådant skall finnas där, men ett frälsat folk skall vandra på den”.

Ingenstans i bibelns uttryckssätt finner vi de slag av beskrivningar på Guds folk som vi finner i Joyners bok.

Vidare talar inte profetiorna om den sista tiden av denna tidsålder varken om ett inbördeskrig eller om en stor väckelse. Apostlarnas och profeternas enstämmiga vittnesbörd är att i den sista tiden av denna tidsålder kommer kristenheten (inte församlingen) att kännetecknas av avfall: falska profeter och lärare, falska bröder och falska lärosatser. Vi försäkras ingenstans att vi ska kunna förvänta oss att tillståndet ska bli bättre utan endast sämre.

Så mycket värre, de facto, att vår Herre Jesus Kristus själv, ställde frågan: ”Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden”? (Luk 18:8).

Det kommer att bli ett ondskans anfall inom kristenheten, som inte går att förhindra, men slutresultatet kommer att bli välkomnandet av Antikrist, inte en församlingens seger i härlighet före Kristi återkomst. Det finns ingen ”finalkamp” före Kristi återkomst, och denna ”finalkamp” är en djupare liggande och falsk premiss i denna bok. På vilket sätt ”inbördeskrig” än må förekomma inom kristenheten , så inbegriper de inte kristna, som redan lyder varningen att ”draga ut från henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån del av hennes plågor”.

Del 2 – Det Heliga Berget
I del två befinner sig vår hjälte och hans vänner i Guds lustgård. Jesus Kristus är personligen närvarande och de tillåts äta från Livets träd. Joyner är personligen betjänad av en ängel vid namn Vishet på denna plats, som han påstår är tredje himmelen.

Efter det korta mellanspelet i ”Guds lustgård” på bergets topp, uppmanas vår centralfigur (Joyner) att klättra tillbaka nedför berget för att återförenas med sina bröder i kriget som har pågått hela tiden han var borta. När de ser honom, behandlar de honom med stor aktning eftersom glöden av Guds härlighet strömmar ut från honom.

Joyner identifierar berget i sin dröm som nivåer av andlig sanning, som soldaterna får när de klättrar uppför berget. På bergets topp finns Guds lustgård och Jesus själv, men för att komma dit måste man först bestiga ”nivåerna” av frälsning, helgelse, tacksägelse och lovprisning, etc. Visheten (ängeln, som han senare säger är Jesus själv), förklarar:

”Orsaken till att du kan se mig och att de andra inte kan det, är inte p.g.a. att jag har gått in i ert rike, utan p.g.a. att ni har gått in i mitt. Detta är verkligheten som profeterna kände till och som gav dem stor frimodighet t.o.m. när de stod ensamma mot arméer”.

Detta slags resonemang sammanfaller misstänkligt med gnosticismen inom de österländska hedniska religionerna och andra mystiska sekter. Joyner framställer uppnåendet av andlig kraft som ett sökande, olikt bibeln som förklarar:

(1 Kor 12:7) ”Men de gåvor, i vilka Anden uppenbarar sig, gives åt var och en, så att de kunna bliva till nytta” .

(1 Kor 12.11) ”Men allt detta verkar den samme ene Anden, i det han alltefter sin vilja tilldelar åt var och en någon särskild gåva” .

(Joh 14:21) ”Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader, och jag skall älska honom och skall uppenbara mig för honom”.

Att tro och vara evangeliet lydig är inte att som att gå med i Frimurarna: vi arbetar inte oss genom invigningsnivåer genom ritualer och discipliner för att uppnå kraft och auktoritet.

Del 3 – Örnarnas Återkomst

Förloppet i denna bok är sådant att varje efterföljande syn eller dröm bygger på de falska premisserna i de tidigare synerna. Det är också tydligt, att författaren är i fullständig enighet med de falska lärosatserna i den ”tredje vågen”, eller som vissa kallar den ”flodväckelsen”, vars undervisning endast är vidareutvecklingar av de falska lärosatserna i Manifested Sons of God och Latter Rain, etc.

Örnarna identifieras som ”de gömda profeterna som har bevarats för denna tid”. En av örnarna i berättelsen som talar med Joyner, introducerar en av de populära lärosatserna i flodväckelsen: ”Jag är här för att väcka upp dessa gåvor i dig, och många andra som du, och jag ska lära dig hur du ska använda dem”.

Falsk Premiss: Gud har bevarat ett profetsällskap som han har för avsikt att ge en framträdande ställning i nutiden. Vi urskiljer endast två profeter som ska få en framträdande ställning vid slutet av denna tidsålder och dessa är de två vittnena i Upp 11:3. Vilka de verkligt goda profeterna än är i denna tid, så utför de sitt arbete med att skarpt gå tillrätta med avfallet inom kristenheten, och de är varken framträdande eller allmänt erkända.

Falsk Lära: Dess profeter kommer att ”väcka upp” andliga gåvor hos ”övervinnarna”, och de kommer att ” undervisa” dem om hur de ska använda dessa gåvor.

Dessa påståenden motsäger läran om den helige Anden, som vi ser den i bibeln. Det är den helige Anden som ger andliga gåvor. De kan mottagas när man får handpåläggning, men ingenstans omtalas dessa gåvor som varande latenta inom oss, eller att de skulle behöva övas upp av dem som har blivit invigda i ” riket”.

I den sista delen av del tre i denna bok blir mysticismen påtaglig. Författaren ser dörrar på olika platser på berget som han inte upptäckte först. En av örnarna talar om för honom att det finns genvägar till bergets topp. Örnen berättar vidare för honom, att det finns dörrar av sanning som leder till olika gångvägar mot bergets topp, men endast en av vägarna leder direkt till toppen. Hur lång tid det tar för människor att nå toppen, förklarar han, beror på deras mognad. ”Jag gick inte direkt till toppen, och jag har inte mött någon som har gjort det”, fortsatte örnen. Inte oväntat ändå, går författaren in genom dörren, väljer den rätta vägen och går rätt upp till toppen.

Efter det att han gått in genom dörren, blir han betjänad av änglar som finns där för att bistå honom. De visar också aktning för honom, eftersom han bär ”manteln”. Han finner ädelstenar på vägarna som kallas frälsningens skatter. Varje sten förmedlar, när man håller den, andliga uppenbarelser om sanningen om Kristus, och när man äter dem, blir de andliga verkligheterna en del av den som äter dem.

Jag citerar från Eric Weiss, som skrev sin egen utmärkta recension av denna bok. Du kan hitta den på ” http://home 1.gte.net/eweiss/tfq.htm”. ”Ricks uttalanden om dörrarna och skatterna låter som de kommer från Tolkiens SAGAN OM RINGEN eller en fantasiroman eller en ”New Age” bok i spekulationssökande. Jag antar att det kan finnas ställen i Ordspråksboken eller någon annanstans, som för tanken till att sådana skatter finns i vårt ”hjärta” och att vi samlar mer skatter allteftersom vi når högre nivåer, men jag tenderar till att tänka att alla de gömda skatterna av vishet och kunskap finns i Kristus (Kol 2:3), och att de kommer att förbli i Kristus, i stället för att vara eller bli ”Guds skattkammare” .

Del 4 – Den Vita Tronen
Del 4 är antagligen den mest tydliga avvikelsen från historisk kristen ortodoxi. Nu befinner sig Rick Joyner i himmelens tronsal och närmar sig Kristi domstol. Hans färd längs den långa salen tar honom förbi ett otal människor som har dött och nu är i himmelen. Han upplever i tiden faktiska samtal med verkliga bekanta till honom som har avlidit, det ena efter det andra, och med sedan länge avlidna personligheter inom den kristna historien, inklusive ett personligt samtal med aposteln Paulus. Vi har hört om liknande erfarenheter från Benny Hinn, som hävdar att han varit i kontakt med Kathryn Kuhlman efter hennes bortgång.

Det är anmärkningsvärt att den nuvarande kampanjen för enhet inom kristenheten, har åtföljts av ett allvarligt försök att riva murarna mellan romersk katolicism och protestantisk kristendom. Här i detta kapitel öppnar Rick Joyner dörren på vid gavel för den romersk-katolska läran om umgänge med helgon, i vilken vi inte endast kan be till helgonen utan även samtala med dem. Var god kom ihåg att det enda exemplet i bibeln där man fösökte detta, gjordes av kung Saul när han vädjade till andebesvärjerskan i En-dor att mana upp Samuel. För detta blev han fördömd.

Joyner kanske invänder att detta var bara drömmar och syner, men faktum är att han har åtegett att dessa möten och samtal har ägt rum i verkligheten. Genom att skriva om detta på det sätt som han gjorde, förespråkar Joyner klart ockulta handlingssätt, som har fördömts i bibeln som styggelser.

Samtalen som Joyner antas ha haft med dessa förhärligade och fullkomnade heliga avslöjar tydligt dess verkliga källa. Vissa av de lärosatser som de meddelade honom är uppenbart falska. Det krävs inte mycket urskiljning för att inse, att om du tror att du är i himmelen och talar med förhärligade heliga, och de berättar saker för dig som står i motsats till bibeln, då är du inte i himmelen och det är inte heliga, som du talar med.

I ett personligt samtal med någon, som författaren igenkänner som ”en berömd reformator” och hans fru, omtalas för Joyner att dessa var nollor på jorden och att de nu är bland de ringaste i himmelen. Slutsatsen av vad den store reformatorns fru uttryckte angående saken ifråga, var att om de inte hade vikit av från livets väg, så hade ”denna stora sal (i himmelen) varit fylld med många fler själar” .

Detta är en avskyvärd falsk lärosats, som direkt är i motsats till Kristi ord:
(Joh. 6:37): ”Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut” .

Författaren gör anspråk på en högre grad av inspiration än t.o.m. aposteln Paulus. Han hävdar att han varit i himmelen och talat med heliga, som förmätet och slutligen har kunskap om sanningen på ett fullständigt sätt. Att påstå något sådant som att någon människas frälsning beror på trofastheten hos någon annan människa, än vår Herre Jesus Kristus är förhatlig villolära, vilken av sig själv, vederlägger hela denna bok.

Och, ännu en gång, återger han ett samtal med ännu en icke namngiven person, som han endast hänvisar till som en av de största kristna författarna genom tiderna.

Denna person utspyr samma lögn: ”Om jag hade ägnat så mycket tid åt att försöka lära känna Honom, som jag ägnade åt att försöka förstå om Honom för att imponera på andra med min kunskap, skulle många som är i de ringaste sällskap (i himmelen) sitta på de troner som var iordningsställda för dem, och många andra skulle sitta i denna sal” .

”Höjdpunkten” i detta kapitel är då Joyner har ett samtal ansikte mot ansikte med Jesus Kristus vid Hans domarsäte. Jesus sörjer över de förlorade som har dött och förkastat Hans frälsning, sedan räcker Han Joyner en bägare med en av Hans tårar i, och ber att Joyner ska dricka ur den. Är någon kommentar nödvändig?

Del 5 – Övervinnarna
Del fem innehåller en nästan oavbruten dialog mellan Jesus och Joyner, i vilken Jesus, som är den samme igår, idag, så och i evighet, motsäger sig själv.

Rick Joyner säger, att Jesus sa till honom:
”Min församling är nu klädd med skam, eftersom hon inte har domare”. Oaktat det faktum att vår Herre aldrig talade om domare i församlingen, är uttalandet omöjligt att förlika med sådana ord som: (Matt. 16:18): ”Så säger ock jag dig, att du är Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skall icke bliva henne övermäktiga”

Aldrig har vår Gud, som kallar på det som icke finnes som om det funnes, gjort ett sådant uttalande om sin församling. Vilken församling talar Joyner om här? Säkerligen inte den församling av heliga som är satta med Kristus i den himmelska världen, över alla andevärldens furstar och väldigheter i denna världen. Att han tillskriver vår Herre Jesus ett sådant uttalande är avskyvärt. Om Jesu Kristi församling är klädd med något, är det med Kristi vanära, vilken också är dess härlighet.

Joyner fortsätter med att ”citera” Jesus Kristus:
”Jag har tillräknat rättfärdighet till det folk jag har utvalt, men liksom Israel i öknen, har även de mest framträdande av församlingens heliga överlåtit sig själva till Mina vägar endast en liten del av tiden, eller med en liten del av deras sinnen och hjärtan” .

Här omtalas för oss att samma Gud, som talade genom Balaam och betygade att Han inte hade sett någon synd hos Jakob, inte heller hade han sett gensträvighet hos Israel, är samma Gud som också klagar över att inte en enda av de heliga genom tiderna har någonsin försakat sina liv i denna världen för Kristi skull eller ansett sin tro vara mer än en hobby? Låt mig påminna er om att det finns en som kallas brödernas åklagare, och det är inte vår Herre och Frälsare. Jag påstår att vad som än är källan till Joyners drömmar och syner, så har de kommit från en gud som vi inte har lärt känna från bibeln.

Det faktum att denna bok har sålt i miljoner och att både boken och dess författare är allmänt bejublade, är alarmerande, men inte överraskande. Detta är tiden för kristenhetens stora och slutliga avfall, och det finns mycket få kvar, som bryr sig om vad bibeln säger längre.


Författarens anmärkning:

Efter vårt avslöjande om att Rick Joyner gått in i den romersk-katolska ordern Knights of Malta, fick vi en mängd förfrågningar som sökte bekräftelse på detta. Informationen finns på bandet TAPE OF THE MONTH (Mars 1993) av Paul Cain med titeln GOD’S PURPOSE FOR IRAQ, utgiven av Morning Star Publications, 1600 Lancaster Hwy, CHARLOTTE NC 28277, USA. Avslöjandena på detta band är så häpnadsväckande, att vi har gjort en kopia, som vi tänker publicera på våra websidor inom kort. Joyner säger, när han presenterar Cain, att han beslutade sig för att bli en Knight of Malta för att han skulle få ” den nödvändiga trovärdigheten” för att bringa försoning mellan kristna och muslimer eller ord med den innebörden. Cain säger att Gud gjort honom till ”Himmelsk Diplomat” (HD), därför är han inte längre en profet. Antagligen har även han insett faktum att han var värdelös som profet – så han bytte jobb. Som HD berättar han för oss på detta band hur han redan 1993 hade varit rådgivare åt president Bill Clinton och president Saddam Hussein. Behöver vi säga mer? Det ser ut som om han är lika bra som HD som han var som ”profet”.

https://www.karlektillsanningen.se